Tänkte gnälla lite nu, eftersom det är det Morror gör bäst.

Alla ni som måste ha med ungarna i affären när ni storhandlar inför jul och dessutom i den värsta rusningstrafiken, kan ni försöka undvika att leka pedagog just när varorna ska plockas upp på bandet (och jag står i kön och väntar otåligt)?

Här kommer jag fram till kön till kassan. Hungrig, trött och miserabelt knäckt på grund av stress, kyla, huvudvärk och hockeymisären igår. Att jag har bråttom är givet. Så är det ju minsann alltid när det är som mest folk. Jag står där i kön, efter att redan ha genomlidit horder av människor med barnvagnar som tar upp all plats och som givetvis är just där jag ska vara. Humöret är alltså som redan nämnts inte alls på topp. Äntligen börjar kön gå framåt, men då ser jag ungen och jag hör rösten. Mamma-rösten. Det finns inget som skär så i öronen som en mamma som pratar barn-språk med sin unge när hon egentligen borde koncentrera sig på att vara tyst och göra annat. Tålamodet börjar tryta. När man inte tror det kan bli värre, ja då börjar mamman leka pedagog med ungen. "Vad är det här? Neeeej, det är ju en tomat!" och "Ja lägg gurkan på bandet där nu. Såååå ja." Det börjar hetta till och jag håller på att sprängas i bitar. "Kolla vad mycket julmat! Vi ska ha en stooooor julmiddag" varpå hon dessutom visar hur stoooor julmiddagen ska vara. Ridå.

I övrigt har jag inget emot barn. Så länge de har MODO-tröjor på sig. Det hade inte den här ungen.

Ja, jag vet att jag är bitter. Men låt mig.