Team Söråker mot Team Edward och Team Jacob
Är lite avundsjuk på Fröken Bitter och Timråtattaren som ska på premiären av Eclipse i natt. Alla tre filmerna visas och Söråkerskorna lär ha fullt sjå mot alla galna Twilight-fans. Nu när jag tänker efter är det kanske rätt så skönt ändå att slippa öronbedövande skrik och trånande suckar och stön från fjortiseliten. De är värre än jag när jag ser på hockey.
Nåja, jag får se filmen längre fram. Det känns nog roligare att se den med Bitterdamen och Crybabyn istället för att gå på bio.
Sitter och färdigställer fotbollsartikeln från i går och försöker brottas lite med min huvudvärk som inte vill ge med sig. Har suttit i sedan i går och börjar bli riktigt irriterande. Funderar på att gå och lägga mig nu och skriva färdigt det sista tidigt i morgon istället. Har fullt upp i morgon och likaså fredag. Sedan blir det jobb fredag kväll och hela lördagen och söndagen. Roligt, och värt att ladda upp. Så det får nog bli sängen nu.
---
Juli i morgon, redan. Hur kan det gå så sinnessjukt snabbt? Förstår inte. Tycker världen kunde gå lite långsammare så jag hinner med.
Legendfabriken gör det igen: Hart Trophy till Henrik Sedin
Men mitt i fotbollstiderna är det ändå för mig än större med Henrik Sedin som bragdman. Tidigare var det ju Peter Forsberg - Kung Forsberg, The God - som hade mäktat med att vinna både Art Ross Trophy och Hart Trophy.
Nu har även Henrik gjort det, och det är han väl värd. Men ärligt talat så hade jag inte så höga förhoppningar om att han skulle röstas fram som journalisternas val av den bästa och mest värdefulla spelaren. I mina ögon var han förstås given, men jag trodde de flesta skulle lägga sin röst på Alexander Ovechkin eller Sidney Crosby.
Den här säsongen har han verkligen varit bäst och mest värdefull för sitt lag trots att hans namn inte använts som NHL:s dragplåster i lika stor utsträckning som affischnamnen Ovechkin och Crosby. Men Henriks säsong är ett bevis på att han är värd lika stor uppmärksamhet. Just därför känns det så ofattbart härligt att han nu också får det.
Stort för hockey-Sverige. Stort för MODO. Stort för mig.
Gällande draften så har jag inte så mycket att säga. Jag är alldeles för oinsatt faktiskt. Tyvärr. Det får bli bättring på den punkten!
---
Frågade nyss Majk var Yksel Osmanovski spelar nu för tiden. Fick svaret att jag nog borde uppdatera mig lite.
---
Nu ska jag sätta igång och jobba. Fotboll är det som sagt som gäller nu, men någon brådska är det inte. Artikeln ska inte in förrän i fredagens tidning så jag har egentligen gott om tid. Men jag tänkte få det gjort nu så jag kan ta allt annat i morgon.
Suck, det är dyrt att vara shopaholic
Jag kom hem med följande:
- Fodralklänning, creméfärgad från Garden Collection
- Ljusrosa topp med bar axel och mörkrosa volang som ett axelband
- Enkel klänning med vit kjol och randig (marinblått och vitt) överdel samt guldknappar a´la sailortemat (är ju ett stort fan av den marina trenden och kör det jämt)
- Orange tublinne/axelbandslöst i oversize och med flätat band som detalj
- Svart t-shirt med Rolling Stones tungan i bling bling-stil
- Ballerinaskor som inte uppnådde många av de mål jag satt upp, men som i alla fall fick duga och har gjort det bra hittills
- Balconette-bh och trosor, beigefärgade och med en söt ljusrosa liten ros fram
- Två tunna klänningar, en turkos och en svart, passande för stranden
- Korta grå mjukisshorts med tryck
Och utöver det blev det lite småplock och presenter till andra.
Dessutom fick jag tag på mitt efterlängtade träns. Har varit och klämt på det tidigare och tyckt att lädret är helt okej för att kosta 199 kronor och jag har sett det som ett måste. Men sedan har det inte blivit av under våren. Men i torsdags gick vi in en snabbis på Hööks (var ju tvungen, har inte varit där trots att det säkert är minst ett år sedan de öppnade) och det fanns ett av de här tränsen kvar. Jag tog det, gick till kassan (Och Majk pustade ut) och så upptäckte jag att det var halva priset. Lycka! Vilket fynd.
