Nu är vi inne i augusti. Jag kan inte för mitt liv förstå hur snabbt året har gått, hur fort tiden bara rusar i väg. Det är mer än ett halvår sedan jag tog körkort, fyra månader sedan jag flyttade, köpte bil och började nya jobbet. Och nästan två månader sedan jag var säker på att jag skulle komma i gång med bloggandet igen.

 

Sedan i torsdags har jag haft ledigt och börjar igen på måndag. Vid varje ledighet är det ett evigt kämpande att få ihop tiden. Jag hinner inte med allt – och framför allt alla – som jag vill hinna med. Att det går månader, ja till och med år mellan det att jag träffar vänner som tillhör mina allra närmaste känns inte bra för fem öre. Rätt och slätt: Jag saknar er så mycket att jag spyr.

 

Det, och att jag måste börja rida igen, är det som upptar mina tankar den här kvällen. Och att jag nog har orimligt höga förväntningar på en (för mig) ny mascara.