Jag ljög. När jag sa att jag bara önskade mig en sak till, och att det var en tio år yngre Patrick Roy i MODO-kassen, så glömde jag bort en sak.

Jag önskar mig nämligen den här sötnosen också:

Pappa, du vet att du är världens bästa va?

Är det inte konstigt att man kommer hem från England, med shoppingmeckat London, och direkt beställer från H&M? Jag kan minsann aldrig låta bli och är alla företags dröm. Bara det ramlar in lite nyheter eller erbjudande så har jag klickat hem en beställning snabbare än jag hunnit svara på vem som blev årets NHL-rookie säsongen 94-95 eller vem Christopher Lee gästspelar som i Familjen Macahan.

Och på tal om det, vad shoppades i England då? Ja det blev inte så mycket som jag hade velat, förstås. Lite smink och hårgrejer fick dock följa med och eftersom kläderna fick stanna kvar var det alltså inte mer än rätt att köpa hem lite från H&M nu.

Dagens i-landsproblem: Min spotify-lista har nu blivit så lång att jag inte orkar leta igenom den när jag vill lyssna på en specifik låt. Därför måste jag söka upp den på nytt och därmed blir det en massa jobb med att återgå till min spelningslista igen.

Nu blir det True Women och sedan förhoppningsvis sovdags.

Näpp, det blev inget sista inlägg förra gången. Och det ska vi vara glada över! Mindre glada kan vi vara över att det inte blev någon trepoängare i dag. Nåja, hockey tar vi i morgon, nu blir det en liten redogörelse för visiten hos Jojjon.

Jag gillade England. Mycket. Det första jag möttes av var två poliser med varsin AK5:a och då infann sig genast mitt lugn. Poängen fortsatte sedan trilla in för UK när jag upptäckte saker som att det är gratis att gå på offentliga toaletter, det är bra tryck i handblåsen och tunnelbanan är inte hälften så farlig som i Stockholm. Ja, sen var det nog några fler saker jag tyckte om också.

Tack vare lite idioti från Murke och Ems sida (jag blandade mig inte i det där) så åkte vi förstås fel och fick därmed en liten trevlig utflykt i Burbery innan jag äntligen fick träffa min prinsessa. Även en lågstadieunge med grava problem med matematik kan hänga med och lyckas räkna de få tillfällen jag kramar mina vänner, men min prinsessa Jojjon kan alltid räkna med en stor dos närhet. Efter att ha varit ifrån varandra i ett halvår, samt att jag tillbringat dagen med Murke och Ems, var det helt ofattbart skönt och tryggt att se FBK-trollet.

Englandsvistelsen bestod i korta drag av lite rundvandring i London (mer respektive mindre frivillig), tusen miljarder tåg-, tunnelbane-, och bussresor, shopping, rännande i Oxford, pussande på Jojjon, pizzaätande, drickande, festande, slagsmål om vem som kunde mest om Emil i Lönneberga (jadå, jag avgick givetvis med segern), skridskoåkning, beslutsångest inne på Primark, tusen ovetande expediter som inte hade en aning om vad Ole Henriksen är för hudvärdsmärke, badrumsbråk (jadå, jag avgick givetvis med segern), filosoferande och elakheter (jadå, jag avgick givetvis med segern), tv-tittande, utdömande av brittiska X-factor och deras "idoler", ytligheter, svensk musik, fascination över brittiska killars framgång på dansgolvet och okunskap om Spotify, chokladätande (denna kategorin tog Murke hem!), kartläsande, neurotiska paniktankar (här briljerade jag) och outfit-dilemman.

Ja, nu blev det ganska långt detta som ju skulle bli kort. Men jag har förstås inte ändrats. Skönt va?

Vissa var djupt koncentrerade i att studera kartan och brydde sig inte om att jag ville ha uppmärksamhet. Som tur är kom jag på något sjukt vackert som jag var tvungen att ta kort på istället:




Lätt att tro att det är Murke som gjort hjärtat, men nä. Faktiskt inte. Det snällaste hon sa till mig var när vi hade ett djupt samtal och jag frågade henne om hon tyckte att jag var smart.
"Du, jag har tänkt på det där. Och jag vet faktiskt inte."

Två gånger under helgen pep Murke till om att ta kort. Den första var när vi hittade den här telefonkisosken och den andra var när hon såg lite blommor.

I Oxford hittade Murke en riktig tjur. Tyvärr fick hon inte med honom hem.

Sedan hittade hon de vackra blommorna, och då krävde hon förstås att få ha
med sin stora favorit på ett litet hörn av bilden.

