Ingen vill veta om dina fartränder
---
För övrigt fick jag och Den Blonda Häxan återigen höra mycket mer än vad vi ville om Stockholmsfjollans sexliv. Är det inte på fyllan som hon glatt förtäljer oss varenda miserabel liten detalj så är det högljutt och fnissigt i radion. Usch, nästa vecka hoppas jag att du pratar om ett något mer civiliserat ämne.
---
20 sugrör gick det åt. Helt förbrukade i onödan. Jag som är fattig student. Tid tog det också, och på den punkten är jag ännu fattigare. Av den anledningen så är blogga det absolut sista jag ska sysselsätta mig med just nu. Om fyra timmar ska övningarna i Photoshop och Illustrator vara inne och jag är, förstås, inte klar än.
Men, klockan 15.00 är skoldagen slut och då är jag ledig! Hurra!
Vit flagg och vapenstillestånd
Men, nu har det äntligen mattats av. Att kalla oss för vänner är definitivt att ta i, men vit flagg och vapenvila duger för mig. I alla fall så länge.
Det må så vara att Photoshop är bildredigerarnas himmelrike och källa till oändliga timmar glädje och extas, men för mig ger det inget halleluja-moment. Enda gången jag jublar är som nu, när programmet åtminstone inte motarbetar mig. Då blir jag glad och kan försöka läsa mig till hur man gör för att åstadkomma något vettigt. Tyvärr går inlärningen inta bara sakta, utan också osäkert.
Men, det vore ju synd om inget jävlades! Då skulle man ju kunna sitta som Stockholmsfjollan och vara pigg, käck och glad hela dagen. Nä fy.
Le ... för imorgon blir det värre
Det var riktigt skönt att se den smarthet som MODO-spelarna visade upp igår och förstås att Karol Krizan var på hugget riktigt ordentligt. Försvarsspelet var riktigt, riktigt bra och Mattias Timander var som vanligt kunglig.
---
Nu hoppas jag att det löser sig med Jeff Ulmer snarast möjligt. Onödigt strul är bara trist.
---
Men, för att återgå till taktiken då. Jag antar förstås att det blir förlust imorgon mot Luleå och att Ulmer blir en flopp. Och att Philadelphia Flyers snart trillar nedanför slutspelsstrecket igen och att Colorado Avalanche aldrig tar sig upp på rätt sida. Och att mina uppgifter i Photoshop och Illustrator går åt helvete.
Run To You
Nu ska jag duscha och knalla iväg till universitetet för skissuppgift nummer två. Klockan 8 börjar vi och sedan är det bara att jobba på tills redovisningen klockan 15. Förra gången somnade jag i fåtöljen i biblioteket så Katten fick göra allt jobb själv innan hon till slut lyckades väcka mig utan att jag morrade och fräste åt henne. Det är lte skönt med nya bekantskaper som inte vågar väcka mig på allvar utan snällt låter mig vara. Den egenskapen skulle jag vilja se hos samtliga människor.
Men, lite elakt är det kanske att låta någon annan göra allt jobb. Det ska inte upprepas. I alla fall inte idag. Den här gången har jag peppat mig själv med cola och lite hockeyklipp så jag hoppas jag ska kunna hålla mig vaken. Förutom att jag är trött mitt på dagen så fungerar det ganska bra med den nya taktiken sova varannan dag.
---
Sju minusgrader är det och har så varit hela helgen. Jag hade gärna varit med Kung Forsberg i Dubai istället. Avdelning självklara klargöranden.
---
Förresten så har jag kommit på vad jag ska ge alla i julklapp nästnästa jul. Idén slog mig blixtsnabbt och får nog läggas bland de bättre jag haft det senaste halvåret faktiskt. Spännande va?
Varför är du så kräsen när jag inte är det?
Jag försöker lära Photoshop att sköta sig, men det går inte så nu ger jag upp. Efter mycket om och men och tjurande så fick jag till slut igång programmet, men vad hjälpte det när den ena saken efter den andra visar sig vara stört omöjlig att få till. Galet kräset program! Hur man än bar sig åt så var det inte gott nog utan det fanns alltid något som skulle krångla och vägra fungera. Jag försökte göra en bild på Ullisen lite snyggare, men det slutade förstås med att han ser inklistrad ut istället. Att jag och Photoshop är vänner vore en klar överdrift att påstå. Ungefär som att säga att MODO visar god form nu.
Jag har en hel radda med frågor som mina PS-troll ska få hugga tänderna i och försöka förklara för mig imorgon så jag kan komma någon vart. Det lär inte bli en enkel uppgift. Till att börja med så undrar jag vad man gör när inget händer? När man sitter där med oskärpa och drar och sliter men det ser lika illa ut ändå. Hur fixar man det?
