Jodå. Det blev ett B på senaste tentan också. B som i bra och B som i inte A. Men det börjar gå in i min hjärna nu att allt inte måste bli perfekt. Ibland räcker det med att det blir bra. Och framförallt blir av.

Och vet ni vad jag ska ägna mig åt i helgen? Jag ska:

• Kurera mig
• Vila upp mig
• Unna mig (allt som går, bara för att jag är så duktig)

Och ja just det: TENTAPLUGGA! Men nästa helg. Då ni! Då är jag ledig!

Dala-Demokraten har tagit fasta på det det här med att sidorna ska locka till läsning. Ett skolboksxempel på å-fanismen. Eller så inte.



Och DN vill inte vara sämre. Kolla, nu har vi äntligen fått rätt beteckning på Lars Ohly.

Humor på hög nivå! Och kredd till Skalle-Per (nej inte min katt utan klasskompisen) som hittade bilderna.

Åh vad skönt! Mitt i all stressen och ångesten så fick jag veta att jag klarat tentan - med råge! Härliga, härliga B. Visst, det är inte A, men det var en poäng ifrån och med tanke på mina superlåga förväntningar så kan jag inte vara annat än nöjd. Eftersom allt annat kom emellan och tentaplugget blev helt spolierat så hade jag ju knappt vågat tro på ett godkänt betyg. Men, men... varför hade jag ens sådan ångest? När ska jag lära mig att det ju faktiskt går bra?

Dessutom vann Colorado i natt. Finns inga skönare NHL-segrar än över Detroit. Nu över till det osköna. Just när heldagen är slut väntar snabb middag och därefter fortsätter helkvällen och helnatten med hemtentan.

Och det värsta är att det lutar åt att MODO får klara sig utan mig i morgon. Tror inte att det kommer finnas tid till något annat än hetspluggande. Men... Det är ju i morgon. Så jag väntar till dess med att låta mungiporna krypa nedåt.

På tisdag har vi inlämning av en skrivuppgift  och på torsdag är det dags för seminarium och inlämning av en ny uppgift. På fredag är dagen D. Tenta! Och just när jag skrivit klart tentan och pustat ut för fem sekunder ska jag gå hem och plugga vidare. På måndag är det nämligen tenta nummer två. Mycket nu...

Dessutom ska jag hinna med att fylla år (och fira!), se de mest intressanta hockeymatcherna och få håret fixat. Jag har tänkt mig veckan ungefär så här:



Nu ska jag ner och hänga tvätt. Sedan? Ja, just det. Plugga.

Hur lång tid tar det att ringa runt till 170 personer för att fråga efter deras ålder? Inklusive att sedan med min usla matematik utse vem av dessa som är yngst? Hinner man det på en eftermiddag? Om man är jag så borde det väl gå.

Skönt att ha dagen välplanerad! Och för er gäller detsamma. Ni kan planera er dag med utgångspunkten att inte prata med mig i telefon.

Sedan när det ändå bloggas så vill jag tipsa om den här:



Snart drar det igång, och kan det bli så mycket bättre än fröken Vanessa Williams som ny hemmafru?

När det ingår i undervisningen att man lyssnar på The Hives så känns det riktigt bra faktiskt. Morgonen blir inte så tung då, så att säga. Förmiddagen ägnades åt radio och på eftermiddagen var det bilden som var i centrum. Något som den inte riktigt får utrymme att vara ibland, tyvärr. 

I morgon är det ingen undervisning. Tid för egna studier alltså. Jag tänkte passa på i kväll att göra lite research och förbereda inför en intervju. Då kan jag viga hela morgondagen åt att genomföra intervjun och därefter skriva den artikel som ligger till grund för vår stora uppgift. Den är tillsammans med två stora tentor avgörande för betyget. Sedan ska jag hinna med en massa läsning av litteraturen också. Kvällen lutar åt att göra något med klassen eller eventuellt umgås med min bittra maskrosvän.

Och i kväll då? Ja, vad kan jag tänkas göra från klockan 19.00 och framåt? Det är verkligen nedräkning nu!

