Så vi åkte alltså ut. Och jag är därmed i behov av att trösta mig och unna mig något. Jag förtjänar något lite extra. Då har jag tre alternativ jag tänker mig:

1) Köpa häst och allt som behövs, cirkapris 80 000 kronor.
2) USA-resa, cirkapris 50 000 kronor.
3) Ray Bans solglasögon, cirkapris 1000 kronor.

Så när jag ställer upp det på det här sättet känns köp av solglasögon för tusen kronor som en ren barnlek. Helt okej. Kanske inte för min ekonomi, men det är ju trots allt det bästa alternativet.

Klick, klick, lagd i shoppingbagen!


                                                                                                   Bild: Sunglassesshop

... den här bloggen dyker upp bland de första sökresultaten när någon stackare googlar "Mrs Rob Schremp" tycker jag att vi måste göra något åt.

Ett frieri från Herr Schremp vore en helt okej lösning!

(Förutsatt att det blir vinst i dag, förstås)

Jag är helspänd, dör av längtan och mår tokilla så att jag helst skulle vilja lägga mig och spy ut inälvorna. Känslan är alltså precis som den ska vara i ett slutspel.

I kväll kan vi ta oss vidare till en sjunde kvartsfinal. I kväll kan vi åka ut.

Jag är förberedd på både och. Dillchips, mördande joggingrunda – och så klart turtrosornas Rolls royce för att ge bästa möjliga förutsättningar. Choklad och Ballerina cookies för att döva eventuell sorg och misär.

Nu kör vi!

                             

                       The Body Shop Chocomania Body Scrub, 200 ml, 195 kronor

Äntligen!

Jag har varit sugen på The Body Shops Chocomania Body Scrub sedan den lanserades tidigare i år och nu har jag till slut kommit mig för att köpa den. Just den produkten verkar också vara den av chokladseriens produkter som fått flest jämna omdömen av vad jag har hört och läst. 

Min förhoppning är att den är precis så som jag hört att den ska vara – en mjuk skrubb som gör ett bra jobb, men inte är för rivig utan fungerar för mig som har känslig hy, ger mjukhet och att doften inte blir för tung så att den biter sig fast för envist. Lagom är bäst, helt enkelt.

Jag är inget fan av The Body Shop sedan tidigare och därför ska det bli kul att se om den här skrubben faller Fröken Morran i smaken. Det är ju choklad, så man vill ju gilla den här... 

Hittills ger jag doften godkänt. Längre än så har jag inte kommit i provandet. Men recension kommer!

Lite panik nu. Hur fan tänkte jag när jag bjöd hit Stockholms-trollen, som saknar hockeyintresse, mitt i brinnande slutspel?! Här ska MODO spela match i dag, just när de kommer, och eventuellt en avgörande match på söndag när de fortfarande är här.

Jag kommer inte att vara människa på söndag om MODO åker ut. Jag kommer att vara mordbenägen. Förlåt på förhand, Stockhollmsfjollan och Den blonda Häxan, för att jag kommer att vara ett monster. Mer än vanligt. 

Och återigen: hur tänkte jag?! Jag trodde antagligen inte att det skulle bli något slutspel. Fröken Optimistisk gör det igen.

Att vinna en slutspelsmatch. Den känslan. DEN känslan. Ja, jag hade faktiskt glömt.

Kan inte beskriva lättnaden i går. Herregud vad skönt. MODO vinner för första gången på fyra år en slutspelsmatch – nu är vi med i matchen! Nu kan allt hända! Och om inte, ja då går livet vidare. Precis så härligt lättsamt känns det just nu. Vi har ju faktiskt allt att vinna.

Och solen skiner, jag har jobbat klart och jag mår bra. Promenad nu innan jag bänkar mig för dagens gigantiska hockeykväll: kvalserien, slutspel och NHL. Adios! 

