Det finns ju något som är grymt mycket roligare än hästhoppning!

Jag har uppenbarligen blivit konflikträdd. I dag hände alla sugna människors stora mardröm. Jag knallade ner till pizzerian för att köpa kebabtallrik eftersom att jag var grymt sugen på just det inklusive strips. När man hör Fröken Bitter redogöra om sitt pizzaätande är det lätt att själv känna suget.

Så jag beställer min kebabtallrik, surrar i telefon och håller orolig uppsikt över klockan för att hinna hem i tid till Idol. Sedan kommer alltid lika trevliga pizzakillen. Med en pizza. Inte en kebabtallrik. När jag inser att pizzan är min så kände jag hur vreden bubblade upp och jag hann undra om jag varit så arg sedan Rob Niedermayer ryggtacklade Kung Forsberg. Svar: Nej.

Men just när jag ska börja skälla ut pizzabagaren efter noter så försvinner alla ilskna ord ur min morriga kropp. Istället tar jag emot pizzan, tackar och ler. Och går därifrån! Arg som ett bi, men ändå accepterande. Jag går alltså hem med något jag definitivt inte vill ha och utan det som jag känt mig villig att döda för. Konstigt. Har jag blivit så konfliktädd att jag hellre går hem missnöjd än att stöta mig med ständigt glada pizzabagaren? Då är det ju illa.

Och konstigast i detta är att jag inte gör en Morran. Jag konstaterar inte att han hade gjort fel och att jag i vanlig ordning gjort rätt. Istället funderade jag över om jag helt enkelt sagt fel. Jag kanske beställde kebabpizza trots allt. Min ena hjärnhalva kanske är på väg att växa in i 23-årsrollen där man ibland inser att man inte har rätt i alla lägen. Fast då är frågan hur stor konflikten kommer att bli med min reptilhjärna. För jag kan inte tänka mig att den ger med sig så lätt.

Jag fick alltså inga strips. Och visst, jag klarar mig utan dem. Värre är det med min kärlek till min hjärna. Den blev en aning skamfilad. Har jag så dåligt minne att jag inte vet om jag bad om en kebabtallrik eller en kebabpizza? Är jag så dum att jag beställer något jag inte vill ha? Har mitt berömda humör försvunnit? Vad finns det för botemedel mot detta?

Oj, det tar sig! Lördagens heldag på Birsta efter löning var inte helt lätt när man lider (eller lider? Jag lider inte, det är alla andra som gör det) av shoppingberoende. Men jag stod pall. Jag nöjde mig med en godisskål, hoodtröja, spetslinne, fuktkräm, bh och trosor. Ett bra resultat med tanke på antalet saker jag suktade efter.

Mest sved det att jag fick lämna en hel hög med saker inne på Lagerhaus, men jag gottgjorde det med att köpa med mig en godisskål. Vi stod och funderade bra länge på om det var lönt att köpa den med tanke på att vi aldrig haft godis tillräckligt länge så att det får ligga kvar i skålen.

Men jag tänkte positivt. Bara 69 kronor och dessutom med en rabattkupong som jag snodde från min vapendragare. Då är det väl nästan olagligt att låta bli?

Och nu har jag ju en anledning att köpa godis också. Det känns bra. Dessutom tycker jag att skålen blev perfekt på mitt bord och ni ser ju - den är redan fylld med godis!

Så skynda hit nu om ni vill hinna få något innan det är slut!



Min fina fyndskål och världens bästa godis!

Nu: Hockeyderby, Idol och plugghets. Ska hinna med lite hårångest också. Jag är i starkt behov av att klippa och färga håret. Hade tänkt göra det i dag men jag känner att jag får skjuta upp det till dess att tentorna är avklarade. All tid behövs åt att plugga nu.

Har just sett Linda Varg i Idol göra en helt underbar version av With or Without you. Nu håller jag tummarna för att hon och Chris går vidare. De övriga utgör ju knappt ens någon konkurrens.

Men i övrigt så har detta varit dagen från helvetet med stort D. Precis allt har gått fel i dag och jag har inte varit på så här dåligt humör på riktigt länge. Allt kommer förstås på samma gång och jag orkar inte med en massa skit när jag har fullt upp med tentor, inlämningsuppgifter och övrigt skolarbete.

Min prestationsångest känns som knivhugg och minsta lilla grej ger mig seriösa andningssvårigheter. Kan man ens vara så här känslig? Jag förstår inte. Snälla världen stanna, jag vill kliva av. Livet får vänta ikapp lite nu.

Inte ens bra musik hjälper. Ska fortsätta plugga nu och sedan avsluta dagen med att se säsongspremiären av Desperate Housewives. Blir jag inte gladare av det så är det riktigt illa.

På tisdag har vi inlämning av en skrivuppgift  och på torsdag är det dags för seminarium och inlämning av en ny uppgift. På fredag är dagen D. Tenta! Och just när jag skrivit klart tentan och pustat ut för fem sekunder ska jag gå hem och plugga vidare. På måndag är det nämligen tenta nummer två. Mycket nu...

Dessutom ska jag hinna med att fylla år (och fira!), se de mest intressanta hockeymatcherna och få håret fixat. Jag har tänkt mig veckan ungefär så här:



Nu ska jag ner och hänga tvätt. Sedan? Ja, just det. Plugga.

Vi som a) inte gillar straffar och b) inte har nerver för att stå ut med dem, kan vi få dispens att slippa skiten? Jo, jag vet att det rimmar illa att jag av alla är en sådan straffmotståndare - men det är så det är. Jag har beklagat mig flertalet gånger om hur illa jag tycker om straffar och mitt missnöje växer sig bara starkare och starkare.