Jag fyller år 30 september. Det hoppas jag att alla vet. Men nu har jag stött på ett problem. Den här dagen spelar MODO mot Timrå. Hurra, kan man tycka. Men nej. För dagen efter har jag tenta. Jag ska alltså viga min födelsedag åt att tentaplugga och då undrar jag hur det ska fungera att åka upp till Övik och se matchen?

Går det att flytta matchen så vore det väldigt bra. För att flytta tentan, det är nog stört omöjligt.

I övrigt? Har just slängt i mig tacos till lunch. Finns ingen hejd på hur god tacos jag kan göra! Innan lunch har vi haft föreläsning med mannen med stort utropstecken. På dagordningen stod bland annat punkterna:
*Allt är möjligt. Även att ringa Bill Gates eller Olof Palme (ja, eller där ändrade sig mannen med stort utropstecken och sa att det hade varit möjligt om Palme fortfarande levde)
*Lill-fredag. Lite förmaningar och ett varningens finger för journalisternas lill-fredag, lill-lördag, fredag och lördag 
*Att alla vill prata. Bara man ger dem chansen att verkligen göra det.

Egentligen skulle mannen med stort utropstecken ha pratat om tidningars upplagor, men eftersom det var lill-fredag så tyckte han att vi skulle ta det en annan dag istället. Man måste ju ha roligt! 

Nu ska jag studsa tillbaka till skolan för dagens andra föreläsning och därefter blir det grupparbete. I kväll ska jag surra politik med Fröken Bitter (som försöker hetsvärva väljare via sin blogg...?), se Idol och försöka krysta fram hur jag tror elitserien slutar. Jag har ju svårt för att tippa men försöka duger.

Ja, det är världens viktigaste fråga för mig. Den ska snurra i min skalle dygnet runt jämt och ständigt.

Men dagens uppgift gick inte bra, trots att jag låter "Vad är grejen?" ta all tänketid. Har just ätit lunch och ska snart i väg på två föreläsningar. Dötiden här emellan ägnar jag åt att bryta ner mig själv mentalt för den kassa artikel jag skrev förut. Förmiddagen har nämligen ägnats åt en nyhetsövning som jag kommer att gräma mig över i säkert fem år. Övningen i sig var jättebra. Lärorik, nyttig, intressant och rolig.

Men jag fick inte till det. Jag hittade liksom inte grejen, och jag skrev en skitartikel som jag inte är nöjd med. Jag kan ju bättre, så varför blev det inte åtminstone okej? Visst händer det att man inte alltid (snarare sällan...) blir helnöjd med det man skriver. Men nu är det verkligen ett sådant fall där jag vill göra om helt och hållet. Ett sådant fall där jag vet att jag inte alls levererat eller kommit upp till min nivå. När man lämnar in och känner att man redan sakligt kan redogöra för tre stora tabbar och en rad tråkfel. Och till råga på allt ett stavfel. Va! Jag borde ha gjort det bättre, helt enkelt. 

Ja, jag är en aning besviken på mig själv just nu. I morgon väntar redovisning med opponering på andras artiklar. Då får vi också lärarens kommentarer på vår egen. Piska/morotmentaliteten blir nog snarare till spöstraff... Men jag behöver kritik. För jag vill lära mig.

Och nu rycker jag upp mig. Det är ju trots allt bättre att veta vad man gjort fel så man förstår hur man ska förbättra sig, än att förbli dum. Och att släppa dåliga grejer är ett måste för att man ska bli bättre.

Har läst en massa kurslitteratur i dag och i går. Massmediebibeln ska jag hinna läsa ut i kväll så jag kan komma igång med nästa bok sedan. Känns som att jag har en bra struktur på mitt läsande. Förutom att läsa så ska jag skriva en mindre intervju och när det är gjort kan jag ta det lugnt och känna att jag är bra med.

