Hockey. Denna morbida makabra förjävla skitsport som aldrig blir som man vill. 7-0? Nej. Jag vill inte. Skador på kungar? Nej. Jag vill inte. Vad är detta? Colorado och Philadelphia ligger och segar i botten och den här sköna matchen förlorar MODO med 7-0. Jag orkade inte ens titta.

I morse var jag och storhandlade innan skolan började. Jag fick hjärnsläpp därinne och köpte havregryn. Vad ska jag med det till? Ingenting. Det kostade mig 15 kronor och ett par fina ungdomliga armar och händer som fick släpa hem all skit. Jag fick till och med valkar i händerna. Det du, pappa. Illa!

Skisstekniken gick som väntat. Jag fick inte ner något på papperet, inte på ett enda försök. Läraren sa att det fanns några som var riktigt duktiga och att det var några som "nog behövde lite mer träning". Hade det varit en bra dag hade jag självklart klassat mig till den bättre kategorin men idag sällar jag mig till loserskaran. Känns gött.

Och som pricken över i så mår jag dåligt över att Jonte Hedström drar till Ryssland. Varför kan jag inte bara rikta in mig på mitt eget? Varför ska jag behöva lida och jämra mig med Timråtattarna? Varför ska mitt egensinniga hjärta jävlas och klappa för någon som honom? Det blir bara strul. Jag har ju fullt upp med de i mina lag. Men. Jag hoppas det lossnar för honom i Ryssland. Det skulle värma mitt falska hjärta.

Förresten. Kanske lite sent, men jag kom just på hur bra Amy McDonalds låt This is the Life är. Dagens enda bra? Ja, i princip. Eller egentligen inte. Det är mest bara opepp. Men, lite mer pepp imorgon. Då är det ju onsdag och således inte längre tisdag. Hurra!