I går var vi i Strömstad och Smögen. Vi satte oss i bilen tidigt på morgonen och hade siktet inställt på en rolig roadtrip med mycket sol och bad. Det blev en händelserik dag med inslag av felåkningar, sol, inget bad och istället samtal till 112, skrämmande blod, lång väntan på räddningstjänsten, kustbevakningen och sjöräddningen, springtur i panik och sedan lättnad. Hoppas vi?

Sedan avslutades dagen med en hemresa genom västra Värmland. Härligt att vara hemma, tyckte vi. Då tackade Moder Natur med att ge oss värsta åskvädret någonsin med en tromb, hagel och blixtar. Det började i Bengtsfors och då tyckte vi att det var mysigt. "Äntligen, nu kanske min huvudvärk släpper", tänkte jag. Sedan gick mysigheten över till att mest kännas skrämmande. Vi resonerade som så att det var bättre att stå still när det flög grenar över hela vägen och haglet gjorde att man inte såg en meter av vägen framför oss. Efter någon halvtimme på en uppfart till ett hus i Yearteam så åkte vi vidare - sakta och osäkert. Max 40 kilometer i timmen hela vägen till Sulvik. Roligt!  

Först var vi dock osäkra på om det var åskväder för det liknande inget annat vi varit med om. I bilen fanns lite olika gissningar: Miljöpartiets valkampanj "Se hur det går om inte vi gör något åt växthuseffekten" (min gissning), vi blir bombade av Norge (Murkes gissning, konstigt nog), en galen professor som leker lite (Ems har sett för mycket film) alternativt en flock kor som är på krigsstigen (Ems gissar vidare), Guds straff mot mig för att jag inte tänkt rösta på Miljöpartiet (Murke gissar igen) eller åska (Sassas förslag). Man kan alltså säga att Sassa - helt oväntat - tog hem segern. Och då är det ju på sin plats att jag redovisar vem som vann djurleken och substantivleken på vägen ner: jag. Förstås.

Nu är jag hemma och har just ätit frukost. Tänkte berätta mer om gårdagen samt lite övrigt (det har ju varit VM-final, grattis Spanien!) men det får bli senare. Om åskan tillåter. Adios!