Framme i mitt nya land
Så här är det. Jag har massor av saker att packa upp, men jag tänker sätta mig framför TV:n och äta chips och glo på Let´s Dance (heja Tony och Annika!) istället. Det är ju lite mer jag. Faktiskt. Sedan ska jag sova. Jag har snart varit vaken två dygn så det är på tiden.
Imorgon kommer Fröken Bitter hit för att studera mitt nya hem och därefter blir det shopping och sedan blir det middag med henne och hennes hårdrockare. Se där, det löser sig alltså med matfrågan imorgon.
Lägenheten, Sundsvall, flytten och hela faderullan då? Jodå. Det känns bra. Trots Timråland och att lägenheten är liten. Men, det blir bra det här.
Tjing!
Mobil, plånbok, mp3, busskort...
Ni kan ju räkna ut hur det ser ut när jag åker bort en vecka eller liknande. Inte nog med att jag har råpanik över risken att glömma något, jag tar dessutom med i princip allt jag äger och har.
Nu till det roliga. Jag ska flytta 60 mil. Hela undervåningen är nu proppfull med diverse av mina pinaler. Min familj sliter sitt hår och påstår att jag inte behöver ens en fjärdedel av allt. Jag vankar av och an och oroar mig för hur jag ska klara mig på endast dessa saker. Och hur i all världen ska jag klara att inte glömma kvar något?
Hockeymässigt är jag ganska borta just nu. Jag såg inte Flyers spöa Rangers inatt, jag har ingen aning om hur det gick i semifinalerna ikväll (utöver att hela Värmland verkar hänga med huvudena och Fröken bitter är... bitter, så jag kan ju visserligen gissa), jag ska inte se Colorado möta Vancouver inatt och att det nu blivit klart att Harri Rindell tar över som tränare efter Harald har jag inte hunnit lägga mycket tanke på. Tyvärr. Men, flytta är en stor grej för mig. Min hjärna går på högvarv för att inte riskera att glömma kvar något. Gud, jag måste ta mina tavlor också. Tänk om jag hade glömt dem. Herregud.
Ps. Bloggen tar ledigt tills vidare. Det verkar inte som att jag kommer få tillgång till Internet direkt jag kommer upp till Sundsvall. Och fungerar det inte då så kommer det antagligen inte göra det förrän jag får tag på en datanisse, och det har jag ingen aning om vart man hittar i Sönnsvall. Nåväl, jag får väl försöka reda upp det med min intelligens.
Och! När ni kommer och hälsar på (gäller dig också Häx, trots att du inte kan laga mat) - ta med er packning a´la camping utomhus. Jag har nämligen fått ransonera bort diverse saker som extra tallrikar, glas, bestick, sovkläder och så vidare. D.s
Over and out.
"Vecka 19 blir bra, då behöver jag mat"
Imorgon är dagen med stort D. Jag flyttar. Och ska klara att fixa mat, tvätta, diska och allting själv. Vad som är bra är dock att jag redan nu har några inbokade besök av matlagningskunniga miffon. Smart som jag är har jag sett till att sprida ut dessa besök på lämpligt sätt för att jag ska få mat kontinuerligt. Hellre mat en gång varje vecka än mat varje dag en vecka och sedan att jag blir utan under några veckor.
Nåväl. På måndag startar kursen Journalistik A Presentationsteknik och vecka 19 är det dags för Grafisk Design A Dagspressredigering I. Under tiden ska jag också fortsätta läsa Journalistik A på distans. Den kursen är jag lite efter i nu tack vare att jag varit sjuk och allt det här med flytten och därför är det non stop-pluggande som gäller ikväll/inatt efter att jag packat. Eftersom vi inte åker förrän imorgon natt blir det några timmar även imorgon som jag kan ägna åt att packa. Så jag vet inte varför jag var så stressad igår. Det ordnar sig ju. Det gör det alltid.
Och som sagt, vecka 19 kan ni boka in er på. Men vecka 15 kommer Fröken Jojjo så då är det uppbokat, både före och efter. Den damens närvaro kräver lite lugn och ro både före och efter.
