Kramp släpper bara man ger det tid
För ovanlighetens skull snittar jag ett blogginlägg per dag. Imponerande! Men, själva grejen med detta och förstås dess orsak är att jag äntligen börjat komma igång med skrivandet igen. Efter en lång och tung skrivkramp som inte velat ge med sig för fem öre så känns det nu riktigt kul att skriva. Sådär tokroligt som det ska kännas. Jag är så glad över det att det är omöjligt att ens försöka beskriva.
Tycker fortfarande inte att jag skriver lika bra som förr, men faktum är att det ändå är helt okej. Okej, borde kunna ha en lägre lägstanivå kanske, men ibland glimrar det till och då är allt frid och fröjd. Dessutom vet jag att texter jag skrev för ett tag sedan och som jag då såg med avsky på faktiskt inte är då usla som jag såg dem som. Läser jag ännu tidigare texter så kan jag ju också se hur mycket bättre jag är numera rent tekniskt. Utvecklats har jag gjort. Rent krasst skriver jag mycket bättre i dag än för x antal år sedan. Problemet har snarare handlat om känslan, och intresset, men nu när krampen börjat släppa känns det mycket bättre.
Har inte fått vare sig hybris eller sänkt kraven på mig själv, men jag måste säga att det är jäkligt skönt att faktiskt börja andas lite och känna efter. Och då faktiskt känna och se något bra igen.
"Lugna ner dig!"
Äntligen tre poäng!
Om Markus Näslund har problem med fötter och/eller ljumskar som det ryktats om så syntes inte det i dag. Hannu Pikkarainen borde genast få en staty uppställd i lyan och ett presentkort från mig om att jag ska älska honom hela livet kan han få närhelst han vill ha det. Dan Hinote, Josh Green och Marco Tuokko är välkomna hem till mig och bjuda på lite av deras hårdhet och intensitet när de vill.
En grymt viktig seger som jag faktiskt inte hade några stora förhoppningar om innan matchen drog igång. Kan heller inte påstå att det såg bra ut i början, men sedan klev laget fram och visade arbetsvilja, glöd och disciplin. Tack!
Riktigt härligt med mål av The God Himself. Att Peter Forsberg inte haft samma styrka och fart i benen sedan han gjorde comeback senast har märkts. Förklaringen ligger väl i just det faktum att träningen inte alls varit densamma som vid förra comebacken då han kunde träna på is. I och med att speeden i åkningen inte funnits där har han heller inte haft tillgång till sitt kungligt breda register med balansen och de perfekt avvägda tempoväxlingarna som hela tiden gör att han kan hålla undan för alla motståndare som försöker komma åt pucken. Men nu börjar det röra sig framåt. Han har haft mer fart ju längre varje match pågått och framförallt har farten och styrkan i benen tagit stora steg framåt ju fler matcher det blivit. Nu hoppas jag att det här håller i sig – och fortsätter framåt – och att OS blir ett enda stort lyckorus innan han sedan kommer tillbaka i kanonform till upptakten av kampen om en biljett till slutspelet. Han är ju så värd det.
Frölunda förstör förstås glädjen en del i och med sin seger. Suck och stön. När elitserien drar igång igen efter OS kommer det bli dygnet-runt-mani med så mycket ritualer att jag antagligen lär storkna. Alla ser dock inte så nervöst och paniskt på det hela. Leif Boork tycker att fighten kring slutspelsstrecket ska bli härlig. Kanske tråkigt och fegt att inte hålla med, men jag kan inte med att se det som särskilt härligt att se MODO slåss över den där ormgropen. Spänning är inget för mig. Bra, jämna och täta matcher är det värsta jag vet. 10-0 till hjältarna varje match, det tycker jag skulle vara det optimala. Lugn och ro, frid och fröjd.
---
Blev salig av Arnes intervju med Kung Forsberg. Spelar ingen roll att jag blir äldre, plockar vuxenpoäng och egentligen kanske borde ha tappat lite av den där glorifieringen och beundran jag hyser för hockeyguden. Det känns inte mindre i dag än vad det gjorde för fem, tio eller femton år sedan. Glorian har inte fått en enda skråma, kronan har inte fallit på sned och piedestalen står lika högt som alltid. Jag avgudar honom. Vilken människa – och gud – han är.
