Generellt sett är jag emot tränarbyte mitt i säsongen. En åsikt som både jag och Fröken Bitter delar, vilket ju gör den tämligen intressant. Men, åter till ämnet. Detta är något jag vidhåller även när det handlar om en säsong som kantats av allt annat än lycka och framgång och det ska mycket till för att jag tycker det känns bra att byta tränare.

I det här fallet är det däremot annorlunda. Nu känns det rätt. Här verkar det som att Miloslav Horava själv velat avbryta sitt tränaruppdrag, och är det på det viset är ett byte av tränare förstås det enda rätta. Jag kan förstå Horava om han väljer att stiga åt sidan i ett sådant här läge. Att sitta på hans post kan inte ha varit en rolig resa för det måste ha varit galet påfrestande att stå där och inte få ut tillräckligt (om ens något) av sina spelare.

Men att ett tränarbyte kan resultera i mer eller mindre succér finns det ju fina bevis för och förhoppningsvis blir även Hannu Aravirta ett bevis för detta. Jag har ingen egentlig koll på den mannen, men av det jag läst är jag positivt inställd. Inte bara för att jag är hopplöst naiv och hoppfull när det gäller världens bästa MODO, utan också för att han verkar vara något att hålla i när slutsignalen går. Detta blir väl bra?

Slutligen: Varmt välkommen Hannu Aravirta! Känn ingen som helst press! Mys-pys med mjukstart i form av Timrå på torsdag som liksom vi slåss för livet om tre poäng. Bättre introduktion kan du knappast få.

---

Nu är det hög tid att packa. Dags att lämna big city för Big City. Och bara för att minusgraderna börjat närma sig lite varmare väder här nere så kan ju vem som helst räkna ut att Sundsvall kommer att hälsa mig välkommen i kväll med bitande kyla. Som tur är blir jag uppmött av ett längtande och värmande hjärta så förhoppningsvis ska det gå bra.