Piggelin är klok som en bok, och Murke försöker så gott hon kan. Jag också. Känns bra och stabilt.

Första skoldagen i dag och det känns som att socialpsykologi är rätt grej för mig. "Sociologer är såna som retar gallfeber på sin omgivning genom diskussioner om allt och inget och som alltid frågar 'Varför då?', 'Nej men varför?' och 'Men varför måste det vara just så då?'. Ja ni kommer nog att märka."

Ja, där är ju jag redan och det där har jag märkt sedan barnsben. Dessutom var Murke snabb att påminna mig om hur påfrestande och jobbig jag är. Det tackar jag för.

Varför läser jag då socialpsykologi när jag ju ska bli sportjournalist? Ja, det hade man ju kunnat fundera över, men nu fick man ju halva svaret i citatet här ovan. Den andra halvan beror på annat.

---

Egentligen är jag inte speciellt sugen på att säga att det gick bra för MODO i turneringen i Schweiz, för de vann ju faktiskt inte. Men man kan inte alltid hålla på sina principer, så därför måste jag säga att det tycks ha gått alldeles utmärkt. Bra målvaktsinsatser av alla tre, stabilt försvar och bra inställning samt en fot som tycks ha hållit sig i skinnet (och på rätt plats i skridskon) är tillräckligt för att jag ska tjoa och hurra.

---

Jag trodde ju i förra veckan att Hydro var borta och att det var en ny mack nu. Men mina förhoppningar om lite billigare skit uppfylldes aldrig. Det var samma gamla Hydro till samma dyra priser. Det är i sådana lägen jag saknar Arvika Big City och OK/Q8.

---

Msn-konst:



Vackert. Ser ni vad det är?

Från kommentarerna på Allehandas artikel om att Kung Forsberg följer med MODO till Schweiz:




Humor! Jättekul tycker jag.

I alla fall så känns det väldigt spännande, men jag håller mig faktiskt lugn och sansad. Entusiasmen får vänta till dess att han fått ordentligt med tid på sig att testa foten och han själv ser det som en riktig möjlighet att det ska fungera med fortsatt spel. När The God Himself dessutom manar till att inte dra för stora växlar av detta är jag den första som lyder.

Att känna efter i de här matcherna, samtidigt som MODO får en extra spelare, tycker jag är perfekt. Bra att känna på i en träningsmatch, med mindre uppståndelse, än när serien dragit igång och allt och alla vänder sig mot hockeyvärldens mest ökända fot. Men som sagt, även om det känns bra att han följer med laget så ska jag försöka hålla mig på mattan - och med händerna på täcket?

Nu har jag suttit i en timme och funderat över om jag ska gå och köpa choklad eller om jag ska låta bli. På pluslistan finns bland annat att det är nyttigt med en promenad, att det är trevligt att vara ute i spöregn, att jag ju måste inviga nya macken (hej då Hydro!) samt att choklad är gott och uppiggande och perfekt att fira med (jaja, jag skulle ju inte blossa upp detta, men ändå..). Minuslistan är ganska tom, så nu gör jag nog så att jag knallar iväg. Adios!

Eller ja, inte ens det. Tänk, om en månad så sitter vi förhoppningsvis där och njuter av att MODO inkasserat säsongens första (serie)seger. Hade helst skippat förhoppningsvis, men ville lägga in det för att ha som en liten säkerhetsdetalj.

Jag nämnde ju att jag redan förälskat mig lite i Tomas Mojzis, som jag ser som en riktigt bra värvning (trots att han inte är rightare), och kanske är det ett tecken på barnslighet när hjärtat bultar lite extra när man läser att nyförvärven rök ihop. Men som Freddan säger så är det  ett friskhetstecken helt enkelt och jag är bara glad över att de verkar taggade. Sedan vet vi ju alla att en liten fight rensar luften och höjer stämningen. Tack, tack säger jag.

Nu i veckan ska det blir intressant att se hur det går i turneringen i Schweiz, och om det kan tänkas dyka upp något om Kung Forsberg. Något mer som ska bli intressant är hur jag ska få min dator att sluta vara så ohjälpligt seg och dryg att det inte skrivs någon text när man skriver. Istället får man skriva och vänta innan bokstäverna faller på plats. Suck.