Nu blir det sängen. Colorado-Calgary inatt men det får bli utan mig den här gången också. Känns som att skolan tar alldeles för mycket tid från hockeyn och jag hoppas det blir en vändning på det snart. För övrigt orkar jag inte med ännu en förlust idag och eftersom risken är stor att det blir så så tycker jag det är bättre att behöva ta den smällen imorgon istället för nu.
Utrensning är bra
Nu saknar man Hajnowten ännu mer i MODO och Avs och framförallt så saknar man förstås The God. Men, nu ska jag inte gräva ner mig över det. Hoppet lever ju så än kommer inte världen sluta snurra.
---
Per Ledin är ju inte min personliga favorit direkt, men att han spelar med bruten fot gör att han klättrar några trappsteg måste jag ju erkänna. Hockeykärlek är fint och beundransvärt och hedersamt.
---
Förresten så har jag fått ryggskott, så jag tror jag ska förpassa mig till sängen istället för att lyssna när Macke möter sitt gamla lag (på tal om att inte låta skador stoppa hockeyn...) . Jag hoppas på vinst för Sedinarna. Näslund får dock gärna göra några mål. Hm... Jag vet inte om jag kanske ska stanna uppe ändå och lyssna på matchen istället för att lägga mig. Det kommer nog bli en bra match och det känns värt det att sitta uppe. Men, jag kanske kan drömma om lite hockeymagi av Kung Forsberg istället. Så skolan inte blir lidande.
You´re like school in july... no class
Nu var det länge sedan jag såg på Scrubs. Jag saknar det. Och Emelia. Det känns som en bra trippel när jag kommer till Arvika. Jag, Em och Scrubs. Jag hoppas du är på Em, annars faller liksom hela trippeln.
Nu blir det lite guldfiskprat. Egentligen föredrar jag när Murke är bitter och cynisk, men ibland är det roligt när hon försöker se det positiva i gamla Ivar som saknar värme och har isiga rutor. Dödligt hysteriskt roligt att fåntratten häromdagen missade att bilen saknar värme och därmed fick panikstressa iväg till jobbet i en snorkall bil och med isiga rutor under tiden som jag satt här i lägenheten och tuggade på choklad från Lagerhaus med texten "Choklad är också mat". Ja, visst är det det.
Nog monologerat om guldfisken, hennes söta raring till bil och mat. En sak jag har funderat på en hel del på nu senaste tiden är om man växer när man ligger i en säng. Om jag förstått det rätt så är en normal säng 190 cm lång. Varför det? Jag är cirka 158 centimeter (allt mellan 156 till 162 beroende på dagsform och vem som frågar) men jag upplever alltid sängar som ganska korta. Hur är det då inte för en person på 190 cm? Blir man längre när man ligger i sängen, eller varför upplever jag mig så lång när jag ligger där? Jag känner mig som i alla fall 170. Mina fötter hamnar oftast utanför sängen och det känns som att jag inte har mycket säng kvar ovanför huvudet heller. Jag skulle gärna vilja att sängen var i alla fall 20 cm längre, men sett till matematik och sådant så borde ju det snarare förhålla sig så att jag skulle ha en säng som var 20 cm kortare. Knepigt!
Nåja, som lite hjärnersättning för att orka fortsätta greppa mysteriet ska jag göra milkshake och ösa i mig som ren protest mot kylan och snön som infinnit sig. Fast nu kom jag på en sak som värmer i kylan. Murkes syrliga kommentar "Skoj hörre". Det får mig att värmas upp även om termometern skulle visa på - 40 grader. 
Ont om värme är det gott om
Igår var det riktigt nära att jag tvingades köpa nudlar. Jag var galet nervös över att få stifta närmare bekanskap med den där ytterst otrevliga maträtten, men då kom räddningen. Eftersom jag lever alldeles för flott för studentekonomin jag har så brukar det bli lite snålt så här dagarna innan det trillar in mer pengar och nu var det värre än någonsin (nu igen...). Men tack vare ett samtal till min rara sötnos till lillebror så var jag inom räddning och kunde istället shoppa hem lyxrätter som fiskbullar i mängder och annat smarrigt.
Mitt stenhjärta värmdes verkligen upp av att han inte klarade av tanken på att hans rara syster skulle behöva svälta. Åh vilken tokbra bror jag har! Världens bästa.
Förresten, jag håller på att fila på min önskelista. Du glömmer inte att kolla in den va, Majki? Och jag menade förstås inte att vara otrevlig i telefon igår. Ditt skämt var visst roligt. Ha, ha, ha. Jag skrattar fortfarande! Och givetvis är det okej att du ringer mig mitt i Ugly Betty och levererar humor. Alla dagar i veckan.
Nu blir det jag och Photoshop i en tight röra. Humöret är helt okej. Lite trött men ändå jäkligt kreativt. Vi får se hur det slutar. Spännande!
