The fighter still remains

Världens sötaste lilla fighter kämpar på! Nu har vi kommit hem från Göteborg och det har varit jättekul att få träffa den lilla kämpen och hennes föräldrar. En helmysig familje-tripp, helt enkelt. Men också med mycket tungt som lägger sig över också, förstås.
 
Jag hann tyvärr inte berätta tillräckligt för min lilla ögonsten om Kung Forsberg (vi firade förstås hans stora dag i går med Oreo-glass och hallon) och Zeb Macahan, men jag lovade henne att vi får ta det när hon får komma hem till Värmland igen. Vilket jag hoppas blir snart, annars är ju risken att hon börjar prata göteborgska?!
 
                                                         Ronald McDonald Hus
 
                        
 
                        
                                                     Majk, Sola och lilla Noomi-nom.
 
Majk, Mäster, Bankomaten och Sola tillsammans med lilla kämpen som ligger i vagnen och vilar.
 
Sjukhuset som är större än hela Arvika Big City och bara är för unga.
 
På en annan avdelning ligger bland annat en liten kille på drygt 2 år som väntar på ett nytt hjärta. Tiden tickar snabbt i väg och tidsperioden det handlar om är dagar och veckor – inte år. När ett hjärta väl finns att få är det bara timmar det handlar om.
 
Killen och hans föräldrar måste vara enormt starka och jag håller alla tummar för att det ska gå bra. Jag vet hur tufft det är för vår lilla ögonsten, och då kan man bara tänka på hur det är att ha ett barn där det rör sig om en så tuff väntan som den här familjen har. Och hur mycket jobbiga tankar som kommer när man tvingas vänta på att ett annat barn ska dö för att sitt eget ska kunna räddas.
 
Som en liten uppmaning: om du vill donera efter din död – se till att informera om det redan NU! Organ ska inte gå till spillo för att ingen vet om den avlidne vill donera eller inte.
 
 Och lite (mindre seriösa) bilder från Instagram:
 
[ @ ]morran_mrsforsberg På väg till Göteborg! :)
 
För övrigt min FÖRSTA bild på Instagram. Hade bara hunnit cirka sex kilometer innan bilden knäpptes.
Mäster: "Tar du kort på DIG SJÄLV?! Jävlar vad egenkär!"
Jag: "Ja, vad skulle jag annars ta på?"
Mäster: "Mig!!!"
Jag: "..."
 
 
Vänster: [ @ ]morran_mrsforsberg Ute på promenad med noomi-nom och hennes undersåtar.
Höger: [ @ ]morran_mrsforsberg Vägen ut ur göteborg är inte helt lätt när mannen som kör a) inte kan höger och vänster, b) har ett hetsigt humör.
 
Morran hissar 1: Personalen på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Det jobb de gör ska de ha all heder för!
Morran hissar 2: Ronald McDonald Hus. Ingen familj vill ha anledning att få bo där, men är man drabbad så är Ronald Mcdonald Hus jättebra. Enormt betydelsefullt under sjukdomstiden och med största sannolikhet något familjen minns med tacksamhet resten av livet. 
Morran hissar 3: Tösse-macken. Ångrar väldigt mycket att jag inte köpte upp en hel pall med sourcream-chips, för här hittade jag nämligen de bästa chipsen sedan i alla fall 2008. De smakade precis som förr!
Morran dissar: Linbanan. Så himla dålig fart!
 
Mäster var förstås i sitt ässe under resans gång. Nu har ju han (som tur är) ingen blogg, men jag kan ändå dela med mig lite av hans syn på resan. Här är hans höjdpunkter:
1. När det äntligen blev 110-väg i stället för 50.
2. Den gigantiska korvhyllan på Ica Maxi i Partille (ja, för där hamnade vi. Kan berätta att Partille består av världens brantaste uppförsbacke, en massa små söta hus med blommor, världens brantaste nedförsbacke och världens mest komplicerade köpcentrum).
3. Komma hem till korv och bröd – katten.
 
Så, nu ska jagäta världens godaste mat (kock: Bankomaten) och sedan slänga mig i duschen och fixa till mig inför kvällens trevligheter. Adios amigos!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...