Slappna av, det är lugnt
Dagarna bara försvinner och jag börjar få lite smått panik inför flytten. Hur ska jag hinna med allt innan dess? En snabb uträkning visade att jag skulle behöva dryga veckan på mig, minst, för att få ordning på allt. Nu har jag imorgon samt torsdag på mig. Nåja, det ordnar sig nog det där. Jag är ju inte spänd, verkligen inte.
Nu ska jag försöka komma i säng. Imorgon är det tidig uppstigning och en dag bestående av några timmar på tidningen, shopping (läs: måste-grejer till lägenheten), besök hos mormor med tillhörande diskussion om än det ena och än det andra och därefter ska hela kvällen/natten vikas åt att packa och förstås plugga.
Enligt diverse tidningar hade Rusta mängder av snygga saker. Dessa hade jag verkligen velat ha. Men enligt Rustas hemsida så finns ingen av sakerna. Jävligt lotto. Suck, och gonatt.
Sopa problemen under mattan?
Jag visar prov på min ytterst åtråvärda egenskap: Morrans patenterade problemlösning.
Fröken Bitter var ju orolig där ett tag, men jag lyckades lugna ner henne ordentligt. No danger on the roof.
Som sagt, mina tankar är helt vanliga. Sluta tro annat.
---
Jag känner mig allmänt helslut redan innan dagen knappt har börjat på allvar. Heldag med pluggande och diverse annat måste-göra. Nu ska jag skriva färdigt en text och sedan läsa sex stycken reportage som ska analyseras. Det där skulle jag dessutom ha gjort under helgen men det blev det förstås inget av med. Senare under dagen ska jag in och handla handdukar och annat småtjafs till lägenheten samt spån och kraftfoder till Rufs och Tufs. Därefter blir det mer pluggande och mer packande.
Vilken ytterst rolig dag.
Det som drar upp betyget är dock Colorados seger inatt (givetvis) samt den ypperliga "att-göra-listan" som jag knåpat ihop. Med största sannolikhet är det den snyggaste listan hittills och man blir sjukt peppad att verkligen göra det som står för att få äran att bocka i rutorna.
Blogga står inte med på listan, så nu ska jag återgå till punkt fem istället; fixa innehållsförteckning.
Uppvaknandet
Som sagt, han spelar. Det firar han med en slashing. Jag firar med att må kalas, inte över hans vistelse på botbänken förstås, men över att han finns med på isen. Tyvärr får jag inte njuta av att se magikern men radion duger. Periodpaus och lite plockande så länge. Egentligen borde jag sova eftersom det är tidig uppstigning som gäller. Men, nu går det definitivt inte. Comebackmatcher får under inga omständigheter missas, så är det. Dessutom så spar jag tack vare The God nu in en kostnad för vad ett lakan kostar. Att lyssna på matchen gör att jag inte kan sova och förstöra lakanet ännu mer genom att riva hål i det redan alltför stora hålet. Det är liksom mer ett hål med lakan än det är lakan med hål.
Nämnas bör att jag är trött faktiskt. Därav den där lilla utsvävningen. Men det får stå kvar, så kanske någon snäll person kan förbarma sig över mig och fixa ett nytt lakan.
Adjö.
Jävla tomte!
Slutspelet suger, jag suger, världen suger. Allt suger utom den jävla dammsugaren som inte suger."
Okej, då gick det som det gick. Det känns jäkligt tungt nu, men det är bara att gratulera Timrå. De var det bättre laget genom den här matchserien, och att vara bäst när det gäller är något av det jag värdesätter tyngst när man pratar om bra lag.
Trots att säsongen är slut är MODO Hockey fortfarande The Heart of Hockey. Igår visade de prov på det genom att verkligen visa det hjärta som är deras signum annars. I år var man inte bäst när det gällde, och orsakerna till detta kan man diskutera länge.
Tyvärr är jag för bitter för att säga något om nästa säsong, nu är det bara att bryta ihop en tid framöver istället. Slicka såren som det heter. Egentligen skulle jag vilja gråta, men det är mina tårkanaler för stolta för. Så... Supa skulle det ha blivit men jobb imorgon betyder att det istället lär bli NHL som får stå för trösten inatt.
---
Detta innebär att bloggen tar en paus för en tid. Inte tills dess att såren börjat läka, men i alla fall så att jag känner att såren åtminstone hunnit få en sårskorpa.