"Just when I thought I was out, they pull me back in"
Det som står på tapeten, och på att göra-listorna för närmaste tiden, är dels ett bildkollage i Photoshop och dels en vapensköld i Illustrator, seminarium, övningsuppgifter i PS och Illustrator, instuderingsfrågor, praktisk tenta, skissövningar 1-3 samt lite restuppgifter från när jag roade Den Blonda Häxan och såg på NHL-matchen. Jag lider med mig själv och ser de luxe-mycket fram emot 19 november då vi ska få lite lugn och ro och få jobba hemifrån istället över jul och nyår.
Idéerna för vapensköld och bildkollage är lite halvsega, men det känns som att Kung Forsberg ligger bra till att få vara med i ett kollage och att vapenskölden kommer vara lite indianaktig med hockeytóuch.
---
Visste ni förresten att det är emot reglerna att kyssa sin motståndare i boxning? Det ger poängavdrag och en vansinnig domare. Jag såg det på sporten i fredags och tyckte det var lite småfnissigt roligt och undrade hur man ens kan komma på att ha den regeln. Men efter lite tankeverksamhet insåg jag att det var en ytterst bra regel som fyller sin funktion.
För övrigt så är det den regeln jag kommer hänvisa till jag också i fortsättningen. I min bok får ni också poängavdrag, oavsett om ni är motståndare eller ej. Och ja Stockholmsfjollan, det gäller även på fyllan och ja, det gäller framförallt om Cissi Hansson kommer fram.
Jag ler när jag har roligt
För att bara lista några så har vi idioter som vill införa en vegetariandag i skolorna, slopa betyg i grundskolan eller förfasar sig över hur någon kan ta mer betalt för snöskyfflar när det är snö än när det är sommar. Fortsättningsvis har vi de som får panik över att folk vill raka sig, plastikoperera sig eller inte donera organ liksom folk som är för dumma för att själva kunna ta reda på när häxjakten pågick eller andra saker som man lätt hittar svar på inom lopp av en minut. Vidare har vi de som gör dumma saker förstås. Exempel: Få för sig att borra och spika just när jag har min efterlängtade TV-kväll, köpa slut på alla OLW-popcorn eller sno sittplatsen för gamla/gravida/sjuka. Ja, ni fattar.
Och om ni fortfarande inte förstår så har jag ett bildexempel som får personifiera dumheten som sprudlar omkring oss. Här behöver man inte ha ett otrevligt sinnelag för att hata gubbens hand. Nej, även den mest positiva och förlåtande personen skulle tappa all optimism över mänskligheten efter att ha varit med om det här.
Och tänk bara hur mycket mer man kunde bli förbannad över och tycka illa om ifall man bara visste om att det fanns. Det är en tanke som i alla fall kan ljusa upp lite. Att man är lyckligt omedveten om vissa saker.
Jag hörde att curling var roligt, kanske?
För tredje matchen sedan uppehållet ger jag upp och ägnar mig åt allt annat än hockey. Ingenting fungerar och förlusterna avlöper varandra. Istället för att sitta och önsketänka och försöka skicka positiv energi, bita mig i handen och byta kläder, flytta runt och sköta andra ritualer så ger jag alltså helt enkelt upp. Jag har blivit en sådan där puckad idiot. En medgångssupporter. En Fröken Bitter.
Och nu blev Fredrik Warg skadad. För helvete! Det är inte konstigt att man har svårt att vara positiv, käck och glad och tro på en högre makt här i livet. För att citera Anders Mathlein: Tack gode gud för att man är ateist!
Det gör ont, men på ett fint sätt
Pain is temporary. Glory is forever.
Rest in peace.
Teenage Mutant Ninja Turtles
Vem av dem var din favorit? Jag var kär Raphael. Jag hittade det här på den officiella hemsidan och nu förstår man ju verkligen varför han var min älskling.
It´s a dog-eat-dog world and I´m a Big Dog... But I lie low unless somebody gets my back up. I don´t start´em, I finish 'em. I´m out of clichés... but those sum me up nicely.
I´m pretty anti-social and short-tempered, I admit. Most people just get on my nerves. I like to leave-alone and be left alone. If more people were like me, I think things would be better off. I´d be better off!
I guess I need to learn how to relax. To find my "center", as Splinter sez. I´m workin on it. Sometimes I envy Mikey his good-natured temperament. Sometimes I think I´d like to be that way. Sometimes...
The saying goes "Ignorance is bliss"... as I grow older, I´m trying to grow wiser... kind of contradiction, innit?
---
Nu, hockey. Jag hittade inget vettigt skäl till att sova. Krossa Vancouver, med sin formstarke keeper, är det som står på tapeten. Men, skitdagen till ära så lär det väl knappast bli annat än en brakförlust och ytterligare en snygg fjäder i hatten för Roberto Luongo. Ni märker taktiken va? Pessimistsurret är tänkt att leda till seger, och förhoppningsvis också att kapten Sakic kan vara på is inom de närmaste dagarna. Allt Turtles-snack gjorde att jag blev akutsugen på pizza dessutom. Cowabunga!