Nu är det alltså bara att skaffa häst. Inte nog med all gammal hästutrustning som ligger och skräpar, nu när jag köpt något nytt är det faktiskt ett måste att köpa häst. Väl?
Jag älskar mina nya skor!
I alla fall så älskar jag mina nya joggingskor som jag köpte för en tid sedan. Jag hade tur och fick dem för halva priset och var till en början lite tveksam. Men de har visat sig vara ett superfynd! Utan att överdriva alltför mycket så känns det som att jogga och gå på de där rosa små molnen som finns i min värld. De gör också att jag kan jogga utan att få ont i benhinnorna trots försök att inte gå ut för hårt.
Enda minuset är att de inte per automatik ger mig bra kondition och får min kropp att inte vara otränad. Så nu sitter jag här med en sträckning i baklåret och lider. Visst är det typiskt? Här kommer man igång med träningen och så vips går man och skadar sig. Aj, vad ont det gör. Stackars mig. Jag tar nog lite chips. Som tröst.
Till alla stackars killar vars flickvänner bänker sig framför VM*
I alla fall så vill jag lyfta fram och förmedla hans tips för er som inte uppskattar VM-festen. Marcus föreslår att ni helt enkelt säljer TV-tid genom att ta betalt för varje match fotbollstokarna ser istället för att umgås.
"Det är ändå er gemensamma semestertid som går till spillo. Så att ni får några
hundra vid varje match är inte mer än rätt. Jonna får en slant för varje fördärvlig
fotbollstimme som jag sitter vid tv:n."
Marcus Birros krönika i Expressen 9 juni.
Detta är ett rent överlevnadsknep för er som blir ensamma flera timmar om dagen på grund av att er partner/kompisar/familj/släkt/chef/anställda/tränare överger er till förmån för att se fotbolls-VM nonstop. Och framförallt så tänker jag som så att den här taktiken gynnar oss som inte vill höra gnället om att vi borde sluta glo på matcherna.
En win-win-situation alltså.
*Jag valde att rikta mig de stackars killar som får lida för att flickvännen vill se fotboll. För det finns uppenbarligen killar som inte (!) är sportintresserade och som stör ihjäl sig på att alla i deras omgivning vill se på VM. Att de faktiskt finns - inklusive att det inte är något fel på dem - har Murke sagt till mig. Och henne lyssnar jag på för en gångs skull.
Nu ska jag äta glass, sola och läsa innan England-Tyskland börjar.
Strandparken nästa!
Snart kommer Ems i gula faran och hämtar upp mig för vidare avfärd mot Strandparken. Där ska vi möta upp Murke, Piggelin och Lajmen. 
Snart ska Piff få träffa sin Puff!
Grodan boll är så mycket bättre än små grodorna
När alla andra åkte till Strömstad, Dalarna, London, Sunne eller ut med båten (alternativt jobbade) valde jag och Ems att fira midsommar hemma istället. Ingen av oss orkade med något värre än grilla, äta och dricka gott och sedan vältra oss i alla tjejers favoritintresse: Prata, prata, prata lite till. Givetvis blev det en hel del väsentliga ämnen som diskuterades.
Och här är en sneak-peak på bästa fyndet från torsdagens shopping:
Perfekt köp! Väldigt nödvändigt. Tycker i alla fall jag som lätt skulle betala multum för sand i Sahara bara det fanns en skylt som basonerade ut att det var rea.
Nu ska jag surra med Fröken Bitter och sedan göra mig i ordning för kvällens och nattens stök. Adios!
Ska man behöva bli skodesigner för att få bra ballerinaskor?
I morgon vankas det shoppingdag i Karlstad. Jag har ett enda mål och det är att hitta ett par lämpliga ballerinaskor. Mina krav är att skorna är:
1) snygga
2) snälla och bra för mina konstiga fötter
3) djupt skurna vid tårna (jag vill ha en fot urringning a´la Manalo Blahnik som substitut för att jag inte har råd att köpa hans skor!) Detta är alltså mycket viktigt.