Som vanligt är det ett litet lotteri. Och jag har alltid hatat lotterier där jag inte vinner. Nu fick Linköping med sig extrapoängen som lika gärna hade kunnat gå till MODO, surt.

Men positivt är förstås att MODO hämtade upp och faktiskt plockade åt sig en pinne. 
Hjältarna spelade bra, tog poäng igen, fick igång målskyttar och Nicklas Dahlberg kändes supertrygg. Inte helt fel. 

Nu är det ingen match förrän på torsdag, alltså 30 september. Och då vet vi alla vad som händer, förutom att MODO piskar Timrå. Jag fyller år! Och som jag tidigare sagt så är det tentaplugg som gäller för mig den dagen. Trevligt. Men visst har jag tid att ta emot era gratulationer.

Och nu då? Ja, nu ska jag hålla tummarna för att min mensvärk släpper.

I dag är det i alla fall fredag! Och löning! Vilket betyder lite shopping. Lite nätshopping från H&M nu och i morgon blir det en sväng till Birsta. Jag har siktat in mig på en hel drös med grejer från Gina men sparsam är numera mitt mellannamn, så det lär bli mer tortyr än extas av det hela.

Men efteråt kommer jag vara stolt som en tupp. Och Fröken Bitter kommer att tycka att jag är så duktig att hon stryker mig medhårs resten av veckan. Lätt värt det.

Detta beställde jag från H&M:



Men vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska gå och hämta ut min älskade Bobcat! Äntligen får min sötnos komma hem till mamma.

Nä. Det verkar inte så.

Ja vet inte vad som hände i dag. Någonstans mellan klockan 18 och 19 gick det väldigt fel. Jag satt och pluggade och sedan ringde jag runt till diverse människor som inte hade vett att fråga om inte jag hade annat för mig klockan sju. Sedan pluggade jag lite till och strax innan klockan åtta tog jag en paus för att se Idol. Så härligt med fredag, tänkte jag och tog fram min Ben&Jerrys, slog jag på TV:n och intog soffläge.

Och vad ser jag på TV-skärmen? Jo, MODO. Blev lite fundersam och tänkte att det var en gammal repris från förra säsongen, för MODO har ju inte spelat mot Skellefteå än den här säsongen. Men så gick det upp ett litet ljus. Oj, det är ju torsdag. Och hockey! Och jag har missat en timme utav matchen!

Vilken misär. Jag har inte skämts och varit så rädd över min egen hjärna på riktigt länge. Jag förstår inte hur detta kunde hända. På förmiddagen satt jag ju och läste tankarna inför matchen och då var jag ju inställd på att det var torsdag och hockeydags. Så vad gick fel?

Jag kanske är hjärndöd trots allt, precis som Fröken Bitter säger. Skrämmande... Trodde inte att hon kunde ha rätt.

(Och ja, nu blev det ju ytterligare en förlust. Vet inte vad jag ska ta till för superknep nu. Känner stor oro).

Nu ska jag diska och sedan pränta in massmediebibeln. Adios!

Hur lång tid tar det att ringa runt till 170 personer för att fråga efter deras ålder? Inklusive att sedan med min usla matematik utse vem av dessa som är yngst? Hinner man det på en eftermiddag? Om man är jag så borde det väl gå.

Skönt att ha dagen välplanerad! Och för er gäller detsamma. Ni kan planera er dag med utgångspunkten att inte prata med mig i telefon.

Sedan när det ändå bloggas så vill jag tipsa om den här:



Snart drar det igång, och kan det bli så mycket bättre än fröken Vanessa Williams som ny hemmafru?

Tiden rinner iväg! Årets stora dag närmar sig med stormsteg. Den 30 september är det 23 år sedan jag föddes. I år önskar jag mig det här:

Nattduksbord Hemnes (vitt)
Ipod shuffle
Stövletter från H&M
Ridväst
Guldklocka
Inredningsprylar
Öronhålstagning
Hockeybiljetter
Ridlektioner
USB-minne (man kan aldrig få för många!)
Terminskort Friskis & Svettis
Velourset (plommon eller petrol)
Lanza Healing Strength Serum
Frisörbehandlingar
Glasögon



...Och förstås pengar, presentkort, småsaker, kläder, smink, hår- och hudvård, böcker, nyttosaker, ätbara saker, upplevelser och så vidare!

Ja, ungefär som det brukar se ut alltså. Och kom i håg att det minsann inte är tanken som räknas. I min värld är det bara materialla saker som har betydelse. Spring och kööööp!

Jag brukar normalt sett vara intresserad av politik. Men till skillnad från många andra så höjs inte mitt intresse särskilt mycket nu inför stundande val. Tvärtom. Inte för att jag inte bryr mig, för det gör jag verkligen. Men det är så himla ledsamt att lyssna på ogenomtänkta utsagor i tid och otid.

Att det finns VUXNA människor som på allvar häver ur sig sådant här gör mig mörkrädd:

"Jag känner väldigt mycket avsky mot dem som röstar på Alliansen. Alliansen har en vidrig människosyn så då är det klart att jag får avsky de som röstar på dem! Att ställa sig bakom Alliansen är att tillåta en människosyn där alla inte är lika mycket värda. Tro inte på ormarna i Alliansen, för de pratar om en verklighet som inte finns."

"Högerns människosyn skrämmer mig, som står för egoism där rika ska bli rikare och de fattiga ska få det sämre, men vänstern står för en sund och respektfull människosyn som gynnar samhället i stort, i mina ögon."

