Många beskriver sig själv, eller andra,  vid alla möjliga tillfällen som snäll. När de ska beskriva sig själv eller andra med tre ord, när de berättar om någon ("han är snäll, rolig, charmig... du kommer älska honom!"), i kontaktannonser, i bloggtexter och diverse annat. Snäll får väl ses som ett av de vanligaste sätten att beskriva sig själv och andra på.

Men jag, jag är inte snäll.

Istället för att köpa julklappar åt folk så köper jag istället både det ena och det andra till mig själv. Pengarna går åt i en rasande fart och nu ser det lite dystert ut för de snälla vänner som förväntat sig en julklapp från mig. Jag, men mina alltid så noga tilltänkta gåvor, har alltså valt att vara osnäll nog att lägga julklappspengarna på julklappar åt mig själv. Här ser ni senaste tidens resultat:



Men å andra sidan är det svårt att veta. Kanske är jag på detta sätt indirekt snäll? Shopping är bra träning (och som alla vet blir man glad , pigg och kry av träning) min bitterhet sjunker ofta efter att jag fått tag på någon jag länge velat ha (läs: mitt efterlängtade smyckesträd). Jag har trots allt inte köpt något onödigt utan enbart väl genomtänkta köp som jag faktiskt behövde, och detta bör ju öka på mitt välbefinnande. Tänker man då lite kan det tänkas att mina vänner slipper höra en hel del gnäll om vissa saker, vilket alltså kan ses som att jag på ett indirekt sätt är riktigt genomsnäll. Men det där är nog upp till var och en att avgöra.

Av min kära mamma fick jag också dessa tavlor. Jäkligt lotto!



---

I övrigt beskriver jag mig själv med följande tre ord: ekvilibrist, pregnant och definitiv.