Jag har fått höra x antal gånger att jag är svår att imponera på. Men det är inte sant. Allt man behöver göra för att jag ska imponeras är att vara ärlig och ha lite hjärna. Det är ju tyvärr inte så många som uppfyller de kriterierna nämligen, så alla som klarar av detta får min fulla respekt och beundran.

Murke däremot, henne är det svårt att imponera på. Kom att tänka på det sist jag träffade olycksfågeln. Egentligen tycker jag att hon borde imponeras av min rena uppenbarelse, men tydligen inte. Så jag försökte med allt för att få lite bekräftelse.

Ville få höra hur bra jag är. Hur duktig, snäll, fördomsfri, spontan och vänskaplig jag är.
Ville få veta att jag är bäst.
Ville få det uttalat att hon minsann skulle ta en kula för mig.
Men det hände inte.

Att jag börjat läsa Twilight-böckerna brydde hon sig inte alls om. "De är ju skitdåliga!" fnös hon. Men hallå?! Det är ju fantasy, och jag gav dem ett försök. Är inte det bra gjort? Verkar inte så. Jag låtsades ha dåligt samvete för att jag stekte kött i hennes stekpanna och att jag diskade den supernoga för att hon inte skulle få kött i sin vegetarianmat. "Jag vet ju redan att du är köttätare!" sa hon hånfullt. Jag sa att jag tyckte hon matchade sina rosa jeans snyggt med sitt rosa hår. Jag ville helt enkelt imponera genom att visa hur öppen jag är för andras smak. "Försök inte, jag känner dig och märker när du bara försöker vara gullig. Ingen går på det, och definitvt inte jag." Jaha.

Sedan kom det. Jag berättade för henne att Kung Forsbergs OS-tröja ska ställas ut på museum tillsammans med bland annat Gustav Vasa med flera i en utställning om Sveriges tusenåriga historia. Kungligheterna på rad, alltså. Kung Forsberg får representera en del av Sveriges historia. Fint, passande och inte mer än rätt. Men Murke sa: "Vad ska han vara med där och göra? Han är väl ingen kung."

Där och då insåg jag att det inte är mig det är fel på. Det är inte jag som inte kan imponera på henne. När inte ens Kung Forsberg gör det så är det uppenbart: Ingen imponerar på Murke.