Ja, så kan det tyvärr bli, vilket Majk var snabb att påpeka. "Nu är det kört" sa han. Så är det förstås inte, ännu, men visst är läget en aning deprimerande nu. Vägen mot slutspel känns plötsligt ruskigt tung och allt på grund av en ynka halv sekund. Jag kan inte formulera hur surt det känns.

I det här läget vill man lägga sig ner och dö, om det nu ens är nödvändigt. Det kanske fungerar även om man står upp. Men än ska vi inte gräva ner oss. I morgon blir steg ett och sedan fortsätter det på torsdag. Ge oss lite flyt nu för en gångs skull.