En dryg månad sedan sprättningen

Äntligen hemma! Utan att ha blivit dränkt dessutom, tack vare att vädret visade sig från en skapligt fin sida i dag. Jag kan komma med flera fördelar med att arbeta på en morgontidning, men en nackdel är när det är sena matcher. Som nu.
 
Lagen i fotbolls-EM fortsätter att envisas med det förhatliga straffavgörandet. Förstår ni vilken sits man hamnar i då, när tidningen ska gå i tryck 23.15? Tacka gud för tryckpersonalen som gör ett hästjobb för att låta oss få med matchavgörandet.
 
Men nu var det inte detta som jag skulle mässa om. Tvärtom. Jag skulle i vanlig ordning prata om mig själv. Mig och mina ärr. Nu är det nämligen drygt en månad sedan jag blev opererad.
 
Jag vet att många skriver en "operationsberättelse" i sin blogg – men inte är det väl någon som är intresserad av hur jag hade det? Jag menar någon stackare som inte redan har fått en monolog framförd om när århundradets person utsattes för århundradets operation...
 
Hur som helst slutade jag gnälla efter max en vecka. Efter två veckor kändes allt precis som vanligt och i dag, en månad senare, kan jag knappt använda operationen som ett giltigt argument för att slippa undan att göra saker. 
 
Men en sak oroar mig. Ärren som såg ut att vara omänskligt fina efter två-tre veckor har nu börjat synas mer. Det kan väl inte vara normalt? Nu gillar jag ju i och för sig ärr i allmänhet och mina i synnerhet, men ändå. De såg så bleka ut i början att jag trodde att jag skulle behöva bli noggrant granskad för att de skulle synas. Men nu syns de redan innan jag hunnit skrika "Titta! Titta på mina ärr! Kolla vad jag utsatt mig för!" och det känns ju lite märkligt? Fast ändå ganska bra? Eller?
 
Morran hissar: att Spanien är i final.
Morran dissar: att Spanien inte bjöd på någon jätterolig sparka boll-uppvisning under sin väg dit.
 
Nu blir det Gossip girl (om det funkar) och sängen. Gonatt!

Bra dag i dag

Utan att ta ut segern i förskott känns det ändå som att jag i dag ska kunna gå utanför dörren, spatsera till jobbet och sedan hem igen i natt utan att regna bort. Det måste ses som en bra dag.
 

Nya bloggverktyget på blogg.se

Åh herrejävlar vilket anfall jag har haft på blogg.se i dag!
 
Jag visste att det skulle komma ett nytt bloggverktyg och när jag loggade in i dag hade jag fått det nya. Som ni vet är jag inte den mest positiva till förändringar och det här nya var alltså inget jag längtat efter. Tvärtom, det är precis som med Facebooks tidslinje – något jag helt enkelt hoppats jag skulle slippa. 
 
Men nu är det som det är.
 
Problemet är inte nya verktyget i sig, utan nackdelen (nackdelarna?) det för med sig. Jag har som sagt surat till riktigt ordentligt. Inlägg som har sparats som utkast en längre tid tillbaka har nämligen gått förlorade. Om jag har förstått det rätt är de borta? Försvunna. Kommer aldrig tillbaka.
 
Ja, för mig är det väldigt tråkigt som har haft en massa samlat som utkast. Och det som gör mig fly förbannad är hur blogg.se inte kunde bemöda sig med att faktiskt informera om att man skulle se till att spara utkast skapade innan den och den tiden för att de annars skulle försvinna. Hade man bara valt att göra det hade jag inte varit ett dugg irriterad.
 
Jag förstår att blogg.se har velat göra förändringar, absolut. Men jag kan lite tycka att det känns som att de riskerar att tappa vad jag såg som fördelen med blogg.se när jag började blogga för sex (!!!) år sedan – nämligen enkelheten tack vare det simpla (i positiv bemärkelse) vektyget.
 
Nu känns det som att man velat närma sig wordpress och det gör att jag i fortsättningen inte kommer att rekommendera blogg.se framför wordpress till någon. En person som är ovan bloggande (eller datorer överlag), webbdesign och så vidare kommer inte tycka att blogg.se är lättare att lära sig än annat bloggverktyg, och den som är mer van kommer att tycka att wordpress är överlägset. 
 
