Förlust. Brakförlust. Så fort MODO förlorat en match känner jag mig helt oförmögen att kunna se någon annat än becksvart mörker. Dessutom lider jag extra mycket utav att jag inte kunde se matchen, även om jag nog borde vara glad att jag missade att se sju baklängesmål.

Förutom förlusten så skar jag mig dessutom i tummen förut så bloden sprutade och det var nästan större blodbad än den gången jag slant med rakhyveln och slet av en stor del av fotknölen. Man ska inte stressa, det har jag insett flera gånger nu men ännu har jag inte lärt mig det. Tragiskt.

I övrigt har jag haft en finfin kväll med älskade Murke, Zack och Aslan. TV-spel och noll medlidande för min tumme var det som stod på tapeten. Men trots att vi hade det riktigt trevligt så överskuggas ändå kvällen av hockeysmällen. För det är ju så, när MODO förlorar, ja då är inget riktigt bra.

---

Resten av kvällen blir det heltidspluggande och i morgon blir det fortsatt pluggande på morgonen och förmiddagen innan jag och Murke ska ut och rida. Dagen avslutas med lite härligt sällskapande tillsammans med resten av vapendragarna.