Vändningarnas dag idag kanske? Det verkar så.

Först vände det från helvete till himmel tidigt imorse och nu gjorde Tre Kronor en helskön repris. Helskön räcker knappt till egentligen, detta var riktigt stort. Vid såna här lägen glömmer jag direkt bort spektaklet som var innan och den svidande förlusten i måndags, och utan tvivel så trissade det upp hela VM.

Jag undrar vad John-Michael Liles tänkte efter Jonas Gustavssons kanonräddning. Inte lika fina tankar som jag, kan jag gissa. Vilken räddning, vilken match och vilken drömdebut! Att släppa fem puckar bakom sig är kanske inte det scenariot en debuterande målvakt fantiserar om, men i det här fallet har de där puckarna ingen betydelse. FBK:arnas gullegris (nu också lite grann min, ska erkännas) ska ha all heder och beröm och att han blev mest värdefulle spelare var ju inte särskilt konstigt.

Tummen upp: Challes nya kläder. En uppåtgående trend från i lördags, helt klart.
Tummen ner: Min otur med skor. Tyvärr var det inget par av mina supersnygga pumps och stövlar som jag beställde från Halens som passade. Pumpsen är för stora och stövlarna för små. Eller ja, de klämmer på sidan om fossingarna och oklen som jag är kanske jag kan stå ut med det dilemmat. Vi får se.

Imorgon ska jag och Fröken Bitter pimpla supergoda (?) drinkar. Vi tänkte försöka oss på att lämna de förargliga fjortiskvällarna som vilat som en liten förbannelse över oss. Jag tror att det kommer gå alldeles utmärkt, det är ju faktiskt ingen av oss som fyller år.

Igår var def all världens jävla skitdag och idag är det min stora lyckodag! Sådana vändningar gillar jag.

För ovanlighetsn skull har jag ett filmtips som inte har med vare sig westernkulturen att göra eller är att betrakta som en komedi. Pojken i randig pyjamas, se den!






Jag rekommenderar den till samtliga, särskilt Mäster.

MODO presenterar förhoppningsvis nya målvakten idag. Jag är ju en smula naiv så när det var tal om en 31-årig goalie så började jag fantisera hutlöst vackra drömmar om Martin Biron i kassen för världens bästa hjätar. Nåja, det var en fin dröm åtminstone. Nästan lika fin som den om ett fotmirakel som får Kung Forsberg fit for Stanley Cup- och Le Mat-fight igen eller den om att Samuel Påhlsson vänder hemåt och visar sin sköna magi i MODO.

Att jag ser ut som om jag svalt en citron har inget med håret att göra utan är en direkt reaktion på all oreda och röra som finns i den här lägenheten. Det kan få även den mest gladlynte att sluta dra på smilbanden.

Samma min och utseende på bilderna, men jag ville försöka få fram färgen och flera bilder ger kanske lite mer rättvist resultat även om det ändå inte ser rätt ut. Bilderna får det att se grått ut, men färgen är i alla fall en blandning mellan massor av ljusblonda och lite mörkare slingor i en askig ton. Jag blev toknöjd! Sedan ska det väl nämnas att det inte blev så mycket mer än topparna som klipptes bort, men även om det inte kortades av särskilt mycket så blev det fräscht och riktigt snyggt. Vårigt!

Hockeyn var ju en besvikelse av stora mått. Vilken suckmatch. Detta trots att jag körde uppsatt hår, åt non stop och hoppade hopprep. Miserabelt.

För övrigt har jag fortfarande inte utsett Stones bästa låt. Jag jobbar dock på det och ser just nu Ruby Tuesday som mest trolig vinnare. Vi får se.

Imorgon ska jag plugga, plugga, plugga och inget ska få mig att smita undan. Men nu ska jag dra lott mellan de här två aktiviteterna och se vilken som får förgylla kvällen.

