Min morgon med Kung Forsberg

Det har nog varit lite mycket ett tag nu. Studier, sjukdom, tråkiga besked, ledsamma farväl/förluster och annat och det börjar ta ut sig nu. Jag blir inte frisk från min förkylning och efter att ha varit uppe i morse kröp jag ner i mammas varma, fluffiga säng och sov där i flera timmar. Förkylning, huvudvärk, enorm trötthet och värk i hela kroppen i kombination med ett varmt och mjukt duntäcke och tusen härliga kuddar gjorde att jag somnade med en gång och nog sov riktigt djupt.

Det var då han kom. Peter Forsberg.

Jag satt där vid skrivbordet, på det här viset, och var alldeles förkrossad över allt jag hade att göra. Trots att det var gud själv som kom, så kastade jag bara en snabb blick på honom innan jag snabbt slog fast blicken i boken igen. Kung Forsberg rev sig lite i skägget, slog sig ner på stolen mitt emot, suckade och sa:
- Trist match i torsdags va?
- Match? Vadå match? Jag måste plugga! C-uppsats! Måste klara tentan! Både salstentan och hemtentan! Måste ringa runt! Journalister! Måste till en doktor, nej har inte tid! Åh, måste hitta teorier om reklam! Här, kan du skriva upp det där nu, att jag ska ringa journalister? Och så måste jag komma ihåg att jag önskar mig en ny mobil för den gamla håller på att dö, skriver du upp det så jag inte glömmer? Jag måste läsa och leta teorier! svarade jag stressat.
 Peter suckade lite och började bläddra i mina papper som låg spridda över skrivbordet.
- Är detta vad du åstadkommit? frågade han med en viss besvikelse i rösten.
Jag studerade listorna han höll i. Scheman över allt jag skulle göra och med noga beräknade tider för hur lång tid saker och ting skulle ta. Jag förstod vad han menade.
-Hur lång tid har det egentligen tagit att räkna ut hur lång tid det du ska göra kommer ta? Varför inte göra det du ska direkt? Det är inte vad man tänker och planerar att göra, utan vad man gör som spelar roll, sa han.
Jag nickade. Han hade ju förstås rätt. Jag la ifrån mig listan över det jag skulle göra och hur lång tid det skulle ta, och tog istället fram kursboken och fortsatte läsa i den.
- Precis. Det bästa sättet att få tiden att räcka till är att använda den, sa han och nickade uppmuntrande.
Jag läste, och han satt där. Som stöd och sällskap. 
- Vad är det du är så stressad för? Slappna av, sa han.
Hade det varit någon månad tidigare hade svaret kunnat vara att det är svårt att slappna av när Gud själv sitter på stolen bredvid, men nu forsade allt ur mig istället. Allt studierelaterat, allt jobbigt inför våren med struliga kurser och ingenstans att bo, min jobbiga tid de senaste två veckorna och det ständiga orosmolnet beträffande Forsbergs fotproblem.
- Men lilla Morran. Det ordnar sig ju, tröstade han och kramade om mig med samma värme som när han kramat och pussat Stanley Cup-pokalen, Hart Trophy, Art Ross Trophy och OS-guldmedaljerna.
- Du vet... Skolan grejar du ju. Nästa termin ordnar sig. I värsta fall får du ta mitt boende, sa han och blinkade.
Jag log. Skolan, ja det ordnar sig ju alltid. Och Kung Forsbergs boende tackar man inte nej till i första stund.
- Och gällande mig... Det löser sig, och det gör det för dig också. Det gör det alltid, fortsatte han.
Sedan fick jag en till kram innan han var tvungen att gå. Han skulle träffa sin fotspecialist och jag tackade för pratstunden och fortsatte sedan att läsa.

Ganska mysigt ändå. Även om jag föredrar mina nätter med honom, förstås.


image192

Peter och Morran, ungefär


---

Skitdag idag i övrigt. Först skit-förlust mot Djurgården och sedan ännu mer krångel med vårens kurser. Nu kommer jag med största sannolikhet inte ha något att läsa under vecka 19-23 och dessutom inte ha någonstans att bo. Lyckat, lyckat. Men som Kung Forsberg sa; det ordnar sig. Ge mig denna helgen nu, så är jag med i matchen igen sedan.

Imorgon blir det jobb, förhoppningsvis med hockey också. Kvällen/natten ska ägnas åt att iordningsställa min intervjuguide till c-uppsatsen.

Godnatt.

image136
Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...