Dumheten står alltid på sig
Kul, det blev ingen roligare dag idag heller. Istället blev det ännu värre. Och förresten så vann jag förstås inget på min lott. Orättvisa skitvärld!
Nog pratat om det. Imorgon får jag se till att det blir bättre. Receptet till det stavas att bry sig mest om sig själv och tänka lite mindre på andra. Särskilt de som inte förtjänar det.
Inte ens Grey´s Anatomy var tillräckligt bra idag för att få mig att bli på riktigt bra humör. Jag önskar att jag hade känt samma entusiasm, fascination och glädje över ett öppet ansikte som den där lilla söta killen gjorde, men jag kände bara avsmak. Jag som brukar ha stort nöje av sådana där grejer. Ni märker hur ur form jag faktiskt är. Gissar att jag är sjuk. Undrar vad? Har plöjt läkarboken x antal gånger men hittar ingen som verkar tillräckligt illa. Men det är väl antagligen så att jag har någon ny, outforskad sjukdom som är värre än alla andra. Såklart.
Dessutom saknar jag post it-lappar. De är slut och det stör mig 9/10 på en tiogradig skala där att bränna sig på ugnen är en klar tia. Jag behöver de här lapparna för att dels hålla styr på mitt liv och dels för att pigga upp det. De vanliga lapparna jag använder är vita och därför behövs lite pastelllappar på dessa för att pigga upp. Post it-lapparna fungerar dessutom bra för att skriva upp sådant som inte känns riktigt relevant att ha med på en att göra-lista. Exempelvis att jag ska komma ihåg att vara arg på en person eller andra principsaker samt enklare ändamål som att äta och liknande.
Hockey inatt, och jag har inte bestämt om jag ska vara vaken tills imorgon natt eller om jag ska lägga mig nu och missa hockeyn. Det lutar åt att inte sova och det var så planen var från början. Men jag vet inte vad jag ska hitta på i två timmar. Av någon anledning har jag helt plötsligt börjat få svårt att underhålla mig nattetid och jag måste säga att det är en starkt bidragande orsak till att de senaste dagarna blivit så opeppade. Man tappar mycket av dagen på att vara okreativ under natten.
Och en uppmaning till Murke: Be din chef om att han ändrar dina arbetstider så de stämmer bättre överens med när jag är hemma. Jag behöver prata med dig. Det handlar dels om julklapp till någon och dels om frukt och idioti.
This is the life
I morse var jag och storhandlade innan skolan började. Jag fick hjärnsläpp därinne och köpte havregryn. Vad ska jag med det till? Ingenting. Det kostade mig 15 kronor och ett par fina ungdomliga armar och händer som fick släpa hem all skit. Jag fick till och med valkar i händerna. Det du, pappa. Illa!
Skisstekniken gick som väntat. Jag fick inte ner något på papperet, inte på ett enda försök. Läraren sa att det fanns några som var riktigt duktiga och att det var några som "nog behövde lite mer träning". Hade det varit en bra dag hade jag självklart klassat mig till den bättre kategorin men idag sällar jag mig till loserskaran. Känns gött.
Och som pricken över i så mår jag dåligt över att Jonte Hedström drar till Ryssland. Varför kan jag inte bara rikta in mig på mitt eget? Varför ska jag behöva lida och jämra mig med Timråtattarna? Varför ska mitt egensinniga hjärta jävlas och klappa för någon som honom? Det blir bara strul. Jag har ju fullt upp med de i mina lag. Men. Jag hoppas det lossnar för honom i Ryssland. Det skulle värma mitt falska hjärta.
Förresten. Kanske lite sent, men jag kom just på hur bra Amy McDonalds låt This is the Life är. Dagens enda bra? Ja, i princip. Eller egentligen inte. Det är mest bara opepp. Men, lite mer pepp imorgon. Då är det ju onsdag och således inte längre tisdag. Hurra!
Catching the butterfly
Jag har inte skissat sedan jag tog studenten, och det är jag glad för. Men nu är det slut på den glädjen. Återigen ska jag behöva greppa pennan och plita ner min kreativitet på papper. Efter tre år med estet inriktning bild på gymnasiet har jag med råge lärt mig att min kreativitet inte lämpar sig för att tecknas ner utan endast skrivas (eller inte komma ut alls). Att skissa ger mig tokångest och prestationsångest och jag vill inte. Så nu kommer det bli bakutsparkande, och det vet vi ju alla att det är negativt för mitt betyg. Suck.
Här är förresten ett självporträtt.
