Tre poäng. Tre starka poäng. Tre starka poäng mot Timrå - guld. (Första och enda gången Timrå och guld nämns i samma mening). Men framförallt; slutspelsplats. Äntligen sjönk febern.

Okej, tredje perioden var inte lysande, men i övrigt är det bara att tacka och bocka. Härligt aggressivt och alla strävade åt samma håll, igen. Roligast att se? Förutom hur Thomas Enström tar för sig och sliter som ett djur och att Pierre Hedin fick bli matchhjälte så var det Mike Morrison. Bland annat för att han är snygg (skräll! TÄNK att alla spelare som hamnar i MODO har ett så fördelaktigt utseende, intressant värre) men framförallt för hans påhejartendenser. Han var direkt fram till Zacke och kramade om, pratade och verkade lika glad över segern som resten av laget. Det tycker jag är ett positivt besked i stor klass.

NHL ligger lite på is, så att säga. Fick ett litet infall i helgen och mådde dåligt över ovetskapen om varför jag har så svårt att tycka om herr Ovechkin. Fann dessutom inget svar på den frågan utan jag får fortsätta fundera.

---

Det tog nästan en vecka, men sedan slog teknikens under till. Miin snygga klocka visade sig vara jättesnygg att titta på, men tyvärr saknade jag kompetens att öppna den. Jag provade lite allt möjligt utan att det fungerade, men så idag så gick det helt plötsligt. Jag fick en snilleblixt och kom på att även klockor är värdsliga ting som kan lösas och öppnas genom lite tankeverksamhet. Härligt!

Nu lite i-landsproblem: Macahan eller Desperate Housewives? Och i så fall vilket Macahan-avsnitt? Inte så lätt att vara mig, nej.