Som jag nämnde i förra inlägget så känns det inte bra alls nu. Humöret är minst sagt inte i topp och för att gnälla lite extra så känner jag mig lite sjuk. Men, ändå så är det nog inte tillräckligt illa. Lagen om all jäklighet, kanske?

Jag sitter och försöker skriva en golfartikel och ett fotbollsreportage, men jag kommer ingen vart just nu. Jag tror förklaringen ligger i att jag faktiskt skriver som bäst när det är som värst. När jag har fullt upp, stressen och pressen jagar en och man är rädd att marken ska lösas upp närhelst man tar ett enda steg till. Ni vet när allt verkligen känns förstört. När MODO förlorar, när popcornen är slut, alla har lämnat en och ingen vill jävlas med en genom att dra igång en hetsig diskussion.

Min logik har då styrt in mig på teorin att det är där skon klämmer. Det är ju inte så. Det är inte tillräckligt dåligt. Därför är inte min skrivkänsla på topp och därmed blir det inget gjort.

Det är inte lätt. Det är inte ens illa nog för att jag ska kunna skriva bra. Nej, jag tar rast nu och samlar lite energi och skriver texterna tidigt imorgon istället innan jag sticker in för att jobba.

Nu ska jag göra mitt för världsfreden. Jag ska gå och lägga mig. Gonatt.