Den 10:e maj ska jag inte se på TV
Till viss del kan jag förstå familjens tanke om att låta alla de som visat stöd och omtanke också få ta något slags "farväl" (genom TV-rutan). Men för egen del skulle jag mest bli plågad över den tanken, och man kan ju fråga sig om detta är ett beslut som familjen kommer stå fast vid när tiden gått och såren inte längre är riktigt lika djupa. Det känns mest som ett beslut som fattats mitt i all sorg, och utan att det egentligen är särskilt genomtänkt.
SVT:s beslut förstår jag dock inte alls.
Vad är allmänintresset i detta? Visst, det här fallet har fått oerhört stor uppmärksamhet i media, men det är väl knappast just Engla som person som man vill ta farväl av genom TV-rutan? Det som upprört är ju händelsen, ett barn som rövades bort och mördades. Hemskt, fruktansvärt och förjävligt, utan tvekan. Men ändå, det är väl snarare att protestera eller arbeta för att sådant här inte ska hända, inte ta farväl av just henne, som vi vill? Att få stopp på det här, däri ligger allmänintresset. Inte i Englas begravning.
Min personliga åsikt är att det varit lite väl mycket runt Engla. Som sagt, jag tycker det är jättehemskt. Men på kort tid har vi också haft andra barnmord. Återigen är det förstås media och den bevakningen som spökar. Men man får tänka lite själv också.
För min del blev det ingen tyst minut för Engla (eller de andra mördade). Och som sagt tänker jag definitivt inte se begravningen. Återigen, det är fruktansvärt tragiskt och de anhöriga har fått vara med om det värsta som kan hända. Jag lider med dem, det gör jag verkligen. Men sörjer Engla och de andra barnen, nej, det gör jag inte. Jag kände dem inte, jag hade ingen aning om vilka de var innan deras liv togs. Så tror jag inte att jag är ensam om att känna, faktiskt. Och då tycker jag genast allmänintresset försvinner. Det är inte just Englas begravning som borde sändas i TV. Istället är det någon typ av protest mot att sådant här händer.
Nej, är det en öppen begravning så är det väl bättre att de som verkligen är innerligt berörda åker dit? Det gör man om man verkligen vill. Det tycker jag känns betydligt bättre än att begravningen ska sändas som något slags allmänintresse.
Min nya lek
Att vara vaken har jag testat flera gånger tidigare, både frivilligt och ofrivilligt. Den här gången är det ofrivilligt. Likaså maten. Det är definitivt inte min grej om man säger så.
Men det flyter på. Hungrig är jag, men inte värre än att den känslan är behagligare än att behöva göra maten..
Ja, jag svamlar. Men så är det. Jag mår inte bra och kommer inte göra det förrän Colorado har vänt detta. Så nu vet ni.
På torsdag är det hjärtkramp de luxe. Ödesmatch de luxe. Men, för första gången sedan Sundsvallsflytten så ska jag sitta bänkad framför TV-soffan hemma i Arvika och då är det väl fan om inte Avs ska kunna slå hål på Franzén och hela Detroits lyckobubbla. Jag för väl tur med mig? Det måste vara jag som saknats de tre första matcherna. Men med The God Himself och jag på sidan där så blir detta bra.
Nu ska jag packa! 18.11 går tåget hem till Värmland. 02.39 är jag framme i Karlstad. Fin Valborg det!
Ni kan komma upp ur vattnet nu
"En del människor ger sina bekymmer simlektioner istället för att dränka dem. "
Mark Twain. En av mina stora kärlekar.
Sökes: Manlig Karlsson för giftemål
Genomkloka, underbara Karlsson. Undra varför alla alla gillar mig?!
I alla fall. Jag är en obotlig Astrid Lindgren-fantast och även om det är Emil som toppar så gillar jag samtliga figurer med Karlsson inräknad. Dock är det många som har har svårt för den grabben/gubben (vad han nu är), likaså Lotta på Bråkmakargatan.
Nu får ju alla ha vilka åsikter de vill, men det besynnerliga är att jag många gånger har blivit liknad med just dessa två figurer. Och då finner jag det skapligt märkligt att de är så oomtyckta av många. Hur kan det gå ihop, egentligen?
Det är sådant jag kan gå och filosofera över om dagarna.
Jag är din flickvän nu
Se fler av hennes fantastiska serier enrutingar här, här eller i min kategori med Hemmingsson-bilder.
Nästan lika bra som gulingen
Numera är det sällan jag ser ridsport på TV annat än sammandrag från Globen, Göteborg och andra stora evenemang. Idag var det dags för världscupfinalen och då satt jag bänkad igen.
Världens näst bästa häst (på en fin andraplats efter Gulingen) visade återigen vilken fantastisk häst han är. Shutterfly och Meredith Michaels-Beerbaum visade kyla och gick ut och fixade segern. Stort, starkt, snyggt och mästerligt!
Lite synd att inte Rolf-Göran Bengtsson och Helena Lundbäck kom något högre upp i resultatlistan dock. Och framförallt att det inte alls gick vägen för Marcus Ehning, en av mina absoluta favoriter. Även om inte jag har hängt med alltför mycket i vad som händer i hoppeliten numera, så verkar Marcus ha åkt på motgång efter motgång. Jäkligt tråkigt då han är en ryttare jag verkligen unnar all framgång. Det är nästan så att han spelar i samma division om The God Himself, och ja, då är man faktiskt bra.