Vi åkte skridskor och jag fick inse att jag minsann inte utvecklats till någon Salle den här gången heller. Jag hörde Mästers tjat "böj på knäna för fan!!!" men inte hjälpte det. Jag skyller på konståkningsskridskorna, den dåliga isen och alla brittiska idioter som konstant var i vägen för just mig.

Inflyttningsfesten för Jojjon och hennes golfnisse blev lyckad.
Fullast vinner, bakfullast förlorar. Jag och Murke tog hem de titlarna.

Jag och min prinsessa och jag och min narr.

Tre timmar innan Jojjon blev av med oss.

---

Hur det känns att vara tillbaka i Sundsvall? Jodå. Fröken Bitter och hårdrockaren stod med banderoller och välkomnade mig (i alla fall nästan) och därefter bjöd de mig på Max, så ja, jag är nöjd.

---

Nu skrev jag visserligen att jag får ta upp hockeyn i morgon istället, men jag måste ändå poängtera att jag tycker det är hutlöst knepigt att Tre Kronor kunde förlora trots att jag var iklädd turtrosornas rolls royce. Ems vill förstås få detta till att turtrosorna inte fyller någon funktion, men det gör de visst det. Det måste ha varit någon annan felande länk. Jag gissar att det berodde på att jag inte såg matchen.

Lite för mycket Kaiser Chiefs och lite för lite pluggande är dagens genomgående tema. Nu är frågan om jag ska lägga mig eller om jag ska plugga. Suck, vilka svåra beslut jag har att ta itu med.
I morgon åker jag till Stockholm och på torsdag är det England som gäller!  

Jag har börjat packa, men det är inte klokt hur mycket som inte får plats och hur dåligt humör jag kan bli på. Kung Forsbergs lyckade träning lättar dock upp och det blir nog bra detta, trots att jag kommer befinna mig i världens omittpunkt vad gäller hockey och därmed missa det mesta. Jag kan erkänna att jag fortfarade är grinig över detta, men mitt stenhjärta längtar faktiskt för mycket efter Jojjon, Ems och Murke för att jag ska avboka och stanna hemma.

Om planet kraschar? Ja, då har jag tänkt mig att mina tillgångar ska delas till mindre behövande. Den Blonda Häxan får den här bloggen som hon tycker så mycket om. Herr Trötter får Kung Forsberg-tröjan och min samling turtrosor. Fröken Bitter får den andra MODO-tröjan, som en sorts uppvaknande för henne. Jag betvivlar att hon skulle ha hjärta att inte bli en sann MODO:it för att hedra mig. Min hjärna (om den hittas) donerar jag till Murke om nu inte hennes plan skulle krascha det också. Jag tror hon skulle se det som en ära och bli nöjd över att äntligen kunna få en bild av vad som pågick där inne. Mina föräldrar och övriga får dela på övriga materiella tillgångar och Majk får hålla till godo med mitt ekonomiska kapital som en sorts återbetalning på en tiondel av det jag snikat till mig av honom genom åren.

Slut på morbida tankar. Jag blir rädd att det blir så här nu när jag yttrat det... Men å andra sidan har jag flera gånger utropat att jag vill se mig själv bli mångmiljardär och det har inte hänt. Nåja, förhoppningsvis så blir inte detta mitt sista blogginlägg.

---

Nu valde Spotify Stones Start me Up, och då är det alltså underförstått att jag inte har hjärta att gå och lägga mig.

Gud vad skador det blir. Men Kung Forsberg skadade sig ju i alla fall inte och det är förstås huvudsaken. Eller kanske rent av det enda som räknas i min värld.

Om jag hade varit utmanare med The God himself som coach hade jag förstås brutit mot reglerna och låtit honom göra samtliga grenar, men framförallt måste jag säga att golfen var en perfekt gren för den störste. I egenskap av att ha världens finaste handleder och dessutom vara en erkänt duktig golfare så passade han ju som fisken i vattnet för den grenen.

Jag blev dessutom glad att Felix ställde frågan som jag alltid undrat. Kung Forsberg berättar att han har mer pengar än han fått ligga, och jag kan inte låta bli att tycka det är tur för honom att han inte har mig för då hade det varit tvärtom.

Nåja. Trevligast är förstås att guden ska spela Karjala Cup och att MODO börjat vada sig framåt i tabellen, eller i alla fall bort från det djupaste träsket. Eftersom jag är mitt i skarven mellan slutet av en gigantisk plugghelg och början av en kolossal pluggvecka så är inte hjärnan i form för att på ett pedagogiskt sätt informera om hur glad jag är över detta, men jag kan i alla fall meddela att jag är skitglad.

Mitt enda orosmoment just nu är hur jag ska övertyga Jojjon, Ems och Murke om att jag inte är en svikare som vill skita i England för att följa Karjala Cup i stället. Denna fråga ska jag fundera över om några timmar när jag betat mig igenom metoddelen i mitt PM.

