En narcissistisk dröm
På torsdag ska jag hem till Arvika Big City igen och det innebär en lång tågresa. Som narcissist så finns det väl knappast något mer tillfredsställande än att åka tåg i åtta timmar? Nästan ett halvt dygn som man sitter och konstant ser på sig själv genom fönsterrutan. Ingen som avbryter en från den trevligaste sysslan man vet. Ja, jag bokar alltid fönsterplats.
Både jag och Fröken Bitter kvalar in på listan över Sveriges största linslusar, så av alla de bilderna vi tog i Turkiet var merparten förstås på oss själva. Några andra lyckades också fastna på bild, men det var förstås ett undantag. Här kommer sista bilduppdateringen:
Kan också rapportera om att hela jag är ett enda stort blåmärke efter den där resan. Tycker min kropp är klen och elak.
---
Varför, varför, varför? Du hade älskat att få höra om Alanya och James Dean. Jag saknar dig så mycket! ♥
Både jag och Fröken Bitter kvalar in på listan över Sveriges största linslusar, så av alla de bilderna vi tog i Turkiet var merparten förstås på oss själva. Några andra lyckades också fastna på bild, men det var förstås ett undantag. Här kommer sista bilduppdateringen:
Kan också rapportera om att hela jag är ett enda stort blåmärke efter den där resan. Tycker min kropp är klen och elak.
---
Varför, varför, varför? Du hade älskat att få höra om Alanya och James Dean. Jag saknar dig så mycket! ♥
Fler bilder från Alanya
Tar man över 700 bilder så bör man väl visa upp en hel hög också. Naturbilder är förstås ett måste att visa mer av. Alanya var vackert! (Och det vill jag att ni ska veta att jag säger med viss förvåning. Jag trodde ju inte det fanns andra platser än Jössefors som är vackra...)
Jag och Fröken Bitter, med flera, var förstås också vackra! Men nu har min fot somnat på grund av den här bilduppladdningen, så vi kör de bilderna i morgon istället. Nu ska jag färdigställa en analysuppgift inför morgondagen. Adios!
Världens godaste chips finns i Alanya
En ordentlig bildrapportering tror jag krävs. För ja, så bra var faktiskt Alanya.
Och inte var det några problem med maten heller. Funkade jättebra.
Vi tävlade om vem som hade längst tunga. Bitterdamen gjorde ett seriöst försök, men utan någon större ansträngning tog jag enkelt hem segern – Gene Simmons och jag är ju släkt. Trots att Bitterdamen sedan tränade hela kvällen så blev hon aldrig någon värdig motståndare.
Alla tjejer ska ha en hjälte. Nu när Kung Forsberg inte kunde agera supermannen så fick Sulan vara hans stand-in. Och det gjorde han så bra att han till och med var värd chips! Då insåg Fröken Bitter att det var nära ögat och drog mig åt sidan och sa: "Tänk dig för nu! Gift dig inte med honom, turkisk bröllopstårta är jätteäcklig!"
"Vad är det där?" undrade jag. "Ser du inte att det är ett sjölejon" sa Fröken Bitter. Ja, såklart det är. Hon kan så mycket den damen.
Finnarna Ilana och Sebastian var så bra att de kvalade in på min lista över favorit-finnar. Tvåa direkt efter Teemu Selänne är ett högt betyg!
Cold as ice? Robert Pattinson ringde igen och fortsatte tjata om att ha mig som sin vampyrfru. Jag tackade återigen nej eftersom jag inte är något fan av blod.
Murke har alltid sagt att det inte är bra att ha fiskar i skålar. Jag har alltid undrat vad de då är till för, skålarna alltså, men nu har jag fått svar på det. Väldigt smidigt!
"Varför gör du sådär jämt?" frågade Bitterdamen surt. "För att jag är snygg", försökte jag. "Men det är du inte!" fräste Bitterdamen. Nehej.
Malin, Fanny och Sandra. Bästa svenskorna som bor i Alanya!