Hjältarna är tillbaka
Igår var MODO Hockey sitt vanliga jag. Spelmässigt kan man lägga i ytterligare några växlar, men nu visade de hjärta. På riktigt. Man kämpade, stod upp för varandra, offrade sig och visade att man är The Heart of Hockey. Hjältarna är tillbaka. Med hjärtat på rätta stället.
Igår kändes det helt obegripligt bra och jag har inte varit så rörd sen förra året. Kungligt. Att visa hjärta såhär är det enda som betyder något. Nu kör vi på alla cylindrar, fortsätter kämpa som ett lag och tar hem det här. Nu finns inget att förlora. Hjärta har man visat och hedern är återkallad, nu är det bara att köra.
Tack MODO Hockey! ♥
---
Att Magnus Wernblom blir avstängd tre matcher tycker jag är så sjukt jäkla värdelöst och skandalöst att jag mår illa. Helt makalöst obegripligt. Och än mer obegripligt är hur Mr MODO kan få det straffet när Sanny Lindström inte ens åkte ut två minuter. Igår åkte han dock ut den gode Sanny. Det finns alltså hopp om att TIK:arna kan bli utvisade de också. Det tycker jag är rättvist och bra.
Och vadå att han var oprovocerad? Jag skulle gissa att han var skapligt provocerad. Det hade han rätt till, efter att ha sett den gode Lindström tackla Skröder fult bakifrån.
Oavsett, jag tycker grymt synd om Wernblom nu. Han är värd att få spela slutspel. Så, nu gäller det att han får göra det också.
Marcus Vinnerborg gjorde en bra insats. Ja, även de utvisningar han plockade ut MODO för.
---
Idag blir det samma förberedelser som igår. Kan inte bli annat.
Allt går vägen nu
- Tomten är redo och klar
- Jag har straffjoggat. Hundra procent
- Rätt benställning är hittad
- Emma vet vilken stol hon ska sitta på och Linda har sitt ordnat
- Rätt kanal och de bästa, rätta kommentatorerna: Niklas Holmgren och Calle Johansson
- Bra musik
Ja, just det. Sedan är MODO ett bättre lag också. Det ska man visa ikväll. Trots att man saknar Magnus Wernblom som är avstängd. Sanny Lindström däremot spelar givetvis. Han tycks kunna syssla med det mesta utan att det ens ska rendera i en tvåminutare. Men, sånt är livet.
Visa hjärta nu MODO! Is i magen, eld i hjärtat! ♥
Tomten är lösningen på problemet
MODO kan vända detta.
Skrock hit och skrock dit. Mina ritualer har inte fungerat hittills, men nu har jag hittat felet. En liten ful juldekoration. En tomte i papper som jag gjorde när jag gick på dagis. Han är den som ska föra tur med sig nu, precis som ifjol. Jag skäms, men jag hade glömt bort honom i år. Jag har inte gjort som förra året då jag flitigt såg till att han satt på rätt plats och inte hade trillat ner. Nu när jag sprang för att se så han sätt där i trappan ner till källaren som ifjol, så såg jag att han gjorde det. Dock saknar han huvud. Inte konstigt att det gått som det gått.
Men, nu ska jag jobba och sedan ska jag sätta mig och fixa ett nytt huvud till papptomten. Sedan ska jag sätta upp honom där i trappan igen, och så är vi fit for fight inför morgondagen. Emma har dessutom hittat rätt ställe att sitta på, och jag tror att en viss benställning kan agera turgivande medel. En straffjoggingrunda på det här och vi är definitivt med i matchserien igen.
HEJA MODO!
Ska vi resa oss upp?
Det känns som att det kvittar nu. Vi behöver inte resa på oss för att falla. Vi kan ligga gärna falla när vi är liggande.
Hjärtat skriker "We try harder!" och "Det går att vända detta!" och givetvis är det så. Det finns inte det minsta omöjliga i att MODO ska kunna ta hem fyra raka matcher och gå vidare från den här kvartsfinalsserien. Men, det känns inte alls lovande nu. Det gör ju verkligen inte det. MODOs "spel" (ja, vilket spel? Finns det något?) stämmer inte för fem öre, skadebekymmer och sjukdomar härjar friskt och oturen grinar oss ständigt i ansiktet. Samtidigt som Timrå fått riktigt fin ordning på sitt spel, fått tillbaka sina skadade spelare (de flesta) och har en rejäl medvind. Nej, en vinst kanske... Två om det vill sig väl. Men sedan då? Fyra raka, jag tror inte det. Men älskade, kära MODO Hockey, överbevisa mig gärna. Jag har aldrig i hela mitt liv velat ha fel så mycket som just nu.