Avslutningsvis. Det som kändes mest var avtackandet av Butterfly Flip i Scandinavium. Det var riktigt mäktigt att se. En häst väl värd alla hyllningar som går att få.
Suck, suck, suck...
Trots förlusten. Förlust och förlust... Det var ett milt ordval. Seriöst, jag hade tänkt att inte kliva upp idag. Men som den optimist jag är så gjorde jag det i alla fall. 5-1. Sjukt. Förjävligt. 2-0 i matcher nu och om det inte vore för Flyers sköna vinst och utjämning till 1-1 i matcher så hade jag suttit och gråtit blod nu.
Och Johan Franzén. Någon måtta får det väl ändå vara på eländet. Finns det något värre än när spelare i motståndarlaget och hatlaget får in en helt galen formtopp när det lämpar sig som allra sämst från mina ögon sett? Nej, det gör det knappast. Nåja, kul för honom.
Jag såg fram emot den här kvartsfinalsserien, och trots att jag är den siste som ger upp hoppet om att Avs ska gå vinnande ur den här serien så känns det ju bittert nu. När det andra laget totaldominerar matchen, vinner med 5-1 och förstemålvakten lämnar kassen för andra matchen i rad (!) så känns det utan tvekan pissigt. Som den pessimist jag är så hjälper då inte Flyers vinst särskilt mycket.
---
Jag skulle vilja skriva ett citat på väggen. Jag älskar citat, är lite kär i bland annat Oscar Wilde och Mark Twain och kan ägna en hel vecka åt att sitta för mig själv och läsa citat efter citat. Men, vilket citat skulle kunna tänkas passa? Mitt förråd av favoritcitat är riktigt stort, och att välja och fatta ett beslut har aldrig varit min starka sida. Jag bad istället Murke agera hjälp i den stora frågan. Efter en hel rad med förslag bestämde hon sig därefter för att klassikern nedanför skulle bli utmärkt som det första jag ser på morgonen när jag vaknar. Även om mina favoritcitat brukar hålla lite bättre klass än så där, så får jag nog erkänna att det där skulle passa bra.
Pessimisten säger: Nu kan det inte bli värre!
Optimisten säger: Jo då!
Så, vad ska vi gissa på? 10-0 nästa match?
Nä, nu ska jag sätta igång med pluggandet igen och följa finalen från Göteborg. Gött!
Rött så långt ögat når
Men: Först var det MODO-Timrå och nu blir det Colorado-Detroit (och Philadelphia-Montreal). Jag vet inte om jag har nerver för detta faktiskt.
Det ska visserligen sägas att jag hoppade jämfota av lycka över att MODO valde att möta Timrå i år igen, och trots facit i hand så tycker jag det var rätt val. Derbymatcher är alltid roligast och det blir extra mycket nerver och känslor när det är Lillasyster Timrå som står för motståndet.
Men att säga att jag hoppar jämfota av lycka över att Avs ska möta Red Wings är inte riktigt sant. Även i det mötet blir det extra mycket nerver, känslor och nostalgi, dock även på ett negativt sätt. Jag har haft riktigt svårt för Detroit sedan jag var minimalt liten. Minnena efter turerna lagen emellan under årens lopp finns kvar, och Kris Draper vet nog än idag vem som är The God... Inget lag skulle vara så skönt att slå ut som Detroit givetvis, men inget lag känns så surt att förlora mot som Detroit. Samma princip som Timrå, med den skillnaden att Timrå (årets säsong till trots) är det mindre laget. Att kalla Detroit för Colorados lillasyster vore dock mest bara pinsamt. Tyvärr.
Å andra sidan var det Avs som drog det längsta strået när de senast möttes i play off. Och... Peter Forsberg är ju tillbaka, minst sagt. På riktigt. Med dragningar, tryck i åkningen och puckkontroll som skriker ren och skön nostalgi.
Alltså... Jag skiter i de där nerverna. Fan vad kul det ska bli!
Benen går ingenstans
Nu har han skrivit på för MODO och allt känns tip-top. Jag är ändå ganska sansad, inga glädjetårar liksom. Det var ju aldrig någon som trodde något annat än att han skulle skriva på för MODO, inbillar jag mig. Men som sagt, älskade Salle stannar i MODO. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar...
---
Mikael Renberg tvingas sluta med hockeyn, Samuel Påhlsson ska inte spela VM och Flyers lyckades inte ta sig vidare till kvartsfinal inatt utan fick se Niklas Bäckström fixa en sjunde och avgörande match. Det där är nog största orsaken till att det inte kommer några glädjetårar.
Nåväl, jag ska i alla fall glädjedansa ända bort till macken och köpa SOLO och toapapper.
Sallesurr och pengaprat
Salle är Salle. En så högklassig spelare att han måste stanna i klubben. Spelmässigt har jag svårt att se hur han skulle kunna ersättas, och han är också en av stommen i laget som ska finnas där. Skulle han gå till en annan klubb skulle allt kännas bäcksvart.