Jag tror nog att alla förstod varför alla tjejer flockades på Restaurang Picasso för att äta lunch och middag, se hockey och dans, förfesta och sedan få gratis skjuts till hamnen.
Gött fick agera min hockeyrapporterare och skötte den servicen riktigt bra, även om han inte fattade att Kung Forsberg är mer gud än den där gamla föredettingen Allah.
Ja, inte var det konstigt att jag vaknade upp mitt i natten av mardrömmar.
Sjölejonet rör sig som en gasell i vattnet. Jag surade över att förlora 15 meter bröstsim och gick upp och var bitter istället. Sjölejonet for runt i vattnet och avnjöt sin seger.
På väg till stranden iförd en av de två t-shirts jag fick hemskickade av någon anonym. Från vem? Undrar fortfarande. Den som studerar bilden noggrant kan också se hur mina fötter ser ut. Vanställda? Missbildade? Något är det minsann som är fel.
En bild på en turkisk mack – och en svensk tjej - måste man ju ta!
"You will never walk alone" sa jag till Mr Liverpool och då ville han visa sin bil. Därefter ville han, som av en slump, visa alla fina klänningar han sålde. Jag sa att jag inte ville ha någon, men han envisades. Till slut ljög jag och sa att jag höll på United, och då slapp jag köpa en klänning. Bra!
Mycket ont kan man säga om Fröken Bitter, men pyssla om en, det kan hon. Hon dukade fram, handlade, matade mig och sjöng godnattsagor. Inte illa. Mitt livsheroin i dumbass-förpackning. Älskar det lilla monstret. ♥
Fler bilder kommer i morgon. Kanske till och med satsar på ett vackrare urval då.
Och inte var det några problem med maten heller. Funkade jättebra.
Vi tävlade om vem som hade längst tunga. Bitterdamen gjorde ett seriöst försök, men utan någon större ansträngning tog jag enkelt hem segern – Gene Simmons och jag är ju släkt. Trots att Bitterdamen sedan tränade hela kvällen så blev hon aldrig någon värdig motståndare.
Alla tjejer ska ha en hjälte. Nu när Kung Forsberg inte kunde agera supermannen så fick Sulan vara hans stand-in. Och det gjorde han så bra att han till och med var värd chips! Då insåg Fröken Bitter att det var nära ögat och drog mig åt sidan och sa: "Tänk dig för nu! Gift dig inte med honom, turkisk bröllopstårta är jätteäcklig!"
"Vad är det där?" undrade jag. "Ser du inte att det är ett sjölejon" sa Fröken Bitter. Ja, såklart det är. Hon kan så mycket den damen.
Finnarna Ilana och Sebastian var så bra att de kvalade in på min lista över favorit-finnar. Tvåa direkt efter Teemu Selänne är ett högt betyg!
Cold as ice? Robert Pattinson ringde igen och fortsatte tjata om att ha mig som sin vampyrfru. Jag tackade återigen nej eftersom jag inte är något fan av blod.
Murke har alltid sagt att det inte är bra att ha fiskar i skålar. Jag har alltid undrat vad de då är till för, skålarna alltså, men nu har jag fått svar på det. Väldigt smidigt!
"Varför gör du sådär jämt?" frågade Bitterdamen surt. "För att jag är snygg", försökte jag. "Men det är du inte!" fräste Bitterdamen. Nehej.
Malin, Fanny och Sandra. Bästa svenskorna som bor i Alanya!
Jag tror nog att alla förstod varför alla tjejer flockades på Restaurang Picasso för att äta lunch och middag, se hockey och dans, förfesta och sedan få gratis skjuts till hamnen.
Gött fick agera min hockeyrapporterare och skötte den servicen riktigt bra, även om han inte fattade att Kung Forsberg är mer gud än den där gamla föredettingen Allah.
Ja, inte var det konstigt att jag vaknade upp mitt i natten av mardrömmar.
Sjölejonet rör sig som en gasell i vattnet. Jag surade över att förlora 15 meter bröstsim och gick upp och var bitter istället. Sjölejonet for runt i vattnet och avnjöt sin seger.