---
Gud vad tråkigt att blogg.se konstant krånglar.
"Åh... Kan inte folk lämna dramatiken till såpoperorna, tänker jag"
... Säger Murke. Och visst har hon helt rätt, som vanligt. Men det är svårt det där, att göra rätt när man bara vill göra fel trots att man ju faktiskt tänker rätt. Synd, för världen vore ju så mycket bättre om man slapp fundera på felaktigheter och liknande. Älskade Murke hjälper mig att bena ut de fula missarna och vet alltid vad jag behöver.
Hyllningståget fortsätter: Tack Fröken Bitter för att du är så snäll och kör mig hit och dit, inte alltid kör med mig och framförallt för att du är snäll och lyssnar och kommer med råd trots att jag beter mig som en femåring som inte vill ha någon hjälp utan kan allt själv. Utan dig skulle jag förbli den där trotsiga femåringen som sitter där med oknutna skor och skriker och jämrar sig när alla andra är ute och kastar snöbollar på varandra. Du är underbar! (och likaså Murke!) ♥
Lite bilder från i år som fanns i Mästers dator. Murke och Fröken Bitter är dock inte de enda hjältarna, ska nämnas. Toppar ligan över att vara mest frekvent med på bilder gör:
1. Jag själv
2. Jojjon
3. Kung Forsberg
Kanske inte helt oväntat, men visst undrar man lite hur Jojjon kunnat nästla sig med på så mycket bilder?
---
Lite lustigt att min blogg ser konstig ut på alla andras datorer än min egen. Jag måste ha en smått magisk skärm, uppenbarligen. För nej, allt ska inte vara till vänster. Och inget ska se fult ut.
Jag har länge varit sugen på att byta bloggplattform till Wordpress istället, men det som hindrar mig är jobbet med att föra över allt (går det ens att göra på något smidigt sätt?) och framförallt att jag inte behärskar stilmallarna där för fem öre så då skulle designresultatet bli än mer kaos.
---
Nu: Universitetet, lunch och sedan lite storhandlade med bitterdamen och hårdrockaren innan vi avslutar med att leta upp en fin dator som jag kan döpa till Raven.
Måste bli mer kräsen
I övrigt är detta med datorköp inte så lätt som man kan tro. Egentligen vore det lättare om det bara fanns en som stod pall för mina krav så jag helt enkelt fick ta den och sluta ha beslutsångest. Men givetvis finns det flera. Hur ska jag då kunna välja? I den här takten kommer det inte bli någon ny dator förrän tidigast nästa år.
Vill du vara med och hjälpa till att lindra beslutsångesten så kan du säga till om du vet en bärbar dator som kostar cirka 5000-6000 kronor, är hutlöst bra till detta pris, har Windows 7, 15-16 tums-skärm och är svart (mycket viktigt).
---
Har surrat med Den blonda Häxan i dag om wienerbrödsmulor, bitterhet, Bruce Willis, dammsugare, sommarjobb, män, OS, prinsessorna, fula stavningar på namn, förlovningar, sjukdomar, Yves Saint Laurent, pluggande, tvillingar som halkar i badkaret, charmkurs, omedmänsklighet, Gwen Stefani, ryggmärgsreflexer samt lite sådant som inte är Häxans tekopp.
Ville på något vis anteckna detta och ha det daterat då det för första gången någonsin inte kom en mening i stil med "Jag vill inte höra mer om hockey" från den blonda damen. Väldigt anmärkningsvärt och därmed värt att minnas.
Snabba Cash behövs när man handlar upp hela biokiosken
Såg ju Joel Kinnaman i onsdags. Ja, Snabba Cash alltså. Sjukt bra, sjukt snygg, sjukt extasifierande. Ja, Kinnaman alltså. Filmen i sig däremot var inte någon fullpott faktiskt. Vet inte riktigt varför, för hur jag än vrider och vänder och dissikerar mitt resonemang så hittar jag inga direkta brister i filmen. Samtliga skådespelare var grymma och jag som är ett fan av "känslomässiga" filmer med mycket närbilder och känslor trivdes utmärkt. Dessutom lyste knivarna med sin frånvaro så jag vet inte riktigt vad jag tycker ska anmärkas på.
