Vilken helt underbar dag det var i går! Sara Algotsson Ostholt och Wegas silver är helt otroligt härligt!

Som sport- och hästnörd är förstås OS-framgångar i allmänhet fantastiska, och kanske ridportframgångar i synnerhet. Inte bara för prestationen i sig, utan också för vad det förhoppningsvis för med sig i form av att ridsporten kanske nu fortsätter att få mer och mer (välförtjänt) plats i medierna.

Och det är egentligen det jag är mest intresserad av att föra monolog om just nu. Mediernas bevakning av ridsporten i OS. Eller ja, hur Aftonbladet och Expressen gjort det här.

Förutom att se på teven och följa medaljuppgörelsen där, följde jag även kvällstidningarnas live-rapportering i går där en eller två reportrar kommenterar samtidigt som läsare har fått säga sitt. Jättebra att de satsade på att rapportera live.

Men. För mig, som är ridsportintresserad och på riktigt tycker att det här med ”hästeriet” faktiskt visst är en riktig sport och inte en gullig liten hobby, kändes det ändå inte helt bra. Jag vill se ridsport någon gång bli tagen på allvar i stället för att gulligullas med.

Jag har inget emot att alla inte har ridsport som favoritsport (det har ju faktiskt inte jag heller...). Men jag tycker att man även som ointresserad, okunnig och kanske med förkärlek till att skoja till det lite ändå ska vara noga med att visa sporten respekt fullt ut.

Jag tror att lite okunnig rapportering med tusen skopor skämtsamheter kan vara positivt. Just för att jag tror att det kan locka även de som inte är ridsportintresserade. Kan trams och skämtsamma kommentarer om slakt få fler att hålla tummarna för ryttarna, ja då är jag okej med att det skämtas friskt, tycker jag.

Men det kändes som att gränsen är hårfin mellan vad som är humor, och ett sätt att locka även de icke ridsportintresserade, och vad som är att brista i respekt för sporten. Och då och då tyckte jag att det halkas över gränsen. Var gärna personlig, skoja friskt, men snälla, ha respekt för sporten. Låt bli att tramsa a´la ”nu skojar vi till det för det är ju ändå bara ridsport – och det är ju ingen riktig sport...”.

Ska dock säga att jag tycker att Ludvig Holmberg på Expressen gjorde ett bra jobb. Även om det inte finns ett kunnande i stil med hur det i normala fall är när det handlar om till exempel fotboll eller hockey, så kändes det ändå som att det fanns en respekt för sporten och det journalistiska uppdraget.

Det kändes som att man ville rapportera på ett underhållande och personligt sätt som passar även den som inte är ridsportkunnig – men utan att flamsa till det för mycket. Då kan jag stå ut med rena petitesser som att bommen kallas för ribban och liknande. För det är inte ett måste att reportern kan ridsport, bara att hon eller han visar engagemang och respekt.

Sedan tycker jag att Expressen även lyckades bättre när silvret väl var i hamn. Den här artikeln tycker jag var betydligt mer av kött och blod än Aftonbladets rapportering. Den kändes närmare.

Dessutom, och kanske framför allt, när jag sent i går gick in för att läsa artiklar om den här triumfen på Aftonbladets sajt fick jag scrolla mig fördärvad innan jag till slut hittade det långt, långt ner på sidan. På Expressen räckte det att bara gå in på sidan, så var jag hemma.

Expressen vinner alltså matchen i fälttävlan med 3-0. Reducering eller kanske kvittering för Aftonbladet i dressyren och hoppningen?

Morran hissar 1: Bradley Wiggins polisonger. 5 av 5 Morr!

Morran hissar 2: Jonas Karlssons krönika i kväll efter badminton-skandalen.

Morran dissar 1: Att OS är i full gång, men det är bara första augusti. För tidigt, tycker jag.

Morran dissar 2: Varför har ingen sagt att Sedinarna har en tredje tvilling?! Men jag kan tycka att det är lite fantasilöst att döpa en till Henrik och en till Henri Hurskainen.

Sitter och fixar lite inför en spalt till lördagens tidning och väntar på att få ringa och prata lite hockey-VM samt fotboll. Under tiden läser jag och roas (eller oroas?) över dagens citatskörd.

Expressen berättar om ordväxlingen mellan Leif Boork, Ken Hitchcock och presschefen Andre Brin i går under presskonferensen efter matchen. Jag dör lite.

Boork frågar om tacklingen på Mikael Backlund, men frågorna faller inte Kanada i smaken och därför hoppar presschefen Andre Brin in och tar över. Han tycker att det har blivit åsikter i stället för frågor och säger efter en stund "Nästa fråga... Inga mer frågor från den här gentlemannen".

När Boork ställer en ny fråga svarar Brin: "Jag jobbar för Team Canada. Vi är klara här. Tack så mycket." Därefter lämnar coachen och presschefen presskonferensen. Jag bara undrar, varför skämmer Kanada ut sig så här? Varför bryter presschefen in? Hitchcock är ju knappast ett blåbär som ska behöva uppbackning ...

En annan som inte heller är ett blåbär är Rick Nash som sa så här till Expressen om tacklingen: "Jag vill inte dela ut såna tacklingar, men skulle jag inte göra det så skulle jag vara arbetslös." Det tycker jag är lite gulligt sagt av min kära Herr Nash. Men jag tror inte att han behöver oroa sig för att bli av med jobbet. Sedan när består hans uppgifter på isen främst av att tackla?

Ja, vad gör jag om dagarna egentligen? Mer än att prata i telefon, häcka framför datorn, läsa och skriva, skriva, skriva. Jo, bland annat det här:

• Åka Vasaloppet. Eller okej, lilla Vasaloppet. Eller ja. Jag halvjoggade mig runt.
• Sätta ut röding i sjön.
• Mysa med världens sötaste katt (förlåt mig Skallepär!) hos veterinären.
• Studera skidlås och undra varför inte fler köper ett sådant.
• Bli fullärd i ämnet "Så rengörs badbassänger och bubbelpooler".
• Ta en promenad i bästa möjliga snart-är-det-vår!!!-vädret.
• Se Charlotte Kalla och Ida Ingemarsdotter ta guld ...
• ... Och silver.
• Tacka Google för att de översätter finska åt mig. 
• Höra "Åh, du är ju från Värmland!" minst en gång om dagen.
• Sakna tiden då Kung Forsberg var aktiv och foten ännu inte hade börjat förstöra världshistorien. Fast det är egentligen ingen arbetsuppgift utan något jag gör som extrajobb vid sidan av...
• Be fransmän att skriva sina namn eftersom namnen är alldeles för svåra.
• Diskutera autografer som skrivs på halsen.
• Vara ute i slalombacken.
• Engagera hela redaktionen för att få tag på en webbkamera och headset för att göra ett jobb.
• Gå på släktkalas.
• Diskutera tråkigheten med Serie A.
• Få komplimanger för mina ögon. Japp, även här!
• Få skäll av någon som tycker att jag borde ta på mig polisens jobb. Och helst leka domare och bödel också.
• Köra hejaramsor.
• Tacka nej till kaffe med en töntig förklaring vid x antal köksbord och undra hur länge jag kommer klara mig innan jag avslöjas som en bluff och sanningen kommer fram om att jag inte växt upp tillräckligt för att gilla kaffe.
• Få en lektion i HD-tv och alla konstiga beteckningar.

Nu vill jag veta vad ni gör!