---

NHL är det ju lite längre till, men att hetsa upp sig är det redan dags för. I söndags när Fröken Bitter hade skakat liv i mig genom att lura mig att Kung Forsberg var skadad hittade jag istället en Expressen-artikel om The Hockey News lista över de bästa NHL-spelarna 2009/2010. Alexander Ovechkin, etta. Jag kan inte för mitt liv förstå vad han har lyckats uträtta under sommaren som gör honom till en bättre spelare än den vi såg i Sidney Crosby och Evgeni Malkin när Lord Stanleys buckla plockades hem. Och då ska ni veta att är det något jag gillar så är det att tänka, vrida och vända, analysera och filosofera. Så det har jag gjort. Men inte hjälper det.

Jag kan fortfarande inte ranka Herr Ove som den bättre utav de tre. Man borde väl egentligen sätta dem på samma ranking och som jag nämnt tidigare så kanske man inte ens ska jämföra, men sånt gör man ju. Ska man skilja dem åt och sätta en av dem över de andra så är det i min bok mer rätt med att toppa listan med antingen Malkin eller Crosby. Deras prestationer tidigt i somras, när det gällde som mest, väger in där och deras helhetsregister är den största anledningen till att jag hellre håller dem före den stora åttan.

Phu. Nu har jag avreagerat mig lite. Sedan när säsongen drar igång blir det intressant att se om min bok håller, som säger att Crosby och Malkin nog är lite bättre, eller om det är dags att traska till biblioteket och låna en ny. Vi får se.

Fram till dess så hoppas jag att det blir ett slut på lågkonjunkturen så det inte blir verklighet med reklam på matchtröjorna i NHL. Dags att häva mitt köpstopp nu tror jag, så jag kan dra mitt strå till stacken för världsekonomins skull.

---

Dagens musiktips: A Horse With No Name - America

Nu är biljetterna till London bokade. Efter några timmars dillande och trasslande så fick vi ordning på det hela och nu är det torsdag den femte november som gäller för avresa. Onsdag innebär Stockholm, torsdag blir det London och fredag-lördag-söndag blir det att inspektera (och besudla!) Jojjons nya hem i Oxford innan det blir hemresa på söndagkväll Har ju förstås ett musiktips: .

London Calling - The Clash

---

Inte ens en månad kvar nu till premiären. Fick frågan i går om hur jag tror det går för MODO i år. Jag svarade som alltid att jag trodde på SM-guld. "Är inte det lite naivt att tro?" var reaktionen jag fick. Så nu undrar jag om det är naivt att tro att världen innan år 2015 är lite mer MODO-vänlig så jag slipper alla olyckskorpar? Naivt kanske, men man måste ju leva på hoppet.

---

Jag är ju som bekant väldigt förtjust i ett visst musikprogram där man kan lyssna gratis på nästan all musik som faller mig i smaken (utom en hel del, men jag är inte bitter utan tänker positivt och gläds över det som bjuds) men nu har detta älskade lilla program fallit in under min lista på saker som kräver tvångstankar. Så numera måste jag ha några Spotify-lediga dagar varje vecka eftersom jag tror att programmet annars kommer att dö. I dag var det en sådan dag. Lite jobbigt, men jag klarar det ändå. Jag ser på Kung Forsberg-klipp istället och får därmed lite visuell njutning.

---

Nu hade jag tänkt se Män som hatar kvinnor, men det ser inte värre ut än att det blir Sunes jul. Typ två, tre avsnitt och sedan sängen. Gonatt!

I morgon gifter sig Fröken Bitter och hårdrockaren. Jojjon har höga tankar om mig:

Johanna säger:

hoppas bara att du kommer i tid till kyrkan då

Johanna säger:

för det vore en skam i fall du kom efter bruden för det är hon som ska komma sist

Johanna säger:

det vet du väl

Tur att jag fick den informationen. Jag som annars hade tänkt göra entré sist i stil med Mästers "fint folk kommer alltid sist".

