Nej, jag hade inte räknat med att ta Henrik Zetterbergs prestation i försvar. Inte öppet och högt åtminstone. Men som jag tidigare erkänt så hyser jag större beundran för den spelaren än vad jag försöker ge sken av och nu får väl den Zäta-gillande sidan komma fram lite.

Inga poäng för Herr Zäta i matchen i fredags, och överhuvudtaget mer frånvaro i poängprotokollet än normalt. Detta fick vissa att andas att Njurundasonen var blek och inte alls kom upp i sin normala standard. Det kan jag köpa. Men inte de åsikterna om att han skulle ha varit rent ut sagt dålig i den här matchen och genom finalserien. För det var han definitivt inte.

Zäta brände ett flertal lägen han borde ha satt och som han nog skulle ha gjort en annan dag och om det inte vore för att Marc-Andre Fleury var så mästerlig. Jag lever efter filosofin att en bra spelare ska vara som bäst när det gäller, och ur den synvinkeln sett så skulle förstås Zetterberg ha satt de här puckarna. Det som dock inte får glömmas bort är den prestation han stod för (och alltid står för) även om han inte syntes till i målkolumnen. Han var utan tvivel en av dödvingarnas bästa spelare och var exemplariskt pådrivande i ett i övrigt ganska andefattigt lag (förutom slutskedet och matchinledningen), för att vara Detroit, jämfört med ett mer hårt arbetande Penguins. För att inte tala om hur effektivt han i matchserien plockat bort Sidney Crosby genom sin mästerliga markering. Bara det är värt beröm.

--

Mer på temat att ta i försvar: Jag försvarade Sidney Crosby kontra Evgeni Malkin häromdagen. "Jag tycker han är tråkig och förstår inte vad du ser i honom" var allt som behövdes för att ett terrier-liknande beteende nästan i stil med det jag använt mig av för att försvara The God Himself med i alla år skulle komma fram. Jag höjde Crosby till skyarna, och det gör jag fortfarande. Men. Det var Malkin som vann Conn Smythe Trophy och det var han mest värd utav alla. Av vilken anledning? Han har verkligen levererat non-stop, tagit väl tillvara på ytorna och inte gjort en dålig match utan varit helt och hållet komplett och mästerlig hela slutspelet igenom, och ja, det är nog dags att kalla honom för världens bästa spelare.

---

Kris Draper tyckte det var viktigt att det skrevs om att Sidney Crosby inte tog Nicklas Lidström i hand. Klart han tycker det som just förlorat Stanley Cup i en sjunde och avgörande match. Jag skulle också vara jävligt bitter då. Att tacka är en självklarhet, absolut. Men det hade varit en annan sak om Crosby vägrat ta Lidström i hand, men nu var det ju inte riktigt så att Crosby nekade utan istället att han skulle intervjuas och firade segern just när det skulle tackas. Att gå på så hårt som Draper gjorde tycker jag var ett skolboksexempel på att göra en höna av en fjäder. Lite förståelse kan man väl ändå ha att historiens yngsta lagkapten inte hinner tacka det första han gör när det ska intervjuas och segersötman dessutom pulserar som snabbast genom kroppen.

---

Avslutningsvis så kommer det bli en lång sommar med hockeyabstinens som känns värre än vanligt. Det här svarta molnet om Kung Forsbergs antagligen avslutade karriär känns som ett berg på axlarna och en köttkniv i hjärtat som vrids om och aldrig tas ut.

Jag vet inte riktigt om jag vill få kniven utdragen, eller om jag hellre har den kvar med ett litet hopp om liv ändå?