På väg till stranden iförd en av de två t-shirts jag fick hemskickade av någon anonym. Från vem? Undrar fortfarande. Den som studerar bilden noggrant kan också se hur mina fötter ser ut. Vanställda? Missbildade? Något är det minsann som är fel.
En bild på en turkisk mack – och en svensk tjej - måste man ju ta!
"You will never walk alone" sa jag till Mr Liverpool och då ville han visa sin bil. Därefter ville han, som av en slump, visa alla fina klänningar han sålde. Jag sa att jag inte ville ha någon, men han envisades. Till slut ljög jag och sa att jag höll på United, och då slapp jag köpa en klänning. Bra!
Mycket ont kan man säga om Fröken Bitter, men pyssla om en, det kan hon. Hon dukade fram, handlade, matade mig och sjöng godnattsagor. Inte illa. Mitt livsheroin i dumbass-förpackning. Älskar det lilla monstret. ♥
Fler bilder kommer i morgon. Kanske till och med satsar på ett vackrare urval då.
Inte lätt att vara svår
Efter en vecka i det molniga Alanya så ska stället förstås bedömas och få ett väl genomtänkt omdöme. Vi tar en deluxe-version.
Morran hissar:
The Doors! Turkarna ogillade den här nattklubben starkt, men vi svenskar och övriga turister var överlyckliga. Äntligen lite vanlig, och bra, musik!
Restaurang Picasso. Fröken Bitter tyckte maten var alldeles delikat, och visst, det var den säkert. Jag brydde mig dock mer om det faktum att det alltid fanns toapapper på toaletten, att drinkarna var gratis och att vi fick bästa hockeybordet. Och så sällskapet också, förstås. Det kvalar in på listan det också.
Att det var så billigt! Helt sjukt att turkarna är så snälla att de säljer äkta Louis Vuitton, Chanel och liknande. Bästa kvalitet lovade de också, och varje gång erbjöds vi speciellt pris bara för oss. Väldigt gulligt! Enda slutsatsen man kan dra av detta är ju att turkarna är världens snällaste människor och att det inte finns någon hejd på deras vänlighet. Och jag som var så rädd innan vi åkte dit att allt var gjort av barn. Barn som ju inte har känsla för kvalitet... Men så var det ju inte, förstås. Det lovade försäljarna.
Naturen. Utsikten över hela Alanya från borgen var helt underbar. Det kändes som att man aldrig ville åka därifrån (men det gjorde vi ändå, för vi skulle se hockeyn).
Att alla var så tillmötesgående. Ville vi se hockeyn så fick vi se hockeyn. Ville vi på The Doors så blev vi skjutsade och eskorterade dit. Ville vi se dem dansa så fick vi se dem dansa. Ville vi inte ha en till drink så fick vi det i alla fall - ifall vi skulle ångra oss. Alltid skönt med folk som tänker ett steg längre!
Vårt hotell. Okej, kanske inte allt. Men det som var bra var tillräckligt bra för att väga upp allt.
Morran dissar:
Turkarnas musiksmak. Okej, Lady Gaga var vi överrens om. Rihanna kan jag också lyssna på. Men resten? En massa konstigheter som var allt annat än bra. Hey Macarena var ändå den bästa, och den lyssnade jag på när jag var tio år. Med andra ord har det alltså inte hänt mycket i Turkiet de senaste åren.
Frågorna. Allt det där som är för privat och sedan de jobbiga utfrågningarna om det var vår första dag i Alanya trots att det var dag sju. "Det ser så ut på er" sa turkarna och syftade på min blekhet. Nä, det spelar ingen roll att jag befinner mig på varmare breddgrader i en vecka, jag förblir vit alternativt snyggt grisrosa. Jag tackar solskyddsfaktor 30 för att jag blev just vit och rosa istället för tokröd.
Det överdrivna hälsandet. Okej, jag accepterar att det ska kindpussas, kramas och tas i hand. Men inte flera gånger bara för att man går förbi samma väg inom loppet av typ en timme? Inte konstigt att jag blev sjuk.