"Alla sossar är ju bara egoistiska och lata människor som bara vill ligga hemma på soffan!"

Hur mycket har dessa personer egentligen funderat, läst på och kritiskt granskat det de eventuellt läst eller hört? Man skäms ju ögonen ur sig.

Jag röstar på det block jag gör för att jag anser att det är bästa politiken för oss alla i längden. Inte för att jag är egoistisk, okunnig eller har en icke human människosyn. Och jag tror de flesta väljare, oavsett blocktillhörighet, resonerar på just det sättet att de anser att den politik de röstar på också är den som de anser fungerar bäst. Vi har bara olika syn att se på det. Och det är det man måste acceptera och respektera.

Men båda sidor och alla partier har också väljare som har åsikter utan att ha funderat över dem det minsta. Och det är lika tråkigt oavsett vilken "sida" de tillhör. För att fastna i ett enkelspårigt och för snävt tankesätt där man bara tänker endimensionellt i ett enda steg är det värsta man kan göra. Läs på, fundera och spekulera.

Rösta på vad ni vill, men snälla - gör det efter lite tankeverksamhet. Tänk ett steg längre, fundera över vad saker och ting innebär, hur man ska kunna ta sig dit och varför saker är som de är. Tänk inte endimensionellt.

Gå inte på det där om att alla som röstar höger är egoister födda med silversked i mun och som tycker att alla cancersjuka ska tvingas arbeta. Gå inte på det där om att alla som röstar rögrönt är lata människor som hellre vill ligga på soffan än att arbeta. Gå inte på det där om att Sverigedemokraterna är det rätta alternativet för att du hört att "Sveriges farligaste män är ju invandrare!". Tänk ett steg längre. 

Fler som borde göra det är ni som läst bloggen Klamydiabrevet och fallet Annica och nu rasar över sittande regering och därför tänker lägga er röst på oppositionen. Tänk till. Fallet är hemskt - utan tvekan - men det man måste förstå är att alla system har sina fallgropar. Sådana här enskilda fall ska inte förmildras, men om man tittar i backspegeln så kan man hitta dem som fallit emellan även under tidgare mandatperioder. Oavsett om det blir rödgrön eller blå seger så kommer vi inte att få ett felfritt samhälle.

Nu ska jag gå och rösta. Sedan blir det Birsta city för en fika med Fröken Bitter innan vi åker vidare till Söråker. Förhoppningsvis kan vi hålla oss till andra samtalsmänen än politik i dag. Nu i slutskedet så känns det som att våra olika åsikter kan gå över styr så vi börjar kasta chokladbollar på varandra. Och det tror jag inte bitterdamen vill och jag vill inte se henne ledsen. Inte förrän valresultatet presenteras.

(Får man säga så om man vill försöka ta hem Årets Vän-priset?)

Förnyandet av min lägenhet fortsätter. Inköpen från IKEA var ju bara början och ett måste. För jag hatade den här lilla fängelsehålan. Litet, tråkigt, fult och inte det minsta hemtrevligt. Inredningsintresset har verkligen fått stå tillbaka på grund av att jag har svårt att få hjärnan att fungera när det är så litet. Men nu är det dags att tänka om.

Även en liten lägenhet måste gå att göra hemtrevlig! För alla andra kan ju. Så nu är det dags för operation inredning. Från fängelsehåla till hemtrevligt, är tanken. Tidigare inköpen i vitt ska byggas på.

Jag har en tanke om en ganska minimalistisk och grafisk stil, men som lättas upp av lite shabby chic-stuk. Svart och vitt som bas och sedan uppblandat med lite lila, rosa, grön och turkos. Luftigt, stilrent och fräscht ska det vara. Men hur gör man när man har a) liten lägenhet b) liten budget c) för stora krav? Alltså, vart börjar man?

Detta är jag ute efter:
• Sängbord Hemnes, vitt
• Korgar Byholma
• Vitt överkast
• Gröna krukväxter
• Skolåda Komplement
• Grytlappar Iris, vita
• Duschdraperi, vitt eller rosa
• Påslakan med rosor, exempel: Ruth
• Prydnadskuddar i rött, rosa, turkos eller grönt


Tänk er det där nattduksbordet med min lampa och en vas med rosor! Och lådorna stående i garderoben fyllda med skor och sedan flätade vita korgar i min svarta megahylla. 

Hm... Jag tror det lutar åt att jag får skippa det där med luftigt. Drömmen om stora ytor får leva vidare och så får lägenheten fyllas till bredden med allt jag vill ha. Det blir ju roligast.

Yes, nu har MODO sparkat igång elitserien på allvar. Härligt! Gårdagen kändes minst sagt bra. En bra bortamatch och en riktigt bra start på säsongen.

Visst, vi ska inte ropa hej förrän vi är över bäcken och det finns en massa att jobba vidare på. Men just nu tycker jag inte att man ska lägga fokus på att det i början var lite hönsgårdsstämning och lite segt tempo. Jag vill lägga fokus på det som var bra. Nämligen att vi vann premiären, och att MODO gjorde det som ett lag. Ett smart lag!

Det fanns vilja och även om motståndet kunde ha bjudit på mer så är Brynäs svårspelade. Sett till det och att vi faktiskt har ett nytt lag så tycker jag att insatsen är långt mer än godkänd. Den som stack ut mest? Bäst tror jag var att Challe hade kostym och slips. Jag gillar sånt!  

Men segern till trots och det faktum att jag firade med kebabtallrik så var inte allt frid och fröjd i går. Någon stackare missade lite av andra perioden. Jag.