Om två timmar ska jag iväg och klippa och färga håret. Äntligen! Jag har lovat mig själv att slå på stort och be om att få cirka 15 centimeter avklippt, men vi får väl se hur det går med det. Som vanligt slutar det väl med att jag med mord i blicken klargör för frisören att det bara är topparna som gäller.



Men innan dess ska jag lyssna på Stones och försöka utse deras bästa låt. Start Me Up och Satisfaction tycker jag inte gills eftersom de är i en överglänsande division. Herr Trötter har dessutom redan utsett Fool To Cry till bästa myslåt. Men jag tänker inte ha några kategorier, utan här gäller det bara en enda kategori; bäst-av-alla-punkt-slut. Inte lika lätt som med hockeyspelare men det här ska nog gå. Det känns skönt att jag har fullt upp med att fundera över detta och därmed inte har tid att ägna mig åt studier som det egentligen var tänkt att jag skulle. Det hade ju varit illa om jag suttit sysslolös och därmed tvingades ta tag i pluggandet.

Ikväll är det hockey och mitt schema för kvällen ser ut på följande vis: Hockey, äta glass, beundra mitt hår och äta mer glass. Blir det en lucka där så är det tänkt att panikplugga eftersom det skulle ha gjorts för länge sedan. Men nu är det sol och då känns det lite som att det ordnar sig ändå.

Ja, det är ju, som bekant, det värsta som finns. På topplistan huserar också getingar, och fotproblem förstås. Ja, knivar och blod också så klart. De här hatobjekten får slåss om andraplatsen medan puckarna tar hem förstapriset.

Överhuvudtaget blev jag en aning bitter över att Tre Kronor-Österrike och Philadelphia Flyers-Pittsburgh Penguins skulle visas samtidigt. Att segersötman från den fina vinsten inte fick sitta kvar längre än någon dryg  timme innan pingvinerna sköt ut Flyers från Stanley Cup, ja det fick det att brista. Jag hade verkligen trott och hoppats att Philly skulle kunna bli en fin outsider till att få lyfta skönheten. Men, nej. Bittert! Ännu mer bittert med Sidney Crosby som matchavgörare förstås. Att Sid The Kid gör bra ifrån sig är i de flesta fall ett välkommet inslag i min värld, men... Han kunde ju passa på i andra tillfällen än mot mina lag. Aldrig får man vara nöjd.

Jag har dock en fundering av annat slag. Är knallrosa/cerise den nya modefärgen och innetrenden? Det verkar så. Ingen kan ju ha undgått Challe Berglunds gå-genom-rutan-exemplariska-outfit med rosa slips och skjorta? Den färgen återfinns just nu överallt. På bussar och på glasskillens kallingar, samt mina trosor. Här tycker jag, kanske en smula självgod men ändå efter noga övervägande, att det endast är jag som får godkänt i trendkampen.

Igår hände två storartade saker. Inte som om jag skulle ha färgat håret knallrosa och piercat mig både här och där och tatuerat in dövingarnas klubbmärke, men tillräckligt storslaget för att Fröken Bitter var lyrisk och stolt som en tupp över mig. Själv tog jag det förstås tämnligen lugnt. Pokerfacet lever fortfarnde. Mer om de här två händelserna imorgon. Nu ska jag sörja hockeydöden genom att se x antal avsnitt Macahan och dricka milkshake. Det biter bättre än tequila det. Eller så är jag bara snål.

Ännu en sparsam dag. För 59 kronor styck från Ellos inhandlade jag följande:


Synd att det här med människohandel inte riktigt har slagit igenom i mitt land ännu. I så fall hade jag lagt 59 riksdaler på mini-versioner av de här godingarna.



Mitt stressiga pluggliv skulle kännas en aning lättare om jag kunde plocka fram dem lite då och då. Eller för att vara ärlig, i princip hela tiden.