Djursynen. Det var en plåga att se alla smala och halta katter som gick omkring på gatorna och betraktades som skadedjur. Eller de halta hästar som såg apatiska ut och travade asfalten fram hela tiden.
Ljuden Fröken Bitter hade för sig. Var det inte hennes avskyvärda godnattsånger så var det fisarna. "Kanonen är laddad!" sa hon. Jag ville dö varje gång. Fattar dessutom inte det där riktigt. I min värld fiser inte tjejer. Varför ska folk förstöra min rosa fina drömvärld? Sluta!
Slisket och för-på-andet. Och alla restaurangägare som tvingade oss att lova att komma till just dem. Det var helt omöjligt att ta sig därifrån och det slutade med att vi tvingades ta långa omvägar för att slippa passera Lurendrejaren, Trollkarlen och Hockeynissen. Jobbigt.
Ja, nu har jag fått med det mesta. Fröken Bitter får fylla på om hon kommer på något. Betyg: 4 av 5 Morr!
Bildrapportering kommer i morgon! Nu vill Spotify att jag ska lyssna på The Kinks, och då är det ju ingen idé att börja bråka och vilja sova. Därför lyssnar jag ett tag till och försöker skriva en caselogg. Förresten, finns det ingen funktion så man kan söka i sin egen Spotify-lista?
Morran hissar:
The Doors! Turkarna ogillade den här nattklubben starkt, men vi svenskar och övriga turister var överlyckliga. Äntligen lite vanlig, och bra, musik!
Restaurang Picasso. Fröken Bitter tyckte maten var alldeles delikat, och visst, det var den säkert. Jag brydde mig dock mer om det faktum att det alltid fanns toapapper på toaletten, att drinkarna var gratis och att vi fick bästa hockeybordet. Och så sällskapet också, förstås. Det kvalar in på listan det också.
Att det var så billigt! Helt sjukt att turkarna är så snälla att de säljer äkta Louis Vuitton, Chanel och liknande. Bästa kvalitet lovade de också, och varje gång erbjöds vi speciellt pris bara för oss. Väldigt gulligt! Enda slutsatsen man kan dra av detta är ju att turkarna är världens snällaste människor och att det inte finns någon hejd på deras vänlighet. Och jag som var så rädd innan vi åkte dit att allt var gjort av barn. Barn som ju inte har känsla för kvalitet... Men så var det ju inte, förstås. Det lovade försäljarna.
Naturen. Utsikten över hela Alanya från borgen var helt underbar. Det kändes som att man aldrig ville åka därifrån (men det gjorde vi ändå, för vi skulle se hockeyn).
Att alla var så tillmötesgående. Ville vi se hockeyn så fick vi se hockeyn. Ville vi på The Doors så blev vi skjutsade och eskorterade dit. Ville vi se dem dansa så fick vi se dem dansa. Ville vi inte ha en till drink så fick vi det i alla fall - ifall vi skulle ångra oss. Alltid skönt med folk som tänker ett steg längre!
Vårt hotell. Okej, kanske inte allt. Men det som var bra var tillräckligt bra för att väga upp allt.
Morran dissar:
Turkarnas musiksmak. Okej, Lady Gaga var vi överrens om. Rihanna kan jag också lyssna på. Men resten? En massa konstigheter som var allt annat än bra. Hey Macarena var ändå den bästa, och den lyssnade jag på när jag var tio år. Med andra ord har det alltså inte hänt mycket i Turkiet de senaste åren.
Frågorna. Allt det där som är för privat och sedan de jobbiga utfrågningarna om det var vår första dag i Alanya trots att det var dag sju. "Det ser så ut på er" sa turkarna och syftade på min blekhet. Nä, det spelar ingen roll att jag befinner mig på varmare breddgrader i en vecka, jag förblir vit alternativt snyggt grisrosa. Jag tackar solskyddsfaktor 30 för att jag blev just vit och rosa istället för tokröd.
