Vad bygger vänskap på?

Igår skrev jag om en av mina kära vänner Den Blonda Häxan, och jag tänkte fortsätta idag med att berätta om en annan av mina allra käraste vänner. Den vän jag hängt ihop med  längst och den jag alltid vet (åtminstone tror sig) förstår mig.

Nämligen Murke.

Murke och jag är så olika det bara går. Vi har olika tycke och smak i det mesta, delvis helt skilda intressen och relativt olika värderingar och tankar. Vi har helt olika politiska åsikter och har mer eller mindre svårt för varandras musikstil. Murke tycker jag är alldeles för enkelspårig i min musiksmak, och jag tycker hon är alldeles för genomtokig i sitt val av musiksmak. Får jag min vilja igenom sitter hon och gäspar och gnäller om hur himla tråkig musik jag lyssnar på och är det hon som får sin vilja igenom får jag ont i magen av hennes galenskaps-musik.

Ska vi äta vill jag ha kött, och Murke är vegetarian. Dessutom försöker hon leva så ekologiskt och miljömedvetet det bara går, medan jag på min höjd köper ekologisk mjölk och ägg. Kläder, accessoarer, skor och stil överhuvudtaget är vi helt tvärtom. Går vi i en affär (jodå, ibland kan vi faktiskt hitta saker på samma ställe) så kan jag enkelt se vad hon vill ha genom att leta efter vad jag tycker är "inte min stil" alternativt till och med hemskt. Precis det samma gör hon, och vi har alltså lätt för att hitta saker till varandra. Jag skulle kunna fortsätta rabbla upp våra olikheter i milslånga texter, men jag tror ändå det framgått redan.

Trots alla stora olikheter så blir vi tagna för att vara syson. Åren tillsammans har givit oss många gemensamma gester, miner och telepatisk förmåga. Vi är inte lika stilmässigt, men just gesterna gör ändå att vi blir lika trots allt.

Vad bygger då vänskap på? Om man kan vara bästa vänner men ändå så olika?

Det vi har gemensamt i intresseväg är hästar och att fika, och framförallt att diskutera. Men trots ett gemensamt intresse i hästarna har vi ändå helt skilda åsikter även där. Vi tycker olika om vad för typ av ridning som är kul, vår smak över utrustning skiljer sig enormt och även hur sugna vi är på att tävla. Fika tycker vi båda om, men sitter vi och spanar kan man vara säker på att vad Murke ser som en riktig heting, i mina ögon är en slusk och så oattraktiv det bara går. De jag får upp ögonen för är i hennes ögon alldeles fö tråkiga, om hon ens märker dem. Är inte killen superlång, mager och omusklad och gärna med en frisyr och stil a´la hippie/vegetarian så är chansen minimal att han ens syns i Murkes ögon.

Det är att diskutera som är vår grej. Även om vi ofta har olika åsikter och allt som oftast hamnar i hetsiga diskussioner så har vi ändå samma typ av tänk. Vi älskar att diskutera, och vi gillar att munhuggas. Men trots det har vi största respekt för varandra och varandras åsikter och förstår varandra på ett nästintill telepatiskt sätt. Efter att ha varit bästa vänner i snart 15 år där vi i mertalet av dessa år umgåts dagligen i flera timmar har vi lärt oss hur vi och den andre fungerar. Murke förstår mig, trots mina enligt henne stundtals befängda åsikter, tycken och smak och för mig är det på samma sätt. Istället för att göra det till problem tycker vi bara det blir än mer intressant.
Så även om jag skulle kunna spy galla över hennes tokerier, så måste jag ändå bejubla henne för att hon är en helt underbar vän i alla väder. Oavsett om det är U2 eller The Knife som spelas, eller om det är en snygg hockeyspelare som går förbi eller en mager och spinkig lång kille med dreads och texten "Hej jag är jättefeministisk och jättevegetarisk och har jättejättekonstig musiksmak a´la estet" i pannan.


image109

Så här ser hon ut, den lilla guldfisken.


Det ska också tilläggas att Murke egentligen tycker precis detsamma som mig (för vem gör inte det?) men att hon helt enkelt är inne i en revolutionerande period. Så istället för att erkänna sitt hjärta för MODO och Kung Forsberg envisas hon med att leka jämställdshets-petnoga-nisse och gnälla över sånt jag skrattar åt. Men hon måste få ha sitt roliga hon också. Det behövs för att hennes humör ska hållas på en lagom nivå och inte innebära hetsiga utbrott, banankastning och slag med ridspön.

I övrigt Murke, så vill jag bara framföra att dina röda sosse-jeans är vrålsnygga! Och jag älskade din mössa. Jättetrist att den försvann, verkligen tråkigt. Puss!

image1



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...