Imorgon åker jag tillbaka till Sundsvall och utan tvekan kommer jag att sakna Arvika big city. Inte bara OKQ8 utan också människorna från den här metropolen, och inte bara kvartetten här ovan utan hela högen. Ni vet vilka ni är. Kärlek.

Idag hände det något magiskt. Jag och mamma åkte till Challa för att shoppa. Min tanke var som alltid att shoppa hutlöst mycket onödigt för noll pengar alls. Men vad hände? Jo, jag köpte inte ett dyft. Trots att jag fick ett erbjudande om att få pengar så trotsade jag köpsuget och gick ut ur varenda affär med starka steg och fria händer. En trevlig, och framförallt billig, upplevelse.

Nu hjälptes detta förstås mycket av att det inte fanns särskilt mycket att hänga i granen, men i alla fall. Jag blev stolt över mig själv och mamma blev så imponerad att hon var nästintill tårögd.

Men sedan undrar jag: De som designar skor? Hur tänker de? Alltid gör de minst ett groteskt fel.

---

Flyers 6-3 vinst ikväll var verkligen skön. Härligast av allt var Claude Giroux förarbete till Simon Gagnes mål i mittperioden. Jag såg inte så mycket av matchen men fick åtminstone se den delikatessen. Claude blev också matchens förstastjärna vilket nog kändes riktigt bra för honom efter förra matchens miss. Att John Stevens också visade att ett misstag inte ska göra att man bestraffas utan att man får chans att gottgöra redan i nästa match tycker jag också var bra.

När det kommer till Henrik Lundqvist väggarbete igår så finns det inte så mycket mer att säga än att det var en helgjuten insats helt enkelt. Men, partisk som jag är så måste jag utnämna Markus Näslunds pass som matchens höjdpunkt ändå. Vackert, stiligt, MODO-aktigt.

Flyers är väl egentligen att se som en liten outsider till att ta hem Lord Stanleys pokal, men jag tror och hoppas förstås på dem. Annars hoppas jag att det blir Rob Blake, Joe Thornton, Doug Murray och kompani som får ta hem härligheten. I tredje hand Bruins och som fjärdeval blir det nog Carolina som jag hoppas kan fortsätta spela med självförtroende. Rangers då? Ja, för Mackes skull då. Nåja, går inte Flyers hela vägen så är jag nöjd bara det inte blir dödvingarna som gör det. Någon måtta får det vara.

Inte har jag väl kommenterat nya tränarstaben i MODO heller. Men det ska jag fatta mig kort om: Spännande! Och även om jag hade hoppats på Calle Johansson så är det här nästan för bra för att vara sant. Nu är det bara ett och annat mirakelmoment jag håller tummarna för.

---

Gällande Filip och Fredriks nya så har jag inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag tycker. Förväntningarna var ju skyhöga (trots Mikes försök till att sänka dem) och det kanske påverkade intrycket en del. Nåja, jag tror detta blir riktigt bra.

Men Pelles version av Unchained Melody? Nä tack.

Nu är det sängen som gäller. Imorgon/idag är min sista dag i Arvika big city för den här gången. På tisdag blir det Sundsvall igen.

Lisa, som underhållit sedan 1986, tipsade om en hutlöst rolig sida. Detta kommer revolutionera mitt bloggande. Nu kan jag snyggt och enkelt presentera min dags tankar i både bild och text utan att jag behöver snickra ihop något. Detta betyder att jag kan blogga varje dag och kanske till och med flera gånger om dagen.

Troligen veckans bästa händelse, strax efter det faktum att Stanley Cup är igång, MODO rensar och att TV4 Guld visar Macahan-avsnitt  varje vardagskväll så jag fick njuta i måndags av tv-historiens klart bästa scen någonsin.






Nu, hockey och därefter lite sömn tror jag. Imorgon ska jag hinna med att plugga innan jag drar till Karlstad. Dessutom ska jag göra ett seriöst försök att tangera dagens rekord: Fem minuters tid tillgodo innan tåget gick. En väldigt speciell upplevelse faktiskt.