Hur fan kan detta hända? Det får inte hända. Det går inte. Jag har aldrig skämts över att vara MODO-supporter, tvärtom. Röd, vit och grön i hjärta och själ och det med stolthet. Men, nu skäms jag faktiskt. Tårar, ilska, illamående... Det är slutspel! Slutspel! Och på isen skrinnar Timrå fram med ett självförtroende som skulle kunna ta dem till SM-guld. På isen befinner sig ett MODO som ser... platta ut. Division 2 nästa? Vart är det där vi MODO:iter älskar hos våra spelare? Den där glöden, viljan, kämpaandan och den gigantiska lagmoralen där man spelar för varandra? Där man står upp för varandra, vägrar ta stryk och istället är en enad front. Det som gör att The Heart of Hockey passar bättre på MODO än något annat lag. Vart är allt detta? Nu är saknaden efter spelare som Mikael Pettersson, Robert Döme och Kristian Kuusela extra stor. Spelet från ifjol, den lagkänslan.
Så nu på måndag då. Spelar det någon roll om man avslutar fint eller inte? Nej, egentligen inte. Åker man ut så åker man ut. Punkt. Det kvittar om det var en, två eller tre fina avslutningsmatcher. Går man inte vidare så är allt förgäves. Så, någon som kan spå? Ska vi resa oss upp och ta hem den här kvartsfinalsserien? Eller kan vi lika gärna ligga kvar på marken som vi gör nu? Ligga där som de stora förlorarna. Känna på hur Timrå hade det ifjol. Kanske kan det komma något gott ur det? Nej, jag betvivlar skarpt det. Men å andra sidan så trodde jag inte heller på något villkors vis att denna kvartsfinalsserie skulle sluta med något annat än att det bästa laget MODO gick segrande ut ur striden. Och vad ser ut att hända? Ja just det. Man vet aldrig.
Jag har i alla fall lärt mig något. Jag är helt obetydelsefull. Jag är inte någon gud eller helig ande. Nix, vad jag gör, inte gör och hur jag klär mig, sitter, andas, lever har ingen betydelse alls för hur det går i den här matchserien.
Det positiva för er andra är att jag efter denna erfarenhet nu slängt mina gamla turstrumpor och de klassiska turtrosorna. Ni slipper se mig i två olika strumpor med fler hål än tyg, och ni slipper höra hur mitt liv i slutspelstid mest handlar om huruvida mina trosor hinner bli torra till matchstart eller ej. Grattis.
Och den som säger "Men så farligt är det inte. MODO kommer igen nästa säsong ska du se!" ska veta att det sker på egen risk.
Ovanstående skrevs igår, men det gick ju förstås inte att blogga. Nu har det gått flera timmar sedan förllusten, så nu kan jag avsluta med detta: Men ska vi ta detta som en sann MODO:it istället nu? Ja det gör vi. Vi bryter ihop och kommer igen. I fyra raka matcher.
Bitterhet är fint, mysigt och glädjande
Kära Fröken Murke har ingen bra dag idag. Inom loppet av en minut hade hon hunnit gnälla över det mesta. Och jag delar hennes bitterhet. Det svider mindre att hata nedanstående än att ödsla energi på att hata Timrå.
Att jag har en fetisch för bitterhet är väl ingen överraskning direkt. Ej heller att jag mår som ett barn på julafton (eller en Morran som får se Kung Forsberg spela hockey) när det är just Murke som är bitter. Vi har en fin vänskapsrelation vi två. Idag slog det henne att vi kanske är vänner just för att vi tenderar att vara lika hopplösa båda två. Nåja, hon kan väl tala för sig själv.
Just nu har jag en sjujävla migrän och ska hälsa på sängen tror jag. Jag har inte orkat med att göra klart en uppgift jag hade tills idag. Minus alltså. I övrigt har jag lagt mig till med två plus idag. Jag har pysslat lite med Quarken och lärt mig en hel del och jag har lyckats med årets prestation: Installera MMS i min mobil.
