Vad efterlängtad den var! MODO:s underbart härliga och så välkomna trepoängare i går när Frölunda nollades. Äntligen är vi på rätt väg. MODO spelade stabilt utan den där oroande hönsgården som varit i det defensiva spelet – och det gav resultat. 

 

Detta var en riktig kämpaseger där jag gladdes åt att se en tendens till att alla kämpar och tar i, spelar för varandra och för märket på bröstet. Precis det vi såg MODO visa upp när laget gick som en raket tidigare i höst. Och det är exakt dit jag hoppas att vi ska komma tillbaka. Även om vi förstås har en bit kvar...

 

Viktigt också att kunna hålla nollan. Hur ofta händer det borta mot Frölunda? Starkt jobb där. Nu väntar ju HV71 i morgon och jag är faktiskt lite hoppfull. Hemmaplan och serieledarna på besök. Det kan mycket väl bli pannkaka (jag är ju en sann cyniker...), men det kan också bli riktigt bra.

 

HV71 kommer knappast att bjuda på något och det här är ett perfekt tillfälle för MODO att utmanas till att steppa upp ytterligare. Att ta de där stegen som krävs för att visa att formtoppen tidigare inte bara var en tillfällighet. Ska man våga tro att vi kan tre nya poäng i morgon?