Torsdagskvällen, fredagen och lördagen har passerat och snart också söndagen. Fyra dagar alltså och jag har börjat resa mig upp lite efter det uteblivna slutspelet och misären över detta. Att MODO inte spelar slutspel (i år heller!) känns så omänskligt surt och förjävligt så det finns inte, och det svider som ett ton salt i ett vidöppet sår att Markus Näslund och Peter Forsberg inte fick leda det här laget till guld.

Men. Man föll på eget bevåg. Hur stor pressen än var och hur avslappnat Södertälje än kunde spela så skulle MODO ha klarat av att vinna den matchen. Att inte lyckas ta hem tre poäng i Södertälje, vara bäst när det gällde, är för dåligt. En riktig besvikelse, precis som spelarna själva sa. Men frågan är om inte det hade känts ännu mer surt om MODO hade tagit de här poängen de skulle och sen ändå hade blivit slagna på mållinjen? Mycket möjligt. Då hade visserligen MODO gjort allt de kunde, men det hade nog varit ännu värre att få genomlida en evinnerlig väntan bara för bli av med slutspelsplatsen i sista sekund. 

Nu blev det i alla fall en liten omplåstring tack vare segern i går. Jag har svårt att tro att spelarna själva tycker det känns som en lättnad efter besvikelsen över missat slutspel, men i efterhand känns det i alla fall bättre att veta att Markus Näslund fick vinna sin sista match. Jag är så tacksam för att han, och Kung Forsberg, valde att komma in och hjälpa laget och ge oss som älskat att se honom spela ännu lite mer extas i livet. Tack!

När det gäller fortsättningen, nästa säsong alltså, så är jag tyvärr lika pessimistisk som de flesta andra. Tränare? Ingen aning. Jag gillar Hannu Aravirta och skulle vilja ha honom kvar, men om han är den som kan få ordning på det här, det vet jag inte. Jag hoppas bara att... det helt enkelt ordnar sig. Att allt blir bra igen.

Topp 5 under säsongen: Peter Forsberg, Markus Näslund, Mats Zuccarello Aasen, Per Svartvadet och Hannu Pikkarainen. Bubblare: Morten Madsen.

En av de bästa spelarna var också Mattias Timander, men det var tyvärr inte samma Timmy vi fick se ute på isen som tidigare säsonger. Per Hållberg var också riktigt bra, likaså Niklas Sundström, Dan Hinote och Marco Tuokko.

Gällande Kung Forsberg så hoppas jag förstås på en fortsättning. Jag har svårt att få in känslan av att det kanske är slut, det känns inte så ännu. Att matchen mot Södertälje, med en krossad dröm om slutspel och SM-guld som följd, ska vara hans sista känns inte alls bra och jag förstår att han inte vill avsluta på det sättet. Men, vi får se. Steg tre i min sorgeprocess lär bli att älta kring hockeyguden, så vi släpper det just nu. Istället: 

                                                Tack för säsongen MODO!