Det överdrivna hälsandet. Okej, jag accepterar att det ska kindpussas, kramas och tas i hand. Men inte flera gånger bara för att man går förbi samma väg inom loppet av typ en timme? Inte konstigt att jag blev sjuk.
Djursynen. Det var en plåga att se alla smala och halta katter som gick omkring på gatorna och betraktades som skadedjur. Eller de halta hästar som såg apatiska ut och travade asfalten fram hela tiden.
Ljuden Fröken Bitter hade för sig. Var det inte hennes avskyvärda godnattsånger så var det fisarna. "Kanonen är laddad!" sa hon. Jag ville dö varje gång. Fattar dessutom inte det där riktigt. I min värld fiser inte tjejer. Varför ska folk förstöra min rosa fina drömvärld? Sluta!
Slisket och för-på-andet. Och alla restaurangägare som tvingade oss att lova att komma till just dem. Det var helt omöjligt att ta sig därifrån och det slutade med att vi tvingades ta långa omvägar för att slippa passera Lurendrejaren, Trollkarlen och Hockeynissen. Jobbigt.
Ja, nu har jag fått med det mesta. Fröken Bitter får fylla på om hon kommer på något. Betyg: 4 av 5 Morr!
Bildrapportering kommer i morgon! Nu vill Spotify att jag ska lyssna på The Kinks, och då är det ju ingen idé att börja bråka och vilja sova. Därför lyssnar jag ett tag till och försöker skriva en caselogg. Förresten, finns det ingen funktion så man kan söka i sin egen Spotify-lista?
På fredag bär det av till Alanya!
En veckas "semester" ska bli helt galet underbart. Är det något jag och Fröken Bitter behöver så är det lite avkoppling, värme och tid för roligheter.
Vi ska bo på hotellet Azalea. Verkar helt okej och bara det inte är knallgula tapeter så är jag nöjd. Bilder: Detur
Enda nackdelen med detta är att jag kommer kunna ha minimal koll på hockey-VM och NHL, men för en gångs skull svider det inte mer än att jag kan ruska av mig besvikelsen. Jag resonerar som så att jag nog kommer att klara mig.
Vad som lär svida desto mer är min kropp om inte jag smörjer in mig med solksyddsfaktor allra minst 50, ungefär. Så i morgon får det helt enkelt bli lite reseshopping. Kanske kan slinka med ett och annat i bikiniväg från H&M också, när man ändå är igång med spenderandet? Nu, hästaktiviteter istället för uppladdning inför matchen mot Frankrike.
Enda nackdelen med detta är att jag kommer kunna ha minimal koll på hockey-VM och NHL, men för en gångs skull svider det inte mer än att jag kan ruska av mig besvikelsen. Jag resonerar som så att jag nog kommer att klara mig.
Vad som lär svida desto mer är min kropp om inte jag smörjer in mig med solksyddsfaktor allra minst 50, ungefär. Så i morgon får det helt enkelt bli lite reseshopping. Kanske kan slinka med ett och annat i bikiniväg från H&M också, när man ändå är igång med spenderandet? Nu, hästaktiviteter istället för uppladdning inför matchen mot Frankrike.
Plånboken säger nej till USA, så vi får gå på alternativen
Är grymt sugen på en resa nu i maj. Inget är bestämt ännu, och det är plånboken som styr, så det lutar åt Alanya, Turkiet eller Sunny Beach, Bulgarien. Kan det vara något?
Bilder: Fritidsresor
Står i valet och kvalet om det ska bli en resa nu eller om vi ska ta det i höst när budgeten inte är fullt så tight. Men jag är osäker på om jag kommer ha någon möjlighet att ta ledigt då. Så att åka nu i maj är kanske det bästa valet trots allt? Hm... Veckans dilemma?
---
Åh vad jag hatar att jag hela tiden pysslar ihop godispapper så det ser ut som att det är en godis i där, och sen när jag blir skitglad och hittar en godis så är det bara tomt papper. Bara för att jag redanm ätit upp allt! Grrr! Nåja, ska hämta mig från denna ilskan genom att fortsätta plugga. Adios.