Hur som helst. Jag har inte hunnit att testa så mycket i nya verktyget än, men här är plus och minus så här långt:
 
Morran dissar:
 - Förlorade inlägg. HELT oförståeligt och väldigt, väldigt tråkigt. Det tar liksom udden av allting.
 - Det går vansinnigt segt. Så segt att det är omöjligt att skriva ett inlägg utan att göra tusen saker under tiden som man väntar på att bokstäverna hinner skrivas ut. Förhoppningsvis dock något som är bara nu i början? Om inte kommer det att vara hopplöst att fortsätta bloggandet här.
 - Allt känns väldigt omständligt. Även om jag ska vara ärlig med att säga att det med största sannolikhet beror på att jag ännu ser på detta med ovana, kritiska, ögon.
 - Just nu fungerar det inte att mms-blogga. Men funktionen ska tydligen komma tillbaka senare? Hoppas att detta går snabbt.
 
Morran hissar:
+ ÄNTLIGEN verkar det som att blogg.se infört funktionen att kunna publicera ett inlägg i flera olika kategorier! Väldigt efterlängtat av mig. I stället för att välja om ett inlägg där jag drömt att Kung Forsberg Jr för MODO till SM-guld fem år i följd om cirka 20 år ska gå i kategorin Jag, jag, jag! eller i kategorin Hockey kan det nu ligga i båda. Edit: Var dock inte så enkelt som jag trodde. Antingen fungerar inte funktionen än, eller så krävs det att man gör om i kodmallen.  
 + Kommentarsfunktionen verkar ha förbättrats. Nu kan man svara på kommentarer direkt i bloggverktyget och att dessa lägger sig direkt under kommentaren, vilket gör konversationen betydligt enklare att följa. Kanske inget som spelar så stor roll för oss med få kommentarer, men en bra nyhet i större bloggar. Ett litet minus för detta om det är så att svaret man skriver inte automatiskt skickas vidare även till den blogg/mejladress som den som kommenterade har.
 + Taggar är ännu en sak jag länge velat ha. Handlar inlägget om NHL:s bästa spelare och ligger i kategorin kan jag tagg inlägget med exempelvis namnen på spelarna jag skrivit om. Det gör att man genom en sökning har större chans att hitta relevanta inlägg. Edit: Var dock inte så enkelt som jag trodde. Antingen fungerar inte funktionen än, eller så krävs det att man gör om i kodmallen.
 + Inläggen sparas under tiden som man skriver, utan att man behöver klicka på spara hela tiden. Guld värt för en sådan som jag som alltid kommer på först efter att webbläsaren låst sig att "helvete! VARFÖR tryckte jag inte spara?!"
+ Sökfunktion inne i bloggverktyget. Jättesmidigt att kunna söka inne i arkivet! Synd dock att det bara går att få sökträffar på rubriken, inte på brödtext i inläggen.
 + Förändringens positiva effekter i allmänhet. För ja, hur mycket jag än ogillar förändringar så måste jag medge att det nya verktyget känns fräschare, proffsigare och roligare. Därmed tror jag att bloggintresset kommer att höjas, bara jag känner mig mer hemma i det.
 
Alltså. Jag vill tro att det här kommer att bli bra. Bara under tiden jag skrivit inlägget (trots att det går seeegt) har jag blivit mer och mer positiv. Som sagt är jag sällan glad till förändringar (hej fröken konservativ!), men jag tror också att det här kommer att fungera bättre när man (jag) väl har vant sig. Jag kan som ni ser redan nu lista flera positiva saker.
 
Men det stör dock ihjäl mig att blogg.se låter inlägg som sparats som utkast gå helt förlorade utan att förvarna om det innan.
 
/Bitterfittan som tydligen är väldigt bloggbesatt som blir så arg och så engagerad i en så värdslig sak

Snow white and the huntsman



Det har blivit ovanligt mycket film för mig på senaste tiden och i helgen blev det Snow white and the huntsman. Precis som med Prometheus är det en film vars genre egentligen inte borde locka mig. Science fiction och fantasy har aldrig varit min grej och jag har konstant vägrat att se Sagan om ringen. Men så slog det mig att äventyrsfilm och naturbilder gillar jag ju och fantasy kan väl inte vara så illa?

Och nej, det var det inte. Jag gillar verkligen Snow white and the huntsman. Kristen Stewart känns för mycket Bella fortfarande (tyvärr), men jag tycker att hon är betydligt bättre här än i Twilight. Men hennes prestation är, huvudrollen till trots, inte det mest väsentliga. Det viktigaste är att det här framför allt är en spännande film med en bra historia som orkar hela vägen och att filmen går min väg. Myskänslan i det blir på topp.  