Men, det innebär inte att han skulle vara en svikare i så fall.
Jag har hört en massa gnäll om vilken pengakåt svikare han skulle vara om han bytte klubb och liknande. Men seriöst. Även om jag till vilket pris som helst vill se honom fortsätta i MODO, och att jag inte vill tro att han hellre går till en annan klubb än MODO, så får man tänka på att han är människa han också. Det är naturligt att vilja ha pengar, och det är naturligt att tänka ekonomiskt. Det är också inte mer än rätt att vilja ha vad man är värd. Jag har ingen aning om vad Salle i nuläget tjänar, ej heller vad övriga i MODO har för lön. Jag har heller ingen aning om hur förhandlingarna mellan parterna MODO och Andreas Salomonsson handlar om, och hur det går.
Däremot förstår jag faktiskt om han inte är helt villig till att skriva på nytt kontrakt för MODO om han inte känner sig nöjd med lönen som erbjuds. Det är inte att vara en svikare om han skulle signa för en rysk klubb eller annan klubb som erbjuder feta pengar. Till skillnad mot exempelvis Niklas Sundström som uttalat sig om sin lön genom att säga att det inte är viktigt för honom att ha så mycket utan att det skulle kunna gå till andra spelare i laget, så har inte Salle tjänat de stora pengarna som Susse gjort i NHL. Troligtvis har Salle skapligt med slantar, men vi vet ju alla att det är ett mänskligt drag att vilja ha mer. Han börjar antagligen se slutet på karriären inom en överskådlig framtid, och ingen kan väl neka till att man i en sådan sits vill se till att ha pengar så man klarar sig längre fram? Framförallt handlar det nog om att ha pengar att kunna dela med sig av till släkt och övriga i hans närhet. Och det är han väl värd att få unna sig?
Som sagt, jag vet inte vad förhandlingarna gäller. Men just pengafrågan har varit på tapeten och känns rimlig som förhandlingdproblem. Dessutom är det ju så att karln inte blivit sämre med sin ålder, tvärtom. Hans värde stiger och då är det klart att även hans lön ska göra detsamma. En spelare ska ha den lön som motsvarar hans insats.
I en drömvärld så anser jag att Salle ska ha den lön han vill ha. Jag tror knappast det är en orimlig summa han vill ha, utan helt enkelt en realistisk lön som motsvarar hans marknadsvärde. Han är en så bra lirare att han bör ha en lön som är i toppskiktet. Med tanke på att han höjt sitt värde senaste tiden är det också rätt med en löneförhöjning. Återigen, ge Salle vad Salle vill ha. Det är han värd, och bara han spelar kvar i MODO är det värt allt.
Nu är det ju dock ingen drömvärld. MODO har ju fler spelare att avlöna. Det kanske inte är så lätt att gräva upp slantarna hur som helst. Kanske är det där problemet ligger, kanske inte.
Finns inte dessa pengar, så kan jag förstå om Salle dröjer med att skriva på. Han bör ha en marknadsmässig lön, och kan han inte få det av sin moderklubb förstår jag om han eventuellt sneglar åt andra klubbar. Skulle han dessutom ta steget till en annan klubb så skulle jag bli oerhört ledsen över att mista en sådan spelare och publikfavorit. Det skulle vara grymt tungt. Han skulle saknas ofantligt och jag skulle bli ledsen över att inte MODO väger ännu tyngre än att få dra ihop mer pengar.
Men, han skulle inte vara den svikare som en del vill utmåla honom som. Jag skulle ändå förstå honom. Och jag skulle hålla tummarna stenhårt för att han skulle lyckas bra i sin nya klubb. Det är han värd.
Jag är Hillary Gant och du är min Luke Macahan
Världens bästa TV-serie. Alla kategorier, alla tider. Min uppväxt. Mitt heroin. Helt magisk! Och den finns inte på DVD. Det är inte konstigt att det är krig här i världen.
Jag blev helt lyrisk idag när jag hittade de här filmsnuttarna. Det är ett inget stort utbud som finns, men lite är bättre än inget, så är det ju. Nu kan jag överrösta idioten ovanför som envisas med att spela usel (turkisk?) musik så det dånar. Jag kör Macahan-introt på repeat så högt det går under tiden som jag försöker städa.
Men snart är det nog dags för lite DHW igen tror jag. Städningen får vänta till en regnig dag.
Någon som vill ha en såg och tårta?
Hittills har jag fått:
- Rabatt på tandläkarbesök på flera olika ställen
- Värdecheck på 300 kronor vid köp av våtrum
- En trisslott per tio kvadratmeter golv jag köper
- Rabatt på valfri produkt för husdjur
- Gratis synundersökning
- Tårta för 6-8 personer på Ica Maxi
- Fogsvans från Beijer. GRATIS vid mitt första besök i butiken!
Jag sätter nog upp det där Beijer-besöket på morgondagens att göra-lista. En såg är alltid bra att ha, antar jag. Tårtan tar vi snarast, tycker jag.
---
Kvällens uppladdning inför NHL inatt: Desperate Housewives säsong 2-maraton.