Jag hade planen glasklar. Direkt efter första perioden skulle jag snabba mig upp till macken, handla och sedan skynda hem för att sätta mig framför TV:n lagom till mittperioden startade. Detta är inga problem alls. Jag har testat den här proceduren och vet precis vilka tidsmarginaler man har att leva på. Det är raka spåret som gäller. Hetsgå dit, köra snabba varvet genom att ta det jag ska ha och inte fundera på annat, slänga fram grejerna, betala med kortet, inte småprata med hon i kassan, slänga ner allt i en påse (inte Timråpåsen!) och sedan hetsgå hem och passa in övergången när det inte kommer bilar.

Viktigt att tänka på är att det inte finns tid för att ställa sig och lyfta ut alla Coca Cola-flaskor för att gräva fram en flaska Pepsi som råkar stå längst in. I så fall får man nöja sig med colan som står längst ut. Kommer tåget får man helt enkelt springa. Ja, ni förstår, jag har alltså alternativen klara. 

Men i går hände något som aldrig hänt förut. När jag kommer in så är hon i kassan inte alls i kassan utan ute på vift i butiken. Suck, tänker jag, hon ska väl hämta något. Jag tar mina viktiga saker och väl i kön (kö! Bara en sån sak!) så kommer hon i kassan tillbaka till kassan. Då går det upp för mig. Paret före mig ska inte ha något snabbt. De ska ha korv i runt bröd. Båda två. Och med alla tillbehör som finns. Hon i kassan sprutar i ketchup och nästa flaska går inte att öppna. Att servera korv är inte en enkel procedur.

Tiden tickar i väg. Killen framför mig suckar och frågar "Ska man skita i ölen tro?". Jag känner att paniken är nära. Pest eller kolera? Skippa Riesen och tidningen SOLO eller riskera att missa början av perioden? Just då har ju en i korvparet äntligen fått sin första korv och jag tänker att jag borde hinna om jag springer.

När korvparet äntligen är klara så är det ölkillens tur. Och just då så så händer ju det som gör att jag älskar män: han kommer på att han ska ha chips också! Så då fick jag äntligen studsa fram och slänga fram mina grejer. Hon i kassan förmanar mig om att jag inte kan sätta i kortet förrän det är klart och jag gör ett nytt försök. Bingo! Sedan tar jag grejerna och snabbar hem.

Vad händer? Jo, tåget kommer med världens sämsta tajming när jag är för nära för att det inte ska hinna förbi innan jag är framme vid övergången, men för långt bort för att springa över. Ridå! Jag hinner undra om det ens någonsin varit några som köpt korv på den där macken tidigare och inser att det så klart inte hänt.

Typiskt att korvparet prompt skulle ha korv just när jag hade bråttom. En del människor lyckas alltid förpesta mitt liv. När tåget passerar springer jag raka vägen hem och hinner in lagom för att se att perioden redan börjat. Jag tror det hade gått två minuter.

Så att jag inte är världens mest bittra människa, det är verkligen ett under.

När det ingår i undervisningen att man lyssnar på The Hives så känns det riktigt bra faktiskt. Morgonen blir inte så tung då, så att säga. Förmiddagen ägnades åt radio och på eftermiddagen var det bilden som var i centrum. Något som den inte riktigt får utrymme att vara ibland, tyvärr. 

I morgon är det ingen undervisning. Tid för egna studier alltså. Jag tänkte passa på i kväll att göra lite research och förbereda inför en intervju. Då kan jag viga hela morgondagen åt att genomföra intervjun och därefter skriva den artikel som ligger till grund för vår stora uppgift. Den är tillsammans med två stora tentor avgörande för betyget. Sedan ska jag hinna med en massa läsning av litteraturen också. Kvällen lutar åt att göra något med klassen eller eventuellt umgås med min bittra maskrosvän.

Och i kväll då? Ja, vad kan jag tänkas göra från klockan 19.00 och framåt? Det är verkligen nedräkning nu!

Nu var det dags igen. Tidigare år har jag ju inte haft någon framgång så i år tänkte jag prova en ny strategi. Jag ska sluta höja MODO till skyarna och tippa dem i toppskiktet av tabellen. I år blir det andra bullar. Givetvis hoppas jag att det ska bli ett trendbrott som ger mig fel.

Så här tippar jag att grundserien slutar:

1. HV71
2. Färjestad
3. Skellefteå
4. Djurgården
5. Frölunda
6. MODO
7. Linköping
8. Timrå
-------------
9. Brynäs
10. AIK
-------------
11. Luleå
12. Södertälje

Detta är precis som vanligt hur jag tror seriespelet slutar. Vilket lag som tar hem Le Mat blir en senare fråga. Och precis som vanligt så är det urbota svårt att tippa och ett smärre pill att få ihop hjärna och hjärta till en kristallklar spåkula.

HV71:
Att inte hålla HV71 som favorit till att bli grundseriens segrare är svårt. De har ju allt. Men jag tror också på FBK och har gång på gång tänkt hålla dem som största favoriten. Men HV71:s lag känns för bra, hur stark känslan än är som säger FBK. I HV finns en stenhård stomme som inger trygghet. Spelarna ser inte bara enskilt bra ut på papper utan är ett lag. Här finns bredd och spets - i mängder. Enda lilla osäkerhet är väl möjligen målvaktssidan, om man vill vara petig.