4) billiga (vägrar betala mycket för skor som slits ut på några månader)
Men dessa krav tycks vara omöjliga att uppnå. Eftersom jag har lärt mig den hårda vägen så shoppar jag numera inte (i alla fall inte alltid) genom att ränna runt och titta. Istället har jag strategiskt nog redan letat upp vad som kan vara av intresse. Någon av dessa kanske kan få bli mina?
Tyvärr tror jag inte det. De duger i krig, men inte mer än så. Är väldigt tveksam till om de ens klarar första kravet. Det lutar alltså åt timslångt letande i alla fall. Men det positiva är att när jag kommer hem - med eller utan bra skor - så ska jag läsa om fotbollens kulturhistoria. Givetvis ute i solen och med ett stort lass jordgubbar. Mys!
Nu: Se filmen Farsan.
Ska det matchas så ska det matchas
Nu är hon dock blond igen. Murke byter hårfärg som jag byter underkläder. Men trots alla hårfärger i alla möjliga färger som jag knappt ens visste fanns, så saknar jag min lilla prinsessa!
Alla hästälskares dröm
Ja, den som inte blir rörd av att se det här klippet är ingen person jag skulle vilja vara ensam med i alla fall. Vackra, underbara Milton!
---
Vill också säga att jag håller alla tummarna i världen för att Fröken Bitter och henns bärplockare får njuta av det positiva besked de fått i dag. Istället för ett nattsvart besked fick de veta att det finns hopp för lilla fina Moro och hans hovar. Nu hoppas jag att de får behålla den positiva känslan och att problemen håller sig borta! Man måste våga hoppas.
Trodde aldrig att The Beach Boys skulle få mig att spy
Är hemma från Kalmar igen. Kom visserligen i går kväll, men det är först nu som jag hämtat mig efter hemresans trauma.
På min mp3 har jag ungefär en miljard låtar. Här finns ett brett register med bland annat U2, Bruce Springsteen, Johnny Cash, David Bowie, The Beach Boys och mycket, mycket mer. Ett musikaliskt himmelrike för den som liksom jag har bra smak. Jag såg förstås fram emot att få tillbringa bussresan mellan Kalmar och Karlstad med all den här musiken.
Så blev det inte. Något är allvarligt fel med den rosa ligisten till mp3 som jag snålt nog köpt för nästan inga pengar alls. Den spelar nämligen bara The Beach Boys! Hur man än gör så är det samma låtar som spelas om och om igen. Den har alltså låst sig vid ett enda litet stim av låtarna som finns. Hur kan det bli så?
Jag har alltid älskat Beach Boys, men nu är den kärleken över. Man måste få längta efter sin kärlek ibland, inte tvångsmatas med den. Och förstås, när ligisten efter mycket om och men äntligen bytte till U2:s I will Follow, ja då dog batteriet. Då ville jag också dö.
Djävulen på jorden. Köp inte!
För övrigt så sägs det ju att fotbollen (sport) förbrödrar. Men jag vet inte riktigt... Inte på en buss mellan Jönköping och Karlstad i alla fall. Jag tror det var i Mariestad som busschauffören och killen framför mig rök ihop. Efter att ha pratat på som bästa vänner i några timmar eftersom de hade både busschaufförsjobbet, bilar och sprit som gemensamma nämnare så blev de bittra fiender när det visade sig att de inte delade samma fotbollsfilosofi. Lite hätsk stämning blev det, men jag var förstås nöjd som fick lite underhållning när mp3:n la av.
Själva veckan då? Ja, vistelsen i Kalmar var i alla fall precis så underbar som jag hade hoppats på. Stockholmsfjollan och Den blonda häxan lyckades leverera. Dock inte i minigolf, men det var heller inte väntat. Istället var det jag som blev golfdrottningen med stort D. Nåja, mer om det i morgon. Känner att min golfseger förtjänar lite mer utrymme än vad jag orkar med för tillfället.
---
Nu, planera veckans schema och därefter sova. I morgon ska jag träffa farmor och sen möta upp Ems och köpa skor. Ska dessutom hinna med att äta minst en daimstrut, så schemat är alltså ganska späckat.