I går var jag ledig men ägnade ändå dagen åt pluggande. Läste kära massmediebibeln och om intervjujuteknik. Dessutom hade jag storrensning av garderoben. Eller ja, jag hann med 75 procent kan man säga. Tyckte ändå att jag skötte mig väl godkänt med tanke på mitt hamsterbeteende och grava svårigheter att stoppa undan saker.

Men skolan då? I torsdags lyssnade jag på en väldigt intressant föreläsning om Västbanken. Två timmar flög bort och kändes alldeles för kort och jag ville veta mer, mer, mer. Vi har en skrivuppgift där vi ska skriva om ett valt tema och jag funderar på att välja just detta. Men jag får se, är också lite sugen på sociala medier...

Förresten så vann jag inte när vi körde nutidsorientering på en föreläsning. Meningen enligt vår lärare var att visa oss hur viktigt det är att vara allmänbildad, hänga med och ha känsla för vad som händer i världen. Ja, kanske det. Men främst är meningen att vinna! Så nu måste jag öka på mitt tidningsläsande ytterligare.

Nu funderar jag på att gå in till stan innan jag sätter igång pluggpass två. Känns som att jag är i behov av att bränna lite pengar... Med betoning på lite, dock. MODO spelar visserligen mot Brynäs just nu så jag kanske väntar tills matchen är slut så slipper jag gå runt och oroa mig över det.

Första passet i skolan avklarat. Gick ju bra. Känns bra!

Vår programansvarige förvarnade oss om att vi kommer att känna oss billiga och att vi ska vara beredda på hård kritik eftersom "vi inte kan något". Sedan sa han också att de kör det gamla beprövade knepet med piska och morot, eller hamburgermodellen med beröm-kritk-beröm.

Och strax innan första passet var avklarat så tyckte han att vi skulle skippa betygshetsen. Ett A är kul - men inte ett måste. "Glöm allt vad betyg heter. Det är inte det som avgör om ni är bra journalister eller inte". Tack för det. Något bättre än så kunde inte en "duktig flicka" som jag med prestationsångest få höra.

Nu ska jag äta något, diska, läsa kursinformationen och sedan iväg för pass två som är praktikinformation. I eftermiddag hoppas jag att mitt paket med kurslitteratur har kommit så jag kan hämta det och sätta igång pluggandet. Jag är motiverad!

Hu... Sonderade terrängen på Adlibris och slängde ner mer utav höstens kurslitteratur i kundvagnen. Jag lär knappast ha några problem med vad jag ska göra av alla mina pengar på i höst, om man säger så. Bara de första kursmomentens böcker går på nästan 2000 kronor. Och då har jag ändå redan en del av böckerna. Men positivt är några utav de här böckerna jag köper nu ska användas i kommande delkurser också, så det blir ju inte så stora summor till varje kurs.

Till flera tidigare kurser så har jag lånat så stor andel av böckerna som möjligt på bibblan, men till den här utbildningen vågar jag inte se det som ett vettigt alternativ. Dels för att alla andra förstås också vill komma billigt undan och det därmed ofta är svårt att få tag på böckerna på biblioteket, dels för att detta är en utbildning där jag vill använda böckerna som jag vill. Och man får ju som bekant inte skriva och markera i böcker man lånat.

Så det ser ut som att jag får köpa rubbet och sedan minska på övriga kostnader. Hoppas bara att H&M inte behöver gå i konkurs på grund av detta. Skulle ju vara hemskt tråkigt. Men sedan går det säkert att köpa de viktigaste böckerna som känns mest värdefulla och låna de som inte väger lika tungt.

Vissa av böckerna ska kanske inte läsas i sin helhet och då kan man ju lika gärna nöja sig med ett låneex. Då skulle jag komma billigare undan. Detta gör jag inte för min egen skull – utan för alla andras. Jag offrar mig för att rädda H&M och världsekonomin för er.

Men innan dess ska jag fortsätta med möblerandet. Ja, jag är inte klar än.

En tids grubblerier och stora frågetecken har nu utveklats till ett utropstecken. Tack vare mina nära så har jag fått fundera över detta och insett att JA jag ska givetvis gå utbildningen. Det är detta jag vill - och nu känns det som att motivationen finns där igen. På riktigt. Och som jag har blivit påminnd om så är det inte hela världen att välja "fel" någon gång. För det är okej.