Sedan kan jag inte låta bli att älska Charlize Theron som den onda drottningen. Karaktären är betydligt mer spännande och levande än att bara vara förpassad till ett svartvitt monster. Dessutom är dvärgarna (främst Ian McShane) helt fantastiska och lagom på ett positivt sätt. De tillför humor, utan att på något vis bli för mycket.

Betyg: 4 av 5 Morr

Asså denna pk:n va...

MODO kallar till presskonferens. Bara så där. Efter meddelandet om att Marcus Nilsson inte kommer väljer nu MODO att slå på stora trumman och presentera ett nyförvärv.

Förväntningarna är skyhöga. Detta måste betyda något stort. Gör man det genom en presskonferens kan det ju knappast vara något annat än en riktigt, riktigt bra spelare. 

Vem är det som kommer? Påhlsson? Sedinarna? Simon Gagne? Sidney Crosby?! Allihop?! Eller är det en ny comeback för The God Himself?

Jag har legat sömnlös hela natten på grund av detta. Räknat ner timmarna. Livrädd att bli besviken.

Det trodde jag aldrig

Ómakiya yo!

Jag kan inte släppa de här skorna. Så långt ifrån mig man kan komma i stilväg egentligen, men ändå är det kanske just exakt vad som borde passa mig som handen i handsken? Ett par indianskor. Jag i dessa blir väl som en äkta Lakota på ett litet kick.



Fast som sagt, egentligen är det ju inte speciellt mycket Morran om man tänker bort att jag älskar nordamerikas urinvånare, och att detta är det närmaste man kommer deras skor.

Och jag vet inte om ett par skor är rätt sätt att hylla dem? Jag har ju inte skägg trots att Kung Forsberg har det, som en liten jämförelse.

Men ändå. Jag kan som sagt inte släppa dem. Så vad tycker ni? Köpa/inte köpa?

Och om jag ska ha dem, är det brunt eller beige som känns mest Morrigt?

Aŋpétu wašté yuhá yo po!

Jag väljer alternativ b (plus att jag bryter ihop och kommer igen)

Nyss hemkommen (nåja, jag har hunnit äta, tröstäta en muffins, checkat datorn, sörjt EM-förlusten och gjort mig klar för sängen) efter världens värsta jobbkväll. Inte på grund av jobbet i sig – utan för att jag inte gjorde bra i från mig.

Kvällen bjöd på massor av sen EM-fotboll, massor av tidningssidor och framför allt massor av områden där jag saknar rutin.

Efter tre dagars utbildning med nya upgifterna var det dags för skarpt läge. Det firade Morran med att redan vid 24-årsålder håva in utmärkelsen "Min värsta insats någonsin".

Redan nu vet jag med säkerhet två fel jag har gjort. Vad värre är, deadlinen sprack med råge. Och som pricken över i känner jag för varje sekund hur jag måste ha missat något. Jag har alltså med stor sannolikhet gjort ytterligare en stor tabbe. Katastrof de luxe, kan man säga.

Men så satt jag där på redaktionen, ångestfylld. Besviken på att Morran inte levde upp till förväntningarna, speciellt inte sina egna. Jag vet att jag gjort dåligt i från mig. Milt sagt. Och uttågandet ur fotbolls-EM är ett nästan lika surt faktum. Livet är piss.

Då kommer The Boss och bjuder på mousserat vin. Bara så där. Så Morran ryckte upp sig lite, tryckte ner ångesten i halsen med vinet och levde upp.

För inte kan väl vinet ha varit ett sätt att trösta mig? Ett sätt att hindra att jag fick en ångestattack? Nä, det måste ha varit för att jag förtjänade vin, helt enkelt. Får Morran bestämma kan jag ju bara se att det finns två alternativ för hur jag ska fortsätta nu:

a) slappa mer, maska ihjäl mig och inte lyfta ett finger. Tydligen belönas jag trots katastrofarbete.  
b) jobba hårdare och göra mycket bättre i från mig till nästa gång. Det vill säga göra rätt. Då kanske det resulterar i champagne?!

Everyday Minerals recensionen

Nu är vi i sminkvärlden igen. Jag har, som jag tidigare nämnt, gått över helt från I.d Bare Minerals till Everyday Minerals. Ett byte som bara var positivt – fram tills för ungefär två månader. Då tog nämligen mina gamla burkar från EDM slut. Och på grund av att företaget har gjort om sina produkter är märket inte längre min solklara favorit, tyvärr.





