(Med största sannolikhet mest brukade rubrik i denna blogg)

Ja, nu har tiden runnit iväg igen och bloggandet har fått ligga lågt. Jag skyller på tidsbrist och att min favorit t-shirt samtliga kategorier har blivit nopprig. Det kan förstås få vem som helst att ta till ohederligt våld och därmed tappa all blogglust. I alla fall, slut på bloggpausen nu hoppas jag. Eller bloggslapperiet ska det väl kanske snarare kallas.

Hockeyn idag såg jag inte på. Den blev lite undanskyfflad bland en massa annat jag var tvungen göra men som jag kan se på att göra-listan nu att det inte blev gjort. Suck. Måste dock ge en eloge för att världens bästa Mäster visar prov på att till och med kunna andas gott om Mattias Timander. Till skillnad från övriga hockeyentusiaster i den här världen så faller Timmy inte min far i smaken. Timmy har precis som Kung Forsberg råkat få mig som stor beundrare och det utesluter därmed att de får beröm av Mäster eftersom han har en inbyggd mekanism som hindrar honom från att hålla med mig. Jag tror han fyller 47 (inte minnet som sviker, utan mattebegåvningen), men som mamma säger så är han världens äldsta tonåring och till och med mer envis och vrång än vad jag. Men ja, släktdrag. Pappas flicka? Är Peter Forsberg världens bästa?

Humöret är inte direkt på topp, trots fredagens sköna besked fortfarande purfärskt inbäddat i hjärtat och att jag tokladdat den här dagen med att se The Searchers. Anledningen är förstås att Kung Forsberg inte tyckte gårdagen var någon höjdare (och att min dator vägrade visa matchen annat än i slow motion personifierad där en sekund tog en minut...) samt att jag inte direkt har skött den här veckan särskilt bra på något plan. Nå, nog om det.

Förutom att jag läste om socialismen i säkert en timme imorse så mår jag bra. Ska räkna ut hur jag ska få min budget att gå ihop. Gissningsvis kommer detta lilla projekt att köra mitt humör i botten. Men, what doesn't kill you only makes you pissed off heter det väl. Och det är ju alltid bra.