Bättre sjukvård, bättre hockey, bättre värld
Jag drömde om Kung Forsberg inatt igen. Den här gången dominerade han som vanligt tack vare sina passningar, sin fantasi, sin blick och sin förmåga att hålla pucken. Han lekte fram smörpassningar och som pricken över i gjorde han hattrick i Stanley Cup-finalen. Hela världen strålade och snurrade som aldrig förr och det var omöjligt att veta om man levde eller om man hade dött och hamnat i himlen. Visst, kanske ingen skillnad mot alla andra nätter, men den här gången inspirerades han av sig själv och sa inför tredje perioden: "Nu kommer målen". Och sedan gick han in och blixtrade in tre fantastiska mål. Hela taket i Pepsi Center lyfte och så såg man hans ansikte på stjärnhimlen så som man ser Simbas pappa i Lejonkungen ni vet. Otroligt romantiskt och vackert var det.
När jag vaknade fick jag tokångest, grav depression, akut magsår och dödlig hjärtbrand över tanken på att detta kanske inte händer.
På grund av en fot. Vi kan klona djur. Vi kan diskutera hjärnkirurgi med asiater gratis och förståeligt om vi så vill. Jag kan till och med lita på att en liten, liten plastbit jag stoppar i datorn tar hand om och lagrar saker åt mig. Men vi kan inte få världens bästas fot att fungera så han kan spela hockey på den nivå han själv vill.
För hockeyns skull, för min skull, för hela världens skull, så borde vi satsa på sjukvården. Kan Kung Forsberg spela så får vi bättre hockey, och får vi bättre hockey får vi en bättre värld. På sikt skulle detta med största sannolikhet stoppa alla krig och besvärligheter. Jag är övertygad om att det kan bota både aids och cancer. Kanske min hypokondri, strokeattacker, hjärtattacker, järnbrist, blodbrist, bitterhet och raljerande rappakalja utsvävningar också.
Imorgon ska jag köpa en lott och om jag vinner tio miljoner så ska jag först köpa Emporio Armanis Diamond-parfym och sedan ska jag se till att satsa resten på fotsjukvård och forskning. Så snälla, nu håller vi tummarna!
Jag har lärt mig simma men vi måste göra något åt att jag sjunker
Igår fick jag ett litet infall och tänkte överraska min bror med en present när jag såg att det var "Brors dag" (när är syrrans dag?) och eftersom jag både är blind och helt inne i min egen värld (tror jag funderade över varför det heter lussekatter och hur katt smakar) så var det nära att jag köpte en skjorta och en tröja för 799 kronor istället för 199 som jag trodde det stod. Jag fick en smärre chock framme vid kassan och fick pinsamt nog lämna kvar skjortan och tröjan och skämmas istället. När jag kom ut såg jag också att det mycket riktigt stod 799 kronor klart och tydligt. Nåja, det är ju tanken som räknas. Eller hur, skitunge?
I alla fall, är det någon som reklam biter på så är det mig. Postlådan var full av diverse erbjudande och sänkta priser och nyheter och därför kunde inte jag hålla fingrarna från att klicka hem lite saker. Från Ellos (40 procent på dyraste varan och 30 porcent på övriga) blev det ett par stuprörsjeans, lila topp, badlakan, underlakan, påslakan och träningskläder. H&M hade ingen rabatt (ingen skräll) men eftersom de hade snygga och billiga toppar blev det en sådan samt en lång grå tröja, en vit t-shirt med örnmotiv och en rosa spegel.
Motiverat att köpa en rosa spegel? Nej, verkligen inte. Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte tycka att det var värt det. Men då tar shoppingberoendet i mig tag i det och tycker att det är bra att ha en extra spegel ifall någon av de andra fem små jag har skulle gå sönder. Då känns det mycket bättre, när den har ett ordentligt och seriöst syfte.
Jaja, jag vet att paint (och särskilt med mig som kompanjon) har vissa begränsningar. Men håll ut! På måndag ska jag börja inhämta kunskaper i Photoshop och Illustrator och då kommer det bli snyggare. Så småningom.
---
Heja Enström! Vad gäller Chris Drurys hattrick tycker jag endast att det är tråkigt. Jag är ledsen, jag vill inte missunna en sådan spelare som han något, men jag har fortfarande inte släppt att han spelar i Rangers. Det går inte. Flames och Sabres var en annan sak, men Rangers, nej.
---
Rock-Robin hängde löst och både jag och Häx var i chocktillstånd och med hjärtat i halsgropen. Hjälp, vilken pers. Men det kändes ändå surt att Lars åkte ut. Nu är det slut med hans bakutsparkande svar i Idol och det känns förstås betydligt tråkigare. Men, så länge Robin är kvar är jag nöjd. Men vad var det med Laila egentligen? På mig får han i alla fall använda hur mycket tunga han vill.
En snabb titt i spegeln och jag behöver inte vara ledsen längre
"I'm Liam Gallagher and I'm in Oasis. The whole world is jealous of me. It should be."
"Sometimes when I look in the mirrior, it's fuckin' good lookin' back"
"Being me is the best fucking gig in the world"
28 januari blir det förhoppningsvis Oasis i Globen med Den Blonda Häxan! Lyckorus redan nu!