Nobelpriset och all världens fiskbullar till den som kommer på hur man a) inte gör misstag och b) gör dem ogjorda.

Jaha. Då sitter jag här. Mörkhårig, hålögd, ful, bitter och missnöjd. Så var det förstås inte tänkt.

Inte ens en hårfärgning kunde råda bot på MODOs problem. Att min hårfärgning blev allt annat än lyckad är förstås som ett ton salt i såren efter gårdagens nederlag mot Skellefteå.

När vi ändå är inne på tråkigheter tänkte jag ta upp en dålig egenskap hos mig själv. Egentligen bör man inte tala högt om att det faktiskt existerar en och annan sådan, men efter att ha höjt mig själv till skyarna både en och hundraen gånger är den väl inte så fel ändå.

Dålig egenskap: Jag är sniken. Verkligen. Jag är en sådan där person som vill ha med mig en doggybag hem när jag varit på restaurang. Men detta är väl ändå ganska okej, egentligen. Det som är det dåliga är att jag inte kan stå för det. Jag vill under inga omständigheter visa upp den där snikna sidan hos mig själv och jag skäms ögonen ur mig över att panta burkar (Ja Murke! Oavsett hur bra det än är för miljön!). Dessutom tvingar jag alltid Fröken Bitter att agera åt mig, eftersom att jag själv är för fisförnäm och feg för att göra det själv. Hon får springa fram och be om något att ta hem maten i och hon får panta flaskorna...

Usch. Detta hoppas jag dock vänder i och med min nya hårfärg. Nu när inte förlustsviten vände kanske i alla fall mina dåliga sidor kan växa bort?

Jag gillar detta. Här ser håret mörkbrunt ut, och inte ljusbrundassigt som det är i verkligheten. Sedan ser ni ju t-shirten. Tyvärr lär den inte få bytas ut mot en uppdaterad variant om det fortsätter så här...

Någon som däremot skulle klä i brun hår är Jukka Voutilainen. Men toppar man tabellen är har man kanske inte ett så stort behov av att färga håret.

---

Sinnessjukt underbart med Colorados vinst över dödvingarna. Nu sitter jag faktiskt i ett dilemma. Det kanske är min NHL-frånvaro som gör att det går så bra just nu? Detta försöker jag i alla fall att intala mig för att känna mindre hat över att ekonomin inte tillåter något ESPN 360 just nu. Nåja, snart står jag inte ut längre.

Fast inte i dag.

Hockeyfördärvet fortsätter. Ja, jag vet att jag låter hopplöst bitter men med den tiden i månaden och utan a) choklad b) hockeyvinster c) fiskbullar så är det inte mycket optimism som rör sig i den här kroppen. Jag lovar dock att vända detta, precis som att jag hoppas att MODO gör detsamma.

Återigen en riktig plugghelg för mig, och det är nog mest där skon klämmer. Den typen av aktiviteter brukar ju leda till att humöret går nedåt. I morgon blir det dock jobb istället så jag får ett skönt avbrott, men det innebär också att jag får ägna den här kvällen åt att stressplugga klart allt inför måndagen. Nu längtar jag verkligen till England! Det ska bli sjukt skönt att träffa trollen, spendera pengar och tanka hjärnan med lite ny skit istället för det gamla som ständigt snurrar runt och gör mig hjärndöd.

Lite har jag dock tjuvstartat, i alla fall vad det gäller spenderandet av pengar. Förut hittade jag en helt genom-Morrig topp inne på Bik Bok och eftersom vi trodde det var halva priset på allt så studsade jag ivrigt iväg till kassan. Väl där visade det sig att det inte alls var halva priset på just den, men vad gjorde det? Då var mitt ha-begär redan väckt och jag hade inte hjärta att hänga tillbaka min nya kärlek. Fröken Bitter gjorde heller inga ansatser att skilja oss åt utan förstod att det var lika bra att låta det bli oss två. Därmed släppte även min mensvärk som jag hade gnällt över hela dagen, och alla blev nöjda och glada.

Nåja... Lite allmän rappakalja och raljerande för att stilla den delen av läsare som påstått att jag aldrig skriver något personligt. Nu har jag nämnt både shoppingberoende, mensvärk, skolhets och gud vet allt i ett och samma inlägg så det får jag nog se som tillräckligt.

Här är förresten något som får mig att förstå varför jag alltid får visa legitimation:

Jag iklädd höstoutfit. Nu blir det bara kallare och då är det lika bra att pälsa på sig. Bitterheten har talat.