Tack MODO!
Som om inte det vore nog så har MODO fixat lite härligheter också. Byron Ritchie är klar och Hasse Jonsson fortsätter! Jag tror att man är mentalt död om man inte känner ett gigantiskt lyckorus över det faktum att Hasse blir kvar i laget. Jag hoppas dock att man denna säsong slipper alla klagomål som varit på snygg-Hasse senaste säsongen/säsongerna.
Ja, han har blivit äldre. Ja, han är i alla moment inte lika bra som han var förr. Ja, man ska satsa på unga spelare. Men ska det satsas på yngre förmågor så ska de vara i en klass att de kan tillföra det som krävs också - vilket inte är så lätt att hitta. Framförallt så är Hasse en enorm tillgång i lagbygget MODO. Hans rutin, träningsvilja och hjärta kommer passa finfint in i den här nysatsningen. Det hoppas och tror jag också att Byron kommer att göra.
Enda molnet på den rosa himlen är att jag missar att jobba i helgen. Men i övrigt så känns det som en tip top-vecka!
Morran 1 - Fröken Bitter 0
Men ändock. Han hamnar långt före Fröken Bitters favorit Zäta. Jag minns inte vart Njurundasonen kom, men det var låååångt bak i alla fall. Så, 1-0 till mig alltså.
Tyskland slår SATC
Hann tillbaka från bion lagom för att se sista minuterna av Tysklands fina uppvisning. Skolboksexempel i de luxe-klass. Måste säga att det är en helt okej början på VM man gör när man just kommit in och gör mål på sitt första tillslag. Men trots tyskarnas insats så håller jag tummarna för England. Dessutom hoppas jag förstås att Kung Forsberg gästar studion igen. Björn Ranelid får också gärna komma tillbaka. Han skötte sig riktigt bra!
SATC 2 då? Ja, den får bättre betyg än vad jag hade trott. Förväntningarna var som sagt allt annat än höga. Men... Två och en halv timme och det hände... ingenting? Va? En tvåa kändes egentligen inte nödvändig. Och grejen med Aidan förstår jag inte. Jag har alltid varit på hans sida, så varför kunde det inte bli en trevlig skruv på hela historien där och inte bara en liten grej. Suck.
Positivt då? Jo, filmen var rolig. Den hade sina glimtar. Det ÄR fortfarande kul att se de här fyra karaktärerna samt att vältra sig i deras kläder, boende och övriga lyx. Men sådär underbart dörolig, ironisk och härligt charmig som serien är den verkligen inte. I första filmen levde i alla fall lite av seriens charm kvar, men här i tvåan var den nästan helt borta.
Bild: Hollywoodspy
Betyg: 2 ½ av 5 Morr!
Nu blir det läggdags. I morgon är det uppstigning tidigt för att hinna med att boka biljetter och liknande samt inviga nya joggingskorna innan fotbollen drar igång. Därefter blir jag upphämtad i gula faran för avfärd till stan.
Vill bli carried away igen
Min outfit då? Halva grejen med att se Satc på bio är väl i princip att man ska klä upp sig lite grann. I Sundsvall var det flera som körde gala-stilen all in på premiären. Men så gör inte jag. Dels är det inte premiär, dels är jag för trött på kläder just nu (läs: ingenting passar). Så jag kör på tights och en randig tröjklänning i sailorstil från Bik Bok. Köpte den i våras efter att ha sett den på bild och blivit kär.
Efter bion blir det tacos hemma hos Rövarparet och i morgon vankas det fotboll och sedan hetsumgänge med Åsman, Ems och Sassa. På tisdag åker jag till Stockholm och på onsdag bär det av till Kalmar. Härligt!
Riktig kontroll och mjuka läppar
I dag har jag hunnit med lite smygshopping i både Challa och Arvika. Smygshopping i benämningen att jag köpte det jag skulle ha och sedan inget mer än så, förutom så små och billiga saker att man knappast kan klandra mig för att jag inte lyckades stå emot. Jag och Mäster susade i väg till Charlottenberg med varsitt mål. Mitt var att komma hem med ett par joggingskor som jag kände någon kärlek till samt ett schampo för torrt hår. Mästers var att gå på McDonalds.
