Utan tvivel så finns det mycket som är jobbigt här i världen, eller rent av hemskt. Men det värsta är nog när Fröken Bitter (för 99:e gången) byter karriärinriktning. Dels för att det blir ett evigt ältande, dels för att jag alltid blir indragen. För ja, jag blir förstås försökskanin.

Jag har blivit friserad, dragen i håret och olyckligt klippt i ögonlocket när hon skulle bli frisör. Jag har blivit sönderanalyserad och fått diagnosen ohjälplig när hon skulle bli psykolog. Jag har blivit ivägtvingad på diverse restauranger när hon skulle bli matrecensent. Jag har tvingats klippa häcken en hel dag den gången hon skulle bli trädgårsmästare. Jag har blivit instruerad i hur hon skulle misshandla mig sönder och samman den gången hon skulle bli försäkringsbedragare. Det enda jag klarat mig undan är när hon har velat bli veterinär.

Häromdagen var det återigen frisör som var på tapeten. Det var ett tag sen hon sist tänkte sig den yrkesbanan, men nu är vi där igen. Vilket ledde till att hon försökte tvinga på mig att bli blond. Jag vet inte hur länge vi stod och dividerade om hårfärg, avfärgning och slingning hit och dit innan jag till slut lyckades avfärda mig den tänkta tortyren. Istället åkte vi till Gonzales och därefter vidare hem till mig för svullande av pizza/kebabtallrik och därefter kladdkaka.

Det märkliga var att bitterdamen blev så snäll. Jag vet inte om det var att jag fick en ny respekt hos henne i och med att jag lyckades undvika att bli försökskanin, eller om det var något i kladdkakan. Men snäll blev hon. Tiden rann i väg och tjejsnacket ville aldrig ta slut. Veckans bästa kväll och jag älskar min bitterdam. Tack! ♥