Jag är ingen James Bond-nörd på något vis, men är ändå ganska förtjust i filmerna även om intresset går lite i perioder. Goldfinger har varit favoriten och i helgen såg jag den näst bästa – eller kanske den allra bästa? Nya filmen Skyfall är grym! 

 

Senaste Bond-filmen jag såg var Casino Royale, Daniel Craigs första. Jag tyckte att den var mer eller mindre usel. Därför har jag inte sett den näst senaste och min dom om Craig som Bond var inte nådig. Men med Skyfall kan man säga att Bond är tillbaka – och att jag får lov att säga att Craig är perfekt i den här rollen.

 

Filmen var lång, men det insåg jag först efter att jag kom ut från bion. För när filmen väl var i gång tänkte jag inte en sekund på att den skulle vara så lång. Tempot var bra hela tiden och jag blev aldrig uttråkad. Och då ska det ändå nämnas att Glufs-Morran på eget bevåg hade tryckt i sig alla popcorn redan innan filmen började.

 

Jag tycker att den här filmen, nu när Bond firar 50 år, var exakt det som jag hade hoppats på. Nämligen den perfekta blandningen mellan det klassiska och gamla (som exempelvis ett visst återseende av en viss bil...) och det lite nya, fräscha. Jag tror det är det som till stor del gör filmen så bra. 

 

Tre andra saker jag ser som filmens storheter är att Bond kändes lite mer sårbar här, man fick komma in-på honom mycket mer och även se mer av hans historia, att M fick extra utrymme samt skurken (karaktär och skådespelare) som var perfekt.

 

Jag tycker att Skyfall var djupare än vad jag jag tyckt om övriga i serien. Det gick verkligen hem hos mig.

 

Betyg: 5 av 5 Morr!