Morran kan! 
Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon. Då blir det hockey och Nöjes. Och så var det visst något schlager-tjafs emellan där också. Men jag bryr mig bara om hockeyn. Beroende på matchutgången blir det antingen att fira skallen av oss eller att gravöla för att sedan knarka ihjäl oss. Nej, vi skjuter istället. Framifrån, givetvis. Skott i pannan. Men, jag hoppas att Timmy spelar och räddar mig från den döden. MODO är betydligt bättre än Timrå, det gäller att visa det imorgon.
Gonatt.
Jag gråter aldrig
Jag har allmän ångest nu, och har jag aldrig bett så mycket om något förut, så gör jag det nu.
Gör så att Mattias Timander kan spela på lördag och resten av matcherna!
Gör så att Karol Krizans skada inte är så farlig utan att han kan spela!
Gör så att Per Hållberg och Pierre Hedins feber släpper!
Gör så att MODO hittar det enkla och solida spelet, och viljan att spela det!
Gör så att jag kan sitta och mysa över att MODO har is i magen och eld i hjärtat. Gör så att jag får gråta glädjetårar!
Foppa eller Zlatan?
Det är ganska många fåntrattar som inte för sitt liv kan förstå hur man kan sätta hockeyspelare över fortbollsspelare. Oavsett om det gäller utövare av roligaste och bästa idrott eller stora hunkligan. Här har vi det geniala svaret, angående hunkligan:
Why to date a hockey player
1. They always wear protection.
2. They have great hands.
3. They are used to scoring.
4. They have great stamina.
5. They find the opening and get it in.
6. They never miss the target.
7. They know how to use their wood.
8. They have long sticks.
9. They know when to play rough.
10. Because soccer players only know how to kick balls.
Så vi kommer fortsätta välja Kung Forsberg framför Zlatan, Freddie och Mellberg alla dagar i veckan.
Lindas lista var ett mycket bättre svar än vad mina långa utsvävningar är.
---
Uppladdning? Oh ja. Nu jävlar.
Skicka dem till Amerika!
Ett finfint byte alltså.
Att se NHL-hockey är en fröjd ur alla olika sorters synvinklar. En sak som gör det hela än mer roligt är att det ytterst sällan sker några misstag från domare, och då framförallt inte misstag som är direkt matchavgörande. Där är domarna dessutom vana vid det tvådomarsystem som borde ses som högsta prioritet att införa ordentligt i svensk hockey. Nu!
Bytet då? Vi får proffsiga NHL-domare till att döma slutspelet, allt tip-top, och NHL får våra domare för några veckors tid. Att det skulle gnällas over there är förstås givet, och frågan är om man törs riskera det mitt i slutstriden om play off-platserna? Men, nu gäller det slutspel här hemma och då är det värt att offra lite. Även ovänskap med världens största liga. Som bonus får vi hem våra elitseriedomare med lite mer kunskap. Slutet gott, allting gott.
Okej, detta kanske inte är en genomförbar lösning, men någon typ av lösning vore klart önskvärt. Jag vill inte se fler matchavgörande domartabbar. Och jag förutsätter att inte Patrik Sjöberg kommer döma matchen imorgon i banken. Både för MODO, Timrå och hans egen skull.
---
Knytnäven i ansiktet på Wallin igår var det lägsta jag sett på länge. Till och med snäppet värre än den så kallade hockey FBK visade upp i matchinledningen.
---
Senaste numret av Cosmo och Grey´s Anatomy-kväll betyder skön slappkväll. Dessutom vann Colorado nattens match så humöret är inte alltför mycket i bott trots Timråtattarnas seger igår.
Jodå, jag lever
Jag ville vara informera om att jag inte tagit livet av mig (tack för sms:en med frågan). Något sådant är inte aktuellt efter en match. Skärp er, ni känner mig bättre än så. Sex matcher kvar, detta vara bara (en tragisk) början.
Ny match på torsdag. We try harder.