Nu ska jag bara invänta höstterminen. Och ladda med anteckningsblock, kurslitteratur, post it-lappar och överstrykningspennor. Vad bra det känns! Att bestämma sig är bästa känslan i världen.

Nu har jag äntligen hittat tillbaka till min bubbla igen där jag kan koncentrera mig. Dagen har flutit på bra och jag har betat av att göra-listan på ett smärtsamt sätt. Jag har varit i väg och jobbat lite smått, sedan flyttstädat och nu ska jag skriva jobbtexten. Den här helgen är en lugn jobbhelg så jag sliter inte ut mig direkt. Var fotboll (och lite bowling) som gällde i dag och fotboll blir det också i morgon.

Tanken i kväll var att se Shutter Island med a-laget men vi valde att skjuta på det tills i morgon istället så alla kan vara med. Hamnfestivalen är ju i full gång och visst, jag var lite sugen på att gå. Men vem sitter inte hellre och jobbar istället för att se The Ark, Amanda Jenssen och The Baseballs och festa med delar av eliten? Ett självklart val. I alla fall för mig som bränt mina pengar innan månaden ens klivit in i halvtid...

Matchen i dag då, ja det viktigaste kring den? Min insats, förstås. Riktigt snyggt jobbat av mig att dyka upp efter 13 spelade minuter och då se att det redan står 2-0. Fin start... Fick sedan lägga en massa tid på att radera bilder eftersom jag fotat alldeles för mycket dessförinnan. I övrigt var det en typisk derbymatch och trots att jag fick x antal panikanfall eftersom hela Sveriges getingliga ville åt mig, så måste jag plussa för Åsvallen.

Jag vill nämligen utnämna Ås till den klubb som spelar i särklass bäst musik. Visserligen var det samma två låtar som spelades om och om igen, men jag var bara glad. Spelar man bra musik ska man hålla sig till det. Kvalitet framför kvantitet, som det ju heter.

Aouch, sumpade en fin filmkväll bara för att sitta hemma istället och snora mig i form inför helgens jobb. Strongt gjort. Men influensan sitter fortfarande i och jag behöver kurera mig.

Dessutom har jag en del att göra i form av förberedelser inför en stressig helg och den kommande veckan. Helgens jobb blir friidrott för hela slanten och sedan ska jag skriva klart min text om svensk fotbollshistoria. Till veckan blir det en massa skolarbete i form av en hemtenta i fotbollskursen jag läser och dessutom ska det göras lite intervjuer för två jobbuppdrag. Hade planerat att åka till farmor till veckan men kollar almanackan och hittar inga luckor... Får se hur det blir.

Och: Grattis Näslund!

Nu tar jag en liten paus och surrar lite med Ems och Blonda Häxan. Välbehövligt!

Nej, den typen av självupptagna grubblerier har jag inte tid med. För jag har nämligen kommit in på utbildningen jag velat gå i flera år. Hurra!

Eller..? För vet ni, är det inte typiskt? Jag tror jag har ångrat mig. Kanske? Nu vet jag faktiskt inte om jag vill gå den. Är det rätt? Blir det bra? Har jag den motivationen? Vill jag?

Eller borde jag ge mig tid för de där självupptagna grubblerierna istället? Vad vill jag?

                                                                  Ingen aning.

Säga vad man vill om Gudrun Schyman, men vilket geni hon är när det kommer till att väcka uppmärksamhet! Att elda upp 100 000 kronor väcker betydligt fler reaktioner än vad en påkostad annons hade gjort.

Men. All publicitet är inte bra publicitet. Det är tydligt att det här väcker stor avsky och knappast får många sympatier hos de väljarna som var i valet och kvalet. Någon vallfärdning till FI lär det knappast bli. Snarare verkar det vara fler som väljer bort partiet efter den här grejen och det kan jag förstå.

