Just det brukar jag vara duktig med att säga så fort någon planerar att färga håret hemma. "Det kan ju blir så fel..." och så vidare i pessimistens sanna andra.

Men den här gången beslutade jag mig för att färga hemma. Dels för att jag inte har råd att gå till frisören nu och för att mitt tålamod är alldeles för dåligt för att kunna vänta tills ekonomin tillåter något sådant, men också av ren snålhet. Färgen på förpackningen var ju så snygg, och då borde det vara värt 115 kronor för att se om man lite billigt och enkelt kan komma åt den utan att behöva lägga en tusenlapp på frisörbesök.

Hur gick det då?

Efter att jag sköljt håret och såg den blöta frissen så var det riktigt nära att jag sa till mig själv: "Vad var det jag sa? Du skulle ha gått och fixat detta hos frisören". Det såg rött ut, blandat med lite brunt.

Efter att det torkat blev det så här:

      

Det vill säga ingen större skillnad alls. Kanske lite ljusare än innan.

Men, med tanke på paniken jag fick innan det torkat så är jag ändå nöjd med resultatet. Hellre att det inte hände mycket alls, än att jag skulle få den rödbruna tonen. Nu blev det bara 115 kronor i sjön. Hade det blivit rödbrunt hade jag varit tvungen fixa ny färg.