En fin dag? Jaha
---
Timrå-MODO
Lite drygt tre timmar kvar nu. Uppladdningen är enorm, men just nu har jag en hel del struliga tankar. Till att börja med skulle jag önska att flertalet la sig till med en betydligt mer pessimistisk inställning för att på så vis skrapa fram lite tur. Dessutom hoppas jag att turtrosorna hinner torka, annars får jag väl både urinvägsinfektion, blåskatarr och svamp och gud vet allt redan i kvartsfinalen vilket jag tycker känns lite väl... Nej, vi spar de uppoffringarna till finalen istället. Vad har vi mer? Jo, förstås. Det obligatoriska städandet har gått som en dans, enda kruxet är den lilla detaljen att jag trots idogt letande inte lyckats hitta några strumpor som är värda namnet turstrumpor. Men, det är som sagt några timmar kvar. Andas.
I övrigt tycker jag det känns lite lagom småsurt sådär att kvartsfinalen troligtvis kommer vara avgjord lagom till dess att jag flyttar upp. Hej då alla fina matcher jag hade tänkt se i E.ON-arena. Nu får jag gå direkt på semin istället. Vilket kanske är lika bra? Hittills har jag bara sett en MODO-match i Timrås plywoodlada och då blev det förlust. Kanske inte värt att våga chansa då? Nä, vi spar oss och kör på Swedbank i semin och finalen istället.
Forza MODO!
Nu, äta. Tjing!
En liten förtydligan...
Men först en fråga.
Hur kommer det sig att uttrycket "Händerna på täcket nu, Morran!" har haglat över mig sedan den 4:e mars?
Nu är jag medveten om att jag själv brukar berätta om hur gärna jag hade velat vara Kung Forsbergs högra hand och hur jag helst har nätterna med honom ifred, men vi vet väl alla att det är på en riktigt beskedlig nivå detta? Så beskedlig som jag alltid är.
Händerna ligger alltså på täcket i alla väder, oavsett antal smörpassningar. Det är sant det.
---
Nu är händerna dock mest i käften, som en sorts sadistisk gärning som används som gammal hederlig ritual när det är underläge. Den här ritualen är en gammal god klassiker som jag egentligen skulle vilja få skrota. Den om någon får mig att framstå som en sjuk idiot, och för att citera Fritzen (eller vem som helst) "så räcker det ju med allt annat".
0-3 mot Dallas nu, men det är nästan halva matchen kvar att spela. Men Kung Forsberg... Vart är han? Spelar han ens? Förbannade teknik som ska krångla. Inte ens webbradion fungerar, och här sitter man och undrar vad som händer.
---
Timrå i kvarten då? Ja, jag har inte riktigt tjoat färdigt ännu. Men det är händerna på täcket även där.
Mitt liv i siffror
Det är lite roligt att få en siffra satt på saker man gjort i stt liv sådär. Att Kung Forsberg spelat 700 NHL-matcher innebär att jag 700 gånger antingen suttit och sett/lyssnat på TV/nätet/webbradio alternativt studsat upp för att se resultatet på text-TV/nätet.
Efter en snabb uträkning kom jag fram till att detta inte på långa vägar motsvarar antal gånger jag gått i skolan (eller som jag skulle ha gått i skolan). Det konstaterandet fick mig att bli ganska deprimerad, och slutsatsen i detta är nu alltså att Peter Forsberg verkligen behöver få spela fler år i NHL.
---
I övrigt så skulle jag gissa att hans nära 900 poäng i NHL är en ganska snarlik siffra över hur många gånger jag skippat skolan med motiveringen "Jag har sympationt med Kung Forsberg/Jag ska fira segern".
---
Nu ska jag återgå till mitt jobb, stress, stress, stress. Puckelpist är det som gäller, så kom ur duschen nu Jakob!
Blondin med ögontics
Jag och Ems hängde några timmar på bibblan för att plugga. Nu blev det som väntat inte mycket av med det, utan vi diskuterade istället djupa saker såsom min av Ems så kallade "rovdjurspersonlighet" och liknande intressanta diskussionsämnen. Det är trevligt med personer som inte snurrar runt och försöker vara diplomatiska i sina ordval. Ems slog ihop boken framför nästan på mig och sa: "Men let´s face it; du har en egoistisk grundpersonlighet. Förresten har du fått något tics-beteende. Ditt vänsteröga rycker hela tiden."
Jaha. Att jag är egoistisk visste vi ju redan, men nu rycker mitt vänsteröga också. Fan. Undrar hur länge det pågått, och så har folk inte sagt nåt?! Eller, har det just börjat? Är det en sjukdom på ingång? Gud, läkarboken är ett måste nu. Ögonryckningar... Hjälp.