Rent personligen har jag dock svårt att förstå resonemanget om att detta är idiotiskt just eftersom de borde valt att skänka pengarna till välgörenhet eller liknande ändamål. Varför det? Få saker retar mig så mycket som personer som inte förstår att det är upp till var och en vad de gör med sina pengar. Vill man lägga pengarna på att elda upp dem, köpa biljett till alla Timrå IK:s matcher, bunkra upp med en miljard skor eller lägga dem på cigaretter så är det okej. Det ena är inte sämre än det andra, för man väljer själv vad man gör med sina pengar. Sedan kan jag tycka det är dumt eller onödigt, men man är knappast skyldig att istället skänka dem till välgörenhet.

Ärligt talat är jag lite delad. Jag är inget fan av Gudrun och hennes parti och jag förstår som sagt de arga reaktionerna. Men det är inte det viktiga i den här historien. För frågan är om det här ens var tänkt som en PR-strategi för att locka väljare? Jag tror snarare att det kan ha handlat om ett event för att få uppmärksamhet, få igång folks reaktioner och helt enkelt skapa debatt om jämställdhet.

Även om väljarna inte vallfärdar till FI så blir partiet i alla fall omtalat och deras valfrågor omdiskuterade. När alla går i taket över att politiker eldar upp de här pengarna när de istället hade kunnat skänka dem till kvinnor som tjänar mindre i lön än männen, så öppnar det upp för att ämnet börjar diskuteras på allvar. Och det är nog det Gudrun vill.

Fotbolls-VM är ju som bekant i full gång. England gick vidare och jag är därmed nöjd. Men jag tänkte inte orda om det just nu utan istället hjälpa stackarna som inte uppskattar fotboll. Marcus Birro skrev en underbar krönika innan VM-festen startade och jag tycker att ni ska läsa den. Visserligen är jag kanske lite partisk eftersom jag hoppas Herr Birro vill gifta sig med mig så småningom, men jag vill faktiskt sätta krönikan på prispallen över det bästa jag läst på riktigt länge. Missa inte den, för er egen skull.

I alla fall så vill jag lyfta fram och förmedla hans tips för er som inte uppskattar VM-festen. Marcus föreslår att ni helt enkelt säljer TV-tid genom att ta betalt för varje match fotbollstokarna ser istället för att umgås.

"Det är ändå er gemensamma semestertid som går till spillo. Så att ni får några
     hundra vid varje match är inte mer än rätt. Jonna får en slant för varje fördärvlig
 fotbollstimme som jag sitter vid tv:n."
    Marcus Birros krönika i Expressen 9 juni.

Detta är ett rent överlevnadsknep för er som blir ensamma flera timmar om dagen på grund av att er partner/kompisar/familj/släkt/chef/anställda/tränare överger er till förmån för att se fotbolls-VM nonstop. Och framförallt så tänker jag som så att den här taktiken gynnar oss som inte vill höra gnället om att vi borde sluta glo på matcherna.

En win-win-situation alltså. 

*Jag valde att rikta mig de stackars killar som får lida för att flickvännen vill se fotboll. För det finns uppenbarligen killar som inte (!) är sportintresserade och som stör ihjäl sig på att alla i deras omgivning vill se på VM. Att de faktiskt finns - inklusive att det inte är något fel på dem - har Murke sagt till mig. Och henne lyssnar jag på för en gångs skull.

Nu ska jag äta glass, sola och läsa innan England-Tyskland börjar.
 

I morgon börjar min kurs Att skriva för webben samt andra veckan på min stora kurs i socialpsykologi. Trots att det alltså är flera veckor kvar till tenta så har jag redan införskaffat kurslitteraturen (och börjat läsa!) och jag har dessutom försett mig med kollegieblock och pennor och liknande nödvändigheter. Ett steg i rätt riktning. Dessutom är jag heltaggad inför journalistikkursen, så det här ska nog bli bra.

Nu ska jag bara ha en billig almanacka som får duga till dess att jag skickar efter en personlig almanacka. Det är nog det bästa tipset för att få en strukturerad vardag och ordning på pluggandet.