Kanske var det att förväntningarna var en aning upptrissade eftersom hela Sverige gått på om hur galet bra den är? Eller det faktum att det krävdes en sjujäkla film för att jag inte skulle känna mig som en svikare som valde bio- och restaurangmys framför en hockeymatch? Eller var det att vårt berg av biogodis gjorde oss en aning illamående lagom till Joel dök upp i rutan?
Äsch, vet inte. Tänker mest som så att filmens absoluta behållning var Dragomir Mrsic som spelade torpeden Mrado. Han och hans dotter gav verkligen en extra dimension till historien och gjorde mig sugen på att läsa boken. Lite kul tycker jag att skådespelaren är självlärd. Han har visst varit en liten buse tidigare med väpnat rån på sin lista. Ett väldigt fiffigt sätt att göra karriär på, tycker jag.
---
Förlust i går, igen. Min halv sju på lördagsmorgonen-diskning gav ingen effekt alls och i morgon är det nog dags att inviga OS-trosorna för i år faktiskt. Hemmamatch och jag är riktigt sugen på att åka upp. Men jag ska stanna hemma istället och se fortsättningen på Arnes fina intervju med Kung Forsberg.
Ska det vara så ska det vara, tror jag vi resonerade. En stor popcorn, en sourcream chips (som senare blev en till innan bion började!), två stora godispåsar, varsin dricka och så min obligatoriska rem.
Nu: Plugga webbredaktionellt arbete tills ögonen blöder och jag kreverar. Mums!
Vardagliga saker jag inte tycker om
1. Att bli snuvad på uppmärksamheten
För er som kan historien så skar ju jag av mig tummen (nästan) för en tid sedan. Väldigt otrevligt, äckligt och traumatiskt för mig och... ja, just det. Bara mig. Nu har det börjat bli ett riktigt snyggt ärr som jag förstås vill visa upp och finns det något jag inte tycker om så är det när man förlorar på mållinjen. "Titta, mitt ärr efter att jag skar mig i tummen! Titta!" säger man och håller upp tummen så alla ska se. Men då visar det sig förstås att någon annan ska vara värre. "Ja men se min tumme då, jag fastnade med den i sågmaskinen så den slets av" säger någon och så går uppmärksamheten direkt till denna obefintliga tumme istället. Osmakligt och ofint beteende som i 9 av 10 fall finns hos det manliga könet och den övriga gången är det Jojjon som är i farten.
Lika illa är det när man visar upp sin nya skada/sår och får ett klassiskt "Vart då? Oj du, hjälp vad stort. Måste hämta förstoringsglaset". Lite uttjatat tycker jag.
2. När folk inte inser att jag just satt punkt för diskussionen
Oftast när folk diskuterar ett hetsigt ämne brukar jag gå in och styra upp genom att berätta något träffande och hur det egentligen är. Min tanke med detta är dels att de andra ska lära sig något och dels att de ska sluta prata om det eftersom det inte finns något att tillägga efter mitt inlägg. Men detta verkar inte vara något folk förstår. Istället fortsätter de diskussionen över huvudet på mig och om jag då avbryter och säger "Ni behöver inte fortsätta älta detta något mer nu, för jag sa just det som är rätt" så får jag bara skit tillbaka om att jag skulle ha fel. Men liksom, den tanken har jag redan tänkt över och för länge sedan kommit fram till att så inte är fallet.
3. Vänner som inte riktigt förstår sin uppgift
Man sitter där med sin kära vän och beklagar sig och förväntar sig stöd och, förstås, medhåll. Den viktigaste ingrediensen i en vänskapsrelation. Just som jag fått ur mig en ramsa som kan sammanfattas med "Allt var hans fel, och jag har inte gjort något fel" och avslutar med "Eller hur?" så tror jag allt är i hamn. Har börjat slicka mig om läpparna och inväntar att få lapa i mig medhåll, instämmande och rejält med bekräftelse om att det är precis så det ligger till och det är då den "kära vännen" missförstår sin funktion i livet. "Men du, man får ju faktiskt förstå honom också... För du har ju kanske inte alla gånger skött detta så bra, om du förstår vad jag menar? Tänk dig in i hans situation." Suck, snark och stön.