Färjestad:
Om FBK värvar (vilket jag antar att de kommer att göra) en bättre målvakt kommer jag att bli än mer sugen på att hålla dem som etta. Fast nej, nu blir det så här jag tippar, oavsett om de så skulle värva en ung Patrick Roy. Andraplatsen känns i alla fall given för vargarna, och även om jag så klart hoppas på guld till MODO så tror jag starkt på FBK när väl slutspelet drar igång. Backbesättningen är enormt bra och hemvändarna kommer att ge energi till tusen.

Skellefteå:
Jag har underskattat dem år efter år. Den tabben gör jag inte igen. Även här finns backar som kan göra att man som hockeyälskare tvingas byta trosor stup i kvarten. Fast det kanske inte är så troligt när de spelar mot MODO? Då lär det istället bli huvudvärkstabletter som kommer att gå åt när hjärnan grubblat sig vindögd på hur Skellefteås försvar ska kunna spräckas. Anfallsmässigt ser det lite tunnare ut. Men det spelar ingen roll, min känsla är att det blir en tredjeplats ändå.

Djurgården:
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kommer att sakna Marcus Nilsson. Djurgården också, gissar jag. Fast det ska nog gå bra ändå, i alla fall om Marcus Ragnarsson är med. I år är pressen på DIF högre, och målvakterna känns som ett litet frågetecken. Men i övrigt känns laget stabilt och det tror jag räcker till en framskriden placering.

Frölunda:
Det brukar ju tjatas om att MODO är gamlingarnas högkvarter. Ja, i så fall så borde Frölunda och HV vara goda kandidater till att vara med och slåss om det priset. Men visst, så länge de fortfarande håller hög klass så är det klart att det ska vara med ute på isen och styra och ställa. Och det gör de ju. Anfallsmässigt finns väl inget att klaga på i Frölunda och om Johan Holmqvist höjer sig till sin tidigare nivå ser det bra ut även i kassen. Det gäller väl "bara" att skadorna uteblir och att backarna står pall... Och det tror jag.

MODO:
Yes, ni läste rätt! Bara sexa. Och det är alltså genom detta som det ska bli ett trendbrott. I år ska det bli slutspel, och jodå det borde det bli också för nya "tuffa" MODO. Jag utgår ifrån "det kan ju inte bli värre"-mentaliteten och tror stenhårt på våra målvakter. Kvaliteten på backar och forwards känns ganska blandad. Men i år ska det väl ändå vara dags för den där revanschen och nytändningen? Och när veteranerna visar vägen kan väl inte nyförvärven annat än leverera de också. Och då är det vinnande hjulet igång. Gud vad kul det ska bli!

Linköping:
MODO är på väg uppåt sedan senaste säsongernas sorti. Linköping är på väg nedåt. Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac kommer säkert fortsätta skörda framgångar, men inte sett till vad de gjort i klubben tidigare. Nu kommer de stoppas av övriga lag. Och vad finns det förutom dem? Jo, Magnus Johansson förstås och Niclas Hävelid. Men i övrigt så är laget mycket svagare än tidigare. Klart att det finns fler toppar, men bredden saknas. Det kommer att märkas.

Timrå:
Placerar dem här för husfridens skull, eller vad man ska säga. Nej då. Jag tror tattarna tar sig till slutspel nu igen. Med Per-Erik Johnsson (dubbelkollade förstås att namnet blev rätt) har de alla förutsättningar att ta sig dit. Fast just det, man ska ha ett bra lag också. Och ett lag att ställa på isen. Skadade spelare gör inte så stor nytta, det har jag fått höra mer än någon annan. Frågetecken på målvaktssidan som känns svag men i övrigt känns lagbygget smart och jag tror de kommer slita så hårt att de lyckas komma på rätt sida strecket.

Brynäs:
Ett lag som är lite som chips för mig. Jag vet att jag inte borde, men jag kan inte låta bli att tycka om dem. Trots det så räcker det inte till slutspel. Här finns troliga poängplockare i juniorerna och Eero Somervuori och laget tycks krylla av talanger. Backbesättningen känns riktigt stark och det ser spännande ut på forwardssidan. Men målvakterna skulle i alla fall få mig att ligga sömnlös om jag hyste starkare känslor för laget.  

AIK:
I Värmland, bland bönderna, tycks det vara lag på att man ska hata Stockholmslag. Tråkigt, tycker jag. Jag älskar att AIK är tillbaka i elitserien. Och det borde man väl göra om man gillar hockey? I alla fall så ser laget AIK väl tunt ut och jumboplatsen känns nära till hands. Men nej. En bra balans i laget, rutin i tränarduon och stark vilja räcker för att säkra nytt kontrakt.  

Luleå:
Frågetecken, frågetecken. Luleå är ett av de lag som känns svårast att förutspå något om. Det kan bli både himmel eller pannkaka. Jag tror på det sistnämnda. Missen från i fjol borde inte upprepas, men jag tror inte att Luleå har ett tillräckligt starkt vapen defensivt för att klara sig bättre än under fjolåret.

Södertälje:
Snaaark. Nej då, så illa är det inte. I Södertälje finna en del intressant. På målvaktsfronten ser det inte ut att vara någon större fara och i laget finns flera spelare som kan komma att bli bra. Men det är alldeles för mycket som ska klaffa, och det lär det inte göra.

Spelare jag kommer att hålla ögonen extra mycket på (utöver MODO förstås):
Peter Nolander; AIK, Anton Lander; Timrå, Sebastian Erixon; Timrå, Oscar Steen; AIK, Mikael Johansson; Färjestad, Andreas Molinder; Linköping, Calle Järnkrok; Brynäs, Adam Almqvist; HV71, Marcus Krüger; Djurgården.