Hej girly girly
Sol, sol, sol! Äntligen är snön borta och det är fint väder. Då insåg jag att jag behövde nya skor. Jag beställde de här två från Din Sko.
Söta och billiga. Just nu var det 20 procent på alla skor så jag fick dem för 317 kronor inklusive frakt. Bara pengarna trillar in nu kommande veckan så ska jag tigga med mig någon till Birsta och shoppa lite. Solisar, och ett frisörbesök, är nummer ett på listan.
Otur Weinis, men du får göra det i MODO
Grattis till guldet HV 71!
Givetvis välförtjänta av guldet, och det var hockeyerotik på hög nivå att se herrarna lyfta Le Mat. Jag har för mig att jag någon gång (fler än en gång?) hävdat att Johan Davidsson är överskattad. Men, men, även jag har växt upp. Jag har alltså bytt åsikt i den frågan. Jaja, det var ett tag sedan, men jag tänkte bara informera om det. Det kändes som att det var på sin plats.
Att få se MODO vinna SM-guld var förstås en känsla i en helt annan division. Men ändå så är det härligt att se bucklan lyftas av andra lag också. Man får både rysningar, fjärilar i magen och en rad olyckliga och sura känslor. "Det skulle ha varit MODO!" Nåja, nu är det som det är och HV är som sagt värda detta guldet.
Mest fantastiskt i den här historien tycker jag dock Aftonbladets bild här nedanför är.
Tänka sig. Man lyckades hålla de kliande fingrarna i styr och lät bli att lägga in ett H för att få till ett snitsigt GuldHVrål i Guldvrål. Imponerande.
I alla fall, ett sent grattis på grund av att blogg.se ska strula som alltid. Grattis HV, grattis Therese, grattis Pettsson, grattis Sofia och grattis alla andra HV-fans!
---
Fröken Bitter är bra. Efter att ha ringt henne tusen gånger under dagen så svarade hon helt ärligt på frågan om jag störde henne. "Nej då, inte mer än vanligt." Jag gillar folk som inte försöker vara trevligare än vad de egentligen är.
---
Hädanefter ska jag handla dagtid och i början av veckan istället. Storhandla fredag eftermiddag i panikhast innan matchen skulle börja är inte att rekommendera. Inte på Ica här i alla fall. Jag fick vackert stryka i princip allt jag skulle handla och istället köpa en massa spontanköp. Så nu har jag kylskåpet fullproppat med saker jag inte vill ha. Lyckat. Men vad som var mer lyckat var dock min förmåga att lyckas hålla mig från att handla något inne på Gina. Å andra sidan lämnade jag inte tillbaka den t-shirt jag skulle lämna tillbaka, så det kanske går jämnt ut.
Nu ska jag läsa Cosmo och VR och äta vindruvor! Sedan blir det läggdags.
Nej, det blir att äta fortsätta städa. Inte läggdags som det var meningen innan bloggen bestämde sig för att bråka igårkväll.
Tjing!
3-1 och 3-2 i matcher*
Återigen två vinster. Känns som att jag lyckats få in bra ritualer nu. 3-1 och 3-2... Nej, nu ska det inte börja skuttas något. Inget är klart ännu på långa vägar, och därmed håller man sig lugn. Men extra skönt är det att Jose Theodore visar klass och att The God visar vad han kan. Philly lyckades vinna matchen i femte perioden och det ger mersmak. Sånt stärker förstås.
Vad som inte stärker är att Daniel Alfredsson inte ska spela VM. Riktigt tråkigt.
Sedan var det ju detta med Oscar Steen också. Det har jag inte haft tid att blogga om heller. Men jag tror inte det behövs någon utläggning om hur mycket glädje det beskedet förde med sig. Nu väntar vi på att Herr Salomonssom fattar pennan och plitar ner sin underskrift också. Är det lönen det diskuteras om så tycker jag MODO får visa pengamusklerna nu. Salle ska ha vad han vill ha. Jag har svårt att tänka mig att det är en orimlig summa han vill ha.
Nu ska jag göra mig iordning och sticka in till stan. Måste handla mat, dra ett varv inne på Gina (fredag... Man måste få unna sig något) samt posta ett paket. I kväll blir det hockey förstås. Heja HV!
* Trist rubrik, igen? Jo, men nu blir det ju så här. Det fungerade ju förra gången...
2-1 och 2-2 i matcher
Både Colorado och Philadelphia vann inatt, så det är idel glada miner här. Lägg därtill att snön är nästintill bortsmält och att det är superväder, så känns det som att jag inte har något att klaga på idag. Bara en sådan sak!
Kung Forsberg stod över tredje perioden inatt och det gjorde jag också. Visst, hockey är hockey, men jag var för trött och kände att det nog skulle gå vägen så jag slumrade till efter mittperioden. Jag hade en ganska trevlig dröm. Murke berättade att hon skulle göra ett könsbyte och att hon dessutom skulle börja äta kött.
Nåja, nu är det dags att sticka iväg. Har just kommit hem från universitetet, slängt i mig en Gorbys (observera! Första sedan jag flyttade hit!) och nu blir det ridskolan i Timrå igen. Idag tror jag det är hoppning på schemat. Inte för mig dock. Jag ska sitta på läktaren igen och vara avundsjuk på Fröken Bitter och de andra. Fast å andra sidan tänkte jag skriva ett reportage om ridskolan till en skoluppgift, så jag lär ha fullt upp med det istället för att sitta där och jämra mig över att jag också vill rida.