Kan inte heller påstå att diskningen klockan halv sju en lördagsmorgon skulle höra till något av de vardagliga saker jag tycker om. Men fick för mig att det skulle föra tur med sig och MODO tycks ju behöva lite av den varan nu. Vi får se hur lyckobringande det är. Nästan så jag är lite rädd att det blir vinst i dag så jag får upp halv sju varje dag resten av säsongen för att diska.
Jaha, torsdag i dag
Nu ska jag och Fröken Bitter ha en helkväll med storhandling (hurra...), restaurangbesök och därefter bio. Joel Kinnaman i Snabba Cash blir det, förstås, och jag ska äta massor med popcorn och röda remmar och har bestämt mig för att inte reta någon annan än möjligen mitt sällskap.
Allt detta för att fira att Nichlas Falk i går fyllde 39 år (vilket jag egentligen betvivlar eftersom han väl spelat i Djurgården i 300 år nu?), sörja att det var 51 år och en dag sedan Buddy Holly dog och dessutom helt enkelt för att unna oss något.
...Och som uppvärmning så lyssnar vi på American Pie med Don McLean. Och så gnäller jag förstås över att jag missar hockeyn. Men vad gör man inte för sina vänner? Gör man aldrig något annars så är det kanske dags att börja... Heja MODO! Gör så jag blir jävligt bitter över att jag missade matchen! 
Jag ♥ Bitterdamen
Billigt är gott!
Du hittar dem här. Perfekta vid aktiviter när man ska bli frisk och svettig. Jojjon säger: "Då har väl inte du någon nytta av dem". Och nä, det har hon nog rätt i.
Dagens mest underskattade låt: Take Back The City med Snow Patrol
Dagens mest underskattade grej: Min personliga almanacka
Dagens mest underskattade hockeyspelare: T.J Galiardi (fyra poäng mot blåjackorna i natt, hurra!)
För er som skiter i att H&M har två linnen för under femtiolappen har jag ett annat tips. Perfekt för er som är lika kulturella som jag och som inte kräver sömn för att fungera som en normal människa, samt har superkanalen TCM att tillgå: Klockan 4.40 visar de underbara westernfilmen Across The Wide Missouri. Väl värd att se!
Alla domare hatar väl MODO?
Inledningen bådade dock gott. MODO såg pigga och fräscha ut och det verkade som att det skulle bli en perfekt lördagsmatch där viljan att vinna vägde betydligt tyngre än rädslan för att förlora. Tyvärr så var det just bara inledningen som bjöd på detta, för sedan barkade det. Rädslan tycktes få styra lite för mycket, tyvärr, och farten och intensiteten blev aldrig samma som i de tio första minuterna.
Kung Forsberg såg ut att vara riktigt sugen på att styra upp, men tyvärr blev det ju inte så. Lite mer aggressivitet i powerplay skulle inte skada någon (annan än motståndarlaget) och för att få fram det så kanske Dan Hinote kunde testas i förstakedjan?
Att Daniel Sondell lämnar MODO och att vi istället får in Henri Laurila känns bra. Inte för att jag har någon större koll på den sistnämnde, men Sondell har verkligen inte fått ut något i MODO. Tyvärr.
Övrigt: Flera i klacken hade toksnygga flaggor och både jag och Emma blev lite kära i en Hinote-flagga där de framställde honom som polis. Väldigt snyggt gjord, väldigt smart och väldigt synd att inte jag kom på idén först och målade på min vägg.
Inte för att vara en besserwisser, men är det inte bra att veta vem man klagar på? När Patrik Sjöberg för miljonte gången hade bäddat för att behöva poliseskort från arenan efter sin idioti var det någon smart jävel som skrek "Jag hatar dig Lärking! Du är så jävla dålig!" och x antal andra ord som jag censurerar eftersom detta inte är någon plats där ofrivilligt analsex diskuteras. Ibland är det uppenbarligen inte så viktigt vem man hatar bara man får hata någon.
En underbar laginsats
Riktig hockey i dag. Hela laget igenom spelar bra och jag blir bara så jäkla glad av att se MODO spela nu. Istället för blytunga fötter så är det pigga spelare som vill vara med inne på isen och göra allt för laget. Underbart. Guda-linen med Kung Forsberg, Näslund och Sundström växer och växer och jag vill (och behöver knappast) inte gå närmare in på vad de tre tillsammans kan frambringa hos mig.