Jag slänger in en fin hiss- och disslista också. Det var inte i går.
Morran hissar: Fröken Bitter. Hur ambitiös och vuxen är man inte när man ställer sig och dammsuger en lördagkväll? Nästan lika duktig som jag som pluggar.
Morran dissar: Tiden. Det finns ju ingen! Svåraste dilemmat just nu är att klämma in Bröllopsfotografen snarast möjligt. En film som förstås är ett måste att se och därmed måste gå att få tid till.

Morran säger:
Jag har börjat spara ut håret under armarna
Inspirerad av dig. Roligt va?

Murke säger:
ja säkert
eller så insåg du i duschen idag att rakhyveln var för slö och du orkade inte gå hela vägen till coop

---

I dag har jag planerat dagen utefter att MODO ska möta Luleå i kväll. Men så är det ju inte ens, matchen är inte förrän på torsdag. Detta är andra gången på den här säsongen som jag planerar för hockey och sedan inser att det inte är någon match. Hur kommer det sig? Jag som lever världens mest inrutade liv där jag planerar och skriver in precis allt på att göra-listan? Knepigt.

Så frågan är nu om jag ska ägna den tänkta hockeytiden åt att plugga eller städa? Eller om jag ska försöka förstå mig på ESPN 360 så jag får mina efterlängtade NHL-matcher. Jag tror jag skjuter upp studier och städande även i dag.

Turtrosorna var på. Kuddarna uppstaplade i exemplarisk ordning. Läkarboken framme. Blommorna tätt ihopställda. Och jag satt med benen i kors och med läpparna insmetade med Diamond gloss super shine ultra glam gloss. Ja, det var ordnat för seger mot Timrå, förstås.

Gissa om det därför kändes aningen snopet när lillebror först gör 1-0 och sedan 2-0? Jag ville dö. Och till råga på allt hade jag Fröken Bitter i telefon eftersom jag inte hade vågat avvisa henne. I och med att hon vet att man inte ringer när det är hockey så svarade jag förstås i tron att det hade hänt något akut. Jag var lite rädd att något allvarligt hade hänt och därför fick hon hänga sig kvar i telefonen under tiden som jag halvdog över 1-0.  Hon behövde råd, berättade hon, och jag lyssnade med två öron trots matchen. Hon drog ut på det och jag var nervös. Uppenbarligen var det ett jobbigt ämne för henne. Vad hade hänt? Kanske hade bärplockaren fått ett ytligt sår eller hade Daisy svikit henne till förmån för hårdrockaren? Till slut kom det: ”Du måste hjälpa mig att bestämma vad jag ska köpa för pizza”. Då la jag på.

Och vad hände? När bitterdamen var borta ur bilden reducerade MODO. Underbart, och så självklart! Att det nu till slut blev vinst är fruktansvärt skönt även om det var tråkigt att Timrå-tattarna skulle lyckas få in två mål i slutet och sno åt sig en poäng och att det egentligen (i och med min pessismistiska ådra) inte känns helt tip-top. Men vinst som vinst!

Att tappa sådär i slutet är illa, men det bortser jag ifrån med tanke på det finfina i att man reste sig efter 2-0 (kämpaglöd!) och att Horava och Steen agerade direkt. Och framförallt tyckte jag att det var roligt att Josh Green, som jag ju talat mig varm om inför säsongen, nu startat målandet. Mer sånt! Mats Zuccarello Aasen fortsätter agera lite allt möjligt och är dessutom väl värd epitetet trollkarl.

I övrigt då? Ja, jag är positiv. Kämpaglöden, viljan och hjärtat visade vägen och förhoppningsvis är det en väg som pekar spikrakt framåt. Nåja, spikrakt är kanske att ta i, men jag hoppas och tror att det är slut med att inte ens vara på vägen nu.

Och avslutningsvis blir det alltså en puss till Josh Green! Och pisk till musikansvariga i EON. Vad var det för hemska covers de kör med?

Timråtattaren/Cry-babyn: Många tårar i kväll? När säsongen är över kommer du att ha dränkt hela Söråker.

---

Nu är jag sugen på NHL! Viasat Hockey ska införskaffas och jag är grymt sugen på ESPN 360 så det blir lite ordning. Men på den punkten är inte jag och min ekonomi riktigt överens ännu. Dessutom litar jag inte på att den här datorn tänker acceptera någon hockeyerotisk orgie, så vi får väl se hur det blir med den saken.

---

Grattis världens bästa bror! På födelsedagen, till jobbet och för att du har en så underbart bra syster!

---

Kanske inte riktigt normalt, men nu slår klockan läggdags för mig i dag. Jag ska bara ”avnjuta” lite kurslitteratur först. Lyckliga lilla jag.