Kan vi reda ut detta?
1) Duger jag som blond?
2) Har mitt ögonryckande pågått länge?
3) Tror ni det är cancer? Eller kanske stroke? Eller något annat av alla de tusen hemskheter det skulle kunna vara?
Utöver diskussioner, ögonryckningar och utläggningar om engelska/amerikanska/irländska så tog jag bilderna på mig själv också. Ems är dock inte begåvad nog att inse varför man i nio av tio fall gör en ful grimas på alla bilder. Men hon lär sig nog det en dag hon också...
Femte raka
Mest glädjande: Jose Theodores målvaktsspel. Storformen får gärna hålla i sig.
Det gick vägen för Flyers också, så det är slutspelsläge för båda just nu. Nattens plump var dock Rangers seger i NY-derbyt. Men nåja, nåt skit får man ju räkna med.
---
Dagens fundering: Jag hörde på radion att i Milano åker alla kvinnor gratis tunnelbana imorgon på internationella kvinnodagen. Okej, finns det någon dag när männen åker gratis också? Om inte, ska det inte bli lite upplopp från jämställdhetsarbetare? Murke?
Nu ska jag sätta fart om det ska bli något gjort. Stress, stress, stress.
Fötterna på jorden
Inga gå-ut skor, inga träningskor, inga ridskor utan ett par vanliga är det jag behöver. Lite sneakersmodell. Jag har inga andra krav än att de måste vara billiga och falla mig i smaken. Få men skapligt svåra krav att uppfylla alltså.
Något i den här stilen har jag tänkt mig. Fast... Jag vet inte jag.
Din Sko ger just nu 20 procents rabatt om man blir medlem innan 9 mars. 20 procent på ovanstående priser (alla 299 kronor styck) skulle sitta fint.
Vad tror ni? Kan något av de paren fungera för att jag ska kunna stå med fötterna stadigt på jorden?
Spännande? Fy fan
Ännu en missad MODO-match. Suck och stön. Men vinst i sudden efter att Svarten satt 3-2 är skönt i alla fall. Både Linköping och Färjestad tog hem tre poäng så det är riktigt tight nu. Blir spännande värre på lördag, alltså. Eller nej, särskilt spännande hoppas jag inte att det blir. Spännande hockeymatcher tycker jag mest är en ren och skär pina. 10-0 till MODO efter första perioden skulle sitta fint, medan LHC efter första ligger under med samma periodsiffror. Resultatet kan gärna kvarstå så efter tre spelade perioder, men en klar ledning efter första skulle vara bra för mitt psyke. För FBK:s del får de gärna förlora de också, som en ren principsak.
Nu blir det nedräkning inför nattens NHL. Först blir det Rangers-Islanders på Canal plus och koll på Flyers-Lightning. Sedan möter Colorado Anaheim och jag hoppas matchen fungerar att se på nätet utan att Kung Forsberg blir grön och försvinner titt som tätt. TVU-playern är värdelös. Att se en stor grön klump och ibland inget alls är inte riktigt bra hockey... Bra hockey, det är Kung Forsberg utan grönt flimmer. Man vill ju se det spelsinnet, de handlederna, den tekniken, den balansen, de ögonen och den där magin som bara strålar vinnarskalle och split vision.
Lördag är en riktig högtidsdag. Då visar Canal plus äntligen Colorado. Troligtvis blir det soffan full, men jag funderar mer och mer på att avstyra det projektet. Då slipper jag störande moment som kan föra otur med sig, och jag får The God för mig själv.
---
Den här historien med Per-Erik Johnsson och hans namn... Sköningen beskrivs som sur och osympatisk för att han hetsar upp sig över att han blir kallad vid fel namn. Vad är det liksom? Lägg av, man heter det man heter och så länge man inte valt att döpa om sig är det också det man ska kallas. Det är skillnad mellan Johnsson och Johansson, och så svårt är det inte att lära sig.
Man ska vara noga med att få namn rätt, både i tal och i skrift. Alla kan göra fel, givetvis, men jag förstår om Perra blir irriterad efter att ha blivit felaktigt namngiven gång på gång.