Förutom all gubbrock jag lyssnar på så är jag ju också ett fan av bland annat britpop. Där är det förstås Oasis och The Verve som är de stora favoriterna, men här är några andra riktigt bra.
Pigeon detectives - Take Her Back
Pigeon detectives - This is An Emergency
Suede - Beautiful Ones
Suede - Trash
Kasier Chiefs - Ruby
Kaiser Chiefs - Never Miss A Beat
Sedan har väl ingen missat att jag börjat tokgilla det svenska, skapligt nya (!) bandet Johnossi? Även en insnöad Morra kan hitta guldkorn utanför det gamla vanliga.
The head on shaft
Skönt att Barack Obama blev president. Jag hade egentligen ingen av dem som stor favorit och hade länge svårt att bestämma vem jag hoppads på. Trots sitt motstånd till abort och ännu mer motstånd till homoäktenskap än Obama så hade McCain mina sympatier i stor grad eftersom jag delar mycket av hans ekonomiska åsikter. Det är en stor och viktig fråga för mig, men till slut kände även jag att nej tack, inte en president som är anti abort och äktenskap för homosexuella. Då får faktiskt ekonomin stå tillbaka i mina ögon.
Men det var inte största anledningen till att det var skönt att Obama vann. Nej, det var snarare att man slipper se svenskar falla ihop i panik över att amerikanerna kunde göra något så "hutlöst dumt" som att rösta fram McCain. Snälla ni som är oförstående till att någon människa ens kan tänka tanken på att vara för McCain, tänk till lite. De amerikaner (och europeer) som valde/hade valt att rösta på McCain behöver inte vara genom-onda och fullständigt galna och ha fel. De kanske bara tänker annorlunda.
Valvaka med Filip och Fredrik
Jag sitter och kollar på Filip och Fredriks valvaka. Mona Sahlins intågande föranledde en djup suck hos mig, men faktiskt så steg hon flera steg i mina ögon. Hon gillar Springsteen, och då har man ju faktiskt en hel del rätt trots allt.
Att Filip och Fredriks egna Obama-positiva åsikter får komma fram tycker jag känns härligt skönt osvenskt och alldeles underbart. Jag tycker det känns betydligt roligare när det blir partiskt och det enda jag saknar just nu är en svensk valvaka som är för McCain. Det hade varit pricken över i. Mer tabu kan man väl knappast vara i det här landet.
Men, mest av allt, så tycker jag det är oförståeligt att jag inte kan få börja klockan 12 imorgon istället för 9. Som mediatönt borde man väl definitivt få dispens för att följa presidentvalet. Men, för att lugna ner mig lite över att jag inte får ordentlig sovmorgon så ska jag ta ut min ilska på småyssel och noppa ögonbrynen. Jag har fått för mig att jag håller mig vaken bättre och tänker lite smartare på det sättet. Varför det? Den frågan tänker jag filosofera vidare över.
Tack för allt Mr MODO
Magnus Wernblom, Mr MODO, avslutar sin karriär. Gårdagens match var förmodligen hans sista i elitserien. Det var inte vad jag hade hoppats på, verkligen inte. När jag häromdagen skrev det här inlägget hade jag hopp om att han skulle hitta tillbaka till det spel som gjort att han för alltid kommer att vara älskad av alla MODO:iter. Den där "skjuta hjälmen i nacken och ge hundratio procent i alla lägen"-mentaliteten, stångas framför mål, visa jävlar anamma och hiva in baljor. Men nu blir det inte så.
Jag satt i skolan och indesignade, var allmänt vresig och sur och bitter och ja allt det där som är synonymt med mig och skolarbete. Smet undan lite från layot och strulande rubriker och slösurfade in på Aftonbladet för att se vad det stod om presidentvalet. Då ser jag rubriken. Att han lägger av. Det blev riktig begravningsstämning efter det och jag har inte sansat mig ännu.
Klart är att det, trots att det känns oerhört tråkigt och ledsamt, ändå känns som ett vettigt beslut. Att han inte får sluta på topp är förstås inte alls roligt, men jag förstår att det är otroligt påfrestande och slitsamt att inte hitta rätt och inte veta varför man inte får fram det hockey-go man har haft tidigare. Men, gud vad jag kommer sakna honom. En av mina absoluta favoriter.
Och nej, ni som tycker att han är feg måste ha fått hela hjärnan full av svart sot från Arvika Gjuteri. Givetvis är det i motgång man ska kämpa ännu hårdare. "We try harder" är jag den första att skriva under på i alla lägen. Men, utan att ha minsta inblick i hur Wernblom hanterat den här bristande formen så är jag ändå övertygad om att han och MODO gjort allt vad de förmått för att han skulle hitta tillbaka till den nivå han vill vara på. Har han då kämpat och försökt och känner att inget händer så tycker jag inte det är det minsta fegt att ta beslutet att avsluta karriären. För egen del hade jag hoppats att han fortsatte säsongen ut, för att försöka hitta rätt. Men han känner sig själv bäst och känner han att det är rätt att sätta punkt för en mycket framgångsrik karriär så tycker jag att han ska göra det utan att bli betraktad som feg.
