Hånet om MODO:s rekord i antal mållösa minuter biter inte på mig. Inte ett dugg. Jag tycker att det är ett ståtligt rekord. För det är faktiskt lite småmysigt sådär. När det går tungt så kan man alliera sig med sina likasinnade och sitta och vara bittra tillsammans och sådant gör alltid att mungiporna stiger uppåt.

Och nu gör det ju inte det längre. Går tungt alltså. För nu har det lossnat och målspöket är borta. När MODO tar poäng så är mitt liv återigen fluffigt rosa och tankarna om SM-guld drar iväg. Jag tror att gårdagens viktiga seger kommer att bli en lyckoboost. Nu går det framåt igen!

Sedan ska jag en gång för alla ta tillbaka vartenda litet illa ord jag sagt om Challe. Jag älskar den mannen mer och mer. Visst, jag kommer aldrig att komma över att han ibland är onödigt arrogant på ett trist sätt – men jag tycker att han har ett bra tänk. Och jag har alltid varit svag för personer med hjärna som vågar utmana. Jag mjuknade redan när han blev klar för MODO (dubbelmoral är allas rätt, ni vet) och han har dessutom höjt sig genom att hela tiden klä sig i kavaj och slips. Man ska klä upp sig när det är match.

Framförallt är det hans sätt att se på saker och ting som har spelat roll. Senaste exemplet är att han och MODO attackerar problemen med humor. Världens bästa vapen – näst efter möjligen pennan och eldpilar. Jag tycker att det är helt rätt att lätta upp en spänd stämning med roliga videoklipp (särskilt när de bygger på lite vänskapligt hårt jargong) och att inte låsa fast sig vid målspöket utan helt enkelt tänka tvärtom. "Nu ska vi inte göra mål förrän vi har tagit hem det här rekordet." Exakt så! För det är ju bättre att vara bäst på att vara sämst, än inget alls.

---

Helgen då? Jo, jättebra! Det har varit underbart att ha Bankomaten och Muschen här. Jag har alltid varit en familjekär tjej och få saker fyller mig med så mycket energi som familjehäng gör. Tack så mycket! ♥