ÄNTLIGEN!

Jag tänker inte säga ett knyst om att Rolf-Göran Bengtsson och hans Ninja hoppade bort guldet (som SVT uttrycker det) utan vill bara tjoa och tjimma och vara i extas över det silver de hoppade hem idag.  Jaja, silver is the first loser, och visst hade de kunnat ta guldet, men den här prestationen är ändå helt magisk.

Silver i en av Sveriges absolut största idrotten och den näst största ungdomsidrotten. Och det av en ryttare som varit på topp i flera år och gått den långa vägen för att ta sig dit. Jo, jag kanske är en smula partisk. Min favoritsport nästefter hockeyn och dessutom min svenska/världs ridsportfavorit. Givetvis höjer jag en sådan här prestation högt, men som sagt media, ridsport är ändå en riktigt stor sport.

Så kom igen nu då. Ge honom cred för detta. Gärna åtminstone några minuter i rampljuset i SVT och en eller annan sida i pressen. Ett OS-silver i ridsport är absolut minst lika stort som ett silver i cykel eller tennis. Och nej, detta var ingen knall eller överraskning. Det var ett silver som gick till en av världens absolut bästa ryttare och som absolut inte har något att be om ursäkt för över att han fick stå näst högst upp på pallen i en OS-final.