Ja, det är nog så.

Värmland är underbart. Men det känns sjukt tungt med Colorados utgång ur Stanley Cup. Matchen natten till fredag var milt sagt något att sätta på listan över hemska hockeyhändelser. Jag ville bara lägga mig ner och dö, men jag har lärt mig att i sådana stunder behöver man inte ens lägga sig. Man kan falla som man står, utan kruseduller.

Kung Forsberg. Jag lider med honom. Att sitta på läktaren och se sitt lag spela en match med kniven på strupen och värsta tänkbara förutsättningar kan inte vara lätt alls. Att sedan få se dem förlora hemma i Pepsi Center är förstås värre än värst. Nej, det finns ingen rättvisa här i världen.

Hur det blir nu... Ja. Emma skrev ett riktigt bra inlägg, och jag kan bara instämma. Mer om detta vid ett senare tillfälle.

---

Nu står hoppet till Philadelphia Flyers. Inatt kan de ta sig vidare och jag ska sitta bänkad när matchen drar igång klockan ett. Jag har redan hunnit med ett antal ritualer och ska fortsätta med det så att vi förhoppningsvis får se Biron göra den här gesten efter matchen.

Fröken Bitter har gjort hårförlängning. Jag är bitter. Det ville ju jag, men det har jag inte råd med. Murke sa: "Det var säkert billigt att göra nere i Turkiet". Jag säger: "Hoppas det syns".

Förlåt. Jag är en hemsk vän. Jag kan inte unna någon något. Inte att få se sin favoritspelare gå vidare till semifinal (i alla fall inte på bekostnad av mitt lag!) och inte heller kan jag unna dem att få ha längre hår än mig.

Nåja. På måndag ska jag till frisören och då ska jag åtminstone färga det snyggt.

Over and out.