Och lyckades vi? Jo då! Efter mycket om och men, många suck och stön, flera minuters klagoramsor och tusen vändor beslutsångest köpte jag (eller snarare Majk) joggingskorna med stort J. Därefter köpte jag mitt efterlängtade schampo Redken Real Control och sedan lite småtjafs inne på H&M innan vi åt på Donken. Uppdrag utfört.
Därefter blev jag utbytt. När Mäster hade tröttnat på mig var det istället Ems som fick ta mig i släptåg i spöregnet genom Arvika city. Älskar verkligen att plaska genom vattenpölarna med felkonstruerade fötter nedstuckna i trasiga ballerinaskor... Inte hittade Ems det hon ville ha heller. Då blev vi så besvikna att vi hade tänkt tröstshoppa underkläder, men vi räddades av att jag behövde gå till biblioteket. Bra för ekonomin, mindre bra för mina två älskade små vänner som fortfarande inte fått någon vanlig vit bh utan spets eller liknande.
Ja, det var en uppdatering om dagen. Har dessutom en fråga. Ni som känner mig, men som precis som Ems inte har jättekoll på hur min trossamling ser ut, skulle ni också gissa att jag är svag för "rynkiga" trosor? För det trodde Ems, och där har hon ju faktiskt rätt. Förutom det så lyckades hon pricka lite fler rätt när jag höll en timmes monolog och gällande det så vill jag säga tack Ems! För att du är en så underbart bra lyssnare! Huuu. PUNKT.
---
Åh! Spotify är förstås igång i bakgrunden och nu sjunger Phil Lynott I saw Captain Farell and his money he was counting..." Nu höjer vi volymen.
Grattis Chicago!
Egentligen borde jag vara förkrossad just nu. Chicago vann just i sudden. Strax efter mitt förra deppinlägg kvitterade Scott Hartnell och lyckan var gjord. Då kändes det som att det här skulle gå vägen och direkt när sudden drog i gång var Flyers heta och radade upp chanser. Jag trodde verkligen att det skulle bli en sjunde och avgörande match. Men så helt plötsligt gjorde Patrick Kane mål, bara sådär. Stort jubel i Chicago men dödstyst i övrigt och jag - och alla andra utom Kane - var stora frågetecken. Var det verkligen mål? Ja, det var faktiskt det.
Jag vet inte om det är att det inte riktigt sjunkit in ännu. Jag kanske fortfarande inte har fattat att Philadelphia Flyers segerchans numera är helt borta...? Men faktiskt, det känns inte så hemskt. Det känns helt okej. Kanske för att Stanley Cup är så oerhört stort och att man blir överväldigad bara av att se det även om ens lag inte vinner? Jag tror det. För det är det här som är hockey i sin vackraste form. Sinnessjukt stort.
Gissa om Marian Hossa fick lyfta Lord Stanleys buckla direkt efter Jonathan Toews? Fint. Niklas Hjalmarsson har inte fått lyfta den ännu. Calle Johansson: "Han är för snäll, han måste ta för sig". Gulligt. Jag älskar Calle och Niklas! Vilket underbart radarpar de där två är.
Slutligen: Grattis Joel Quenneville och hela Chicago förstås! Och lägg av nu Flyerspubliken. Man buar inte ut Stanley Cup-mästarna hur förkrossad man än är. Nu ska jag se klart och sedan sova lite.
Men-Jävla-Puckjävel-Gå-I-Mååååål!!!
Alltså, jag är så trött att jag inte klarar av att gå rakt. Visserligen så behöver jag inte vara uppe och gå utan huvudsaken är att jag orkar sitta här och se klart matchen. Men det är tungt. Man tycker att en Stanley Cup-final borde gå att se utan minsta trötthetstecken, men i dag har tröttheten tagit ut sin rätt.
3-2 står det till Chicago och jag lider. Faktum är att jag är tillräckligt trött, pessimistisk och väl van hockeyolyckorna så att jag redan har börjat ta ut förlusten i förskott. Klockan tickar på och chansen att Philadelphia ska få till en kvittering känns minimal, hur energiska de än är. Mina ögon går i kors nu och i morgon kommer jag antagligen läsa detta och irriterat undra om det är lagligt att vara en så fruktansvärt bitter supporter. Jag hoppas det i alla fall. Men framförallt hoppas jag att jag kommer läsa detta och glädjas över hur fel jag hade.