För hyllning och bilder på Mr MODO, se Hockeyligans bildspecial här.
Nu ska jag hämta ut ett paket, handla och sedan är det tv-kväll som gäller. Ugly Betty och Desperate Housewives. Det, liksom kladdkaka, får bli min lilla tröst efter det här beskedet.
Nattpladder från rosa lyckomoln
Hattrick av Per-Åge Skröder. Trippellycka! Som vanligt måste man hylla förstafemman. Om Niklas Sundström vill ha någon belöning för att han gång på gång ger mig skön hjärtklappning av hockeyerotisk lycka så är han, såklart, välkommen till mig när helst det behagar. All heder åt förstafemman, men jag hoppas att de andra kommer igång mer nu efter uppehållet. Mina mardrömmar varvas nu mellan björnan som försöker äta upp mig och att Mattias Timander, Susse, Påsen eller Mats Zuccarello Aasen skulle bli skadade.
Men, hej då orosmoln och hej och hå små rosa lyckomoln!
Nej, jag är för trött för att skriva och ögonen går i kors tror jag. Grupparbete snart igen och jag borde försöka sova lite innan dess. Colorado leder med 1-0 och jag känner att jag måste lämna dem för sängen nu.
Gällande att ett visst lag ligger sist, medan MODO som sagt toppar tabellen, tänker jag inte säga något om. Jag hade gärna velat, men för det första tycker jag lite synd om dem och för det andra så hade jag tänkt få Fröken Bitter att följa med och köpa en lampa åt mig. Så jag håller tyst..
Rävar som raskat färdigt över isen?
Jag vet inte varför, men Mr MODO ser inte ut som Mr MODO utan som en frustrerad spelare som troligtvis undrar lika mycket som alla supportrar varför det inte lossnar. Det går tungt och man ser inte mycket av den forne giganten. Tyvärr. Han har, och kommer alltid att vara, en stor kärlek för mig och just därför är det extra jobbigt att se att det inte går som han vill ute på isen.
Detsamma gäller en annan spelare jag har ett kärt öga till. Det fanns en tid då Jonathan Hedström, Timråtattare till trots, faktiskt inte bara sågs som en skön hockeylirare i mina ögon utan jag tror till och med att jag var lite småkär i honom. Men även han tycktes ha svårt i torsdags. Länsderby. Rivalerna om Västernorrland. Storebror MODO mot lillebror Timrå. En match då Werner och Jonte förväntas vara på sitt vassaste humör och vara inblandade i det mesta. Så var dock inte fallet.
Jag hoppas att detta är en svacka som de båda kommer ta sig ur tämligen snart. Gärna nu direkt.
— Ja och jag vill också gärna få komma, så var snäll och fixa detta nu!
---
MODO-Djurgården och Colorado-Chicago idag. Det blir en sådan där dålig kväll där jag tvingas kapitulera och göra skolarbete samtidigt som hockeyn pågår. Där gick min gräns faktiskt. Aldrig skolarbete när det var hockey! Men, de där gränserna har snabbt fått flytta sig. Studier på Mittuniversitetet tar inte hänsyn till vare sig hockey, skönhetssömn eller "jag är sjuk om jag bara känner efter".
Eget skryt luktar ... underbart?
Eftersom jag inte är speciellt skrytbenägen, inte alls, så tänkte jag att det var tid för att visa upp den nästintill obefintliga sidan ikväll. Lite pepptalk inför ytterligare en hård vecka med plugghets och deadlineångest.
- Jag fick A på min tenta. Kom igen, A! E är godkänt och jag fick A. Det är ju lika mäktigt imponerande och osannolikt som att Alexander Ovechkin skulle bli bättre än Sidney Crosby eller att Den Blonda Häxan skulle utbrista "Nej men vad roligt! Låt mig få höra allt!" när jag börjar berätta om Mattias Timanders ismagi.
- Efter 21 levnadsår har jag alldeles själv lärt mig hur man gör med ett USB-minne. Jag kan både spara och öppna dokument och gör det utan större oro. Faktiskt så vågar jag helt go crazy och göra något så vågat som att släppa kontrollen och lita på den lilla grejen. Riktigt bra uppfinning!
- Som spinoff på ovanstående så har jag också klarat mer än en halv termin utan att slå sönder en Mac-dator. Istället så älskar jag dem.
- Jag har gått från att vara fördomsfull och inskränkt till att bli öppen och, hör och häpna, trevlig. Ingen tycker det är roligare än Murke.