Nu blir det som det blir
Att skattepengarna egentligen ska gå till hjälp att bekosta min USA-resa får jag glömma bort så länge. Ibland måste man tänka positivt. Hoppas på lite flyt och faktiskt räkna med det också. Man kan inte alltid räkna med elände.
Nej, nu hoppas jag att Kung Forsberg och jag hookar upp i sommar och att han därefter bjuder mig på denna USA-resan. Det tror jag han gör, bara han får märka av mina positiva sidor. Då går allt som smör sedan!
Nu spikar vi det. Och nu blir det telefonsurrande och snygg-Kevin i Sjunde himlen.
Sundsvall, Kalmar eller vad?
Men, om jag inte kommer in? Vad ska jag söka i andra- respektive tredjehandsval?
Jag bör ha en rimlig chans att komma in på Journalistik- och multimediaprogrammet i Kalmar, men jag vill inte gå/bo där. Stockholmsfjollan ska gå där, vilket är ett stort plus, men jag är inte lockad av att flytta dit överhuvudtaget. Sundsvall har allt jag vill ha, och jag vet ju att jag trivs här. Kalmar har inget som intresserar mig. Jag är inte sugen på att bo i Göteborg, Stockholm, Luleå eller liknande heller. Det är Sundsvall jag vill plugga i.
Jag vet inte vad jag ska göra om jag inte kommer in på Journalistikprogrammet här på Mittuniversitetet. Alternativen, som jag ser det:
1. Gå utbildningen i Kalmar¨
2. Läsa Grafisk Design ett år i Sundsvall
3. Jobba ett år
Första alternativet ger mig en bra utbildning, tre år så är det bra sedan. Dessutom får jag plugga med Fjoll, vilket jag av erfarenhet vet kommer bli kanonkul. Men, som sagt, jag vill ju inte det. Jag vill inte flytta nedåt i landet. Kalmar ger mig rysningar. Och hej då MODO liksom.
Andra och tredje alternativet är ju något som skulle kunna fungera. På så vis får jag ytterligare två chanser på mig att förbättra mitt högskoleprov, och kan kanske komma in på Mittuniversitetet nästkommande höst istället. Men det som oroar mest i det fallet är att jag ju ändå inte har några garantier för att få ett bättre provresultat. Jag kanske ändå inte kommer in på Mittuniversitetet. Eftersom jag vill gå en treårig journalistikutbildning så känns det som att jag kanske måste ta Kalmar då ändå. Men då sumpar jag chansen att gå i samma klass som en av mina bästa vänner. Det skulle ju kännas ännu surare.
Alternativ 2 innebär att jag tvingas läsa ett år extra, det vill säga mer CSN-lån. Det är en stor nackdel. Å andra sidan får jag en bra redigerarutbildning som skulle vara nyttig för mig...
Att jobba ett år skulle göra att jag slipper ta CSN-lån. Men att få jobb är ju inte det allra lättaste, och jag kan känna att nu när jag ändå är inne i pluggandet så vill jag fortsätta med det.
Jag vet inte riktigt hur jag ska resonera här. Ska man ta en chansning? Ska man välja efter utbildning och skita i att man tror att man inte kommer att trivas att bo där? Hur dumt är det att plugga ett extra år?
Hjärna eller hjärta?
Dagens i-landsproblem
Youtube har blivit galet. Man hör inget, trots att högtalaren är i botten. Man kan ju bli galen för mindre.
Men, alltså, nu tycks det ha skett ett mirakel. Från datorn till TV:n. Jag och TV:n kommer bli tighta vänner igen. Som jag längtat! Imorgon börjar Desperate Housewives. Två avsnitt, dessutom. Och som om det inte var nog med det är det Sjunde Himlen också. Helt underbart!
Tyvärr är Sjunde Himlen dålig tid eftersom jag måste in till stan och fixa med diverse plock. Hela morgondagen består av tusen saker att göra så jag har ingen aning om hur TV-tittandet ska hinnas med. Å andra sidan känns det som att jag helt enkelt får stryka något. Typ äta mat och så. Diska och annat tjafs kan jag nog också skjuta upp.
Matchen börjar fyra inatt. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Jag måste lägga mig i skaplig tid och kan inte sitta uppe och lyssna. Men jag vet inte om jag vågar lägga mig. Förlorar de då så... Ja, ni vet. Nä. Jag får plugga nu istället för imorgon. Är det match så är det match.
Just det! Mina älskade tofflor försvann spårlöst för några dagar sedan, men nu är de tillbkaka igen. De låg under Jojjos madrass. Nu är jag lycklig. Tofflorna är ett riktigt lyckopiller!
Jag är inte helt klar med hur det blir med Thin Lizzy/Alice Cooper kontra R.E:M heller. Och vad jag ska söka i höst är heller inte bestämt. Jag är så bra med, verkligen.
Dagens lista:
Dagens snällaste: Världens bästa mamma. Igen. Fast att jag inte är värd det. Men jag lär mig.