Jag hoppas att hårdrockaren varit med och styrt upp lite och stått för musikvalet. Då blir det förhoppningsvis kanske något i den här stilen:

Van Halen - You Really Got Me

The Kinks originalversion är dock snäppet vassare. Lyssna på den! Och anledningen till att jag länkar istället för att lägga in klippen direkt är helt enkelt för att jag inte vet hur man gör när man redan skrivit ett inlägg.

Men får Fröken Bitter bestämma så får väl hela sällskapet lyssna till tonerna av Pocahontas Färger i en vind eller kanske Thåström.

Men det blir nog bra detta! Och för er, som liksom jag, är mest intresserade av mig och vad jag ska ha på mig så kan jag informera om att det lutar åt att bli en blommig klänning med en vit rosett över brösten. Skor och dylikt har jag förpassat till ett senare problem.

Usain Bolt. Som Lennart Juhlin sa, det är svårt att hitta på tillräckliga superlativ för den mannen. Därför gör jag heller inget försök utan riktar in rubrik och inlägg på mig själv och mitt... ni vet.

För nu har jag kollat, kikat, tittat och glott ... In i minsta detalj har jag inspekterat nyansen på mitt hår på bilderna här nedan, och ni ser väl ni också?



Ja, det kanske bara är kameran som gör det. Ja, ingen annan hade så mörkt hår som kameran ville visa. Och ja, kameran ljuger säkert. Men ni ser ju, jag är inte blond längre! Väl?

Det ska jag fira med så mycket blond dumhet det bara går. Men först blir det lite mer jobb, samtidigt som jag oroar halvt ihjäl mig över Jojjon som flyttar till Oxford i dag/i går. Jag kommer sakna henne, det kommer jag. Men mest kommer jag njuta av att jag är brunett, eller blonette som det visst heter.

---

Hockeypeppar sakta och säkert. Nytt för i år. Kommer blir kanon! Är redan kär i värvningarna av Tomas Mojzis och Josh Green. Hoppas och tror på en lång och passionerad förälskelse.

---

Hade ett "good talk" med Ems i går. Kändes som att lite föll på plats. Lite så där att lite föll på rätt plats. Lite så där så att det känns väldigt mycket bättre, redan nu. Tack för det!

Efter att ha bläddrat igenom lite diverse bilder så tänkte jag att jag skulle sätta ihop en liten frågesport. Den som inte är så bra på den typen av högintressanta kunskapsmätningar, eller hur min hjärna fungerar, kan få instruktionerna här: Rätt svar är det svar som antingen är konkret sant (se exempelvis fråga 1) alternativt det svar som är mest troligt att jag skulle ha svarat (se exempelvis fråga 3).

Vi börjar med den snyggaste bilden:

1. Ja, vem är det som är ägare av den här kungliga rumpan?



1) Mikael Persbrandt
X) Grannen i Beck
2) Kung Forsberg


2. Vem har skapat det här konstverket i matsalen på Karlstads universitet?



1) Morran
X) Den Blonda Häxan
2) Stockholmsfjollan


3. Vad var mest jobbigt i livet här?



1) Mitt gula hår
X) Diskberget
2) Det faktum att jag behövde sova men inte ville


4. Antal gånger jag och Murke tjafsa om huruvuda det "visst ser ut som en kinestjej inlåst bakom galler" eller "inte är något du måste ifrågasätta och analysera" på hennes tröja?



1) 2
X) 3
2) ständigt pågående


5. Majk, min underbara bror. Vad har han inte panikhjälpt mig med?



1) Satt in pengar till mig när jag stått inne på Hemköp och pengarna oturligt nog inte räckt eftersom jag inte har något ekonomiskt sinne överhuvudtaget och dessutom gravt shoppingberoende och till råga på allt student
X) Diverse mer eller mindre relevanta hockeyuppgifter mitt i natten såsom hur Vancouver Canucks förra klubbmärke såg ut eller hur lång han och han är och vilken dag Sedinarna egentligen fyller år
2) Hållit ordning på katterna


6. Vems, och vad, är detta?



1) Ems partymössa
X) Mina turtrosor kategori OS-guld
2) Murkes festivaltrosor


7. Antal centimeter jag ska kapa håret?



1) 10 cm
X) 15 cm
2) "Bara topparna, TACK!!!"