Tokbra helg!

Men nu är det dags för sista praktikveckan och därefter blir det tillbaka till Sundsvall, och kylan, igen. I det ingår också back to school och stressen.

Nu på onsdag är det sista ansökningsdag till höstens kurser och jag är i valet och kvalet när det gäller vad jag ska söka. Mitt förstahandsval är givet - journalistisk påbyggnadskurs för akademiker - men vad jag ska söka som reservalternativ är ännu inte bestämt.

Just nu lutar det år socialpsykologi i Sundsvall samt lite distanskurser, men för någon som har beslutsångest varje dag i frågan om vilka strumpor som ska användas, så är det här med att bestämma vilka utbildningar som ska sökas inte något lättvindigt val direkt. Jag lär fundera på det här fram och tillbaka, men sedan blir det nog bra i slutänden. Det brukar det ju bli.

Rövardotter har inte riktigt hunnit lära sig det här med hockey ännu. Men  det ska väl inte ta så lång tid innan hon lärt sig att i det här huset lever och andas man hockey och det innebär också att det inte alltid går att hålla tillbaka tårarna, vare sig det är av glädje (FBK-fans) eller ledsamhet (HV-fans).

Men, stort GRATTIS till Färjestad!

Klart det svider, men till och med mitt stenhjärta bultar ju lite extra över att få se Jörgen Jönsson avsluta så här. Kul! Även om jag som sagt helst hade sett HV ta hem det här, av rent egoistiska tacksamhetsskäl.

Nu ska jag plugga, fixa morgondagens matlåda och börja peppladda inför helgens bravader. Skitdag idag, men vem bryr sig när vapendragarna kommer och leker med mig i helgen? Kärlek!

Min prinsessa blev mamma för en månad sedan. Två små ludna rackare har det blivit och jag har, i egenskap av min goda smak, fantasi och förträfflighet, tagit på mig ansvaret som namnbestämmare. Här behövdes det ingen större verksamhet eller beslutsångest eftersom namnvalet var givet från först början.

Namnen kanske inte klingar perfekt tillsammans, men vad gör det? Katter behöver inte ha synkroniserade namn eftersom de ändå bara slåss, och samklingande namn med fienden vill man ju inte ha. Det är regel nummer ett i krigsföring. Regel nummer två är att inte säga uncle.

De övriga reglerna tar vi en annan gång när jag känner mig lite mer krigisk. Vårens sköna inträde, och därmed kylans bortgång och glassens intåg, gör mig ovanligt varm och kärleksfull och krigstaktik passar inte riktigt in just nu. Det spar vi till en mörk dag istället, för de dagarna kommer ju. Det kan man alltid lita på, tack och lov.

Carlsberg och Hillary Gant. Vem som är vem är svårt att avgöra, man får gå på känsla helt enkelt.

Nu ska jag piggna till, det är tråkigt att vara sjuk, och snart blir det hockey ikväll. Har fortfarande inte riktigt bestämt mig, men jag kommer nog hålla en tumme extra för HV. Som tack för att de slog ut Timrå.

Ja, det är ju bara att hoppas att detta var slutet på skandalsäsongen som varit och inte en början på den kommande säsongen som är tänkt att gå i revanschens tecken.

"Vi är MODO Hockey och vi ska dricka bira och när vi vunnit SM-guld så ska vi ut och fira. Dricka dricka bira! Dricka dricka bira!"

Ja, Andreas Salomonssons sång är inte direkt lika roligt idag som den var i april 2007. Beskedet om hans rattfylla är tragiskt, hemskt, riktigt jobbigt och allmänt förjävligt. Jag blir bedrövad och undrar hur det kommer sig att man sätter sig i bilen efter en blöt kväll. Problem med spriten, dåligt omdöme, en kombination?

