I dag har jag varit på sjukhuset. Inte för min halsfluss/influensa/nära döden-mående, utan för ultraljud av lill-magen. I tre års tid har jag haft problem med magsmärtor som kommer och går och försöker förstöra mitt liv.

Nu i somras trodde doktorn att det kunde vara gallstensanfall. Och visst stämmer många av symtomen – förutom den "lilla" detalj att jag alltid får ont nattetid och aldrig i samband/ett par timmar efter matintag.

Hur som helst gjorde det ändå en undersökning för att se om jag har gallsten. Och ja minsann, det hade jag. Precis som så många andra också har. Jag betvivlar dock starkt att det är de här stenarna som ställer till problem för mig, och det verkade även röntgen-nissen göra.

Så nu får vi väl se. Efter att det tagit fyra månader för att få göra detta ultraljud ska det nu ta en vecka innan läkaren får resultat om hur min mage ser ut invändigt. Och sedan, ja då är det dags att diskutera vidare. Hurra! 

Morran hissar: Den korta väntetiden och undersökningens genomförande. Jag hann knappt hinna hinna få panikångest av sjukhusmiljön innan jag var ute igen.
Morran dissar: Sjukhusets hutlösa pris för en 50 cl cola. Inte nog med att man är sjuk, man ska behöva ruineras också!

Ja och där har jag gnällt färdigt för resten av veckan. Därmed återgår jag till horisontellt läge i soffan. Igen.