8. Hos vem hittar man den här gräsligt fula "inredningen"?



1) Murke
X) Kanske Murke?
2) kan bara vara hos Murke


9. Vad var Fröken Bitter världens största ängel och följde med på när det var alla hjärtans dag?



1) Modemässa
X) MODO-Djurgården
2) Sexparty


10. Vad insåg jag när jag såg den här bilden?



1) Gud vad rosa jag är!
X) Gud vad illa det ser ut när katterna rivit sönder tapeten!
2) Gud vad Murke och Fröken Bitter kommer mobba mig för att jag plutar!


11. Vem är det som är en jävla förrädare och spatserar omkring i de här fake-Crocsen inköpta på Sveriges bästa mack OK/Q8 för 49 riksdaler?



1) Majk
X) Mäster
2) Mamma


12. Vad, bland annat, har jag och Jojjon gemensamt?



1) Hockeyintresse, linslus-syndrom, förkärlek till att säga "grejen är..." alternativt "men det värsta är...", sportintresse, lätt narcissim samt bra smak
X) Älskar Rihanna, skyr kameror, diggar Murkes stil, råttintresse, kör på håriga ben och orakat lite här och där, älskar skräckfilm samt ses aldrig som naiva
2) Säger "Men snälla, måste du alltid börja meningar på samma sätt?!", röstar rött, tycker svensk film är underskattad och att hockey är en tråksport samt älskar spenat


13. Stockholmsfjollan gillar att förvandlas till någon annan på fyllan. Vem?



1) Regina Lund
X) Cissi Hansson som bor i Bredbyn och kan prata alla dialekter som finns
2) Fionnula Flanagan (ni som inte vet vem det är bör googla det, tycker jag)


14. Göteborg, ja det är allt en riktig skithåla det, tycker Den Blonda Häxan. Vad har hon mer för kontroversiella åsikter?



1) Spöstraff, tortyr och dödstraff borde minsann vara i sin ordning och fullt lagligt när Fridays stänger innan man hinner dit
X) Grey´s Anatomy och Gossip Girl och Ugly Betty och One Tree Hill och Veronica Mars och Desperate Housewives och alla andra såna där serier, det är trams!
2) Man ska stå/gå på vänster sida i rulltrappan, och Stockholmsfjollan har alltså fel


15. Vad lyckades de här tre sötnosarna med?



1) Bita Ems i benet
X) Få mig att sluta äta kött
2) Få mig att hoppa i vattnet utan att stå och överväga om det var för kallt eller bara lite för kallt


16. Kanske är det så att höjden av ordningsamhet är nådd när man syr (SYR!!!) ihop ett lakan som gått sönder? Kanske är det ännu mer hysteriskt roligt att sy ihop det jävla lakanet med svart tråd och för hand? Vem har gjort detta?



1) Kickan
X) Lurke
2) Murke

Japp, det var allt! Ganska många frågor blev det, men det var ett bra tidsfördriv för mig som behövde ha något seriöst och ytterst vettigt att sysselsätta mig med när jag malde tankar om huruvida jag ska gå och lägga mig och sova eller om jag ska skita i det eftersom det känns som att sömn är världens mest överskattade grej och jag nu istället planerar att sitta uppe och hoppas på att detta lilla avslut kan kvala in på topplistan över Sveriges längsta meningar så jag inte satt här och skrev det helt i onödan utan att bemöda mig med konststycket att göra det vackert, trevligt och lättläst.

Men i alla fall. Jag är fortfarande ett fan av korta meningar. Faktiskt.

Usch vad jag sliter med att hitta snygga, vettiga och användbara typsnitt. Men nu skiter jag i det. Nu måste jag ju gratulera världens bästa Blonda Häxa som fyllde 23 år i går, 2 augusti. Och be om ursäkt för det simpla sms:et.


Och HÄR är ett filmklipp från Stuck In A Moment, Häx-Käxets favoritlåt. Som bonus visar hon upp sig själv också (cirka 1,30 in i klippet) på hetaste möjligaste vis och pratar lite skön värmländska. Ja, jag blev sugen.

