Den känslan. DEN känslan. Ja, jag hade faktiskt glömt.

Kan inte beskriva lättnaden i går. Herregud vad skönt. MODO är i slutspel – och väl där kan allt hända! Och om inte, ja då går livet vidare. Precis så härligt lättsamt känns det just nu. Vi har ju faktiskt allt att vinna.

---

Får jag ha någon typ av "Men nääää vad tråkigt"-känsla i nuläget så är det missen med att MODO inte höll 4-3 i går. Jag hade betydligt hellre sett att Linköping fick kvala i stället för Djurgården.

---

Årets blombukett går utan tvekan till Luleå. Tusen tack för att ni gav mig lite lugn och att jag därmed slapp ta till morfin för att kunna stilla min nervositet. Tusen tack för er fina sportslighet när ni går in och i snygg stil vinner en match där ni lika gärna hade kunnat ge bort poängen direkt. Hockeyproffsigt, respekt.

Ska man vara helt ärlig hade MODO kanske kunnat visa lite mer av den varan i går i slutet av matchen. Om än så bara för sakens skull. Men, jag borde inte klaga. Dessutom betydde det mer för MODO i det läget att behålla den rätta känslan hela vägen in i slutspelet, inte att jaga en trepoängare.

---

Kvällens parantes: Att paret Reinfeldts separation är mer big news än Messis fem mål måste väl tyda på att jag i kväll var på fel avdelning på jobbet?

Nu: Sängen.
I morgon: besök av lill-familjen och därefter jobb.