Dags för kvartsfinal tre nu. Kan inte säga att jag är särskilt hoppfull om att det ska gå att vända det här. Tyvärr. Men en vinst i kväll förändrar faktiskt allt, så det är bara att... be en bön?

Eller be en bön? Nej vänta. Jag tror det finns fler saker jag kan göra. Turtrosorna är förstås på och nu tar jag på mig joggingskorna, spurtar upp till pizzerian och köper chips. DET känns som en fullgod hjälp!

Heja MODO!

---

Alla tummar kommer dessutom att fortsätta hållas i morgon när Sidney Crosby gör comeback. Mycket efterlängtat!


Puss MODO Hockey och Sidney Crosby! Och den som kan hjälpa mig i den sedvanliga beslutsångesten om vad jag ska göra med mitt håååår. Brunt, blont? Kapa lite?

Vi inledde alltså slutspelet med en uddamålsförlust. Varför är jag inte förvånad? Jag kan inte släppa att det verkar som att det vilar en förbannelse över MODO:s möten med Skellefteå. Alltid dessa uddamålsförluster.

Men hur som helst – nu är slutspelet igång! Riktig slutspelskänsla och grinigheten på isen var ytterligare ett bevis på det. Dick Axelsson var verkligen på hugget och jag hoppas att han fortsätter så, likaså Rob Schremp och Mattias Ritola. Viktigast nu är att förstakedjan kommer igång mer än i går. Ska vi kunna ta hem detta är det ett absolut måste.

Nu laddar vi för match nummer två som spelas i morgon! Dags att bryta förbannelsen då tycker jag.

Den känslan. DEN känslan. Ja, jag hade faktiskt glömt.

Kan inte beskriva lättnaden i går. Herregud vad skönt. MODO är i slutspel – och väl där kan allt hända! Och om inte, ja då går livet vidare. Precis så härligt lättsamt känns det just nu. Vi har ju faktiskt allt att vinna.

---

Får jag ha någon typ av "Men nääää vad tråkigt"-känsla i nuläget så är det missen med att MODO inte höll 4-3 i går. Jag hade betydligt hellre sett att Linköping fick kvala i stället för Djurgården.

---

Årets blombukett går utan tvekan till Luleå. Tusen tack för att ni gav mig lite lugn och att jag därmed slapp ta till morfin för att kunna stilla min nervositet. Tusen tack för er fina sportslighet när ni går in och i snygg stil vinner en match där ni lika gärna hade kunnat ge bort poängen direkt. Hockeyproffsigt, respekt.

Ska man vara helt ärlig hade MODO kanske kunnat visa lite mer av den varan i går i slutet av matchen. Om än så bara för sakens skull. Men, jag borde inte klaga. Dessutom betydde det mer för MODO i det läget att behålla den rätta känslan hela vägen in i slutspelet, inte att jaga en trepoängare.

---

Kvällens parantes: Att paret Reinfeldts separation är mer big news än Messis fem mål måste väl tyda på att jag i kväll var på fel avdelning på jobbet?

Nu: Sängen.
I morgon: besök av lill-familjen och därefter jobb.

I dag är en sådan dag då det bara vill gå fel. Först gick jag upp klockan sju, la mig sedan igen vid klockan tio för att piggna till inför att gå i jobba nu i eftermiddag. Resultatet blev förstås att jag vaknade ännu mer trött. Jag hoppade in i duschen med en förhoppning om att slå nytt snabbhetsrekord men insåg när jag kom ut att jag satt nytt rekord i seghet.

Och nu sitter jag här och orkar inte göra mig klar. Det enda jag orkar är att vara nervös inför i morgon. Slutspel, inte slutspel? I morgon kväll vet vi. Och tiden fram till dess är jävligt lång. Jag försmäktar. 

Avslutar med att visa en penna jag och Ems hittade på stan:



Väldigt uppenbart att den här pennmakaren kände just mig och tänkte på mig, inte sant?