Bland alla mina goda sidor finns inte den där sidan om att vara ute i god tid. Jo, jag är i tid när det gäller hockey och hästar eller lite längre resor, men det är väl också där gränsen går. Det är inte det att jag är dålig på att komma i tid eller att jag ignorerar tiden och er vanliga dödliga som får vänta. Utan det är mest det att det ibland (ja, faktiskt inte riktigt alltid) kommer saker i vägen.

 

Det kan vara saker som till exempel att jag inser att sängen är skönare än uppstigning. Eller kanske en intressant tidning, ett hår som ska torkas, en kropp som måste "komma i gång", en hjärna som måste kylas ner... Eller så kan det vara ett 50 mil långt godståg som just exakt när jag ska kliva över järnägsspåret på väg till jobbet envisas med att sinka min tidsram med flera minuter. Den typen av marginaler finns inte i min värld!

 

Och ja. Som den optimisten jag är har jag förstås redan räknat på eventuella fördelar det kan föra med sig att jag tvingas vänta på tåget i x antal minuter och därmed förlorar tid. En god tanke är ju förstås att jag genom den där avstanningen också får lite nödvändig vila och på så vis får mer kraft och energi att formligen rusa framåt i ett betydligt snabbare tempo när tågjävelen väl är förbi.

 

Men nä. Jag har testat denna teorin och kan konstatera att den morriga kroppen inte får någon skjuts framåt utan snarare tappar tempo.

 

Ska jag hinna i tid är det rakt fram utan stopp som gäller. Tack gode gud att jag inte har körkort och därmed inte behöver riskera att ha ihjäl någon stackare som går ut mitt över gångstället just när jag kommer farande.

 

---

 

En annan som liksom stannar upp innan han är i mål (dock inteofrivilligt  på grund av ett tåg) är ju Herr Bolt. Resultat: uteblivet världsrekord. Sedan tar han och gör tjugo armhävningar direkt efter. VA?!

 

---

 

Just det. I dag har jag rusat in på H&M i "pyjamas" och allmänt rakt upp och ner direkt ur sängen. En ny erfarenhet. Jag kan tänka mig att hon i kassan antingen trodde att jag var Sveriges största slusk elleri fruktansvärt stor behov av två hösttröjor mitt i högsommaren. Alternativt en kombination av detta, vilket väl också är det som ligger sanningen närmast.

 

---

 

När jag kom hem från jobbet i kväll (natt?) var jag vansinnigt sugen på moccarutor. Därför har jag ägnat mig åt att googla detta och se bilder. Så det blev liksom det jag gjorde i stället för allt som stod på att göra-listan. Och nu är det läggdags. UTAN att jag ätit moccarutor. Ytterliggare en situation där världen inte velat dansa efter min pipa.

 

Nåja. Gonatt!