För jag vill verkligen att det ska bli en sjunde avgörande match. Och att Philadelphia Flyers får vinna detta. Snälla. Okej, det kanske var klent önskat, men kom igen. Jag bönar och ber, jag gör uppoffringar. Jag skulle kunna tänka mig att slicka Byfugliens fötter, och då ska ni veta att jag tycker alla andra fötter utom mina egna är äckliga.
Life in Technicolor
Sitter och försöker få till en logga. Ett uppdrag som egentligen redan borde ha påbörjats för länge sedan men som jag fick veta först i går att det var brådskande. Har vridit och vänt på lite färger nu och skissat på tänkbara formlösningar. Men tyvärr känns inget riktigt rätt. Gissar dock att Coldplay kan styra upp lite. Är övertygad om att Yellow kommer övertyga mig när det gäller färgval.
Nåja, det var en parantes. Jag ville mest informera om att jag är superglad i dag eftersom skattepengarna trillat in på mitt konto. Med andra ord är jag alltså snuskigt rik just nu! Och den här känslan kommer att sitta i fram till i morgon eller på fredag när kontot återigen blir nästintill tomt. Men det tänker vi inte på nu! Istället tänker vi på loggan, kvällens aktiviteter (bio?), att gulingen fyller 15 år och förstås nattens hockey. Och att köpa skor...
Att fälla krokben på sig själv
På högstadiet hade jag grov otur i armbrytning och förlorade mot Sjöstenen. Detta var något som jag inte förstod hur det kunde hända. Att min motståndare gjorde sin livs insats är ju förstås givet, likaså att jag var ur form, men jag förstår ändå inte hur det kunde gå till. Förödmjukelsen var i alla fall tillräcklig för att jag just i det läget armen tog i bordet skrek till och yrade om att nacken hade gått av.
Att fejka en knäckt nacke var väldigt effektivt. Alla tyckte synd om mig (och jag skolkade resten av dagen och åkte till Grums på hockey istället) och hela den där armbågstävlingen kom liksom av sig. De hånande kommentarerna som jag såg var på väg att komma ut just när det var klart att jag förlorat blev stoppade av min nackskada. Vem hade hjärta att håna en förlust när stackars Morran nästan brutit nacken? Allt blev bortglömt och ingen mindes att jag hade förlorat. Allt alla tänkte på var stackars mig som nästan knäckte nacken. Min svaga insats var glömd för alltid, jag var världens bästa skådis och min klass var sjukligt lättlurade, trodde jag.
Tills i dag. Vi surrade nostalgi på hög nivå och är det något en bakåtsträvare som jag gillar så är det just att diskutera gamla minnen. Men så kommer kommentaren "Haha, kommer du i håg i åttan när vi körde armbrytning och du förlorade?" och jag gick genast från glad till sur citron. "Nej?" försökte jag, men det gav ingen effekt. För då kom mardrömskommentaren: "Jo, då när du blev du så ledsen så du började grina och sa att du hade ont i nacken så alla skulle tycka synd om dig! Det måste du ju komma ihåg, erkänn nu!"
I alla år har jag alltså bara lurat mig själv. Fällt krokben på mig själv strax innan mållinjen. Känns lite tungt faktiskt.
Morran morrar
Ny kategori!
Stockholmsfjollan påminde mig om vem som morrar bäst. Det gör givetvis jag. Så jag tänkte ha en återkommande lista här i bloggen där jag får utlopp för mitt morrande och ryter till. En lista över miserabla ting som stör mig just nu, små som stora. Klagomuren i uppdaterad deluxe-version, helt enkelt.
- Genomskinliga plåster. Va?! Lagom kul att (återigen) ha fått världens största sår och så sätter man på ett plåster och upptäcker att det inte syns. För att det är genomskinligt. Vad är vitsen med att ha osynliga plåster? Då ser ju inte folk att jag är skadad. Väldigt dåligt.
- Flyers förlust. Typiskt. Man blir så less.
