Japp! Som synes blev det ingen avfärd från sjukhuset i likbil för min del. Dock ej heller limousine. Jag fick nöja mig med rullstol, som den urgulliga personalen envisades med trots att jag ju i det närmaste var fit fot fight för att springa en mara, ut till bilen.

Fick åka hem strax efter klockan 18 och enda sortin var att jag var alldeles för groggy och trött för att orka trycka i mig fika hos Murke. Min kära vän har dock lovat att jag får en ny chans till helgen.

Hur jag mår nu? Skallen är klar, magen lite värre. Låtsas att det är en krigsskada och tycker att det känns helt okej. Men ska sanningen fram är det faktiskt synd om mig! 

Mest tråkigt är ju dock att Mäster stal en del av uppmärksamheten genom att själv få åka in till akuten i går morse och helt fräckt sno åt sig av min omvårdnad. Tänk om folk kunde hålla sig till att bryta armen på dagar som inte är vigda åt mig?

---

Väldigt fint av Tomas Pettersson i Expressen om Arne Hegerfors sista dag på jobbet. Men jag håller tummarna för att Arne får göra ett eller annat inhopp.

---

Los Angeles fortsätter resan mot Lord Stanleys buckla. Jag håller tummarna att resan går hela vägen.