Och i år hoppas jag att slippa Majks standardkommentar "Men är du dum eller?! Du tippar alltid Skellefteå i botten. Har du ens brytt dig om att använda hjärnan?" Märk väl hur jag i år tror att Skellefteå kommer sluta högt upp i tabellen.

Tidigare års spådomar:
Elitserien 2009/2010

Elitserien 2008/2009

Elitserien 2007/2008

Mer utförligt om MODO kommer i morgon. Det är ju då det drar igång!

Jag fyller år 30 september. Det hoppas jag att alla vet. Men nu har jag stött på ett problem. Den här dagen spelar MODO mot Timrå. Hurra, kan man tycka. Men nej. För dagen efter har jag tenta. Jag ska alltså viga min födelsedag åt att tentaplugga och då undrar jag hur det ska fungera att åka upp till Övik och se matchen?

Går det att flytta matchen så vore det väldigt bra. För att flytta tentan, det är nog stört omöjligt.

I övrigt? Har just slängt i mig tacos till lunch. Finns ingen hejd på hur god tacos jag kan göra! Innan lunch har vi haft föreläsning med mannen med stort utropstecken. På dagordningen stod bland annat punkterna:
*Allt är möjligt. Även att ringa Bill Gates eller Olof Palme (ja, eller där ändrade sig mannen med stort utropstecken och sa att det hade varit möjligt om Palme fortfarande levde)
*Lill-fredag. Lite förmaningar och ett varningens finger för journalisternas lill-fredag, lill-lördag, fredag och lördag 
*Att alla vill prata. Bara man ger dem chansen att verkligen göra det.

Egentligen skulle mannen med stort utropstecken ha pratat om tidningars upplagor, men eftersom det var lill-fredag så tyckte han att vi skulle ta det en annan dag istället. Man måste ju ha roligt! 

Nu ska jag studsa tillbaka till skolan för dagens andra föreläsning och därefter blir det grupparbete. I kväll ska jag surra politik med Fröken Bitter (som försöker hetsvärva väljare via sin blogg...?), se Idol och försöka krysta fram hur jag tror elitserien slutar. Jag har ju svårt för att tippa men försöka duger.

Om en vecka är det ju den stora dagen. Nix, jag syfter inte på elitseriepremiären. MODO startar ju som bekant redan på torsdag. Jag syfter förstås på att det är dags att rösta (om man nu inte redan gjort det).

Jag läste ett förslag där Per Sundgren föreslår att alla som röstar ska få ett skatteavdrag på 500 kronor. Det var länge sedan jag ramlade av stolen och slog mig så hårt. Herregud, det är ju inte klokt! Jag har aldrig förstått grejen med att folk ska mutas i väg och rösta. Varför det? Är man så ointresserad så kan man väl sitta hemma. Att bara gå dit för att vara "duktig" eller inkassera pengar för att sedan rösta på vad-som-helst är inte min melodi.

Röstar - det gör man för sin egen skull. Att bry sig om sin framtid borde ligga i det egna intresset även utan att få betalt för det. Att gå och rösta och sedan säga "Nu har jag varit duktig som varit och röstat" är lite samma sak som att du bantar genom att spara in på kalorier hela dagen, springa en mil och sedan vräka i dig en chipspåse framför Idol "för att du varit så duktig". Okej, nu vet både jag och ni att jag är ett typexempel på just det där med att anse mig vara vara duktig nog att "vara värd" chips. Men det är ju faktiskt ett bakvänt tänkande. Och själva poängen är att det ju faktiskt inte fungerar.

Givetvis är det bra ju fler som säger vad de tycker. Men när många av dem inte ens vet vad de tycker? Vad är då meningen med att de ska mutas till att rösta? Vansinne. Intressant är ju också vart det tänkta skatteavdraget på 500 kronor ska komma ifrån? Ska de tas från de där skattepengarna som är tänkta att gå till att förbättra för våra sjuka och äldre? Ja, det låter ju fint.

Själv skulle jag gladeligen betala 500 kronor för att rösta. Men nej, givetvis är inte det något jag tycker ska införas. Och då syftar jag så klart inte på att det vore synd om jag fick 500 kronor mindre i plånboken. Jag menar förstås att även en sådan idé skulle vara förödande för demokratin.

Inredningen i lägenheten har sakta och osäkert börjat ta form. Häromdagen fick jag hem en jättesöt lampa att ha till mitt tänkta nattduksbord och ett påslakan som passar in i mitt shabby chic-tänk.


                                                                                                                                   Bilder: Jotex

Priserna var studentvänliga. I alla fall med 50 procents rabatt. Förstår ni vilken lågprisjägare jag är? Det är kanske svårt att tänka sig, men så är det. Påslakanet gick på 49 kronor. Ja, som hittat. Lampan kostar normalt 299 kronor men med halva priset på dyraste varan blev det ett kanonpris.

Tänk att en så "manlig" tjej kan vara så jävulskt tjejig. Nu kanske vi kan kontatera det en gång för alla - att jag faktiskt är en alldeles lagom perfekt blandning. Liksom det bästa från båda sidor. Nu: Fira MODOs seger med lite choklad och förstås plugga.

Nu får det vara nog. Jag tänker inte leva länge till utan hål i öronen. Ursäkterna får jag lägga undan, för nu har jag köpt sex par örhängen. Den här gången ska jag inte ge bort dem - nu ska de användas i Sveriges sötaste öron.

H&M är ju bra grejer, precis som vanligt.


                                                                                                                                      Bilder: H&M

Vem följer med mig och håller mig i handen när jag blir hålad?