Bilder: Fritidsresor
Står i valet och kvalet om det ska bli en resa nu eller om vi ska ta det i höst när budgeten inte är fullt så tight. Men jag är osäker på om jag kommer ha någon möjlighet att ta ledigt då. Så att åka nu i maj är kanske det bästa valet trots allt? Hm... Veckans dilemma?
---
Åh vad jag hatar att jag hela tiden pysslar ihop godispapper så det ser ut som att det är en godis i där, och sen när jag blir skitglad och hittar en godis så är det bara tomt papper. Bara för att jag redanm ätit upp allt! Grrr! Nåja, ska hämta mig från denna ilskan genom att fortsätta plugga. Adios.
Hur mycket är 385 kronor?
Hur mycket är det egentligen värt?
Jag sitter och kollar sista minuten-biljett till Sundsvall, och om jag skulle åka imorgon skulle det gå på 385 kronor. Egentligen ska jag åka på onsdag, och biljetten är redan betald. Problemet är dock den essä jag ska skriva. Det bästa vore om jag stannade hemma en extra dag och åkte på torsdag istället, och då på sista minuten. Skulle det inte finnas biljetter kvar då kan jag även åka på fredag.
Men 385 kronor är priset det skulle kosta imorgon. En summa som kan bli högre (eller lägre) på torsdag eller fredag. Frågan är om det är värt det? Jag går i så fall back den summan, vilket inte skulle vara bra alls. Å andra sidan får jag tid att skriva min essä...
Herregud, vad jag hatar beslutsångest.
---
Imorgon börjar elitserien på allvar. Dagens matcher får ses som en liten... utfyllnad. Eller nåja. Jag är bara bitter för att jag inte fick se. Jag fick prioritera att skriva essä samt att få 500 kg häst på foten istället för att njuta av hockey. Det är så det är. Huvudsaken är att jag får se MODO visa att guldtakterna sitter i imorgon mot Djurgården.
Nu, åter till pluggandet.
Jag sitter och kollar sista minuten-biljett till Sundsvall, och om jag skulle åka imorgon skulle det gå på 385 kronor. Egentligen ska jag åka på onsdag, och biljetten är redan betald. Problemet är dock den essä jag ska skriva. Det bästa vore om jag stannade hemma en extra dag och åkte på torsdag istället, och då på sista minuten. Skulle det inte finnas biljetter kvar då kan jag även åka på fredag.
Men 385 kronor är priset det skulle kosta imorgon. En summa som kan bli högre (eller lägre) på torsdag eller fredag. Frågan är om det är värt det? Jag går i så fall back den summan, vilket inte skulle vara bra alls. Å andra sidan får jag tid att skriva min essä...
Herregud, vad jag hatar beslutsångest.
---
Imorgon börjar elitserien på allvar. Dagens matcher får ses som en liten... utfyllnad. Eller nåja. Jag är bara bitter för att jag inte fick se. Jag fick prioritera att skriva essä samt att få 500 kg häst på foten istället för att njuta av hockey. Det är så det är. Huvudsaken är att jag får se MODO visa att guldtakterna sitter i imorgon mot Djurgården.
Nu, åter till pluggandet.
VIP på Nöjes
Stockholmsfjollan har fixat VIP-biljetter på Nöjesfabriken imorgon. Med andra ord gratis inträde och gratis buffé, och det skulle kunna bli en kanonkväll med andra ord. Gratis är ju alltid gott, som man säger.
Men, som alltid är det ett men. Jag ska jobba på söndag. Skönt med jobb, men typiskt att det ska sammanfalla med detta. Fjollans idé var att jag skulle strunta i utgång, men i alla fall komma på buffén, och jag har försökt få ihop det. Jag skulle kunna ta mig dit med 15.32-tåget imorgon även om det blir väldigt stressigt med tanke på att hela förmiddagen är vikt åt att köra hö, men tyvärr vill inte vare sig bussar eller tåg sammarbeta med mig. Inget tåg eller buss går hem sent på lördag, och det tidigaste hem på söndag går klockan 13.42, vilket förstås inte fungerar eftersom jag börjar jobba klockan 10.