Malek fortsätter vara stabil. Viktigare än viktigast. Att göra en sådan uppryckning som han gjort tyder på mental styrka och även om den hjälp han nu får är betydligt bättre än i de första matcherna han spelade så har han själv gjort en kolossal uppryckning vilket bara är att tacka, bocka och buga för.
Lördagen blir superduperhyperviktig. DÅ vill jag att slutspelsplatsen blir MODOs.
Dagens hiss: Förutom hockeyn då förstås så var det mina fynd på Hööks. Två stycken huvor för totalt 60 kronor. En brun och en blå med brodyr och riktig Morran-stil. Inte för att de kommer att användas just nu eftersom jag inte har någon häst (som Fröken Bitter var ivrig att påpeka), men gratis är ju gott och därför tyckte jag att jag skulle få unna mig dem. Förhoppningsvis kommer de till användning senare.
Dagens miss: Eller snarare veckans kanske. Min hy har helt plötsligt fått för sig att det är -100 grader kallt ute och att det är helt normalt att bete sig och se ut som om jag vore 120 år och hade grava brännskador och dessutom ökenvandrat i 100 år utan vatten. Ont gör det, och illa ser det ut. Inte okej. Vad gör man?
Georgia istället för Verdana
Förutom att göra lite ombyte i form av ny header i går så bytte jag typsnitt också. Ville testa en antikva och Georgia är snyggt och det enda som duger på skärm. Bra om man skulle få för sig att skriva ut något från bloggen, dessutom. För det gör ni väl dagligen?
Men nu har jag glott, funderat och rådfrågat lite och vet inte om jag ska behålla det så här eller om jag ska byta tillbaka till Verdana. Dilemma.
Georgia: Bra? Dåligt? Svårläst? Lättläst? Ha kvar? Byta tillbaka?
23-årig bitterhet i lyxförpackning
Min älskade, fina, rara, fantastiska och underbara vän som på sitt sätt lyfter mitt liv med en extra dimension och alltid, alltid ställer upp för mig oavsett om det så handlar om paniksituationer, Kung Forsberg/MODO-monologer, tjat om det ena med det tredje, lyxeri eller att blåsa på ett finger jag har ont i och klia min fot.
GRATTIS!
Detta firar vi med att byta header. I alla fall tillfälligt. Vi får se när jag byter tillbaka igen.
Tre tunga pinnar
Om man börjar med Roman Malek så ser han lugn och fokuserad ut och inger lugn, något jag inte känt på länge. Jag tycker det är fantastiskt att se honom stå där och vara helt grym i målet och visa varför han plockades hit. Han har verkligen visat att han är en riktigt bra målvakt och inte släpper han en massa returer så man får hjärtat halvägs ut genom munnen heller. Tack och lov. Överhuvudtaget är det den där lugna, hoppfulla känslan som fyller en just nu. Hela laget tycks ha växt 20 centimeter och utstrålar nästan den där pondusen som Kung Forsberg har.
Ska jag hitta något att anmärka på nu så är det att Dan Hinote möjligen skulle kunna göra något åt den där mustaschen. Men det är inget jag lägger någon värre negativ energi på. Så länge han är den han är ska jag vara tyst om ytligheter. Men just det: Hur gick det med The Gods tänder och läppar?
MODO Hockey och Peter Forsberg - humörfixarna
Någon som däremot har gjort mig besviken tidigare är Roman Malek, men efter gårdagens match kan jag säga att jag dragit ett stort, svart streck över mitt tidigare missnöje. Allt är glömt och förlåtet och nu vill jag att han får fortsätta vakta kassen. Att se Mats Zuccarello Aasen sprudla av energi och glädje både på och utanför isen är också något som gärna får fortsätta.
---
Pär Mårts som förbundskapten, vad tycker jag om det? Jag är jättenöjd, förstås. Förstår inte hur man skulle kunna vara annat. Men samtidigt så hade jag velat se honom fortsätta med småkronorna, så nu vore det ju lägligt om en kloningsmaskin för människor kunde uppfinnas.