För övrigt: Observera att jag lyckades ladda upp det helt själv och att jag anser att ingen hade tagit skada av att bild- och ljudkvaliteten hade varit aningen väldigt mycket bättre. Men kameran var nog som jag. På scenen, mitt framför oss, stod U2. Mina gudar. Huvudet var inte helt klart, det snurrade på ganska bra. Allt var väldigt, väldigt stort och omänskligt. Ungefär så var det nog för kameran också, och han gjorde nog sitt bästa ändå.

För övrigt 2: Majk, du är världens bästa bror. Tack. Igen.

Ja, den här typen av kärleksfulla inlägg med hjärtan och grejer blir det inte ofta, men nu kände jag för att visa den sidan lite som en snygg uppladdning inför min stundande Beck- och westernkväll.

Nu hade jag tänkt berätta om U2 i fredags. Det som jag varit så lyrisk över ni vet. Men nu är jag ju inte vare sig musikrecensent eller bra på det där med att surra musik. Min tanke var därför att skippa det där med att betygsätta låtar, jag skulle ju ändå ge allt högsta betyg, och istället prata känslor genom användandet av de superlativ som finns att tillgå och dessutom hitta på några egna, kanske. Men precis som jag inte är någon hejare på musiksurr så är jag ju inte någon succé när det kommer till att prata känslor. Dessutom har jag ju min skrivblockering, som sagt. Men just nu så vill fingrarna skriva lite och då låter jag dem.




Likheten med Kung Forsberg är ganska stor. Det som gör honom störst, bäst och vackrast är bland annat den där grejen som bara han gör. Det som bara han gör - för att det bara är han som kan. Så är det med U2 också. De vågar, de gör allt rätt och inte bara rätt utan helt perfekt. Hela tiden, för att de vill.

Bono sa att de började som ungar, och så är det väl för alla. Men nu är de gudar och för den som sett dem tusen gånger kanske detta inte var den bästa spelningen någonsin. Jag bryr mig inte. För mig var det magi non stop och om det kan finnas ännu mer i det bandet så vet jag knappt om jag törs se det. Inte innan jag genomgått EKG och vet att mitt hjärta står pall för mer än så här.

Bono och compani sjunger och spelar hela hjärtat ur sig själva i alla lägen och hela deras musik, och närvaro, andas kamp och hopp. Stort redan när man sitter hemma i soffan och lyssnar och live blir det så klart ännu mäktigare. Men det är just det, de har gjort detta så många gånger förut men den hundraprocentiga flammande lågan finns ändå kvar. Kärleken till musiken och att påverka och få ge. Precis som Kung Forsberg som älskar att spela hockey och som brinner för det lika mycket som de som är gladast i Björnligan över att äntligen på spela igen. Jag tycker det är sjukt stort, magiskt och extasframkallande.

Jag tvivlar på att det där var något som gick att förstå, men det gör inte så mycket. som sagt, musikprat och känslobeskrivningar är nog inte min grej. Summan av det hela var i alla fall att det var en av de bästa upplevelserna i mitt liv och att det var i klass med att se Kung Forsberg spela hockey, och det säger väl en hel del?





Det enda minustecken jag kunde komma på: Saknaden av Bad och Miracle Drug. Men matematisk som jag blivit så blir ekvationen ändå långt mer positiv än vad jag kan räkna ut.




 

Övrig uppdatering: Är brunett nu. Eller halvvägs dit, kanske en tredjedel. Ja, det blev förstås inte bra den här gången heller. Men nyhetsvärdet i det var att jag inte är arg eller bitter. Jag slogs av den tanken som alla andra slogs av när de var tre år. Det är ju bara hår. Hår som växer ut, och ett problem som någon gång ordnar sig och blir bra. Det är inte Israel-Palestina konflikten jag försöker lösa.

Nu ska jag sova eftersom det var det jag var på väg att göra för tre timmar sedan när jag fick för mig att håret skulle bli brunt och sedan plötsligt kände lite skrivlust. Då avbröt jag sömntänket, men jag får väl uppta det nu.

Gonatt!