Everyday Minerals har fyra olika formulas på sina foundations. Dessa skiljer sig i finish (till exempel matt eller mer lyster), täckningsgrad och om de fungerar bäst för den eller den hudtypen. Detta är hur bra som helst, men tråkigt nog har EDM numera tagit bort min (och många andras) favoritformula Intensive och ersatt den med formulan IT som inte tycks vara i närheten av sin föregångare.

Dessutom har man lagt till ingrediensen lauroyl lysine som för många verkar ge orenheter. Nya IT-formulan ska vara utan lauroyl lysine, men det hjälper inte eftersom fomulan ändå inte är så mycket att hissa i övrigt. 

Som ytterligare ett steg i fel riktning ska företaget ha förändrat produkternas ingredienser utan att kunderna fick veta det, samt att kundservicen ska ha blivit väldigt dålig.

Jag vet inte hur det ligger till, men tror inte att detta bara är tomma rykten. Företaget tycks ha försämrats betydligt och är hälften av det som sägs och skrivs sant är det fruktansvärt dåligt. Vilket bara det egentligen vore fog nog för att skippa fortsatta köp. Men... Jag tycker fortfarande att det finns bra produkter.

Jag tänkte därför recensera de produkter som fortfarande (än så länge, man vet aldrig med EDM...) finns i produktion och som jag har använt en tid. 

EDM FOUNDATION:
Intensive var en fullpoängare för mig och jag hade min perfect match i färgerna fair (vintertid) och fair medium (sommartid). Jag gråter blod (nästan i alla fall) över att dessa burkar nu är slut och att EDM som sagt slutat med den foundationen.

Formulan Matte, som är för fet hy, är jag väldigt nöjd med – om det inte vore för nytillkommna ingrediensen som jag är tveksam till. Jag vill helst slippa lauroyl lysine, även om jag själv inte märkt av att den skulle ge just mig problem. Dessutom tycks jag inte ha någon klockren färgmatch där. Färgerna skiljer sig en del mellan olika formulas och i Matte blir fair lite för ljus och fair medium för mörk (jag vill helst slippa krångla med att blanda) och någon annan nyans har heller inte fungerat.

Jag gillar dock formulan Matte i sig, trots att jag har kombinerad och känslig hy. Den täcker väldigt bra (om än inte lika bra som Intensive), ger en lagom matt finish (men absolut inte pudrig!), känns inte kakig utan ger det klassiska naturliga intrycket som ett bra mineralsmink ger. Även vintertid när jag kan vara torr och ha lite fjällande hy har den fungerat.

Har man fet hy, hittar man rätt färg, gillar en matt bas och inte har problem med lauroyl lysine är den riktigt, riktigt bra. EDM är billigt jämfört med många andra mineralmärken (pris i Sverige för EDM mineralfoundation ligger på en dryg hundralapp) och det ger ett extra plus tycker jag.

Betyg:
 4 av 5 Morr (trots att jag inte har nån perfekt nyans. Uteblivet toppbetyg för att den innehåller en i mina ögon osäker ingrediens).

Övriga formulas har jag inte testat. De concealers jag har testat har liksom Intensive både varit underbara och nu gått ur produktion. Därför är det ingen mening med att recensera dem.


EDM BORSTAR:
Long Handled Kabuki Brush: För foundation. Täta strån, vilket jag uppskattar i en foundationborste, och grymt mjuk. Går att få väldigt lätt täckning men också väldigt hög. Skaftlängd är till stor del en ren smaksak, men i mina ögon är detta perfekt längd. Jag tycker att denna borsten är riktigt bra, en tiopoängare jämfört med I.d:s stickiga och hårda kabukiborste, och har dessutom ett väldigt bra pris. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om det finns en ännu bättre?

Betyg: 4 ½ av 5 Morr.



Angled Blush Brush: För rouge och solpuder och så vidare, men jag använder den bara till rouge. Väldigt bra borste, under förutsättning att man gillar att den är vinklad. För mig som gör det är den perfekt, speciellt med tanke på priset. Den är mjuk och behaglig och med lagom täta strån. För solpuder föredrar jag dock en borste med ännu mindre täthet.

Betyg: 5 av 5 Morr.




EDM ROUGE/SOLPUDER:


Soft touch: Väldigt snällt rouge som är perfekt till min ljusa och kalla hy. Jag älskar det här till vardags och/eller om man vill ha väldigt naturligt rosiga kinder.