Dagens dummaste: Min besynnerligt hemske bror. Ta och betala nu!
Dagens snyggaste: Paintbilden jag knåpade ihop på mig och Kung Forsberg. Alltså, jag ska inte visa på grund av min ovilja att ge Den blonda Häxan men för livet; men det blev grymt snyggt.
Det där med dagens lista var längesen. Har jag nog inte gjort sedan gamla bloggen tror jag. Nåväl, det har väl ingen större betydelse.
Men stup ner då för fan!
Men, nu trillade de ner ändå. Johan Davidssons 4-1 blev en sådan spik att tavlorna trillade ner med ett brak. Igen. Men det positiva är att Jojjos prestation alltså inte var mycket att hänga i granen. Det står med andra ord 0-0 till oss båda.
På tal om Davidsson. Ganska bra match av honom idag va? Vi nöjer oss så. Att hylla spelare i andra lag än mina egna är inte riktigt min grej.
Men i alla fall, skönt med HV-seger. Philly vann ju inatt och nu är det bara att Avs hivar hem en seger så ska detta nog bli bra detta. Imorgon är en hård dag så jag behöver en bra start.
Ett år sedan, 14 april 2007 - 14 april 2008
Ett år sedan nu. Tiden har gått helt ofantligt fort. För ett år sedan blev MODO Hockey Svenska Mästare. Absolut en av de allra lyckligaste stunderna i mitt liv, trots halsfluss och hög feber. Men ett SM-guld visade sig vara den bästa medicin som kunde uppbringas. Allt släppte när det stod klart att guldet var MODOs. Shit. Ofattbart! Till och med min bror grät lite glädjetårar för min skull, tror jag. Åtminstone så vill jag tro det.
Jag ägnade dagen åt nedräkning och diverse vidskepliga förberedelser. Jag hade laddat länge med turtrosorna (alltså de där riktigt bedårande. De som inte kan användas under en vanlig seriematch utan bara vid såna här tillfällen...) och turstrumporna. De med fler hål än tyg i och som är lite för små egentligen. Sedan hade jag trotsat halsflussen och joggat lite. Min fina tomte satt där han skulle, allt var frid och fröjd. Sedan började matchen.
Sedan var det totalt lyckorus. Extas. Total hänförelse och exaltation. Ja, men ni vet. Minnen att leva på för alltid.
---
Idag... Ja då är inget likt den dagen. Jag är inte ens sjuk. Men, bara jag kommer igång lite mer så ska det firas ikväll och sedan ska det laddas inför möte nummer tre mellan Colorado och Minnesota. Kanske blir lite ES-hockey innan dess också.
---
Helgen då? Jo, skitkul helg. Men nu har Jojjo åkt. Lite skönt ändå. Ingen som tar fula kort när jag sover. Ingen som slår ihop händerna och säger: "Men! Källsorterar du?! Gud vad stolt Murke skulle bli!". Ingen som tycker jag är lat för att jag inte vill gå fyra kilometer för att se på innebandy. Ingen som somnar (och snarkar!) mitt i min monolog om Kung Forsberg och Colorados slutspel. Varför har just jag begåvats med vänner som gärna surrar om sig själv, men somnar när just Kung Forsberg kommer på tal? Jävla dåligt.
Men, söndagkväll var pissig i alla fall. Bra inledning på veckan, det är så det ska vara! Förresten blev det inget Stockholm. 18 kronor räcker inte till för sådana nöjen.
Nu ska jag lyssna på Thin Lizzy (igen) och försöka mig på att städa här inne. Eller åtminstone kanske gå ut med soporna.
Over and out.
Vad gör man när man måste se båda men måste välja ett?
---
The God gjorde inatt sitt första slutspelsmål och blev kallad monster på grund av sin briljans. Men Wilds tog hem matchen. Likaså gjorde Washington. Det blev alltså två förluster. Men HV vann i alla fall, alltid något.
---
Fröken Johanna är som sagt här på besök. Och imorgon funderar jag lite smått på att dra till Stockholm. Om någon vill ha mig? Blonda häxan? Stockholmsfjollan?
Kvällens schema är inte riktigt bokat ännu. Just nu ligger Jojjo inbäddad i täcket och slöglor på TV. Vi får se om det är dagens förförfestande eller om det helt enkelt blir kvällens huvudaktivitet.
Igår hade vi i alla fall kul, och nu är pengarna slut. Så det kanske är lika bra att sitta kvar här. Vi får se...
Tänk att man alltid ska bli bortglömd...
Fast, kanske tänkte de att jag inte skulle vilja svara? Jag brukar ju aldrig vilja gissa, tippa och trixa när det gäller mina egna lag. De kanske inte glömde utan helt enkelt tog för givet att jag skulle avstå? Så var det nog. Men, nu har jag ångrat mig. När ens principer och ritualer inte fungerar gäller det att hitta på något annat. Så nu vill jag faktiskt tippa jag också.
Här kommer inga analyser eller kringsurr. Jag ska gå rakt på sak (jag övar ju på det!).