I´m the thoughest of the block
Jag är Saddam Hussein enligt långa testet och Bill Clinton eligt det kortare. Jag fick just höra att det var ett bra test som stämde väl. Jag vet inte om det är en komplimang eller inte.
Nå, vem är du?
Forever 21
Allt till en summa av 375 kronor.
Frakten blir nästan dyrare än kläderna i sig. Fasen. Totalt blir det alltså nära 700 kronor och det borde jag verkligen inte lägga pengar på just nu. Dessutom är det ju bara småsaker, men jag har totalt kärat ner mig i satinshortsen. Jag har också letat efter just ett spetslinne i den typ som finns med där och den grå tunikan gillar jag också.
Hur gör man nu?
Någon som också vill beställa från Forever21 så kan vi dela på frakten?
Bra natt
Vi håller det kort. Det räcker med en bild. Jag tror inte jag behöver skriva en utläggning om hur överlycklig jag är. Foten, inga problem. Nu är det bara att köra.
De borttagna rutorna och andra mysterier
Detta med de borttagna rutorna. Varför? Finns det någon anledning till att rutorna ersattes av ett slott? Det är ju bara irriterande. Är det för att Marabou vill tvinga oss rutiga människor att köpa de större chokladkakorna så de därmed tjänar mer pengar? Eller är det bara för att vara jävliga?
I vilket fall som helst, så tycker jag man borde byta ut slottet mot Kung Forsberg. Tänk själva, hur mycket Marabous inkomst skulle öka (och hur min ekonomi skulle raljera). Jag tycker det är passande. The God och choklad är ju faktiskt ganska lika.
---
Ryan Smyths och Marek Svatos skador var ju inte vad jag hade önskat mig just nu. Men, alltid ska det komma ett bakslag. Efter solsken kommer pissregn, det är ju så det är. Åt helvete liksom. Katastrof, milt sagt.
---
I övrigt, dagens filosofiska fråga som surrat i skallen på mig:
Vilket är minst dåligt? Att inte vara självständig eller att inte vara samarbetsvillig?
---
Nu blir det sängen. Uni och frissan imorgon och dessutom ska jag försöka luska fram lite smarrigt om Janne Josefsson. Dock tror jag inte det blir särskilt smarrigt och frågan är om jag hittar något av värde då karln har skyddad identitet. Nåväl, gonatt!
Rätt igen, my friend
- Ja, jag har ju inte haft en enda träning med laget än och känt på intensiteten. Det är ju inte korpen det här. Det är världens bästa liga, förklarar Forsberg sitt beslut.
Precis. NHL är världens bästa liga. Och i världens bästa liga, där hör världens bästa hemma.
---
Färjestad stoppade MODO från att ta den snygga skalpen att ta hem varje möte mellan de två lagen den här säsongen. Riktigt tungt. Och vad värre var, Mikael Johansson var med och satte punkt för det hela. Jag unnar "Little Mike" all framgång, och är den förste att stiga fram och berömma honom. Men snälla, måste du glänsa just mot MODO?
Världens bäste Magnus Wernblom gjorde sin 700:e match och fick stående ovationer inför matchen. Välförtjänt och stort. Mr MODO är värda alla ovationer den här jordens befolkning kan uppbringa. Nåväl, matchen i sig firades inte på bästa tänkbara sätt. Talet tre var önskvärt. Dock hade jag önskat mig ett hattrick, inte att han skulle fira jubileumet med att sitta i utvisningsbåset tre gånger.
Men, Mattias Timander och Hasse Jonsson har fått positiva besked efter att ha magnetröntgats, och det är förstås värt att fira.
---
I övrigt är jag less på romantiska filmer. Jag, Murke och Jojjo hade filmkväll, och hade det inte varit för att filmerna var ganska många smulor alldeles för överdrivet romantiska och orealistiska (Du är bara cynisk! påstod Murke, men vad fan) så hade det varit galet trevligt. Nu var det bara halvtrevligt, och det var enbart för att jag tilläts surra om Forsberg comeback utan avbrott. Och förstås att träffa galningarna. (Så, nu har jag hyllat er).
---
Nu är det match om en halvtimme. Imorgon blir det jobb med innebandy och volleyboll på schemat. Därefter ska kvällen vigas åt att träffa Murke och Piggelin samt njuta av Wallander innan det är dags för att kasta mig över pluggandet. Fin helg.
