Ibland får jag frågan om hur jag, som den lilla solstrålen jag är, kan ha en så pessimistisk syn på världen och mänskligheten. Varje gång blir jag lika konfunderad över hur detta kan behöva ifrågasättas (särskilt efter MODOs svacka nu). Vi har ju idioter runt om oss hur vi än vrider och vänder på oss och det finns ingen hejd på dumheterna.

För att bara lista några så har vi idioter som vill införa en vegetariandag i skolorna, slopa betyg i grundskolan eller förfasar sig över hur någon kan ta mer betalt för snöskyfflar när det är snö än när det är sommar. Fortsättningsvis har vi de som får panik över att folk vill raka sig, plastikoperera sig eller inte donera organ liksom folk som är för dumma för att själva kunna ta reda på när häxjakten pågick eller andra saker som man lätt hittar svar på inom lopp av en minut. Vidare har vi de som gör dumma saker förstås. Exempel: Få för sig att borra och spika just när jag har min efterlängtade TV-kväll, köpa slut på alla OLW-popcorn eller sno sittplatsen för gamla/gravida/sjuka. Ja, ni fattar.

Och om ni fortfarande inte förstår så har jag ett bildexempel som får personifiera dumheten som sprudlar omkring oss. Här behöver man inte ha ett otrevligt sinnelag för att hata gubbens hand. Nej, även den mest positiva och förlåtande personen skulle tappa all optimism över mänskligheten efter att ha varit med om det här.



Och tänk bara hur mycket mer man kunde bli förbannad över och tycka illa om ifall man bara visste om att det fanns. Det är en tanke som i alla fall kan ljusa upp lite. Att man är lyckligt omedveten om vissa saker.