---
Den Blonda Häxan hänger bra med: "Men är det OS i år igen alltså. Det är väldigt vad de kommer tätt nuförtiden..." Ja, är det något som kommer tätt så är det hennes framgångar på idioternas himmel.
---
På lördag blir det repris av gårdagens match. MODO gästas av Frölunda i Fjällräven Center och jag har beställt biljett i god tid och allt. Nu gäller det bara att fixa en tvättid så gårdagens turtrosor är fräscha tills returmötet.
Med åldern kommer man till insikt
När jag var liten (eh... mindre) brukade vi alltid reta Stöhjulet för att han hade så stora läppar. Ni vet när läpparna är sådär stora att underläppen med största sannolikhet kan träs över ansiktet och nästan ställer till med besvär när det blåser. Så kallade mörkhyade-läppar för att använda det politiskt korrekta ordet.
Men jag undrar jag om inte det var någon annan i vår skara istället som skulle ha fått höra de där orden om sig.
Så går det när man hängt för mycket läpp senaste tiden.
---
Tillbaka i Sundsvall och visst är det, precis som jag föutspådde, dunderkallt. Dessutom har jag dragit på mig världens värsta förkylning och som om det inte var nog har jag fått en blodpropp i benet. Ingen tror mig, men den som lever får se.
---
MODO-Timrå i dag. Årets viktigaste match? I alla fall en av dem.
Horava ut, Aravirta in
Generellt sett är jag emot tränarbyte mitt i säsongen. En åsikt som både jag och Fröken Bitter delar, vilket ju gör den tämligen intressant. Men, åter till ämnet. Detta är något jag vidhåller även när det handlar om en säsong som kantats av allt annat än lycka och framgång och det ska mycket till för att jag tycker det känns bra att byta tränare.
I det här fallet är det däremot annorlunda. Nu känns det rätt. Här verkar det som att Miloslav Horava själv velat avbryta sitt tränaruppdrag, och är det på det viset är ett byte av tränare förstås det enda rätta. Jag kan förstå Horava om han väljer att stiga åt sidan i ett sådant här läge. Att sitta på hans post kan inte ha varit en rolig resa för det måste ha varit galet påfrestande att stå där och inte få ut tillräckligt (om ens något) av sina spelare.
Men att ett tränarbyte kan resultera i mer eller mindre succér finns det ju fina bevis för och förhoppningsvis blir även Hannu Aravirta ett bevis för detta. Jag har ingen egentlig koll på den mannen, men av det jag läst är jag positivt inställd. Inte bara för att jag är hopplöst naiv och hoppfull när det gäller världens bästa MODO, utan också för att han verkar vara något att hålla i när slutsignalen går. Detta blir väl bra?
Slutligen: Varmt välkommen Hannu Aravirta! Känn ingen som helst press! Mys-pys med mjukstart i form av Timrå på torsdag som liksom vi slåss för livet om tre poäng. Bättre introduktion kan du knappast få.
---
Nu är det hög tid att packa. Dags att lämna big city för Big City. Och bara för att minusgraderna börjat närma sig lite varmare väder här nere så kan ju vem som helst räkna ut att Sundsvall kommer att hälsa mig välkommen i kväll med bitande kyla. Som tur är blir jag uppmött av ett längtande och värmande hjärta så förhoppningsvis ska det gå bra.
Bättre än bamseplåster
Ja, i går var det ett saligt lyckorus när MODO tog hem tre viktiga poäng. En vinst känns som rena rama julafton och jag är så sjukt glad och tacksam för att våra kära spelare visar att de fortfarande verkligen tror på slutspel. I torsdags var mitt hopp verkligen i botten, det ska erkännas, men i går kändes allt bra igen. Allt, allt, allt. Älskade hjältar. Nu hoppas jag det fortsätter med trepoängare.
OS närmar sig och jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska se trevligheterna hemifrån Sundsvall eller om jag ska befinna mig i Arvika. Ett tufft beslut som jag försökt fatta länge nu, utan framgång. Jag är inget fan av att bryta vinnande trender, riskera ritual-strul och ta bort turgivande medel så därför lockar Arvika. Men å andra sidan är jag heller ingen som älskar att se mina pengar (och tid) gå åt på tågresor mellan Norrland och Värmland. Så hur gör jag då?