Nu ska jag plugga (lördagskvällen till trots) och invänta order om att bege mig utåt för att äta mat. Trevlig kväll!

P.S Nej, det blev inget spöstraff i går. Det blev mer beröm och morot än piska. Och ni som sagt "Ja, det visste jag väl. Du säger ju alltid att det gick dåligt och så blir det skitbra" - tack! Tack för att ni tror på mig. D.S

P.S 2 Grattis världens bästa Ems som fyller år i dag! Puss på rumpan och hoppas Ben & Jerrys sitter som en smäck. D.S 

Ja, det är världens viktigaste fråga för mig. Den ska snurra i min skalle dygnet runt jämt och ständigt.

Men dagens uppgift gick inte bra, trots att jag låter "Vad är grejen?" ta all tänketid. Har just ätit lunch och ska snart i väg på två föreläsningar. Dötiden här emellan ägnar jag åt att bryta ner mig själv mentalt för den kassa artikel jag skrev förut. Förmiddagen har nämligen ägnats åt en nyhetsövning som jag kommer att gräma mig över i säkert fem år. Övningen i sig var jättebra. Lärorik, nyttig, intressant och rolig.

Men jag fick inte till det. Jag hittade liksom inte grejen, och jag skrev en skitartikel som jag inte är nöjd med. Jag kan ju bättre, så varför blev det inte åtminstone okej? Visst händer det att man inte alltid (snarare sällan...) blir helnöjd med det man skriver. Men nu är det verkligen ett sådant fall där jag vill göra om helt och hållet. Ett sådant fall där jag vet att jag inte alls levererat eller kommit upp till min nivå. När man lämnar in och känner att man redan sakligt kan redogöra för tre stora tabbar och en rad tråkfel. Och till råga på allt ett stavfel. Va! Jag borde ha gjort det bättre, helt enkelt. 

Ja, jag är en aning besviken på mig själv just nu. I morgon väntar redovisning med opponering på andras artiklar. Då får vi också lärarens kommentarer på vår egen. Piska/morotmentaliteten blir nog snarare till spöstraff... Men jag behöver kritik. För jag vill lära mig.

Och nu rycker jag upp mig. Det är ju trots allt bättre att veta vad man gjort fel så man förstår hur man ska förbättra sig, än att förbli dum. Och att släppa dåliga grejer är ett måste för att man ska bli bättre.

I går hade vi en jättetrevlig eftermiddagskväll med klassen men vissa av oss gick förstås hem tidigt för att hinna se slutet av fotbollen. Ibland är det faktiskt sjukt svårt att prioritera, men i morse när jag gick upp så kände jag att det nog var en bra idé ändå att knalla hem tidigt. Kvällarna med det sköna gänget blir ju fler... Skitsamma att jag är råyngst och inte ens hade åldern inne egentligen. Det funkar bra ändå.

Vad som funkar sämre är slutet på sagorna. Man kan lätt vilja lägga sig ner och dö över att världen inte är som i filmerna. Så skulle det ju vara. Ni vet The Kinks kungliga textrad "I wish my life was a non-stop hollywood movie show, a fantasy world of celluloid villains and heroes, because celluloid heroes never feel any pain. And celluloid heroes never really die" som är sanning personifierad.

I morgon kommer mina tankar vara hos Fröken Bitter. I morgon är det dags för det hon bävat för. I morgon kommer en av världens finaste hästar att galoppera in i Trapalanda. Och hur mycket man än vet att det handlar om hästens bästa så gör det lika ont i alla fall. Jag lider med Bitterdamen och önskar att hon slapp det här. För det känns så orättvist. Det är ett jävla skitslut. Så här skulle det inte vara. Sagan skulle ju sluta lyckligt. Men sorg är kärlekens pris, och vi får försöka leva med det.  


                                     Ta hand om Ruter Ess och Ligisten, fina Moro!

Nya bekantskaper brukar tycka att jag har en tendens att bli pessimistisk. Och flera av mina älskade vänner lever kvar i den synen och vi brukar skämta om min påstådda bitterhet. Inte för inte som jag kommer så bra överrens med Fröken Bitter...

Men sedan brukar Murke berätta för dem att Morran är den mest optimistiska och positiva personen som finns. Då kan man i och för sig bli lite rädd och undra vad Murke har för folk i sin omgivning och hur svart syn de stackarna har på världen, men nej. Det är nog till stor del sant det lilla Murke säger. Jag är en grymt optimistisk person och jag är väldigt lätt att göra glad. Ja, rent av hellycklig.

Här är några exempel på sådant som gör mig till den lyckligaste tjejen i världen:

