I dag är det som bekant 40 år sedan Neil Armstrong som första människa spatserade på månen och den som inte visste datumet för detta utantill (skäms!) lär ju åtminstone inte ha kunnat missa det nu.

Även jag tycker nog att det är lite småintressant att det gått 40 år sedan detta hände (om det nu hände?). I media blossas det förstås upp och visst är det väl stort, men för egen del tycker jag nog att det är en större händelse att världens bästa föddes just den här dagen för 36 år sedan. Det kallar jag ett stort steg för mänskligheten, och framförallt för sporten framför andra och för personen framför alla andra utom just den bäste. För man kan ju fråga sig hur jag hade varit om inte den födelsen hade ägt rum? Antagligen väldigt, väldigt tyst och tanklös.

Förra året var det chokladbollar och året innan det var det daimtårta. Vad det varit dessförinnan minns jag inte riktigt och jag känner mig faktiskt lite stolt över att det inte tagit sig en plats i min hjärna på bekostnad av diverse annat som kanske borde få ett utrymme därinne. Men i år, ja i dag, ska det bli något mer glamouröst att fira 20 juli med. Frågan är bara vad? Kanske Polly? En Pollytårta? Jag ska tänka på det. Fundera, överväga och dissikera frågeställningen. Det här är viktiga grejer.

Grattis på födelsedagen Kung Forsberg!

Ps. Inte för att jag egentligen vill besudla ett inlägg om Kung Forsberg med oväsentligt prat om oviktigheter, men ändå, jag måste ändå inflika ett litet grattis till min kära Stockholmsfjolla också som gått och blivit mamma! Ni är galet lika, särskilt den där soffbilden. Maylis är en tiopoängare! Ds.