...Och hur var jag själv i skolan då?

Tänkte spinna vidare lite på detta med spetsutbildningar. Nej, jag var inget så kallat "underbarn". I alla fall inte i särskilt många ämnen. Men trots det så är jag alltså för förslaget om spetsutbildningar.

Men nu ska detta inte handla om politiska förslag utan om något mycket roligare. Mig. Jag var väldigt ojämn i skolan. På svensklektionerna var jag före alla andra. Framförallt minns jag mellanstadiet och hur ledsamt det var att sitta och vänta halva lektionen på att tvåan (the first loser) Niklas skulle tag sig igenom Päppel-boken han också så vi kunde sitta och tjafsa om hockey.

Men på mattelektionerna så hade jag ganska svårt att hänga med. Matte har aldrig varit min starka sida - det vet alla som känner mig. Går jag och handlar och något kostar 15 kronor så får jag räkna det som 20 kronor för att ha en chans att lyckas med huvudräkningen. Och inte var jag något ljushuvud i tyska, kemi eller fysik heller.

Sedan barkade det rätt rejält på gymnasiet när jag till min lärares stora förtjusning inte kunde förstå hur han kunde påstå att USA och stolen jag satt på kanske inte fanns. Naturkunskap B fungerade inte heller så bra eftersom att jag fick panik bara av tanken på att ta blodprov (på sig själv!) och och kolla blodtrycket.

Ja, jag kan nog fortsätta rada upp ämnen som inte riktigt var som gjorda för mig men nu får det räcka. Det skulle ju vara hemskt om ni inte längre såg mig som den elitperson jag är. Att falla ner från piedestalen skulle slå mig fördärvad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...