Efter förra veckans tunga arbetshelg som kändes som tio bedrövelser och ångest från tår till tänder så ville mina kära vänner äntligen följa med på bio.

Med andra ord, äntligen fick även jag se Sex and The City-filmen (ja.. I måndags alltså. Men det är ju först nu jag orkat med att blogga igen).

Visserligen utan ljud de första tio minuterna, men vad hade man egentligen kunnat vänta sig av Arvika big city? Det kändes ganska mycket Smala Sussie över det hela... Men nåja, Murke hällde förstås ut colan över tjejen som satt bakom, så helt ljudlöst blev det inte.

Efter alla hyllningar av filmen var jag rädd att bli besviken, men det blev jag verkligen inte. Inget kunde ha varit bättre. Jag är helt fascinerad. Filmen var till och med bättre än väntat, och slutet var tiptop.

Världens snyggaste Charlotte?

Nu blir det sängen. Imorgon blir det golf och att skriva om skytte och segling. Det lär behövas några timmars skönhetssömn innan dess.