- Jag har lärt mig hur man ställer alarmet på min mobil. Det har varit ett ständigt återkommande problem sedan jag fick den i julas, men nu fungerar det varenda gång. Enda kruxet med min röda kompanjon är att han fortfarande vägrar skriva smileysar som jag vill. Istället för ;) får jag nöja mig med :) eller :p vilket ju kan bli helt fel ibland. Och förstås det faktumet att den dör minst sju gånger om dagen. Men vad kan man begära liksom? Nu funkar ju som sagt alarmet.
- Jag lyckades läsa hela tidningen ikväll utan att få ett enda litet raseriutbrott över den här världen och dess människors ytterst förjävliga åsikter. Med andra ord, mitt humör är under kontroll. Eller ja, nu läste jag något om att införa vegetariska dagar i skolan så nu känner jag hur ilskan stiger, men som sagt. Det är ändå under kontroll. Jag kan behärska mig. Jag måste inte sönderfilosofera, monologdemolera och vandaliseringsdiskutera det här för att kunna släppa det. Jag knycklade bara ihop tidningen. Helt lugn och sansad.
- Imorgon/idag klockan 12.00 ska vi ha gjort två exempel på varje sida vi ska göra till ett grupparbete. Nu är klockan 00.30, det är söndag/måndag och hör och häpna; jag är redan klar. Så många timmar till godo har jag inte haft sedan jag gick på lågstadiet och skrev ur varje Äppel- och päppelbok snabbare än de hann tryckas på förlaget.
"Jag hatar Foppa och jag är en vekling"
Detta påstod MSN att jag sa (till mig själv?) i torsdags. Jag undrade så klart vad som hände. Sannolikheten att jag skulle säga detta är väl ungefär som att Homer Simpson skulle sluta dricka öl och säga d´oh. Under tiden som jag undrade vad som hände och räknade sannolikheten i procentandelar så undrade alla andra om jag hade en personlighetsklyvning.
Så, i torsdags var jag var övertygad om att någon hade hackat MSN och jag lovade ju en uppdatering på det. Nu har det dock kommit fram att det inte var någon hackning utan ett litet sadistiskt "skämt" för att få mig ur balans. Nog för att jag har humor, men när MSN hävdar att jag sitter och skriver att jag hatar Kung Forsberg och att jag är en vekling så kan ni ju förstå att jag blev minst sagt livrädd. Till och med jag var orolig över att det var dags att ringa psykakuten en gång för alla.
Men, nu var det som sagt ingen fara och jag ska istället koncentrera mig på skolarbete de luxe. Det känns mindre bra. Men vad som känns bättre är att Murke är duktig och inte har choklad, medan jag inte är duktig och har choklad. Vi vet ju alla att duktiga flickor inte är något att ha.
---
Igår blev det ju ingen seger för MODO. Ibland hatar jag hockey. Fy. Gud vad det sved. Det kändes som en sådan där stavmixer rätt i hjärtat. Jag hatar sådant. Men, hej och hå. Att Rögle toppar tabellen är ganska roligt ändå. Ungefär som när Stockholmsfjollan kräktes och det tog oss en timme att gå hem i kylan och jag fick ta hand om henne. Lite roligt liksom, men ändå inte.
---
Men i alla fall, det här har ju öppnat ögonen för mig om att man faktiskt kan bli hackad. Så om "jag" plötsligt skulle skriva till er att jag hatar Kung Forsberg, så behöver ni inte ringa akuten och be dem hämta mig. Det är alltså inte jag som skriver detta. Detsamma gäller om det skulle komma kärleksfulla sms där jag avslöjar lite för mycket, är lite för kärleksfull (typ skriver kram) och lite för vek. Då är det heller inte jag utan då är det med största sannolikhet så att hackaren kommit över även min röda kompanjon.
Ja, vem är Markus Näslund?
När det var OS i Turin och hälften av mina klasskompisar inte ens var medvetna om att OS pågick led jag oerhört och det är få gånger jag varit så oerhört besviken på mänskligheten och vart den här världen är på väg. Det var verkligen riktigt illa.
Jag är ett stor fan av Isabella Löwengrips pojkvän Nils bloggande (ja och Blondinbella också). Nils blogg Storstadspojken är hutlöst rolig och precis min humor. Dessutom kommer han ju från Övik så det klart han får ett plus redan där. Nu handlade det här dock inte om honom, utan om de som kommenterat hans blogg. Jag vet inte om de skämtar (det hoppas jag) men de frågar sig vem Markus Näslund är. Kan det vara en kändis i "bondetown" Övik tro? En stor profil? Hm...
Kom igen, snälla världen. Okej om man bor i Sudan och inte vet vem Markus Näslund är, men om man bor i Sverige så borde man väl ändå veta detta, hockeyintresserad eller inte. Jag är liksom inte ett dugg intresserad av vänsterpartiet, men nog vet jag ändå vem Lars Ohly är. Lite koll får man ju ändå se till att ha på sin omvärld, vare sig man vill eller ej.
Nu, dags för tredje perioden. Heja MODO! Gött, nu fortsatte Molinder målskyttet! Mums!