Colorado och Philadelphia går vidare ur första rundan. Övriga lag bryr jag mig inte om, för det blir dessa två lag som möts i finalserien nämligen. Där avgör Kung Forsberg kalaset i match sju genom att först agera briljant framspelare till samtliga Avs-mål för att sedan själv sätta vinnarpucken. Sedan gråter vi alla ikapp när Stanley Cup-segern är ett faktum. Sedan bölar vi oss till extas när kapten Sakic låter Kung Forsberg lyfta bucklan. Och våra liv är åter fulltaliga. Eller fullkomliga heter det väl.
Nu är det bara en timme kvar!
Upp på mina höga hästar igen
Det blev ytterligare en tur ut till ridskolan, och mitt ridsug har verkligen satt igång på allvar nu. I helgen kommer Jojjo upp och då ska hon ta med mina ridkläder. Jag ska haka på Fröken Bitter och börja rida där jag också. Hästarna verkar riktigt trevliga och kunniga och detsamma med ridinstruktörerna.
Jag klarar knappt att sitta på läktaren och se andra rida. Jag måste börja igen jag också. Flera av hästarna där har redan väckt kärlekskänslorna till liv och inte blir det lättare att sitta still när än den ena och än den andra påminner om mina gamla favoriter och älsklingar...
Fröken Bitter och... Fröken Skimmels namn har jag visst glömt. Zemira?
Nåja, bilden säger dock kanske mer om min hopplöst usla mobilkamera än ekipaget i sig.
...Eller var det kanske låga hästar? Jag är ju den eviga ponnyryttaren jag.
Inatt börjar det. Är jag nervös? Ja. Är jag så nervös att jag bara vill springa ut barfota i snön och kyla ner mig? Ja. Kommer jag göra det? Nej. Detta är Sundsvall, inte Värmland. Här beter man sig civiliserat.
Klockan tre drar Colorado-Minnesota igång. Det får bli radio inatt. Herregud.
Nu ska jag gå ut och sniffa lite i korridoren. Idag luktar det brända popcorn istället för pannkakor med sylt. Jag känner mig så lugn av den brända popcorns-doften. Man känner sig så hemma.
Dryghet är skönhet
- Colorado - Minnesota, Philadelphia- Washington och The King är glödhet. Nu kör vi!
- Jag håller på HV. Inte av någon egentlig anledning, utan mest för att Stefan Liv är söt, och för Therese skull. Hade Mattias Weinhandl bara varit Weinis utan att ha varit Vinhandlaren som lämnade MODO hade jag givetvis hållt på honom, men nu går inte det. Kom tillbaka till MODO efter Ryssland, så jag får älska dig igen!
- Min blonda häxa är ingen häxa utan en ängel
- Jag ska aldrig mer göra schnitzel.
- Efter lite drygt en vecka har jag äntligen sorterat mina kläder
- Jag måste köpa solglasögon, tandpetare och toapapper
- Det känns som att det är ett måste att lyxa till studentlivet med att omedelbart hyra en kock
- Min nyinköpta kamera gör lila kläder blå
- Murke tycker att jag är den mest taktkänsliga person som finns. Samt att jag är one of a kind. På gott och ont. För övrigt, så saknar jag henne massor.
Imorgon är det pluggdag för hela slanten. Först ska jag förbereda en redovisning till Presentationsteknikkursen och redovisa den klockan 14 och när jag kommer hem ska jag få färdigt mitt blogginlägg till Journalistikkursen. Jag är efter nu verkligen. Nu är det dock sovdags.
TV istället för 2,0
Hade jag pluggat? Jo då. Och inte så lite heller. Hade jag bästa tänkbara förutsättningar? Japp. Fullt fokus och klockren koncentration. Bra mat och promenad för att få frisk luft och bli piggare. Var jag frisk? Ja. Ingen förkylning, ingen huvudvärk, inget magont eller något som kunde sno åt sig koncentration. Och som pricken över i var alla norrlänningar tysta som möss när de satt och skrev. Ingen satt och andades högt bakom mig, ingen tuggade på pennan och ingen ställde dumma frågor. Cola och choklad fanns tillgängligt så det var bara att knapra i sig för att höja energinivån.
Som sagt, bästa tänkbara förutsättningar alltså.
Hur gick det då? Åt helvete. Jag höjde mig inte. Detta var sista chansen och jag fick inte bättre än sist. Tungt, tungt, tungt. Hela gårdagen var helt åt helvete. När jag sedan skulle tröstäta chips med dip ville det sig inte bättre än att jag glömde köpa dip. Istället stod jag alltså där med bara gräddfil. Inte min dag på något vis alltså.
Men, efter regn kommer ju solsken. När allt var som mörkast, då kom Fröken Bitter.
Istället för 2,0 fick jag en TV. Hon tyckte så synd om mig för att provet gick åt helvete och för att jag tvingats sitta framför min lilla TV och kisa, så hon lät mig ta hennes istället. När hon fick höra om min vedervärdiga dag åkte hon hit så vi kunde ha Grey´s Anatomy-kväll och när hon åkte hem så lämnade hon kvar TV:n. Det är vänskap det.
Fler borde vara så snälla som hon. Så nu vet ni det. Det krävs lite mer än en glass eller liknande för att toppa detta.
Ingen hjälp att få?
Dessa kort fick jag upp. Ett som svar på varje fråga.
