Nja till utomhusmatcher, eller?

På lördag är det back to the beginning som gäller. Brynäs och Timrå gör upp i en utomhusmatch a´la hockey som det spelades när världens bästa sport tog sin början. Och på den tiden då när min kära mormor åmade sig runt Ulf Sterner.
 
Det ska alltså dags för utomhusmatch. Folkfest, PR och hockeyfest. Eller ett smärre helvete?
 
Expressen kör i dag ett uppslag på just ämnet utomhusmatcher. Kungliga krönikörerna Leif Boork och Magnus Nyström tycker till på frågan om vi ska ha utmhusmatcher eller inte. Boork står på Nej-sidan och Nyström på Ja-sidan. Och jag är snabb att sälla mig till NEJ. 
 
För ja. Jag, som i normala fall är först att skrika "Det var bättre förr!" är i det här läget snabb som en iller med att poängtera hur glada vi ska vara för utvecklingen. Hur skönt det är att ishockey i dag spelas inomhus. I lyxiga arenor där man slipper ha livet till låns på grund av 20 minusgrader.
 
Jag som är uppväxt i ett stall och en ishall – en islada där det faktiskt är kallt på läktaren och runt sargen – tycker att jag redan har fått min beskärda del av köldskador. Stelfrusna tår, gulnade fingrar och blodröd hudton är jag redan trött på. Därför är jag väldigt betuttad i dagens bekvämligheter i form av värme (hallå, går ju nästan att sitta i t-shirt i arenorna!!!) och mys.
 
Men jag kan ändå inte låta bli att svänga över till den andra sidan. Jag faller för Magnus Nyströms argument. Börjar faktiskt att tycka om det här med utomhusmatch.
 
För kom igen, klart vi inte kan vara sämre än kämparna från förr? En utomhusmatch per säsong, med den uppmärksamhet det ger till världens bästa sport, är precis som Nyström säger värt lite kalla fötter. Till och med en fryslort som jag kan faktiskt rycka upp mig en gång för ett gott syfte.
 
Och jag vill bjuda er som ska dit, spelare, ledare, personal och publik, på lite tips: Lager på lager-principen och ullsockor, förstås. Och tvätta inte ansiktet utan låt fettet finnas kvar som skydd. Dra på lite försvarets hudsalva också. Eller, för här skriker hudvårdsfantasten i mig, allra helst en välvårdande kräm anpassad för att skydda mot kyla och vind. Och glöm för guds skull inte att skriva testamente! Här finns inga garantier.
 
---
 
Samuel Påhlsson är på is igen. Nu håller jag alla tummar jag kan för att rehabiliteringen ska fortsätta gå bra och att han kan vara med mot AIK den 26 december. Och att hälsenan inte ska ge några som helst känningar.
 
---
 
En NHL-premiär redan innan året är slut ser ut att kunna bli verklighet. Men jag vågar faktiskt inte hoppas.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...