Jag och Murke har många olikheter. Likheterna är färre, så dem orkar jag rabbla upp: Vi är båda två hästnördar, gillar att diskutera, älskar att ha rätt – och så gillar vi svensk film.



Kyss mig är den senaste vi såg. Och föga förvånande föll den oss i smaken. Handlingen är kanske inte i toppklass (hallå, är ju ingen westernfilm...), men filmen är mysig, väldigt svensk, grymt bra skådespelare och väldigt snygg. Många rätt alltså.

Jag har egentligen bara två saker som kändes lite så där. För det första är det svårt att lyfta in en av Sveriges topp tre-skådisar, av oss utnämnd, och tro att det ska lyfta filmen. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka att Björn Kjellman inte skulle lyfta en film – men problemet var att han helt fick mig och Murke att tappa fokus.

Där var han, underbart bra som vanligt och i en rolig roll, men hans fem sekunder i rutan ledde till en vild kärleksförklaring om hans skådespelarinsatser i tidigare filmer och det tog säkert tio minuter innan vi kunde tänka på handlingen i filmen igen...

Det andra var att filmen var lite för snabb i början. När till och med jag, som inte alls visste vad filmen handlade om innan (och inte hade sett fordralet), förstod åt vilket håll det barkade redan efter några få minuter går det lite väl snabbt framåt.

Fast jag vet inte, kanske tjänade filmen på just det? Annars hade tempot troligen sackats ner och blivit utdraget. Så nä, det blir faktiskt höga poäng trots att handlingen på förhand inte lutade åt det.

Betyg: 4 av 5 Morr!

---

Förresten. Hela den här grejen med Kung Forsbergs uttalande tycker jag är väldigt humoristisk. Här har vi en riktig höna av en fjäder och storm i ett vattenglas. Trams!