På tal om pluggande och tips har jag lärt mig en hel del genom åren.

- Post it-lappar och överstrykningspennor. Guds gåva till studenter. Givetvis ska de vara i roliga färger så man får en nyanserad vardag. Rosa är bäst för att pigga upp. Undvik orange, det känns lite för mycket skola och då blir det lätt att man blir så matt att man lägger ner.
- Godis! Choklad, salt, sött, surt... Allt. Sockerdimma är vägen till ett bra resultat. Det vet jag och Stockholmsfjollan om.
- Många, och långa, pauser. Lyssna inte på dem som förespråkar att många och långa raster snarare tyder på att man inte har något där att göra. Man måste ju överleva.
- Musik. Där finns det två spår. Antingen lyssnar man bara på bra musik (Rolling Stones har alltid fungerat ypperligt!) eller så lyssnar man på dålig musik. Jag tycker den här gör jobbet. Man får prova sig fram och lära sig när man ska lyssna på bra musik och när man ska lyssna på dålig musik. För mig gäller det att lyssna på bra musik när det ska skrivas, och dålig musik när det ska göras grupparbete.
- Inget hockey- och Kung Forsberg-tänk. Risken är att klockan rinner iväg och att det inte blir något gjort.
- Städa innan så man slipper störa sig på att det är stökigt.
- Läsa högt. Inte för att man lär sig bättre (det har jag aldrig märkt) men däremot för att man dels känner sig väldigt ambitiös (och därmed lär sig mer) och dels att man oftast får vara i fred.
- Tänk mindre och gör mer. Kanske ett av de svåraste men också ett av de bästa råden.
- Undvika solsken och kärlek, både lycklig och olycklig sådan, eftersom det är pluggdödaren nummer ett.
- Memorera och sätt in i sammanhang, ramsor och liknande. Ramsor är perfekt och "Orka sno kakan sego" är en legendar i det sammanhanget.
- Gå upp i tid och få in en rutin.

Men sedan är förstås det viktigaste att man helt enkelt gör det. Då brukar det bli helt okej.

Nu följer jag visserligen inte de här tipsen själv (förutom godiset och pauserna), men när jag gjorde det så minns jag att pluggandet gick minst sagt utomordentligt bra. Farmor gjorde inte mycket annat än att skryta inför allt och alla om vilket ljushuvud jag var och vilken strålande framtid jag hade framför mig. Numera vet jag inte riktigt vad hon skryter över. Antagligen inte mycket.

---

Att MODO blev två i SCA-cupen efter Timrå orkar jag liksom inte ens med att kommentera. Det enda är väl att jag kanske borde skämmas lite som inte pallrade mig dit och såg matcherna? Lite fel att prioritera skolan framför hockey måste jag nog säga.

Egentligen borde jag ägna mig åt att SWOT-analysera och briefa, men det blir lätt att man hittar på annat när hjärnan redan är slutkörd för dagen. Men jag håller mig ändå till rätt ämne. Reklam.




Karl Lagerfeldt för H&M. Ett skolboksexempel på hur man utnyttjar sina svagheter och hot och bryter ner dem till intet.  Det kan vara en av de bästa reklamfilmer jag sett på år och dag, Norrlands Guld inräknat. Då är det bra.

---

Murke är en ängel i mina mest upphetsade tillstånd och när jag är lite väl egenkär. Jag är tacksam som har henne där som kan trycka till mig och håna när jag försöker lyfta fram min begåvning när det gäller god smak och vett och etikett.

Den dagen jag blir president och får frågan om hur jag kan vara så ödmjuk och ha fötterna på jorden ska jag villigt uttrycka min stora glädje och tacksamhet för Murke och övriga vapendragare som ständigt finns där för att sprätta ner näsan när den börjar peka lite för mycket uppåt.

---

Att Thomas Steen nu är helt klar för MODO är så skönt att jag knappt ens behöver fundera över vilket Macahan-avsnitt jag ska avrunda kvällen med. Detsamma gäller myspyset med Stanley Cup och VM. Fint värre!