Salle är alltid Salle, och därmed en högt älskad och respekterad hockeyspelare som jag ser som en av de främsta. Just därför känns detta så oerhört tungt.

Även den bäste kan göra ett misstag, och att Salle talar ut och inte gömmer sig tycker jag är bra, väldigt bra. Men, några ursäkter finns ändå inte när man sätter sig i bilen med en så hög promillehalt. Dessutom tycker jag att det först och främst ska handla om att det är en lag han brutit mot, inte "bara" en policy som finns inom MODO Hockey. Missförstå mig inte, jag är den förste att sätta MODO och principerna inom föreningen högt, men svenska lagar måste ändå gå före och det är öveträdelsen över den lagen som ska ligga högst.

Att han själv säger att det inte finns några ursäkter för detta tycker jag är ett första steg mot att visa att han verkligen är starkt ångerfull till detta. Förhoppningsvis blir detta också en rejäl väckarklocka. För är det något som är riktigt oroväckande med detta, utöver det faktum att han hade kunnat skada någon, så är det det faktum att en person med 0,9 i promille känner sig tillräckligt bra för att köra bil. Här borde man väl känna sig full? Ja, det borde man. Gör man inte det så har man en hög tolerans, och då bör man nog se över det snarast möjligt.

Och som sagt, för att citera Caroline af Ugglas, snälla, snälla, snälla. Säg att det inte blir några mer skandaler nu. Ingen mer avslutning de luxe nu, det får det räcka så här. Det här får avsluta helvetessäsongen och från och med nu vill jag bara ha positiva händelser som får bli startskottet för revansch 2009-2010. Snälla, snälla, snälla.

Fint väder! Och det firas med att sitta i soffan och glo på HV-FBK. Jag har inte riktigt lyckats förmå mig att bestämma vilket lag jag helst ser lyfta Le Mat och ärligt talat är det inte alls särskilt lugnt och skönt med en så avslappnad attityd till det hela. Jag känner mig mest tom.

Mitt shoppingberoende försvann hastigt och lustigt (så allvarligt var det...) men nu dök det upp igen. Jag har letat länge efter ett par svarta stövlar som inte har en massa trams och flams utan som är helt rena och inte kostar skjortan. Nu hittade jag ett par på Halens och då blev det ett givet köp.



Dessutom köpte jag de här jättesöta pumpsen. Väl värt det eftersom det var hundra kronor rabatt. Skor är alltid ett gissel att köpa utan att prova, men man får ju ta lite risker här i livet. Det behöver jag, och skohandling är en bra början antar jag. Och kom nu inte och säg att det var det minsta steg ni någonsin hört talas om. Ni får komma ihåg att det som är ett ytterst minimalt  steg för mänskligheten är ett rejält sjumilakliv för mig. Dessutom, tio centimeters klackar betyder faktiskt lite problem och då är det än mer acceptabelt med försiktiga steg till en början.

Ni som uppnått kunskaperna i lågstadiematten, och kunskaperna i Morran-kunskap på absolut lägsta nivå, kan ju räkna ut att jag kommer bli hela 168-172 långa centimeter med dessa stövlar. Jag hoppas att jag inte blir höjdrädd.

Nu ska jag bara fundera ut en genial lösning på hur jag ska kunna inhandla lite mer  för att fylla tomrummet efter MODOs uteblivna slutspel. Med en sådan djupt morbid och anskrämligt stinkande känsla kvar i blodomloppet fortfarande så är det helt okej att köpa hem lite sötsaker tycker jag.

Ja, den som sett något snyggare än detta kan ju skratta sig lycklig. Ingen aning om det fungerar utan Flash-player, men prova så får ni kanske se mästerverket med egna ögon. För er som inte ser så kan jag berätta att jag har använt hela min fantasi och kreativa ådra för att få till en sagolikt vacker kärlekshistoria. Är du riktigt snabb och duktig på att klicka så får du höra ett wiiie-ljud också.  Missa inte det!