Nej, jag får nog hjälpa mig själv genom att fortsätta plugga lite nu och sedan trilla i säng. Det gäller att vara laddad imorgon!
Vrickad eller stukad? Hjärna eller fot?
Med den ovetenskapen om vad för skada jag ådragit mig ska jag nu sova. Det blir lätt att somna. Nu slipper jag drömma mardrömmar om att se Timråtattarna med Sanny Lindström i täten lyfta Le Mat. Nej, det scenariet har inte känts särskilt realistiskt, men jag har också drömt mardrömmar om att Sean Avery ska sno mina strumpor och köra upp i käften på Kung Forsberg... Så mardrömar behöver inte kännas fullt och fast verklighetsförankrade.
Imorgon blir det en hård dag. Gonatt.
Årets misär: Jämtin istället för Dr Karev
Jaha, nu ska finalerna starta och därmed utgår Grey´s Anatomy från tablån under två veckor. Jäkla hockey! Nu förstår jag varför folk gnäller på all denna hockeyn som ska flytta på TV-serierna. Två veckor utan Grey´s kommer med stor sannolikhet få mig att sakta tyna bort och självdö, och då är detta alltså elitseriehockeyns fel. Eller snarare Timrås fel. Jag hoppas de jävlarna åker ut imorgon.
Målet. Matchen. The God. Jag satt uppe inatt och lyssnade, och jag hoppas det är välisolerat här för annars väckte jag nog alla med mina glädjetjut. Nu är Avs dessutom klara för slutspel. Livet leker! Inatt ska Philly ta steget dit. Tur NHL-hockeyn fungerar som sårslickare.
Under tiden Kung Forsberg kungade sig på isen så satte jag upp lite tavlor också. Det var en lång historia med att få tag på små häftkuddar att fästa dem med. Tjejen i kassan hävdade envist att det inte skulle gå, men nog gick det. Tyvärr satt de som Karlssons klister, så när jag hade satt upp dem lite försiktigt och väldigt löst och sedan tog några steg tillbaka för att se hur snett de satt så kunde jag konstatera att, ja snett var det. Tyvärr så var det bra kvalité på dessa små självhäftande kuddar, så tavlorna gick inte att rubba en millimeter. Så nu sitter de där de sitter. Trots att det är lite snett och att jag ångrat väggvalet.... Nåja. Det kunde ha varit värre.
Mamma och pappa! Jag måste få en ny TV! Den är pinsamt liten
och jag får ögonskador.
I övrigt har jag och Fröken Bitter ägnat några timmar på Timrå Ridstadion. Efter det besöket har jag nu insett att allt inte är jämmer och elände med Timrå. Även regnet har sina soliga stunder, typ.
Nu ska jag plugga i sömnen. Billigt sömnpiller!
Info till Stockholmsfjollan: Det är inga sovtrosor, det är ett par sovshorts! Och det är inget fel på dem eller det faktum att de ligger i korgen! Good morning gorgeous, grrr!
Mitt hem, min borg, mitt land
Nu fick jag just höra följande:
- Du är trash personifierad Morran!
Tja... Smakfullt är det kanske inte. Men vill man ha, så ska man ha. Jag tycker som sagt att det är bedårande! Och vänta bara till dess att jag får upp tavlorna på väggen istället för ståendes lite hipp som happ med plasten kvar, samt att jag får upp lite bilder på Kung Forsberg. Då blir här riktigt kungligt.
För att inte verka ha genomgått en total personlighetsförvandling kommer här det negativa:
1. Duschen är trasig och helt galen. Misär.
2. Fönstret går inte att stänga annat än när han själv behagar. Misär.
3. Badrummshyllorna är byggda för personer av manligt kön. Manliga sådan alltså, inga med intresse för hud- och hårvård. Misär.
4. TV:en är pytteliten. Misär.
5. Jag har inga blommor till mina blomkrukor. Misär.
Nej, plugga var det.
Jag lever, har ätit och ingen ren har sprungit över mig
I alla fall. Jag har kommit iordning skapligt bra nu. Jag har fortfarande massor av kläder, böcker, tidningar och småsaker kvar att packa upp men det största är på plats i alla fall.
Jag vet inte hur jag ska se på det faktumet att jag fått otaliga oroliga kompisar på halsen som velat försäkra sig om att jag lever, har ätit mat och inte blivit påsprungen av någon ren. Kanske ska man se det som trevligt att folk bryr sig? Eller ska man se det som att ni har så otroligt låga tankar om bland annat min matlagning? Kanske förståeligt till viss del, men jag kan berätta att jag ätit mat varje dag. Först bjöds jag på riktig mat av Fröken Bitter och hennes skräckfilmsfantast (nytt namn istället för hårdrockaren) och sedan har jag lyckats göra både min berömda kycklingsallad och fiskbullar utan minsta missöde. Och kors i taket! Jag har till och med storhandlat.
Nu ska jag plugga. Blir några timmar hårt jobb innan Colorado-Vancouver drar igång vid fyra. Imorgon har jag ingen föreläsning så det är sovmorgon som gäller. När jag väl vaknat ska jag plugga Journalistik A samt lägga ner mig ordentligt inför högskoleprovet på lördag.