• När Spotifys shuffle-funktion levererar världens bästa låtar bara så där. Lite magiskt. Mycket undebart!
• Introt till How the west was won - Familjen Macahan
• När mina favoritlag vinner
• Att se Kung Forsberg spela hockey
• (Övrig bra hockey gör mig också mäkta rörd och lycklig)
• Roadtrips med bra musik och kära vänner
• Att vinna (oavsett om det är TP, hockey, kubb, TV-spel eller vem som inte ska behöva diska)
• När någon ordnat en mysig hemmakväll eller liknande "bara för att"
• Fiskbullar
• Finkamma marknaden och köpa potentiella turtrosor...
• ...och sedan märka att de ÄR äkta turtrosor!
• Mysa framför MacGyver eller liknande högklassig TV-serie alternativt Disney eller Astrid Lindgren
• Mammas mat
• Att bli utmanad och få lära mig något nytt
• När det finns två likadana strumpor så man kan glänsa lite med att komma matchad och klar
• Kvalitetshäng, det vill säga vad som helst med eliten. Hockey, bio, surrkväll, utgång, fikamaraton, gå ut och äta, godismaraton, promenad... Vad som helst bara mina nära och kära favoriter är med
• När en gammal vän hör av sig igen och vill ge mig en ny chans
• Gunvald Larsson i högform
• Diskutera, surra, prata a´la vända och vrida på allt och inget
• Busiga och lekfulla djur
• När någon/något luktar (doftar...) gott!
• Rulla in med tåget i Arvika och veta att jag ska få träffa världens bästa familj
• Rulla in med tåget i Sundsvall och veta att jag ska få träffa en av världens bästa vänner
• Beröm, smicker och komplimanger (nej, jag skulle aldrig erkänna det face to face men ni vet lika bra som jag att jag spinner som en katt)
• Nyutkommet nummer av diverse tidningar jag läser regelbundet
• Besök på H&M
• Ett lyckat dressyrpass (eller för den delen: fem lyckade sekunder!)
• När en artikel sitter som en smäck och blir superbra
• Sourcream and onion chips med dipp och Pepsi Max
• Rea (spelar ingen roll vart, bara det är någon form av rabatterat pris så går jag igång)
• När jag återigen inser att choklad är bästa botemedlet mot mensvärk.

Ni ser. Inte så svårt att uppnå va? Så om ni tar varandra i hand och börjar beta av punkterna (kanske redan i morgon?) så blir det ju en helgrym dag. Tack på förhand!

/Morran

Oj vilken skräll. Gick in på Gina Tricot och det blev som så många gånger förut. Jag hamnade i beslutsångestkoma och när jag kände hur svetten dröp så ryckte jag åt mig två tröjor istället för en av dem. Skulle egentligen ha bara en av de här två. Men jag kunde inte bestämma mig, så jag valde att låta båda följa med hem.

Älskar de här färgkombinationerna och är ju ett fan av collegetryck och sweatshirts så jag tror de här kommer bli två nya vardags- och mysfavoriter. För att inte tala om hur perfekta de är som ridtröjor. Om man nu hade någon häst.

I övrigt då? I dag har det varit föreläsning om massmedierätt och tryck- och yttrandefrihet samt datorintroduktion. Blev alltså ett kärt återseende med Mac! Nu sitter jag och undrar vad jag ska ta itu med först. Plugga, bära ut saker till förrådet eller äta glass? Tror jag tar det i omvänd ordning.

Har läst en massa kurslitteratur i dag och i går. Massmediebibeln ska jag hinna läsa ut i kväll så jag kan komma igång med nästa bok sedan. Känns som att jag har en bra struktur på mitt läsande. Förutom att läsa så ska jag skriva en mindre intervju och när det är gjort kan jag ta det lugnt och känna att jag är bra med.

I går var jag ledig men ägnade ändå dagen åt pluggande. Läste kära massmediebibeln och om intervjujuteknik. Dessutom hade jag storrensning av garderoben. Eller ja, jag hann med 75 procent kan man säga. Tyckte ändå att jag skötte mig väl godkänt med tanke på mitt hamsterbeteende och grava svårigheter att stoppa undan saker.

Men skolan då? I torsdags lyssnade jag på en väldigt intressant föreläsning om Västbanken. Två timmar flög bort och kändes alldeles för kort och jag ville veta mer, mer, mer. Vi har en skrivuppgift där vi ska skriva om ett valt tema och jag funderar på att välja just detta. Men jag får se, är också lite sugen på sociala medier...

Förresten så vann jag inte när vi körde nutidsorientering på en föreläsning. Meningen enligt vår lärare var att visa oss hur viktigt det är att vara allmänbildad, hänga med och ha känsla för vad som händer i världen. Ja, kanske det. Men främst är meningen att vinna! Så nu måste jag öka på mitt tidningsläsande ytterligare.

Nu funderar jag på att gå in till stan innan jag sätter igång pluggpass två. Känns som att jag är i behov av att bränna lite pengar... Med betoning på lite, dock. MODO spelar visserligen mot Brynäs just nu så jag kanske väntar tills matchen är slut så slipper jag gå runt och oroa mig över det.

Jaha, Timrå vann. Matchen slutade 4-2 och Fröken Bitter och Timråtattaren betedde sig som yra höns och tycktes fira som om det var ett SM-guld de vunnit. Själv tog jag förlusten med ro. Som jag sagt tidigare har jag inget emot förluster på försäsongen. Då ska det ju inte gå så bra.

Men däremot får intensiteten gärna höjas några snäpp hos MODO. Det ser stundtals lite segt och även rörigt ut. Sett till hela matchen så hade Timrå det mesta av spelet (och farten!) och såg vassast ut. MODO hade några stunder under matchen som de hade mesta av spelet i offensiv zon och pressade Timrå hårt. Då kom också chanserna på löpande band, men som sagt var det också många gånger det såg segt ut. 

Matchens behållning var (förutom sällskapet förstås! Trots att de är Timråtattare så gillar jag dem massor) de snygga målen. Mycket kryssträffar och delikatesser. I övrigt var det ganska bra tempo i början, men sedan mattades det av och tredje perioden var ett sömnpiller. Bäst? Att man kanske inte ska behöva ligga sömnlös på grund av målvaktsproblem. Nicklas Dahlberg såg riktigt bra ut. Visst, fyra insläppta mål skvallrar kanske om annat, men han var skymd och ska inte lastas för dem. Han agerade säkert i kassen och ingav förtroende och hopp.

Nu ska jag läsa massmediebibeln och sedan sova. Föreläsning om Västbanken i morgon!