Lätt att ha på, noll risk för clown-look. Rouget är matt men absolut inte pudrigt. Framför spegeln kan det ibland se ut som att det inte händer något alls, men i dagsljus ser jag att det gett precis den nyans jag vill ha. 

Men är man ute efter ett mer intensivt rouge ska man dock leta efter ett annat.  

Betyg: 5 av 5 Morr.


Soft bronzer: Ett solpuder som passar ljus hy, till och med mig som är vit som en vampyr. Det här är ett av få solpuder som faktiskt ger den fräscha effekten jag vill uppnå med bronzers, i stället för att se smutsig ut på grund      av att den är för mörk. 

Ger djup, en aning färg (absolut inte orange) och lite lagom glöd – men utan skimmer som tur är. Dryg utan att för den sakens skull bli för pigmenterad.
 
Jag har aldrig varit något fan av solpuder, men detta är min absoluta favorit bland dem jag testat.

Betyg: 5 av 5 Morr.

Båda innehåller lauroyl lysine, men jag är mer okej med det i solpuder och rouge än i foundation och därför kommer jag att fortsätta med dessa två.

---

Eftersom att jag är tveksam till företaget i stort, samt inte lyckas hitta en perfekt foundationfärg och att jag som sagt är lite osäker på lauroyl lysine, kommer jag att försöka hitta ett annat märke som fungerar bättre. 

Kör lite på Idun nu och är än så länge kär i den mer lysteraktiga "dewy-känslan" som den ger – utan att bli skimrig eller liknande. Vi får se om den slår EDM. Fler recensioner kommer!

I Övik bor det bara bra människor

I går var det ju väldigt trevligt. Kändes som att EM-festen dog redan innan den hunnit börja. Livet leker-känsla på hög nivå. I går tröstade jag mig med Dumle. I dag (sorger ska man låta sitta i!) tröstar jag mig med det här vackra ljudet:  



Och för oss som inte kan höra dessa underbara toner utan att bli lite smått sugna på världens bästa serie, genom alla tider och kategorier, kommer här förstås ett ihopklipp kort nog för att hinnas med innan rusning till jobb:



"Zebulon "Zeb" Macahan (James Arness) is a real man of rare moral fibre. Raw strength, stands up for the weak, becomes a Legend. Makes Chuck Norris and Dirty Harry look like babies."

---

Fick Kings lyfta bucklan i natt? Det har jag hållit mig från att ta reda på. Satt inte uppe i natt och har av någon ytterst konstig anledning fått för mig att jag måste vänta med att kolla till dess att jag kommer till jobbet. Får för mig att denna taktik ska göra att svaret på min fråga blir JA.

Fyra månader kvar till ny säsong

Just det, vi har ju fått Marcus Nilsson. Inte något jag hade kunnat gissa på ens med ledtrådar, men hur som helst känns han som ett mycket bra nyförvärv. Att både han och Ladislav Nagy inte är ungdomar är inget som oroar mig – tvärtom. Jag tror mycket på det här.

Hoppas fortfarande på att Samuel Påhlsson blir nästa tillskott. Och gärna en back. Och övrig önskan är att Kings gärna får knyta ihop säcken i natt.

Spegellös kamera - det "bästa" av två världar?

I vanlig ordning är det så att jag vill ha allt. I kombination. Jag vill både äta kakan och ha den kvar. Nu pratar jag dock inte om mat och godis (igen!!!) eller annat, utan jag syftar på teknik i just det här fallet.

Samtidigt som jag vill ha världens bästa systemkamera vill jag också ha en miniliten kamera. Till ett minilitet pris. Och ja just det! Den ska förstå hur den ska ta bilden så att bilden blir som jag vill, även om inte jag vet vilka inställningar som ska till för att bildhelvetet ska se ut som min hjärna och goda smak kräver.

Ja, ni ser. Lycka till att hitta en sådan kamera...

Men, nu har jag läst på lite och stött på så kallade spegellösa kameror – systemkameror i kompaktstorlek.  Manuella inställningsmöjligheter men ändå i ett litet format som gör att jag orkar ta med den ut. Lite lägre i pris jämfört med en systemkamera, men med möjlighet att köpa till objektiv (om mitt fotointresse går längre än att ta ego-bilder på mig själv eller förnedringsbilder på mina undersåtar). Det kanske kan vara något för mig?

