Ja, jag antar att det är någon typ av bildbomb men med lite mer oreda och oordning. Lite rörigare och lite mindre tanke bakom kanske. Ungefär som med mycket annat för den bittra damen.

Efter en längre tids riduppehåll har jag nu sakta men säkert (nåja) kommit igång igen tack vare Fröken Sötnos, nämligen TrollMin. En "stresspuppa"* enligt Fröken Bitter, men en guldklimp enligt mig.



TrollMin - söt och snygg! En dam som inte gillar att stå still och  som tycker full fart är ett utmärkt alternativ.





Moro, Fröken Bitters älskade polack. Jag älskar också Moro, men hans ägares stora favorisering gör att man vill gå upp i atomer. Att ta kort på Moro gör hon med glädje, eftersom han är så snygg, men stresspuppan TrollMin duger förstås inte. Dessutom finns det en annan och ännu viktigare aspekt som gör att jag just nu känner en liten törn mot stackars oskyldiga Moro. Det är han som får ta mitt agg mot den bittra damen som vägrar inse mina skador som förutom allmäna och allvarliga problem med allt nu också innefattar en bortrakad fotknöl och diverse andra fotproblem. "Det är inte synd om dig!" basonerar hon ut samtidigt som hon med värre hypokondriska drag än vad jag lider av kastar sig om Moro och utbriser "Stackars Moro!" i tid och otid. Alltid är det något fel på den där hästen. Just nu är han dödshalt. I alla fall om man får tro hans ägare.





Herr Fossing. Eller Fossil som Fröken Bitter och hennes anhängare envist hävdar att han heter. För fridens skull kallar vi honom helt enkelt för Fosse. En liten unghingstkrabat som just åkt på "sommarkollo". Världen sötaste, och snällaste, lilla bebis.




Här vill jag visa upp mina fotoskills. Den första bilden är som synes ett härligt porträtt av Moros hovar under en ridtur för x antal månader sedan. Ett snyggt foto, om det inte vore för oskärpan och allt annat som blev fel. Men ni kanske förstår tanken i alla fall? Det var tänkt att det skulle bli bra.

Bild nummer två visar mig själv, Fröken Bitter och Moro. Eller ja, det skulle ha visat oss tre. Istället blev det en bild som inte visade något annat än att jag inte är en mästerfotograf. Men det var bra tänkt, som man säger om felpass.





Fler bilder på Moro och hans hypokondriska matte.




Vackra TrollMin! Bilderna med min usla mobilkamera gör henne inte rättvisa, men det är bättre än inget.

* Ordförklaring: "Puppa" är norrländska (eller Söråkerska) för det andra svenskar kallar för surfitta, idiot, bitch och andra nedvärderande ord som ska beskriva någon som inte är riktigt perfekt utan har ett grinigt humör. Det är också Fröken Bitterska för det som Den Blonda Häxan kallar för muffen och jag för Lill-Morran, samt verb för lek med densamme.

---

Att Detroit inleder med att vinna var ju ungefär lika upplyftande som det är att gå upp klockan fem på morgonen. Jag hade önskat mig en superfinal mellan Chicago och Pittsburgh men får istället återigen se Detroit. Nej, jag känner redan nu hur humöret för all framtid försämras. Ingela, kan du raka av dig håret kanske?

Nu ska jag återgå till pluggandet som jag fick lägga på is när min huvudvärk blixtrade till.