Surt värre, med andra ord. Med tanke på min hemska ekonomi under sommaren förtjänar jag utgång, och det hade så klart varit ypperligt just nu när det till och med är gratis. Dessutom, som pricken över i, skulle Fjollans sköna blondin komma upp (eller blir det ner?) nu på lördag, och henne hade det också varit ett nöje (tror jag? Man vet ju aldrig med dessa blondiner...) att träffa.
Usch, vad fan ska Nöjes prompt ha sitt nyöppnande just imorgon för? Varför inte nästa helg? Suck, suck, suck.
Ibland, så tycker jag så oerhört synd om mig. Ja, det är helt makalöst faktiskt.
Nu är frågan... Finns någon snäll människa med en förkärlek till mig och att köra bil, som skulle kunna tänka sig hämta mig på Nöjes imorgon? Då skulle jag i alla fall kunna få äta buffé med Fjollan och Blondinen, vilket jag tror skulle vara precis lika galet som själva utgången. Hoho! Min käre far är skyldig mig 995 kronor, och ligger alltså skapligt bra till för att få en förfrågan. Dock bör jag tänka ut ytterligare något mer att ha som hållhake på honom... Och det är svårt med tanke på att mina tankar mest vill fundera på vad för typ av bråck det möjligen är Kung Forsberg opererats för... Kanske ljumskbråck? Nåväl, det kanske inte ens är sanna uppgifter. Man vet ju aldrig. Usch, vad jag spekulerar och funderar. Man skulle ju kunna tro att jag är besatt av Kung Forsberg...
Men, som alltid är det ett men. Jag ska jobba på söndag. Skönt med jobb, men typiskt att det ska sammanfalla med detta. Fjollans idé var att jag skulle strunta i utgång, men i alla fall komma på buffén, och jag har försökt få ihop det. Jag skulle kunna ta mig dit med 15.32-tåget imorgon även om det blir väldigt stressigt med tanke på att hela förmiddagen är vikt åt att köra hö, men tyvärr vill inte vare sig bussar eller tåg sammarbeta med mig. Inget tåg eller buss går hem sent på lördag, och det tidigaste hem på söndag går klockan 13.42, vilket förstås inte fungerar eftersom jag börjar jobba klockan 10.
Surt värre, med andra ord. Med tanke på min hemska ekonomi under sommaren förtjänar jag utgång, och det hade så klart varit ypperligt just nu när det till och med är gratis. Dessutom, som pricken över i, skulle Fjollans sköna blondin komma upp (eller blir det ner?) nu på lördag, och henne hade det också varit ett nöje (tror jag? Man vet ju aldrig med dessa blondiner...) att träffa.
Usch, vad fan ska Nöjes prompt ha sitt nyöppnande just imorgon för? Varför inte nästa helg? Suck, suck, suck.
Ibland, så tycker jag så oerhört synd om mig. Ja, det är helt makalöst faktiskt.
Nu är frågan... Finns någon snäll människa med en förkärlek till mig och att köra bil, som skulle kunna tänka sig hämta mig på Nöjes imorgon? Då skulle jag i alla fall kunna få äta buffé med Fjollan och Blondinen, vilket jag tror skulle vara precis lika galet som själva utgången. Hoho! Min käre far är skyldig mig 995 kronor, och ligger alltså skapligt bra till för att få en förfrågan. Dock bör jag tänka ut ytterligare något mer att ha som hållhake på honom... Och det är svårt med tanke på att mina tankar mest vill fundera på vad för typ av bråck det möjligen är Kung Forsberg opererats för... Kanske ljumskbråck? Nåväl, det kanske inte ens är sanna uppgifter. Man vet ju aldrig. Usch, vad jag spekulerar och funderar. Man skulle ju kunna tro att jag är besatt av Kung Forsberg...