Jag har kikat lite på den här:
                        
                                                                                                               Foto: Netonnet

Sony Nex-5N
Med 18-55 objektiv, 5 490 kronor hos Netonnet. En kamera som ska ge "bildkvalitet i systemkamera-klassen utan att du behöver bära på en stor och tung kamera". Objektivet ska vara ett dugligt allroundobjektiv för "allt från landskapsfotografering till porträtt".

Tycks ha fått bra recensioner och ha en massa finesser, det som dock är mest intressant för mig är hur bra (eller ska man säga dålig när man pratar om kameror i prisklassen under supermycket pengar?) den är på att fota sport och/eller i dåligt ljus. Det är ju nämligen något jag vill kunna göra, men ska jag vara realistisk så är den typen av bilder ett måste att gå upp rejält i pris för att kunna få till riktigt bra.

Känns dock ändå som att jag vill ha en kamera som är så bra som möjligt på att fota sport i mörka miljöer som det bara går att få i den här prisklassen. Att kameran har videoinspelning i HD-kvalitet däremot är väldigt orelevant för mig och inget jag vill betala extra för.

Vad tror ni?

Morran goes mat- och godisblogg? Som Ems s...

2012-06-07_18_44 (MMS)

Morran goes mat- och godisblogg? Som Ems sa: "Jag vet ingen som tänker så mycket på mat som du gör". I dag blev det kinesisk köttfärsröra i pitabröd. Innehåller bland annat vitkål, champinjoner och solrosskott. Mycket gott!


Upp på inköpslistan

I mitt liv råder det knappast brist på galghumor, men väl galgar till garderoben. Så vid nästa besök på Ikea är det dags att fylla på med ett förråd. De ska vara vita. Och framför allt många.

               


Den här tavlan ska med hem också. Ja, det kan tyckas lite onödigt att jag, som kommer från en konstnärshandlar-familj vars hem svämmar över av fina tavlor, ska köpa en massproducerad tavla.

Men just den här har jag velat ha sedan jag och Fröken Bitter skulle till Finland 2007 (eller när det nu var?) men i stället hamnade i Göteborg. Därför är det på tiden att jag unnar mig den nu.
       

Och så behöver jag en matta till köket. Frågan är bara vart det finns en som faller mig i smaken? I övrigt tycks det vara ganska lite mitt ha-begär skriker efter nu. I alla fall från Ikea.

---

Morran hissar: Den här som min brorsdotter så gärna vill ha. 169 kronor för ett aldrig sinande sätt att reta livet ut min bror? Som hittat!
Morran dissar: I dag åkte jag från ett soligt Karlstad till ett regnigt Arvika. Och detta betalade jag sammanlagt 130 kronor för. När man kan åka mellan Arvika och Göteborg för en tia mer?! Tack, Värmlandstrafik för era superpriser, verkligen.

Show her it's a man's world

Jag älskar reklam, speciellt print. Vad det är reklam för är inte så noga utan det intressanta är sättet man får fram budskapet. I dag hör man ofta att mycket reklam är sexistisk och så är det ju. 

Aftonbladet visade lite reklam från 1960-talet. Här är några exempel:



 


Intressanta och så himla snygga! Men när det gäller dem här får jag nog erkänna att mitt motto "det var bättre förr" inte alltid stämmer.

---

Morran hissar: Vi får tillbaka Ladislav Nagy! Tack för den värvningen! Nu hoppas jag att Påhlsson kommer också.
Morran hissar 2: Kinder Maxi. För oss som älskar Kinderägg, men senaste veckan kommit på att det känns lite pinsamt att köpa äggen efter typ 12 års ålder.
Morran dissar: Kläderna från Gina som jag beställde. Förstår inte vad jag tänkte när jag beställde den rosa toppen med rosor?! Sinnesförvirring? Den var desssutom om möjligt ännu fulare när jag fick hem den.

---

Jobb nu. Blir faktiskt sugen på att ta bussen dit, men nej. Här ska motioneras! Eller...?

Söndag i dag. Först ett besök på pizzerian...

2012-06-03_16_23 (MMS)

Söndag i dag. Först ett besök på pizzerian, sedan den här underbara burken. Beach 2012? Inte direkt. Jag tänker längre än så och ser till att äta upp mig inför vinter 2012.


Stor grabb har fått liten grabb

Nu är Kung Forsbergs och Nicoles son här! Och därmed kan jag och resten av hockeyvärlden börja att räkna åren till dess att arvingens tid är här.

Ett ordentligt plåster på såren för att Zucca valde KHL i stället för att komma till MODO som jag hade hoppats på.

RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...