Jag - med tungan bakom lås och bom - innan vi susade i väg till Åsman.

I går vad vi i metropolen Yearteam och även om jag förlorade i bowling så blev dagen och kvällen riktigt lyckad. För vem bryr sig om en förlust i bowling när man vinner tävlingen längst tunga? Inte jag i alla fall.

Ems hade i särklass kortast tunga. Den gick knappt utanför munnen. Tråkigt för henne, och för andra. Åsman och Sassa kom på trista andra- respektive tredjeplats och är därmed ute ut leken. Min tunga var ungefär dubbelt så lång som de andras och jag vann därmed välförtjänt. Gällande bowlingen så hade jag flera utomstående faktorer som gjorde att jag inte kom till min fulla rätt. Kloten, skorna, vädret, klockan, golvet, käglorna, ljudet... Ja, det mesta var emot mig. 

Åsman tröstade dock och sa att jag blev fyra. Jag var ändå bitter och tyckte att det var skitsamma eftersom det är den värsta platsen. Just utanför pallplats. Då kom Ems och fick mig på bättre humör. "Du vann om man räknar bakifrån". Ja, så ska det låta!

Dessutom brainstormade vi lite inför hösten. Ett lockande alternativ dök upp, och kommer jag inte in på journalistutbildningen jag vill så är det helt klart något jag kan tänka mig. Det är så skönt att surra med de här damerna, för på något sätt så får de mig alltid att må så bra och känna ett lyckorus inför vad som komma skall. Tack! ♥

---

Den Blonda Häxan var ute och minglade i går och sprang på Kung Forsberg i Stockholmsnatten. Ja, en del har det bra. Och då syfter jag inte på hockeyguden.

---

Händer ju en del på hockeyfronten också, så vi tar lite om det senare. Behöver något att fundera över så jag slipper fokusera på morgondagen. Men först ska jag ut och springa (har laddat min MP3 med Bruce Springsteen), äta fiskbullar och beta av lite skolarbete. Adios!