...Då är det ingen vanlig simpel liten match.

Jag kan inte minnas när det hände senast att Bankomaten frivilligt såg på hockey. Men jag förstår henne. Vem vill inte se Peter Forsberg spela?

Själv såg jag den hos Fröken Bitter eftersom min dator så vänligt drabbades av virus dagen till ära. Eftersom att jag skulle se Kung Forsberg hade jag ingen tanke på att ha en skämskudde tillgänglig, men det borde jag ha haft. Inte för hans skull, såklart, men för min egen. Jag har aldrig varit så trött som i går tror jag. Ögonen försökte packa ihop totalt gång på gång och jag slumrade till både en och tio gånger. Det är inte okej när världens största spelar match igen. Pinsamt! Jag skäms över mig själv.

Och lite skäms jag över Avs också. Jag har tyvärr inte haft särskilt stor koll på NHL den här säsongen (vilket nog också har märkts i bloggen) men även om mitt hjärta fortfarande bankar för Colorado Avalanche så fick det en hel del hjärtstillestånd i går. När hockeyguden är ute på isen slår hjärtat som en kolibri, men resten... Ja, då ville det bara ge upp. Tillkrånglade anfall, ett försvarsspel som var mer virrigt än bitterdamens hjärna och en avsaknad av Adam Foote som gjorde sig påmind nonstop. Till och med min älskling John-Michael Liles fick mig att vilja kväva mig själv med en skämskudde.

Så, då var jag klar med det dåliga. Det bra är han som är anledningen till att jorden snurrar på igen. För även om det blev förlust och att jag (faktiskt) inte ser chanserna till att gå till play off är särskilt goda för Colorado så är jag glad över det jag såg av hockeyguden. Han kommer in efter nästan tre års frånvaro och är bäst i laget. Okej, det kanske mest säger något om Avalanches problem just nu, men det visar också vilken sinnessjukt spelgeni han är.  

Vinnarskallen visade sig direkt, balansen var tillbaka, styrkan att ta och behålla puck är intakt och blicken för spelet och passningsspelet var lika bra som vanligt. Tempot går inte att klaga på och det och närkampsspelet kommer bara att bli bättre allt eftersom. Balansen i åkningen var det viktiga som jag ville skulle fungera. Resten kommer av sig själv bara foten sköter sig.

Kemin med Matt Duchene och Milan Hejduk då? Ja, jag vet inte. Jag tror på dem tillsammans, absolut. Men jag tror också att det kan vara bra om Duchene och Hejduk inte vältrar sig i lyckorus (fast jag borde inte klandra Herr Duchene, jag förstår honom!) och nostalgi (fast jag borde inte klandra Herr Hejduk, jag förstår honom!) utan också jobbar på lite. Då tror jag det börjar ramla in mål snart. Och jag tror det gör det redan i natt. För de där två är så bra att de inte behöver mina mästerliga råd för att ta emot puckar på bladet från hockeyguden.

Gårdagens hiss: Fröken Bitter som körde 12 mil för att jag skulle få se Kung Forsbergs comeback.

Gårdagens diss: Att få virus i dator just när natten med stort N är på ingång.

Men nu är viruset borta så nu laddar vi inför matchen mot Nashville!