- Att jag är sjuk. Har ledsnat nu faktiskt. Gör mig frisk!
- Ovissheten. Har ingen aning om vart jag ska (eller vill?) bo i höst. VHS, ta och avgör saken åt mig snarast möjligt är ni snälla! Är inget fan av att få vänta på besked. Jag vill veta nu, för jag är ett kontrollfreak.
- New York Rangers. Varför snodde de Mats Zuccarello Aasen? Givetvis ska min lilla favorit till NHL, har full förståelse för det, men varför just Rangers?
- Folk som inte förstår tillgång och efterfrågan. Personer som på allvar tycker att det är förkastligt att höja priset på paraplyn/snöskyfflar/solskydd från 100 kronor till 300 kronor för att det regnar/snöar/solen skiner, hur tänker ni?
Och nu avrundar jag morrandet med att berätta att jag funderar på att gå på bio. Nu vet ni det.
Let´s go Flyers!
I matchen mellan Flyers och Blackhawks hände desto mer. Chris Pronger gav mig rysningar (för gammal? Uppenbarligen inte) och även om det känns som att den här finalserien kan sluta hur som helst så har min positiva känsla förstärkts. Jag hoppas och tror på Flyers. Pronger beter sig som att han snor godis av småbarn när han plockar bort Chicagos vassaste spelare. Det ser så lätt ut, och han visar att han fortfarande älskar att spela. Och om Michael Leighton fortsätter imponera i kassen och Mike Richards visar vägen lika proffsigt som i fredags så är chanserna verkligen stora att Philly får ta hand om Lord Stanleys pokal.
Gårdagen ägnades åt att prata, konversera, prata lite mera, diskutera, tjafsa, gå i taket, monologisera, diskutera lite till, surra, prata ännu mera och sedan lite filmmys. Av någon konstig anledning blev det i alla diskussioner jag mot resten. Förstår inte varför detta alltid inträffar? Måste vara något fel på mina vänner och deras konstiga åsikter. Jag var dessutom villig att hitta en kompromiss, men inte ens det godtogs. Nåja, jag ska inte klaga. Är det något jag älskar så är det mina kära vänner som ständigt kan utmana mig och ge mig något att fundera över. Tack!
I dag har jag gjort absolut minsta möjliga. Jag ser det som en perfekt uppladdning inför nattens match. Tummarna är härdade och redo att bli hållna och ritualandet är påbörjat. Heja Flyers!
Hemma i Värmland
Klänningarna och t-shirten kostade 49,50 kronor styck, kanonpris! Bh och trosor, 79 kronor respektive 29 kronor. Skulle kanske inte köpt de här kläderna för mer pengar än så här, men sommarkläder går alltid åt.
Nu, ringa Ems. Sedan: Skicka in en artikel och därefter njuta i solen av att göra ingenting.
---
Flyers vann ju också. Jag och Majk har redan planerat in de kommande hockeynätterna och även om jag trott på Chicago så har jag faktiskt en bra känsla i kroppen. Go Flyers go!
En narcissistisk dröm
Både jag och Fröken Bitter kvalar in på listan över Sveriges största linslusar, så av alla de bilderna vi tog i Turkiet var merparten förstås på oss själva. Några andra lyckades också fastna på bild, men det var förstås ett undantag. Här kommer sista bilduppdateringen:
Kan också rapportera om att hela jag är ett enda stort blåmärke efter den där resan. Tycker min kropp är klen och elak.
---
Varför, varför, varför? Du hade älskat att få höra om Alanya och James Dean. Jag saknar dig så mycket! ♥
Svart moln på min rosaskimrande himmel
Har fått ont i magen efter att ha vräkt i mig Ballerinakakor. Kaka efter kaka i rasande fart för att hinna få slut på dem innan Fröken Bitter kommer hit.
Jag tror inte det finns något värre än att få besök när köket är fullt av en massa smarrigheter. Då måste man ju bjuda för att inte behöva utses till världens snålaste lilla människa. Jag brukar undvika det här problemet genom att alltid ha kylskåpet och skafferiet tomt när någon ska hit, men den här gången har jag misslyckats i min planering. Så därför måste jag äta upp dem.
För jag har hellre ont i magen än att behöva dela med mig.