Något jag i alla fall lyckades klara utan alltför grov beslutsångest: Jag ska inte köpa en stationär dator, det får bli en bärbar. Jag som hela tiden sagt att jag inte ska ha en laptop tyckte att det var dags att gräva ner den gamla principen eftersom den bara var irriterande och ställde till med problem. En svart liten laptop, som jag redan döpt till Raven, ska det bli. Nu ska jag bara försöka bestämma mig vem som passar att få ett så fint namn och som är värd att få bli min.
Hur stoppar man förblödande sår?
Frågan är bara hur? Lite mer konkret och realistiskt genomförbart än att ruska liv i ett helt lag, alltså. Hur hittar man vilja när den tycks vara borta? Hur hittar man tillbaka till att aldrig tappa hoppet?
Finns det inget positivt att säga om dagens match? Jodå, Daniel Sondell var riktigt bra. Den meningen har inte jag sagt många gånger den här säsongen.
Siffror ljuger inte
Eller ja, jag vet inte hur mycket "hurra" jag ska våga lägga in i det där, tyvärr. Fortsatt ingen Kung Forsberg och den senaste tidens uteblivna poäng svider mer än jag vill erkänna. På plussidan i dag står dels att jag ska se matchen på plats, vilket brukar betyda tur, och dels att efter regn kommer sol. Väl?
Älskade Nina!
Jag har gjort några uträkningar som visar en tydlig indikation på att det borde vara läge för en trepoängare i kväll. Mitt senaste facit vid matchbesök har varit en poäng hemma mot Djurgården och två poäng borta mot dem. En ökning alltså, vilket borde innebära tre poäng i dag. Så ja, det kanske är okej att utroppa hurra?
Dagens hiss: Lingonvecka! Att man kan bli så glad över det.
Dagens miss: Att jag saknar Den Blonda Häxan och Stockholmsfjollan och inte vet när jag kan träffa dem.
Nytt år, mer hästeri
Har kikat runt på tre olika ridskolor nu i hopp om att komma igång med ridningen igen. Fröken Bitter erbjuder sig att låta mig spendera tid på hennes ögonstens rygg, men jag vill inte snika alltför mycket. 2-4 ridpass i månaden på ridskola skulle därför vara ett bra komplement.
Eftersom jag har svårt att rida på en bestämd dag och tid i och med att jag i så fall kommer missa ridningen i tid och otid så hade jag tänkt satsa på Timrå Hästsportförenings fredagsridning klockan 8.20. Dit kan man anmäla sig samma vecka och så rider man helt enkelt de fredagar man har tid med. Perfekt tyckte jag. Dessutom kunde jag passa på att besöka gymmet efteråt när man ändå är ute i Tattarhålan Timrå. Men tyvärr visade det sig att det inte går några bussar ut till ridskolan så tidigt på morgonen (förståeligt). Så nu har jag istället funderingar på de andra ridskolorna som har ströridning vid lunchtid istället. Det borde passa mig bättre både för att komma dit vaken och för att ens ta mig dit.
Hööks vårnyheter är här och jag hittade lite smått jag ville ha till priser som var nästan gratis (och sådant som var allt annat än nästan gratis...). Vad jag ska med träns och schabrak och övrig hästutrustning till när jag inte längre har någon häst vet jag inte riktigt, men man måste ju köpa när man vill ha som jag lärt mig av Mäster.
Ridtröjor kan man aldrig få för många av och den här blir perfekt. Tränset påminner lite om mitt älskade Dyon-träns och jag blir sugen på ett i både svart och nougat.
Så, Fröken Bitter, shoppingrunda snarast möjligt när jag anlänt till Norrland?
---
Jag och Murke var ut på en ridtur i fredags. Snälla Piggelin lät mig låna hennes lilla "ponny" och jag vet inte hur ridotränad jag måste vara för att få en liten häst att kännas som världens bredaste? Det kändes som att benen stod rakt ut och att ljumskarna inte riktigt hängde med (inte resten av kroppen för den delen heller). Precis samma känsla har det varit när jag ridit på Moro och Trollmin.
Förklaringen antar jag ligger i att jag helt enkelt inte är nog van att sära på benen. Det får bli ändring på det.
